Vid en presentation av Finanspolitiska rådets rapport i förra veckan slogs man av ett märkligt fenomen.
Ekonomer som Assar Lindbeck vill öka politikernas frihet genom att dela upp statsbudgeten i en drifts- och en investeringsbudget. Därmed skulle staten, liksom företag och hushåll, kunna behandla långsiktiga investeringar på ett annat sätt än rena löpande kostnader.
Det skulle helt enkelt bli möjligt för staten att behandla ett lån för en kostnadsbesparande tilläggsisolering på annat sätt än ett lån för att dra iväg till New York över helgen. Vilket på något sätt känns rimligt.
Förslaget mötte hårt motstånd från…gissa vem…finansminster Anders Borg. “Vi kommer aldrig att hantera det där”, tycks Borg säga. “Vi kommer att manipulera budgetposter. Kalla representationsmiddagar för infrastruktur och regionalpolitik för strategisk spjutspetsforskning. Snälla, ge oss inte detta förtroende, vi kommer att missbruka det.”
Det är lätt att känna förtroende för finansminstern, vilket då innebär att man måste misstro hans yrkeskår. Vem i hela världen kan man lita på?
Ekonomistas 
Alternativt kan man tolka Borg som att han tror på regeringsskifte 2010 och att det alltså är Thomas Östros som han egentligen pratar om…
Ah: du menar den gamla proggdängan…: “och ingen fattar om han visar vägen
eller känner vilket håll vinden blåser åt….”? Tänk så användbart än idag. Recycling! 🙂
Ytterligare ett alternativ är att finansministern inte innehar hela regeringsmakten.
Martin: Naturligtvis, men det är ändå anmärkningsvärt när en finansminister uppvisar så lågt förtroende för den politiska processen. Till saken hör ju att kommunerna kan göra en uppdelning i drifts- och investeringsbudget. Det är väl inte uppenbart att kommunerna klarar av att hantera denna uppdelning på ett ansvarsfullt sätt, men samtidigt är en regering granskad betydligt hårdade än en enskild kommun, bla av Finanspolitiska rådet.
Frågan är om Borg är riktigt ärlig i sin motivering? Statsskulden blåstes upp under de borgerliga regeringsåren. Detta har gjort att sossarna (med viss rätt) har kunnat utmåla sig som pålitliga rikshushållare, till skillnad mot de oansvariga borgarna. Ett av alliansens mål är att tvätta bort denna stämpel, genom att under mandatperioden visa att de klarar av att hålla i statsfinanserna, genom att hålla överskottsmålet och amortera av på statsskulden. Att överge överskottsmålet och åter börja låna skulle förta detta intryck. Men denna politiska motivering är kanske inget som Borg m fl vill säga offentligt.
Per: Det har du säkert rätt i, men regeringen skulle kunna utreda hur en uppdelning i drifts- och investeringsbudget skulle kunna se ut. Borg vill däremot inte ens utreda frågan.