I förra inlägget beskrev Eva den förundran generositeten i den familjepolitiken kan väcka hos utländska betraktare. Lika förundrade är vi svenskar över att människor utanför Norden överhuvudtaget kan skaffa barn — och kombinera detta med ett yrkesliv. Hur lyckas exempelvis hårt arbetande amerikaner egentligen nå upp till nästan samma födelsetal som vi?
Ett svar ges i en studie av Patricia Cortes som i morgon presenteras vid en konferens i Vaxholm. Hon visar tämligen övertygande hur den stora inflyttningen av lågutbildad arbetskraft till USA pressat kostnaderna för hushållsnära tjänster. Detta har i sin tur fått högutbildade kvinnor att arbeta mer. De riktigt stora effekterna på arbetsutbudet finner Cortes främst hos läkare, advokater och liknande grupper. Andelen kvinnor som arbetar mer än 50 timmar i veckan ökar även den markant där inflödet av billig arbetskraft varit stor.
Sättet Cortes identifierar orsakssambanden på är dock inte klockrent. Hon utgår från att nya immigranter söker sig till städer där det redan finns många invandrare. Detta är rimligt, men samtidigt har de tidigare immigranterna sökt sig till dessa städer av en anledning. En sådan anledning är antagligen att det där redan tidigare funnits en stor efterfrågan på barnpassning och trädgårdsarbete.
Vi väntar därför med spänning på en kreativ IFAU-rapport som analyserar effekterna av avdraget för hushållsnära tjänster på det svenska arbetsutbudet. Har vi nått den grad av jämställdhet att även män börjar arbeta mer när man kan leja ut dagishämtandet?
Ekonomistas 
“Hur lyckas exempelvis hårt arbetande amerikaner egentligen nå upp till nästan samma födelsetal som vi?”
Menar du att dom inte borde ha råd? Gör höga skatter att man har råd att skaffa barn? Det känns inte, milt sagt, helt solklart.
Kanske kan det förstås stämma för de fattigare i landet, men förmodligen inte för dem är tillräckligt rika för att ha råd med hemhjälp.
Pontus: Alternativkostnaden är det som gör oss förundrade. Höga inkomster = hög alternativkostnad givet att man tar hand om barnen. Svaret är uppenbarligen att de inte gör det; de köper tjänster i stället. Höga skatter kan enkelt göra att man har råd med fler barn. Det beror på hur skatteintäkterna används…
Bra svar Jonas! Du har förstås rätt!
Jag tror att genom titta på alternativkostnaden tillsammans med kostanden för hushållsnära tjänster samt livscykelnsinkomstprofil, så kan man nog göra ganska skarpa prediktioner om när (i vilken ålder) kvinnor kommer att föda barn i väst. Tillexempel kommer förmodligen övre-medelinkomsttagaren föda relativt sent, då det är då de först har tillräcklig inkomst etc.
(rent svammel från min sida förstås, och eventuellt rena självklarheter för vilken familjeekonom som helst)
Pontus: Det beror snarast på när i livscykeln beslutet att skaffa barn är mest kostsamt (givet att man kan bortse från likviditetsrestriktioner). Det finns en del studier som tyder på att det för högutbildade är dyrast i början av karriären varför de helt rationellt fördröjer barnafödandet. Har emellertid inga referenser på rak arm.
Eh, vadå “nästan samma födelsetal som vi”? USA har enligt CIA World Factbook en nativitet på 14 barn per 1000 personer och år och 2.1 barn per kvinna. Sverige har 10 respektive 1.7.
(Dessutom har de dubbel invandring, cirka 3 per 1000 personer.)
Jeppen: Jag borde naturligtvis skrivit “ungefär”, det var slarvigt. Tror dock att skillnaderna i avslutad fertilitet (som brukar mätas bland kvinnor runt 45) är mindre än de siffror du anger. Den svenska fertiliteten är internationellt sätt väldigt konjunkturkänslig medan den avslutade fertiliteten är väldigt stabil. Sånt komplicerar jämförelser år för år. Sedan är det en fråga om, och i så fall hur, man bör justera födelsetalen för skillnader i fördelningen mellan olika grupper. Exempelvis ligger födelsetalen något högre i Sverige bland personer med högskoleutbildning, men samma komplikation vad gäller avslutad fertilitet gäller naturligtvis där.
Nu har vi ju god konjunktur och en snabb koll på SCBs statistik ger vid handen att fertiliteten ökar vid god konjunktur. Den rimliga slutsatsen, om USAs nativitet är mindre konjunkturkänslig, är därför att USA normalt har ett ännu större “försprång” i nativitet.