Kan vd:s röstläge avslöja om företaget går bra eller dåligt? Om så är fallet, skulle detta kunna vara en källa till informationsspridning vid sidan av media? En grupp amerikanska finansforskare hävdar att så är fallet och har publicerat sin forskning i ansedda Journal of Finance. Men nu höjer språkforskare rösten och menar att den röstanalys som finansforskarna använt sig av helt saknar vetenskaplig grund och är ren kommersiell humbug. [Read more…]
Skapade incitamenten krisen?
2012-11-12 av 8 kommentarer
Även om det mesta av debatten om krisen nu handlar om vad som ska ta oss ur den så finns mycket kvar att fundera på kring vad som skapade den (och kanske främst vad av allt som föreslagits som är så allmängiltigt att vi kan dra lärdomar av det för framtiden). Många har pekat på nya incitamentsstrukturer inom finansbranschen som en möjlig problemkälla. [Read more…]
Är Europa redo för Grexit?
2012-10-26 av 24 kommentarer
Att Grekland skulle lämna euron ses som allt troligare och vår svenske finansminister verkar anse att detta vore det bästa både för grekerna själva och för resten av Europa. Att öppna upp för ett land att lämna euron skulle dock i grunden förändra synen på eurons stabilitet och frågan är om systemen är lika redo att hantera detta som Anders Borg hoppas? Lika säkert som att en grekisk euroexit kommer att följas av ymniga garantier om att detta är enda gången något dylikt kommer att hända, lika självklart är det att trovärdigheten i sådana påståenden kraftigt devalverats; den gemensamma valutan har då visat sig inte vara mycket stabilare än en vanlig fast växelkursregim. [Read more…]
Läsvärt
2012-10-19 av Kommentera
Bankunionens logik
2012-10-10 av 4 kommentarer
EUs inre marknad (kommer någon ihåg detta begrepp?) bygger på idén att ökat välstånd ska skapas via arbetsdelning och specialisering. Detta innebär bland annat att vissa länder kommer att specialisera sig på att erbjuda finansiella tjänster. Sverige är ett sådant land vilket manifesteras i att svenska bankers tillgångar uppgår till 400 procent av BNP (fig 1:8).
Naturligtvis är det inget fel i att länder specialiserar sig i de branscher där de har komparativa fördelar, men inom finanssektorn har det sina risker. Enligt gällande regelverk är det nämligen bankernas hemländer som har att hantera situationen om finansiella institutioner hamnar på obestånd. [Read more…]
Ska banker detaljregleras?
2012-09-18 av 21 kommentarer
I spåren av finanskrisen byggs nu ett sofistikerat system upp för övervakning och reglering av det finansiella systemet. Detaljerade planer utarbetas för hur enskilda institut ska avvecklas eller rekonstrueras vid en framtida kris. Svårgenomträngliga och bankspecifika modeller skapas för att riskjustera tillgångar på bankernas balansräkning. Övervakarna drunknar i allt större arbetsbördor och komplexiteten gör systemet svårbegripligt för såväl övervakare som marknadsaktörer.
Allt fler börjar ifrågasätta det kloka i denna utveckling. Läs gärna Andrew Haldanes uppmärksammade anförande vid Jackson Hole-konferensen, där han beskriver hur regel- och övervakningssystemets komplexitet har utvecklats och ger förslag på hur det bör förenklas. Kenneth Rogoff spinner vidare på samma tema. Att låta bankerna ta stora, men detaljreglerade, risker med explicita eller implicita statliga garantier är ingen framkomlig väg. Några utdrag från Rogoffs kolumn:
It is high time to restore sanity to financial-market regulation.
The financial industry complains that efforts to force greater equity funding would curtail lending, but this is just nonsense.
Slutet för internationell skatteplanering?
2012-09-17 av 8 kommentarer
I augusti trädde ett nytt skatteavtal i kraft mellan Sverige och Schweiz. Enligt detta kommer Skatteverket få möjlighet att begära in information som i princip gör det möjligt att kontrollera att inkomster som ska beskattas i Sverige verkligen tagits upp till deklaration här. Avtalet är ett i raden av många nya eller ändrade avtal som slutits de senaste åren mellan Sverige och olika skatteparadis och avtalen har redan resulterat i en del så kallade självrättelser där personer plötsligt ”insett” att de glömt att deklarera inkomster.
De svenska avtalen är en del av ett större initiativ taget av OECD och G20 där man med början 2009 krävde att skatteparadis skulle underteckna avtal om att lämna ut information. Under hot om diverse ekonomiska sanktioner skrev många skatteparadis på och OECD och G20 har utropat det hela till en stor framgång och som ”slutet på bankskretess”.
Även om initiativet är ett steg i rätt riktning finns det anledning att vara skeptisk till att effekten skulle vara så stor och det är definitivt inte slutet på internationell skatteplanering. Ekonomerna Gabriel Zucman och Niels Johannesen har studerat de sammanlagda effekterna av alla bilatterala skatteavtal som slöts i samband med OECD/G20 aktionen. Deras slutsatser är att utflödet av pengar från skatteparadis efter avtalen var relativt litet och att den till del förklaras av en omallokering från skatteparadis med många avtal till skatteparadis som skrivit på färre avtal. De finner också att inflödet av nya pengar till olika skatteparadis är negativt relaterat till hur många avtal de tecknat. 
Figuren visar relationen mellan antalet undertecknade informationsutbytesavtal (x-axeln) och hur mycket insättningsvolymen förändrats mellan 2007-2011. Sambandet är tydligt; ju mindre transparent man är som skatteparadis desto större inflöde av pengar.
Det finns mycket man skulle kunna göra för att öka effektiviteten i informationsutbyte med skatteparadis. Helst borde man förstås försöka få till automatiska uppgiftsutlämningar precis som vi har i Sverige (och mellan de flesta EU länder). Har man pengar eller andra tillgångar i en bank så rapporterar banken dessa direkt till skattemyndigheten vilket gör möjligheterna att undanhålla pengar minimal. Alternativt borde ett lands skattemyndighet ha rätt att få uppgifter på alla i Sverige boende som har bankkonton i det andra landet. I de flesta av dagens avtal får skatteverket bara begära uppgifter om en namngiven person som man har anledning att tro att denne undanhållit skatt (för mig lite oklart hur stark och välgrundad misstanken måste vara). Det finns inga exakta data för Sverige men för att ge en bild av proportionerna så begärde amerikanska skattemyndigheter mellan åren 2006-2010 ut uppgifter för 900 personer under 80 olika informationsavtal med olika länder. Samtidigt vittnade en schweizisk bankanställd att det bara i den bank där han jobbade finns 19000 amerikanska konton. Sannolikheten att få sina schweiziska och andra förehavanden undersökta verkar alltså inte avskräckande. Avtalen är som sagt ett steg i rätt riktning men det är långt ifrån läge att slå sig till ro och utropa ”slutet för internationell skatteplanering”.
Likviditet, solvens och förtroendets roll i ekonomin
2012-09-03 av 1 kommentar
Jonas inlägg häromdagen om skillnaderna och kopplingarna mellan likviditet och solvens fick mig att tänka på ett relaterat förhållande, det mellan förväntningar och värde. Enkelt uttryckt handlar ju likviditet om vad man kan casha upp här och nu, solvens om vad man kan betala om man får lite tid på sig. Men beroende på hur man ser på ”får lite tid på sig” så kan det hela utsträckas till en vanlig definition av alla ekonomiska värderingar. Värdet på ett företag definieras vanligen som ”nuvärdet av alla framtida vinster som företaget förväntas göra”. Detta har typiskt sett mycket lite att göra med företagets likviditet och mycket mer med bedömningen om dess förmåga att generera vinster framöver. Innovationen att kunna investera i ett projekt, som här och nu bara har skulder, mot löftet om att få del av framtida vinster är en fantastisk uppfinning som bidragit enormt till ekonomisk utveckling. Samtidigt är det förstås också grunden till spekulation som kan gå helt överstyr (vilket emellanåt leder till bisarra ”avslöjanden” av att marknadsekonomin i själva verket är baserad på ”pengar som inte finns”. Det är bara ”hittepå allting!”…).
I bred bemärkelse står och faller mycket av möjligheterna till en väl fungerande ekonomi med i vilken mån människor tycker sig kunna lita på att systemet funkar. När tillräckligt många är tveksamma till möjligheterna att investera i framtiden eller på att det finansiella systemet av olika skäl inte går att lita på, ja då stannar allt…
I ljuset av detta är data från financial trust index oroande för den som hoppas på en återhämtning och enligt Paola Sapienza och Luigi Zingales består krisen just av detta förlorade förtroende. (Tack för länktipsen Jonas!)
Kan ECB förhindra statsfinansiella kriser?
2012-08-31 av 10 kommentarer
I diskussionen om euro-krisen och ECBs roll för att hantera denna påpekas ibland att en centralbank inte kan hantera fundamentala solvensproblem (se t ex Andreas Cervenkas krönika). Detta är både rätt och fel. Rätt så tillvida att grundläggande solvensproblem måste betalas av någon och det enda en centralbank kan göra i sammanhanget är att skyffla runt denna börda. Fel är det så tillvida att något som i grunden är ett likviditetsproblem kan förvandlas till ett solvensproblem om centralbanken inte agerar på rätt sätt.
Dynamiken är likartad den vid bankpaniker: om jag förväntar mig att många andra kommer att ta ut sina pengar från banken så är det bäst att jag gör samma sak. Om många gör detta samtidigt får banken brist på likvida medel och måste snabbt sälja sina tillgångar. Eftersom bankerna använt insatta medel för att investera långsiktigt betyder sådana panikförsäljningar att banken inte får ut investeringarnas fulla värde. Likviditetskrisen förvandlas därmed till en solvenskris och banken riskerar att gå i konkurs. Det är för att undvika denna typ av självuppfyllande profetior som det finns insättningsgarantier för småspararnas medel.
Som de senaste årens finanskris visat finns det en betydande allmängiltighet i dynamiken bakom bankpaniker. Till exempel kan den uppkomma när stater behöver förnya sina lån: om lånebehoven inte kan täckas kommer betalningarna att ställas in. Blotta misstanken om att andra kommer att vara ovilliga att förnya lånen kan därför göra mig ovillig att låna ut vilket kan tvinga upp räntorna till ohållbara nivåer. Likviditetskrisen förvandlas därmed till en solvenskris och liksom vid en bankpanik har centralbanken en roll att spela. Eftersom centralbanken alltid kan trycka nya pengar för att tillfredsställa statens lånebehov finns ingen egentlig risk för en statlig likviditetskris så länge som centralbanken är villig att spela rollen som lender of last resort. Ett problem inom eurozonen är att ECB inte får lov att spela denna roll (läs gärna Martins inlägg om detta här och här).
Ungefär samma sak kan inträffa vid spekulation mot fasta växelkurser: förväntningar om att en fast växelkurs kommer att överges kan leda till självuppfyllande spekulationsvågor och den finansiella instabilitet detta orsakade var en viktig orsak till att euron en gång infördes. Något som jag och många andra ekonomer då missade var att avsaknaden av en centralbank som kunde garantera staternas likviditet skulle innebära att spekulationsrisken flyttades från att gälla ländernas valutor till att gälla deras statsfinanser. Det är dock där vi är idag.
Lösningen är på en gång uppenbar och svår: genom att ge ECB möjligheten att trycka pengar för att täcka staternas lånebehov försvinner spekulationsmotivet. Samtidigt skulle det i praktiken innebära att ECB garanterar alla länders skulder och att så skulle ske utan gemensamt ansvar även för staternas utgifter förefaller minst sagt tveksamt.
Ska ränteavdragen begränsas?
2012-08-23 av 19 kommentarer
Ränteavdragen har debatterats flitigt de senaste dagarna. Det är begripligt om politiker vill undivka denna känsliga fråga, men hur bör man tänka mer principiellt kring dessa avdrag?
Karl Avedal ger svaren på Sloped Curve. Sammanfattningsvis menar han (och jag instämmer) att kapitalkostnader måste få kvittas mot kapitalinkomster, men att det inte alls är självklart att den med ett negativt kapitalnetto ska få skatteavdrag. Han föreslår att avdragsrätten på sikt begränsas till räntenetton kring 25 000 kr.
Ekonomistas 
Senaste kommentarer