Ränteavdragen har debatterats flitigt de senaste dagarna. Det är begripligt om politiker vill undivka denna känsliga fråga, men hur bör man tänka mer principiellt kring dessa avdrag?
Karl Avedal ger svaren på Sloped Curve. Sammanfattningsvis menar han (och jag instämmer) att kapitalkostnader måste få kvittas mot kapitalinkomster, men att det inte alls är självklart att den med ett negativt kapitalnetto ska få skatteavdrag. Han föreslår att avdragsrätten på sikt begränsas till räntenetton kring 25 000 kr.
Ekonomistas 
Väcker inte detta frågan vad en kapitalinkomst egentligen är? Om jag lånar för att köpa en tillgång utan direktavkastning så kommer jag inte att kunna göra några ränteavdrag medan detta däremot går utmärkt om tillgången generar löpande avkastning. Kanske den första tillgången ger stor avkastning längre fram men för att kunna göra avdrag för samlade räntekostnader krävs någon form av uppskjutning av dessa avdrag. Om dessa inte kan skjutas upp skapas e asymmetri i beskattningen mellan olika typer av tillgångsslag. I och med att det endast går att kvitta mot positiv avkastning förefaller (jag har inte helt tänkt igenom detta) förslaget att gynna investeringar i stabila tillgångar gentemot osäkra tillgångar med mer volatil avkastning.
En annan aspekt av denna asymmetri är att om jag lånar för att köpa något – ett hus, en båt eller vad som helst – som ger mig själv glädje och nytta så kan jag inte dra av räntekostnaderna. Köper jag däremot samma tillgång och hyr ut den till andra (som därmed får glädje och nytta av tillgången) så får jag dra av räntekostnaden. Det är inte uppenbart varför skattesystemet borde skapa incitament för denna typ av mellanhänder som i princip enbart sätter ett monetärt värde på en avkastning som ändå finns. Principiellt är därför frågan om det är rimligt att göra en distinktion mellan finansiell avkastning och andra typer av avkastning.
Vidare skiljer sig möjligheterna att klassificera inkomst som inkomst av kapital eller inkomst av tjänst markant mellan olika individer. Redan nu finns därför en asymmetri i beskattningen av möjligen ekvivalenta arbetsuppgifter som detta förslag skulle förstärka. Än mer märkligt ter det sig att den som har stora kapitalinkomster kan dra av räntekostnaderna för hus, båt och annan konsumtion, medan den som enbart har löneinkomster inte kan göra avdrag för motsvarande konsumtion (vilket egentligen är poängerna ovan). En liknande poäng är att om jag lånar för att kunna konsumera medan jag investerar i humankapital så kan jag inte dra av räntekostnaderna, men om jag lånar för att investera i ett företag som säljer utbildningstjänster så går det utmärkt.
Det är uppenbart att dagens system som gör det lönsamt att låna snarare än att använda eget kapital lider av vissa brister. Frågan är dock om inte begränsningar av ränteavdraget skapar än större problem?
Intressant. Hur många av asymmetrierna finns kvar om man har samma skatt för kapital som för inkomst? Hela situationen kommer (väl?) av att vi inte kan ha mer än ca 30% skatt på kapital eftersom det leder till kapitalflykt utomlands, men för arbete har vi fortfarande 70% marginalskatt.
Går det att tänka sig ett system där alla inkomster, både av tjänst och kapital, går i samma hög och beskattas gemensamt? Vilka av problemen som du nämner ovan skulle ändå kvarstå?
Micke: “Går det att tänka sig ett system där alla inkomster, både av tjänst och kapital, går i samma hög och beskattas gemensamt?”
Visst är det möjligt. Vi hade ett sådant system före skattereformen 1990/1991, och jag tror att det fortfarande är ett vanligt system utomlands. Många av de problem Jonas nämner kvarstår nog om skattesystemet är progressivt.
Visst är den olikformade beskattningen av arbete och kapital en grundläggande “märklighet” i skattesystemet. Min poäng var att ett system där ränteavdrag endast får nyttjas mot kapitalinkomster ytterligare förstärker denna skillnad i beskattning av olika inkomstslag.
Frågan om periodiseringen av ränteavdrag och kapitalinkomster bygger dock inte på asymmetrin mellan arbets- och kapitalinkomster.
Jag är nyfiken på en utveckling av Sloped Curves fotnot “Det händer att ekonomer diskuterar fastighetsskatten som en konsumtionsskatt, men det är inte ett rimligt synsätt av anledningar som inte får plats att diskuteras i detta inlägg.”
Vad betyder detta, och vad får det för konsekvenser för resonemanget kring hur ränteavdragen bör utformas?
För den som är intresserad finns det en hel del skrivet om dessa frågor. Hans Lind skrev en bilaga till SOU 2000:34 (bilaga 4) där han diskuterar konsekvenserna för beskattningen om man ser bostaden som en konsumtionsvara.
Peter Englund argumenterade i Penning och Valutapolitik för att bostaden måste betraktas som en kapitalvara. Han skriver:
Enligt detta synsätt är vare sig ett kylskåp, en dator, en tv-spelskonsol, en tv eller en spis några konsumtionsvaror.
Englund skriver ju att “bostaden kan ses ur båda aspekterna”. Det är värt att påpeka att man betalar moms när man köper ett nytt hus, precis som när man köper en ny spis. För spisen betalar men sedan ingen ytterligare moms när man använder den, och jag tror att Englund menar att man ska behandla hus på samma sätt.
Men man betalar inte moms vid senare försäljningar.
Nej, det stämmer. Men det gör man inte heller om man säljer spisen.
Man betalar ju inte moms vid senare försäljningar av varken spisen eller huset. Eller är det så att man borde betala moms på blockethandeln? Eller bara på blocketaffärer om de överstiger inköpspriset?
Principiellt borde väl moms utgå på värdeökningen. Det är ytterst ovanligt att andra varor ökar i värde mellan försäljningarna, även om det kan hända. I sådana fall borde moms utgå även på denna mellanskillnad.
Moms utgår ju bara om verksamheten är yrkesmässig, dvs om du säljer varor på Tradera/Blocket i tillräcklig omfattning (har för mig att det är ca 50 000 kr/år som brukar anges som riktmärke) så är det momspliktigt. Moms på begagnade varor fungerar som Jonas beskriver, kallas “vinstmarginalbeskattning”.
Sen är ju omsättning av fastigheter (+ bostadsrätter och hus på ofri grund) momsbefriat genom uttryckligt undantag i lagstiftningen (3 kap 2 § merärdesskattelagen). Det nybyggda huset antar jag att man anser som att man inte köper fastigheten utan “tjänsten att bygga huset”.
Om företaget som säljer huset försöker “komma runt” detta genom att bygga huset på tomten och sedan sälja hus+tomt (dvs ingen moms) så kontrar staten med att vägra dem avdrag för den ingående momsen på det som använts för att bygga huset.
Ungefär så i alla fall, har bara rört mig i utkanten av problematiken på jobbet.
Egentligen kan man fråga sig varför räntor beskattas över huvud taget och att följdenligt avdrag medges för räntekostnader. Mot varje ränteinkomst svarar ju en lika stor räntekostnad. På makronivå utgör därför ränta ingen skattebas.
I praktiken är “skattebasen” negativ, eftersom en stor del av ränteintäkterna tillfaller skattefria subjekt. Sverige beskattar inte heller utländska räntemottagare men ger avdrag för betalningar till utländska räntemottagare. Tas räntor bort ur skattesystemet leder det därför till höjda skatteintäkter för staten.
Räntebeskattningen kan bara motiveras av fördelningspolitiska skäl och av skatteförmågeskäl.
Det torde dock vara praktiskt omöjigt att ta bort räntebeskattningen enbart inom hushållssektorn. Om bolagsbeskattningen avskaffades skulle det däremot vara möjligt att helt utesluta räntebetalningar ur skattesystemet. Se http://niclasvirin.blogspot.se/2012/08/ranteavdragen-igen.html
Se där, ytterligare ett gott skäl för att avskaffa bolagsbeskattningen. Det finns flera skäl: http://exitbolagsskatt.blogspot.se/
Kan man verkligen göra en skillnad mellan ränteinkomster och andra kapitalinkomster? Mot varje kapitalinkomst svarar inte en lika stor kapitalutgift.
Jo, Martin, det kan man nog. Man kan väl bluffa med det mesta, men för att en ränta ska vara en ränta krävs det en underliggande fordrings-/skuldförhållande. Beroende på löptid och säkerhet mm kan man ganska väl avgöra vad som är ränta och vad som ev. är andra intäkter/kostnader. En kredit är den mest fungibla tillgång som finns och marknadspriset noteras dessutom kontinuerligt överallt. Dessutom har ju parterna motstridiga intressen. Borgenären (som hävdar skattefri ränteinkomst) motsätter sig förstås att det gäldenären betalar är något annat än räntekostnad och v.v.
Vilken kapitalinkomst svarar inte mot en lika stor kapitalutgift?
“Vilken kapitalinkomst svarar inte mot en lika stor kapitalutgift?”
Kapitalinkomster på ägarkapital svarar inte mot en kapitalutgift. Den reala kapitalstockens storlek brukar skattas till ca 3 ggr BNP. Avkastningen på denna kapitalstock ger alltså upphov till skatteintäkter netto även när kapitalutgifter är avdragsgilla.
I de modeller vi makroekonomer arbetar med kallas (netto-) kapitalintäkterna ofta för “ränta” även om de i praktiken tar formen av utdelningar och vinster.
En hel del kapitalinkomster/utgifter uppstår ju vid (ibland väldigt avlägsna) olika tillfällen. Om du köper mitt hus idag blir din utgift (som ju motsvarar min inkomst) avdragsgill först den dag i framtiden när du säljer huset vidare.
Om jag köper kapitalförvaltningsrådgivning av Nordea är min utgift en kapitalutgift och bankens inkomst en inkomst av näringsverksamhet.
Martin
Fingrarna slant när jag skrev den sista raden. Jag talar bara om räntor, det var ju där diskussionen började.
Du har rätt. Det är bara vinster som är kapitalintäkt i den egentliga meningen av nyskapat kapital. En kapitalinkomst utan utgift. Därav ställs en del till kapitalägarnas förfogande genom utdelning. I tidernas fullbordan blir alla vinster utdelade.
Skattejurist
I det här sammanhanget kan vi bortse från kapitalvärdeförändringar. De är ju inte följden av produktionsinsatser. Säljarens vinst kan också bli köparens förlust om huset sjunker i värde. Det är fråga om kapitalvinster och kapitalförluster och inte kapitalinkomster och kapitalutgifter.
Att ersättning för kapitalförvaltningsrådgivning må kallas kapitalutgift hos en privatperson och näringsinkomst hos banken är bara en följd av struktureringen av skattelagstiftningen. Men det har ingenting med räntebeskattning att göra. Även i ett system där räntorna hel exkluderas från beskattningen kan en sådan kostnad vara avdragsgill.