I somras skrev jag att Riksbankens beteende kunde beskrivas av en mycket enkel tumregel där reporäntan sätts till en konstant plus inflationsförväntningarna multiplicerat med 1,5.1 David Domeij påpekar att tumregeln fortfarande verkar fungera: enligt samma regel bör Riksbanken nu ha sänkt räntan till… 1,1 procent!

Faktisk reporänta och reporänta implicerad av tumregel baserad på hushållens inflationsförväntningar.
Riksbankens kraftiga räntesänkningar behöver alltså inte tolkas som att de har ändrat sitt beteende. I stället kan precis samma avvägning mellan inflationsbekämpning och konjunkturstabilisering ligga bakom såväl räntehöjningarna tidigare i år som sänkningarna under hösten. Detta kan ge lite perspektiv på den debatt som nu blossat upp om att Riksbanken börjat lägga för stor vikt på att bekämpa lågkonjunkturen.
Detta bekräftar bara min synpunt, att sitta i riksbankens styrelse är världens lättaste jobb. Tvåhundratusen i månaden för det här? 🙂
Martin
Är alla nu överens om att räntesänkningarna kom för sent och var för små i början.
Hur ser ekonomer på detta (din åsikt och andra ekonomers åsikter)
Skälv så fick jag ont i magen i höstas när riksbanken höjde räntan, jag trodde att det skulle gå dåligt för ekonomin (förutsåg detta som hänt i stora drag)
Om jag nu skulle ge en prognos så tror jag ekonomin kommer att gå så dåligt att man trycker pengar och delar ut till kommuner och konsumenter. Men det kommer att ske för sent.
(jag tror att det är nu man ska göra det)
Bra inlägg!
Jag spinner vidare lite på vad diagrammet säger här:
http://www.slopedcurve.com/roller/makro/entry/riksbankens_prognoser_kontra_konsumenternas
Det här kan ju elda på misstanken att Riksbankens styrelse överlåtit jobbet till en Friedmaniansk dator:
“Do you still think it would be a good idea to have a computer run monetary policy?
Friedman: Yes. Of course it depends very much on how the computer is programmed.”
http://www.opinionjournal.com/extra/?id=110009561
Din kommentar ang. “200 papp för det här!?!” känns i så fall *väldigt* motiverad.
Det ser ju onekligen ut som om direktionen har ett enkelt jobb. Men trots att jag är förtjust i ränteregelns träffsäkerhet misstänker jag att det krävs lite mer arbete för att få till en välfungerande penningpolitik. Till exempel kan man fråga sig hur hushållen bildar sina inflationsförväntningar. Skulle de ha samma förväntingar om Friedmans dator skötte penningpolitiken?