I nationalekonomiska läroböcker är det lätt att vara konsument. Man vet vad man vill och gör enkla val som att välja mellan äpplen och apelsiner. I verkliga livet är det betydligt krångligare.

Jag har precis fått för mig att jag vill ha den lilla bärbara datorn Asus Eee för 3000 kronor. Det är en så kallad ultraportabel dator som man kan ta med sig överallt. Asus Eee verkar både billig och bra, så det är väl bara att slå till?

Läser man lite mer om den kan man dock ta reda på att tillverkaren Asus har en lång rad av nya och bättre modeller på gång. Konkurrenter kommer snart att lansera liknande datorer (till exempel Dells Mini-Inspiron och MSI Wind). Som konsument ställs man inför problemet att bedöma den framtida teknik- och marknadsutvecklingen. Kan jag få en dubbelt så snabb dator för samma pris om ett halvår? Finns den med inbyggt mobilt bredbandsmodem om några månader?

Företag är inte sena och att dra nytta av våra bekymmer. Tillverkare informerar inte om när och till vilket pris deras nya modeller kommer att börja säljas. Återförsäljare säljer datorer och telefoner tillsammans med abonnemang för att göra det svårare att jämföra priser. Cykelringens vilseledande realisationer behöver jag väl knappast påminna om.

Förutom fräck försäljningsteknik och snabb teknikutveckling försvåras livet som konsument av att vi inte alltid vet våra egna behov. Jag har till exempel väldigt svårt att veta hur mycket jag skulle använda en Asus Eee innan jag har börjat använda den.

Jag tror att vi som konsumenter ofta köper fel produkt till fel pris. Det finns förmodligen stora välfärdsvinster i en aktiv konsumentpolitik. Sverige har redan en förhållandevis god konsumentpolitik och det finns flera bra icke-statliga initiativ (till exempel Råd & Rön, Smartson och Pricerunner). Hur politiken bör se ut och hur stora de potentiella välfärdsvinsterna är vet vi nationalekonomer dock inte mycket om. Det är först på senare år som nationalekonomer på allvar gjort avsteg från principen att konsumenter alltid gör vad de vill. Inte förrän vi förstår hur och varför folk gör misstag kan vi ge skarpa policyrekommendationer. Den omskrivna boken Nudge visar att nationalekonomin har en potential att göra just detta, men också att vi fortfarande har en lång väg att gå.