Spelvåld, brott och nationalekonomi

För drygt två veckor sedan gav sig Ekonomistas in i debatten om spelvåldets effekter på samhället genom att hänvisa till en ny amerikansk studie av nationalekonomen Michael Ward som funnit att ökat datorspelande går hand i hand med minskad våldsbrottslighet.

Ordet har nu spritt sig och i helgen uppmärksammade även ”gammelmedia” denna opublicerade studie. Det var i en artikel i DN Kultur som frågan diskuterades, och ett stort antal svenska bloggare hakade strax .

Ekonomistas lovar hålla utkik efter fler kvalificierade studier i ämnet.

Cykelringen vs Ekonomistas

Jag har tidigare redogjort för hur butikskedjan Cykelringen höjer ordinariepriserna inför realisationer så till den grad att cyklarna blir billigare både före och efter realisationen. Nu verkar Cykelringen ha reagerat på uppmärksamheten från Ekonomistas.

Cykelringen verkar ha insett att det är väldigt lätt att avslöja deras realisationsbedrägerier när priserna redovisas på nätet. På deras hemsida har nu cyklarna blivit dubbelt så dyra, så att exempelvis den oväxlade herrcykeln Mirage Classic kostar 3395 kronor (vilket jag misstänker att den aldrig någonsin gjort förut!). Däremot har de lagt till en liten text som lyder: ”Lokala kampanjer pågår, kontakta din butik för mer information”. Ett samtal till min närmaste Cykelringen-butik avslöjar mycket riktigt att nyss nämnda cykel fortfarande kostar 1695 kronor, d.v.s. tre kronor mindre än under realisationen för några veckor sedan.

Lyckligtvis finns det ekonomisk teori om begränsad rationalitet som kan hjälpa oss att förstå vad som händer. Om vi antar att Cykelringen har läst mina e-post till dem angående inläggen här på Ekonomistas kan vi tänka på detta som ett spel mellan två personer som försöker överlista varandra.

Nationalekonomer använder sig vanligtvis av jämviktsanalys, och i en sådan skulle både jag och Cykelringen gjort hela den logiska tankekedjan: om du gör si, då gör jag så, vilket för mig att göra nåt annat osv. Människor av kött och blod fullföljer dock ofta inte denna tankekedja till sitt logiska slut, utan nöjer sig ofta med att tänka ett, två eller tre steg. När jag påpekar att en cykel var billigare före rean, då tar Cykelringen bort just den cykeln från nätet. När jag sen påpekar att priserna gått ned efter rean, då byter Cykelringen strategi och höjer priserna på webben, men låter priserna ute i butikerna vara de samma. Det ska bli intressant att se hur de reagerar nu när de får reda på att jag inte bara kan surfa, utan att jag också kan prata i telefon.

Denna teori om begränsad rationalitet kallas nivå-k-rationalitet eller kognitiv hierarki. För den som är intresserad rekommenderar jag Vincent Crawfords artikel i American Economic Review som handlar om ett något mer dramatiskt ämne än Cykelringen och Ekonomistas, nämligen Dagen D då de allierade invaderade Normandie.

Forskningsfusk och humbug

Forskningsfusk och humbug inom vetenskapen är ett stort problem – när det väl uppdagas. Nyligen anklagdes en professor vid Försvarshögskolan för fusk. Även företagsekonomen Anna Wahl har en avhandling som innehållet tveksam empiri.

Men det är inte alla som åker fast. Vid Lunds universitet finns en professor i parapsykologi, Etzel Cardeña, som i media påstått att människor kan förflytta föremål med tankekraft och kan förutstpå framtiden i sina drömmar. När en professor säger det måste väl det vara sant? Och visst måste väl den alternativmedicin som ”årets företagare i Stockholm 2008” Hans Axelson praktiserar i sitt gymnastiska institut vara vetenskapligt beprövad?

Svaret på båda dessa frågor är nej. För de som ogillar humbug men har svårt att hitta fakta och argument mot dessa förvillare kan ett besök hos föreningen Vetenskap och Folkbildning rekommenderas. Denna förening har i 25 år granskat allsköns vetenskapshumbug och lurendrejare. Särskilt läsvärt är deras ”uppslagsverk” Skeptiskt ABC.

"Alla talar svenska!"

Det svenska filmstödet har som tidigare diskuterats en utformning som skapar ännu mer kommersiellt publikfriande filmer än vad marknaden själv skulle förmå. Trots detta har man inte riktigt nått ända fram. Därför ligger en stor pott med filmstöd oanvänd, men nu ska det sättas sprätt på dessa pengar. Än mer stöd utlovas till filmer som lyckas nå de stora massorna.

Frågan är vad man försöker upp nå med denna typ av filmstöd. Uppenbart är man inte intresserad av kvalitetsfilm för i så fall hade stödet varit knutet till någon form av kvalitetsmått (exempelvis framgångar på internationella filmfestivaler), inte till ett publikmått.

Målet skulle kunna vara att just upprätthålla en filmproduktion i Sverige för sakens egen skull. Att detta är av intresse för svenska filmskapare är uppenbart men vad är värdet för oss andra? Ingen lär ändå kunna slå amerikanerna vad gäller produktionen av blockbusters, så utbudet behöver vi nog inte oro oss för. Kanske är ambitionen att även vuxna ska kunna se actionrullar och romantiska komedier där alla talar svenska?

Men vore det i så fall inte enklare att helt enkelt dubba filmerna som Hollywood förser oss med?

Uppdatering: Som påtalats av Fredrik hade en språklig tveksamhet smugit sig in i rubriken till detta inlägg varför den ändrats.

Fredag den 13:e – en otursdag trots allt?

Idag bör man hålla lite extra hårt i hatten om man får tro svensk folktro.  Den evidensbaserade forskaren frågar sig dock först om det finns någon empirisk evidens för detta. På Räddningsverkets hemsida finns statistik. Det visar sig att vare sig sjukvården eller räddningsverket har mer att göra fredagar den 13:e än andra dagar.

Kan vi då pusta ut? Inte om det är så att det faktum att det är en ”otursdag” påverkar individers beteende så att de beter sig försiktigare under dessa dagar än andra. Är det så skulle snarare det faktum att antal olyckor är lika stort fredagen den 13:e som andra innebära att fredagen den 13:e faktiskt är en olycksdag, eftersom vi annars borde förvänta oss att olyckorna går ner när människor är försiktigare.

Kortsiktighetens triumf

Det är ju rätt trevligt, det där med dubbla efternamn på barnen. De får liksom med sig en del av mamma och en del av pappa. Båda släkterna ges lika vikt och bådas ursprung hedras. Och det vore ju bra, om vi bara levde i de yttersta av tider. oakTree

Men nu gör vi — antagligen — inte det. Barnen kommer att växa upp, bli kära och skaffa egna barn. Som ska heta… Andersson-Bengtsson-Carlsson-Davidsson? Antalet namn växer som tegarna på en oskiftad åker, vilket knappast är hanterbart (eller ens tillåtet). I stället sitter barnen där med ett ganska jobbigt problem i knäet. Är det mamma eller pappa som ska bort?

En generation som så lättvindligt lämpar över sådana avgöranden till sina barn är nog inte att räkna med när det gäller att fatta kortsiktigt smärtsamma men långsiktigt nödvändiga beslut. Som att hantera miljöproblemen, på riktigt. Att mycket miljöengagemang ägnas åt tämligen meningslösa åtgärder på individnivå, som dock har högt signalvärde, är kanske ingen slump. Det viktiga är att det syns vem jag är.

Fortsätter det så blir kanske det där med namnen blir ett mindre problem förresten. The end is nigh… 

Passa på — REA:n är över!

Ekonomistas drivs ideellt och vi har kommit överens om att inte göra reklam på vår sida. Jag skulle dock vilja göra ett litet avsteg från den principen och göra reklam för att Cykelringens realisation nu är över och att det därför finns möjlighet att göra ett riktigt klipp! Bilden till vänster är från förra veckans realisation, medan bilden till höger är från deras hemsida idag. Samtliga cyklar av nedanstående typ är tre kronor billigare nu när realisationen äntligen är över!

Cykelringen-2008-06-02 Cykelringen-2008-06-09

Alla dessa ekonomer

Erbjuder universiteteten utbildningar som samhället vill ha? Knappast i fallet ekonomer. Den traditionella utbildningen av nationalekonomer och företagsekonomer har nu fått konkurrens av nya typer av ekonomer (listas nedan) som antingen utbildats av privata företag eller som skapats av näringsliv eller myndigheter för att svara mot samhällets efterfrågan.

Paradoxalt nog kan denna utveckling visa sig bli positiv för landets hårt sargade nek-institutioner där vikande studentunderlag i hög grad beror på oklarhet om vilka jobb en nationalekonom egentligen kan få. Bakom flera av de nya ekonomtyperna döljer sig faktiskt en nationalekonom.

Högskoleutbildade: Nationalekonom, Företagsekonom.
Bubblare: Finansiell ekonom, Industriell ekonom.

Efter (vidare-)utbildning inom privat utbildningssektor: Marknadsekonom (säljare+, marknadsförare),  Affärsekonom (dito), Handelsekonom (ekonomiassistent).

Spridda ekonomtyper i näringslivet och på andra håll: Privatekonom (makroinriktad bankekonom), Välfärdsekonom (bankekonom med samhällsekonomifokus), Socialekonom (ekonom som gör välfärdsanalyser), Samhällsekonom (de breda analyserna), Finansekonom (finansmarknadsanpassad), Produktionsekonom (någon typ av controller), Teknikekonom (??), Skolekonom (mer än bara skolbudget).

Om offret får avgöra straffet

Med anledning av att Mattias Flinks strafftid är uppe för prövning förs en intressant debatt om brottssoffrets rätt till vedergällning och hämnd. Även om åsikterna går isär kring mycket, verkar de flesta debattörer utgå från att brottsoffren skulle kräva hårdare straff än vad rättsväsendet dömer ut. Detta är emellertid inte alls säkert.

Brottsbekämpning är till stor del en investering i ett tryggare samhälle. Alla drar nytta av denna trygghet men dess värde fördelas bland alla i samhället. Ett effektivt rättsväsende är därför en kollektiv vara som det inte är särskilt vettigt att låta enskilda aktörer sköta.

Om det inte finns en relation mellan brottsling och brottsoffer är det ytterst osannolikt att en enskild person ska drabbas av samma illgärningsman två gånger. Huruvida brottslingen straffas eller ej är med andra ord rätt ointressant för offret. Visst, det kan finnas hämndbegär, men det kan lika gärna finnas ett behov av att förlåta för att kunna gå vidare i livet. Att låta brottsoffrets åsikter påverka straffsatsen kan därför resultera i alldeles för lindriga straff ur samhällets synvinkel.

Debatten om brottsoffrens ställning i rättsprocessen verkar ha kapats av dem som vill ha hårdare straff, men förlåtande eller ointresserade brottsoffer finns också. Eftersom de flesta är mer förlåtande i maj än i november är ett minimikrav på dem som vill väga in brottsoffrens åsikter att de förklarar hur de ska hantera säsongsvariationen i straffsatser. Eller så låter vi helt enkelt domstolarna döma utifrån andra kriterier än hämnd och forsoning.

Cykelringen är ute och cyklar

I en traditionell nationalekonomisk värld finns inget skäl för att ha en särskild konsumentlagstiftning — välinformerade och rationella konsumenter borde kunna sluta avtal på egen hand. I Sverige har vi dock ganska långtgående bestämmelser om allt från reapriser till bytesrätt. Ett sätt att motivera dessa är vi alla är lite dumma och Cykelringen-realata ibland och att det då kan vara skönt med en lagstiftning som skyddar oss. Vi kan dock inte alltid räkna med att regelverket fungerar, vilket Cykelringens senaste kampanj visar med all tänkbar tydlighet.

De flesta av oss blir köpglada när det är rea. Cykelringens pågående kampanj lockade både mig och några av Veckorevyns Ebba von Sydow:s läsare. Kampanjen lovar 50 till 70 procents rabatt på alla cyklar i sortimentet. Problemet är bara att kampanjen till största delen är bluff och enligt min ringa kunskap om ämnet dessutom ett flagrant lagbrott. Det Cykelringen ägnar sig åt är att föga diskret höja de ordinarie priserna inför kampanjen — både på Internet och i butikerna.

I en del fall får Cykelringens ”realisationer” (detta är inte första gången!) den absurda konsekvensen att en cykel kan bli dyrare när den säljs till halva priset. Bilden till vänster nedan sparades av Google:s sökmotor den 19:e maj 2008. Då kostade cykeln ”Mirage Classic dam 06” 2795 kronor till ordinarie pris. På Cykelringens hemsida idag (2/6) kostade samma cykel 2998 kronor, men då till halva priset! Passa på och köp innan cykeln blir 200 kronor billigare!

Cykelringen-2008-05-19 Cykelringen-2008-06-02B

Lästips: För några veckor sedan recenserade jag boken Nudge här på Ekonomistas som handlar om den nya syn på människan som börjar ta form i nationalekonomi och vilka politiska konsekvenser detta har.

Uppdatering  15:00 3/6: Cykelringen verkar nu ha tagit bort cykeln på bilden från sin hemsida. Däremot har de förmodligen inte tänkt på att Kungliga Biblioteket regelbundet gör en kopia på alla svenska webbsidor, så den som har tid och lust kan gå dit och samla ”bevismaterial”.