Somliga har förmågan att återkommande leverera forskning som man blir lite avundsjuk på. Studier av typen ”vad smart, vad självklart, varför har inte jag kommit på det själv?”. Nathan Nunn vid Harvard är en sådan forskare och han hade nya alster att presentera på AEA i Denver. I dessa kopplar han det historiska användandet av plogen i jordbruket till dagens könsrolls- och fertilitetsmönster.
Tanken är enkel; i en del regioner plöjdes jorden medan man i andra områden förlitade sig på svedjebruk och hackor. Eftersom plogen kräver muskelstyrka för att manövereras så uppstod i plogsamhällen en tydlig arbetsdelning där kvinnorna fick ansvaret för hemmet medan männen arbetade på åkern. Med hjälp av detaljerad data över historiska jordbruksmetoder så visar Nunn och medförfattare att dessa påverkar både kvinnors arbetskraftsdeltagande och attityderna till att kvinnor ska yrkesarbeta än idag.
Dessutom verkar barnafödandet vara lägre i samhällen där plogen användes. Eftersom plogen gör att kvinnorna stannar hemma snarare än arbetar på fälten så kan detta resultat verka motsägelsefullt. Nunn visar dock på värdet av att ha ett flexibelt teoretiskt sinne och argumenterar att barn liksom kvinnor inte var lika användbara i ett jordbruk som förlitade sig på plogen; inte minst gör plogen att man inte behöver rensa ogräs för hand. Eftersom barnen inte är så användbara så skaffar man färre av dem.
För att verkligen driva hem sin poäng så visar Nunn att dessa mönster även gäller bland andra generationens invandrare i USA. Kvinnor som har sitt ursprung i länder som historiskt använde plogen förvärvsarbetar i lägre utsträckning och föder färre barn än kvinnor med sitt ursprung i länder som nyttjade andra jordbruksmetoder. Dessutom står sig resultaten när författarna tar hänsyn till en mängd andra faktorer som skulle kunna förklara
sambandet.
Hur fascinerande detta än är så blir man lite besvärad av att alla resultat verkar möjliga att rationalisera inom ramen för Nunns väldigt vaga teori. Men kanske denna typ av forskning mer än något annat ska ses som en form av perspektivgivande humaniora än som vetenskap? Givet hur vanliga forskare av Nunns typ börjar bli så kan man fråga sig om de humanistiska ämnena trots allt kanske inte är så svältfödda nuförtiden. Det är bara det att forskarna lärt sig lite statistik och migrerat till de nationalekonomiska institutionerna.
Senaste kommentarer