A-kassans svåra avvägningar

I en ny studie (preliminär gratisversion här) finner Alan Kreuger och Andreas Mueller med hjälp av tidsanvändingsstudier stora skillnader i hur mycket tid arbetssökande i olika länder lägger på att leta efter jobb. Framförallt verkar amerikaner lägga ner betydligt mer tid (41 minuter om dagen) än européer i allmänhet (12 minuter) och svenskar i synnerhet (6 minuter).

Då sökintensiteten är lägre i amerikanska delstater med generös a-kassa förefaller det sannolikt att skillnaderna delvis beror på välfärdstatens generositet. De arbetssökande verkar överlag svara på incitament på ett förutsägbart sätt: de som kan förväntas återanställas av sina gamla arbetsgivare söker mindre intensivt medan de som kan förvänta sig en hög lön lägger ner mer tid på att leta jobb. Dessutom ökar sökintensiteten när a-kassan håller på att ta slut medan den är konstant över tid bland dem som inte omfattas av arbetslöshetsförsäkringen.

Skillnaderna i sökintensitet behöver dock inte betyda att a-kassan gör de arbetslösa till lata drönare. En annan tolkning är att de helt enkelt inskränker sitt sökande till arbeten som skulle innebära en bra match. En grundläggande idé bakom arbetslöshetsförsäkringen är just att den ska möjliggöra för den arbetslösa att hitta ett lämpligt arbete då det kan ha långsiktiga negativa konsekvenser att vara mindre nogräknad med vilket jobb man tar.

Samtidigt kan inte jag annat än förundras av att a-kassan verkar ha så dramtiska konsekvenser. Trots allt minskar ens produktivitet ju längre man är arbetslös så att inte söka intensivt efter arbete har stor negativ påverkan på livsinkomsten. A-kassans effekter kanske därför bäst kan förstås med hjälp av beteendevetenskapliga teorier om kortsiktighet och bristande självkontroll, vilket det också finns forskning som tyder på.

Frågan är bara hur a-kassan bör utformas i ljuset av dessa insikter för att både se till att personer intensivt letar efter arbete samtidigt som de inte tar vilket jobb som helst? Eftersom det troligen finns stora skillnader i hur kortsiktiga olika arbetslösa är så skiljer sig rimligen den optimala utformningen åt från individ till individ. Samtidigt öppnar individanpassning för godtycke och ställer kanske orimliga krav på de ansvariga myndigheterna.

Trots att a-kassan är något som det forskas enormt mycket kring är det alltså möjligt att utformningen är något som diskuteras för lite. Frågan förefaller öppen för både kreativ forskning och för nytänkade åtgärdsförslag.

Comments

  1. Peter says:

    Vad har du för stöd för teorin att man lägger mindre tid på att söka jobb då man söker jobb som är en bra match?

  2. Peter har onekligen en poang. Att soka enbart jobb som ar en bra match bor minska antalet nya jobb som soks, inte tiden som laggs pa att soka dessa.

  3. Jag har inget som helst stöd för detta empiriskt. Det är dock en möjlig förklaring. Om det finns ett visst antal jobb att söka så bestämmer a-kassan hur många av dessa jag bryr mig om att söka. Givet att sökostnaden per jobb är fix så kommer jag att lägga ner mindre tid om jag bara söker bra matchar. Sedan är det naturligtvis så att kostnaden inte är helt fix; jag kan lägga mer eller mindre krut på varje enskild ansökan.

    Det finns dock belägg att strängare sanktioner i a-kassan ger sämre match, viljet är konsistent med att latmaskförklaringen bör nyanseras.

    • Emil says:

      ”Givet att sökostnaden per jobb är fix”

      Det var ju liksom just det antagandet som var orimligt…

  4. Peter says:

    Din teori verkar gå ut på att svenskar inte lägger mer tid på att söka jobb därför att det inte skulle finnas tillräckligt med jobb att söka.

    Många företag har en ”jobba hos oss” sida på sin webbplats för arbetssökande. Det är med andra ord bara att plocka fram gula sidorna och beta av företagen inom den bransch man vill jobba. Så fick jag det jobb jag har nu. Jag kunde lägga ner flera timmar på att bara söka ett enda jobb, för att få ihop en bra ansökan. Att svenska arbetslösa i snitt bara lägger 6 minuter per dag på att söka jobb, har absolut ingenting att göra med att det skulle vara svårt att hitta jobb att söka.

    Låt mig också påpeka att enligt den undersökning som riksrevisionen gjorde 2006 av arbetsförmedlingen så framkom det att endast 12% av de jobb som förmedlas går via arbetsförmedlingen.

    • Tänk vad svårt det ska vara att förstå betydelsen av orden ”behöver dock inte”. Om vi inte hade någon arbetslöshetsförsäkring alls är jag övertygad om att arbetslösa skulle skaffa jobb snabbare; både teori och empiri tyder på detta. Både teori och empiri tyder emellertid även på att detta skulle innebära att kvaliteten på matchningen blir sämre vilket drabbar både den enskilde och samhällsekonomin i stort. Den optimala ersättningsnivån är därför knappast noll, även om man bortser från vidare sociala konsekvenser av en så låg a-kassa.

      Vad som – för mig – är underligt är att incitamenten i a-kassan verkar spela så stor roll för beteendet då de långsiktiga privatekonomiska följderna av att gå utan jobb är mycket allvarliga, alldeles oavsett olika sanktioner etc i a-kassan. Utan att ha gjort denna kalibreringsövning själv så tror jag effekterna är för stora för att kunna förklaras av den modell med rationella agenter. Om så är fallet kan det vara vettigt att analysera a-kassans utformning utifrån andra antaganden om mänskligt beteende. Huruvida detta gör den optimala a-kassan mer eller mindre generös är inte helt klart men jag misstänker att den troligtvis skulle bli mindre generös. Anledningen är att den måste kompensera för individens bristande hänsyn till de långsiktiga kostnaderna av att vara arbetslös.

      Sedan är det för mig obegripligt vad siffran om andelen jobb som förmedlas via arbetsförmedlingen har med saken att göra.

      • Peter says:

        Intrycket som jag får är att du vill ursäkta de 6 minutrarna med omständigheter som den arbetslösa inte rår över. Personligen så anser jag att den rimliga motprestationen för en arbetslöshetsförsäkring är att man aktivt söker jobb. Att spendera i genomsnitt 6 minuter per dag på att söka jobb, kan knappast beskrivas som aktivt arbetssökande.

        Anledningen till att jag nämnde hur stor del av jobben som förmedlas av arbetsförmedlingen är för att jag vill betona att jobb är något man skall söka, inte något som man har rätt att bli förmedlad av staten.

      • Jag försöker inte ursäkta någonting utan i stället förstå vad som pågår och varför. Att det finns alternativa förklaringar än latmaskhypotesen betyder naturligtvis inte att latmaskhypotesen är fel. Det betyder bara att det finns andra, eventuellt kompletterande, möjliga förklaringar.

        Det faktum att så få jobb förmedlas via statliga arbetsförmedlare tyder för övrigt på att folk inte förlitar sig på att staten kommer att förmedla ett jobb till dem.

  5. Emil says:

    ”Den optimala ersättningsnivån är därför knappast noll, även om man bortser från vidare sociala konsekvenser av en så låg a-kassa.”

    Denna slutsats bygger pa tva viktiga antaganden:

    1) att a-kassa ar det enda sattet pa vilket man kan garantera overlevnad da man inte jobbar (andra satt skulle tex kunna vara sparade pengar (forslagvis genom ett lagre skatteuttag), strojobb, privata forsakringar)
    2) att man bara kan soka jobb da man ar arbetslos. I sjalva verket finns det inget hinder for att ta ett mindre kvalificerat jobb under tiden man soker ett battre jobb, speciellt inte om det inte tar mer an 6 minuter om dagen att leta efter ett jobb.

    Det maste finnas gott om empiri pa att varken 1) eller 2) ovan vanligtvis stammer. Det finns ju liksom trots allt gott om folk som byter fran ett jobb till ett annat utan att vara arbetslosa emellan och det finns ocksa ett antal personer i olika lander som inte tar ut a-kassa da de ar arbetslosa

    • 1) Det finns inget i resonemanget som bygger på en offentlig a-kassa utan det bygger på de (alternativ)kostnader och vinster som är förknippade med att arbeta, vara arbetslös och att söka efter arbete. Inte heller finns det något som säger något om ”överlevnad”; tvärtom förs inget resonemang alls om eventuella absoluta inkomstnivåer. I stället ses alla val som frivilliga i den bemärkelsen att man överlever oavsett vad.

      Sedan är ju a-kassans utformning intressant eftersom den existerar och det av flera anledningar. En sådan är att det finns all anledning att tro att en privat arbetslöshetsförsäkring inte kommer att fungera väl, främst pga indormationsasymmetrier. Och även om alla försäkringar vore privata så vore det nödvändigt att ta hänsyn till hur beteendet påverkas av försäkringens utformning.

      2) Det är mycket riktigt ingen logisk nödvändighet att den som matchas med ett dåligt jobb avslutar sitt jobbsökande och stannar på en lägre inkomstnivå under lång tid. Just därför refererade jag till en mycket väl genomförd empirisk studie som finner just detta.

      Slutligen har jag svårt att förstå vad det faktum att en massa människor byter jobb utan att ha en arbetslöshetsperiod mellan dessa jobb har med saken att göra? Det förefaller ju vara ett faktum att en hel del andra faktiskt blir arbetslösa, oftast pga personalneddragningar, företagsnedläggningar etc.

  6. Per-Olof Persson says:

    Det stora problemet med arbetsmarknaden är kollektivavtalen som sätter för höga minimilöner. Därmed skapas en hög arbetslöshet och sociala problem.

    Arbetslöshet beror i grunden endast på att priset på arbetskraften är för hög. (Om vi bortser ifrån att vissa människor inte är anställningsbara, lågkonjunkturer kan tillfälligt skapa en en hög arbetslöshet, konsumenternas efterfrågan förändras osv.)

    Att skapa en hög sysselsättning är egentligen ett mycket enkelt problem att lösa. Det som är svårt är att skapa höga reallöner. Problemet med fackföreningar är att dessa skapar en hög arbetslös och lägre reallöner i ekonomin.

    Priset på individens arbetskraft måste sättas på den nivå där den kan efterfrågas. Ingen arbetsgivare anställer ytterligare en individ om detta skulle leda till att kostnaderna för att producera varor och tjänster skulle överstiga intäkterna.

    Arbetsgivarna är en helt dumma huvudet och därför ägnar de sig åt ekonomisk kalkylering. De bokför historiska intäkter och kostnader, samt försöker beräkna framtida intäkter och kostnader. Alla priser måste vara rörliga både uppåt och nedåt, om kostnaderna ska ha möjligheten att få rätt förhållande till intäkterna.

    Kollektivavtal är inget marknadspris på arbetskraften eftersom marknadspriser som regel inte skapar stora överskott (arbetslöshet). Därför kan problemet endast lösas om individen själv får lov att förhandla om sin lön. Individen kan därmed själv skapa en efterfrågan på sin arbetskraft.

    • Per S says:

      Ytterligare ett vetenskapligt scoop.

      • Per S says:

        Måste förtydliga:

        En del i arbetsmarknadsekonomi kan förklaras med grundkursmikrons enkla utbuds och efterfrågemodell. Mycket i arbetsmarknadsekonomi kan det inte.

        Exempel på det senare kan vara varför länder med kollektivavtalstäckning på svenska nivåer ofta har lägre arbetslöshet (och högre sysselsättning) än länder med mycket låg kollektivavtalstäckning, eller varför det finns arbetslöshet också på oreglerade arbetsmarknader, i strid med POP:s framställning.

        Av förklarliga skäl sysslar arbetsmarknadsekonomer mest med de senare frågorna. Att på Ekonomistas dra snabbversionen av den mest stiliserade marknaden är därför lite som att förklara för fotbollslandslagets frisparksläggare att en boll går rakt fram om man sparkar på den.

  7. Kristian Grönqvist says:

    Det som egentligen inte syns , som tidigare nämndes är alla de personer som aldrig behövt a-kassa.
    Sedan jag utbildades har jag aldrig haft a-kassa. Ändå har jag haft 12 olika jobb. Nu pensionär.
    För mig och många av mina vänner har verkligheten varit den att man skaffar sig ett nytt jobb innan man säger upp sig från det föregående.
    Och då rör det sig om flera timmar om dagen i några dagar.
    Så tyvärr beskriver inte staplarna verkligheten annat än för dem som hamnar i a-kassan och som enligt min mening är mindre förutseende.

  8. Enligt en tidigare artikel av Krueger och Mueller, vilken bygger på i princip samma data som figuren ovan, är ersättningsgraden en insignifikant prediktor som i en bivariat regression ”förklarar” 3 procent av variationen i sökintensitet mellan länder. I deras regressioner på mikrodata hittar de inga signifikanta effekter av vare sig ersättningsgrad eller nedtrappning när de samtidigt kontrollerar för lönespridningen i landet.

    WP: http://ftp.iza.org/dp3490.pdf

    Är det inte ett generellt mönster att studier på amerikanska delstater visar på starkare effekter av (en viss typ av) ekonomiska incitament än vad studier mellan länder gör?

  9. Ekonomisk ersättning för personer utan förvärvsarbete bör, som du säger, uppmuntra:
    1. intensivt arbetssökande,
    2. god matchning,
    men också:
    3. nyföretagande.

    Lösningsförslag:
    1. En lägre ersättning ökar, som du nämner, det ekonomiska incitamentet att söka förvärvsarbete: Var mindre generös beträffande ersättningens storlek.
    2. En icke behovsprövad ekonomisk ersättning utan tidsgräns, för personer som saknar inkomster, minskar stressen och främjar långsiktigt tänkande: Var mer generös beträffande tiden för ersättningen.
    Konsekvens:
    3. Ett icke interventivt stöd utan negativa krav – exempelvis krav på funktionshinder – innebär att innovatörer och andra som har anställningar, såväl som arbetssökande som bedöms kunna hitta befintliga sådana, kan starta företag med ekonomiskt stöd. Läs gärna om hur det är idag här http://www.arbetsformedlingen.se/download/18.4b7cba481279b57bec180001139/stosta.pdf och notera de negativa krav som nämns respektive antyds.

    Jag föreslår en relativt låg garanterad ersättning som avräknas steglöst med ökade inkomster, en lösning som kan individanpassas med sparande och frivilliga inkomstförsäkringar, eftersom externa utvärderingar och sanktioner med stora konsekvenser tenderar att sänka människors prestationer i problemlösningssituationer – hjärnans arbetsminne överbelastas.

  10. Ahmed says:

    Ganska otroligt att arbetslösa överhuvudtaget får jobb i t.ex. Finland, om dom söker 3 minuter per dag.

  11. Jonas E says:

    Det vore intressant att jämföra de data som är runt 10 år gamla med data som är daterade för 2010. Det torde ju vara så att Internet har sänkt kostnaden för att söka jobb.

    Frågan är om man ägnar större tid till att söka fler jobb än innan eller söker samma antal arbeten som innan fast lägger ned färre minuter per dag på jobbsökandet (ökar produktiviteten i att söka jobb) eller söker mer _eller_ mindre kvalificerade arbeten.

    Rimligtvis borde någon redan börjat utforska det eftersom Internet är vår vardag i mångt och mycket…

  12. Rickard says:

    Skillnaderna kan förklaras på flera sätt, bl.a. med att USA är ett så pass stort land att det tar mycket längre tid att söka igenom all nya jobb som listas. Med tanke på att Sverige har en liten ekonomi så tar det inte så lång tid att söka igenom de jobb som listas.

    En annan orsak kan vara att jobb här i Sverige är så specialiserade och kräver så specifika utbildningar att det går ganska snabbt att se om det finns jobb som matchar ens utbildning och kunskaper. I länder som USA kräver jobben inte lika hög specialisation, så om du har en viss utbildning kan du söka till bredare typer av tjänster. I Sverige kan du bara göra ett sorts jobb med den utbildning du har. Detta gör också att det tar mycket längre tid i USA att söka igenom de jobb som finns.

    En ytterliggare orsak är att man i USA kan ta lågavlönade jobb även om man har en utbildning som är högre än vad jobbet egentligen avser. Om man tex har varit en arbetslös nationalekonom har man kunnat arbeta som städare eller parkerbetare fram tills dess att man slutligen fått ett mer relevant jobb.
    Detta gör också att det tar mycket längre tid i USA att söka igenom de jobb som finns.
    I Sverige kan man inte att göra detta, att försöka få ett lågavlönat jobb när man väl har någon form av högre utbildning är i stort sett omöjligt i Sverige.
    Att anställa och avskeda folk i Sverige är dyrt för företagen, tack vare unionerna, därför måste arbetsgivarna ha folk som stannar ett tag för att göra anställningen lönsam. Sunt affärsförnuft i Sverige betyder att man inte anställer folk med någon form av eftergymnasial utbildning för lågavlönade jobb, därför att de kan lämna jobbet innan deras anställning ens lönat sig.

    Man bör också skilja på långtidsarbetslösa och de som inte varit arbetslösa särskilt länge. De som nyligen blivit arbetslösa spenderar mycket mer tid på att söka jobb, långtidsarbetslösa är så deprimerade och ångestfyllda att de av psykiska skäl helt enkelt inte orkar sitta och leta jobb särskilt länge.

  13. Andreas SO says:

    Hur mätte man hur mycket tid arbetssökande lägger på att leta efter jobb?

    • Som står beskrivet i artikeln som refereras så använde man tidsanvändningsstudier. Dvs man ber människor skriva upp vad de gör under dagarna. Kort sagt: man har frågat människor.

      • Andreas SO says:

        Okej, förlåt. Jag läste igenom den för snabbt och såg inte att det stod. Tack för svaret.

        Det är oerhört märkligt att svenskar bara spenderar i snitt 6 minuter på sitt jobbsökande. Man hinner inte leta efter en relevant annons, läsa annonsen och sedan skriva ett personligt brev som svar på annonsen på enbart 6 minuter! Ibland kan jag känna att jag kanske inte lägger ner tillräckligt med tid men det är bra mycket mer än 6 minuter i alla fall..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s