Nyligen började Jonas Vlachos lista skatter han saknar (jag väntar med spänning på en utökad lista – arvsskatten var en god start men jag kommer nog inte att hålla med om hela fortsättningen). Låt mig som motvikt fundera på skatter som är mindre effektiva och som lämpligen bör avskaffas.
Att flytta är ett tidskrävande och dyrt projekt, speciellt om man köper ett hus. Utöver mäklararvode på några procent får man då betala 1,5 procent (3 procent om köparen är juridisk person) av köpeskillingen i lagfartsavgift. Som en följd av de stigande fastighetspriserna under senare år är skatteinkomsterna från stämpelskatterna betydande, ca 9 miljarder kronor förra året (lagfartsvgifterna står för ungefär hälften av dessa inkomster och pantavgifter för andra halvan).
Lagfartsavgiften är en flyttskatt som kan medföra att den som till exempel får ändrade familjeförhållanden eller börjar arbeta i andra delen av staden bor kvar i en för stor bostad eller med långa pendlingsavstånd. Liksom många andra skatter medför lagfartsavgiften alltså tydliga snedvridningar och ineffektiviteter. Men stämpelskatten är dessutom ovanligt godtycklig. Den tas inte ut på inkomst, förmögenhet eller konsumtion, utan är direkt kopplad till ett beteende – att man flyttar. Hur kan vi motivera att den som flyttar ofta bör betala mer skatt än den som flyttar sällan?
Ett avslutande förtydligande kan vara på sin plats. Jag pläderar inte för högre eller lägre skattetryck. Utgångspunkten är att en viss mängd offentliga utgifter behöver finansieras med skatteintäkter. Frågan är vilka skatter som bäst genererar skatteintäkter med små effektivitets- och rättviseförluster. Lagfartsavgiften skulle förslagsvis kunna ersättas av en höjd fastighetsskatt (eller “fastighetsavgift” som det nu kallas). Om fastighetsskatten höjs med ett belopp motsvarande lagfartsavgifterna vid ett genomsnittligt flyttbeteende kommer fastighetsägarnas skattebörda att vara oförändrad samtidigt som beskattningen blir mindre snedvridande och mindre godtycklig.
Ekonomistas 
När jag köpte ett hus för snart fem år sedan slogs jag också omedelbart av hur ineffektiv stämpelskatten och lagfartsavgiften är. Det intressanta är dock att nu har jag betalt den och kan inte direkt se att jag ska behöva betala den igen inom överskådlig tid. Om andra är som jag så är det inte förvånande att ingen engagerar sig för att ta bort den eller överföra den på fastighetsavgiften eller någon annan skatt. Detta förklarar kanske till viss del varför skatten finns kvar, men gör den inte mindre samhällsekonomiskt kostsam.
Mikael: Du har nog en poäng angående varför skatten finns kvar. Man tänker förmodligen mest på den just när man har betalat den (själv tänker jag ju i och för sig på den utan att någonsin ha köpt ett hus…), och då är det mindre intressant att försöka avveckla skatten.
Men jag tror ändå att nästan alla – även nuvarande husägare – skulle gynnas av mitt förslag. Om skatten avskaffades skulle rimligen huspriserna stiga. Så i praktiken är det husägarna som skulle gynnas även om det till synes är framtida köpare som slipper betala skatten (de får nu i stället betala mer för huset).
Om sedan fastighetsskatten höjdes med motsvarande belopp (spontant gissar jag att man ska höja/införa årlig fastighetsskatt med 1,5%/x där x = genomsnittligt antal år mellan flyttar) bör både skatteinomsterna och huspriserna bli ungefär oförändrade. Vinsten är då att vi får en bättre fungerande bostadsmarknad med mindre inlåsningseffekter.
En tanke slog mig, som kanske är helt uppåt väggarna, men kan man inte se Stämpelskatten som en variant av Tobinskatten, fast på fastighets- istället för finanstransaktioner)?
Inte för att Stämpelskatten blir mer förstålig för det, men kanske illustrativt rörande Tobinskatt?
Jo, visst blir det lite likt Tobinskatten. Tanken med den skatten är ju att dämpa transaktionsvolymen för att undvika spekulation som destabiliserar finansiella marknader. Om man har en likande vilja att minska transaktionerna på fastighetsmarknaden så kan stämpelskatten vara motiverad, men det har vi väl svårt att tro är skattens syfte.
En fråga: Jag kan se att stämpelskatten har en teoretisk effekt som låser folk vid bostäder de inte borde ha men här kommer min fundering: Vissa beteenden är ju mindre elastiska än andra. Substituerar folk flyttande mot inte-flyttande för en engångsavgift?
Oavsett hur det påverkar folk så är det ju dock en ganska omotiverad skatt att ha som nämnts.
Stämpelskatterna (lagfart o pantbrev) drabbar inte bara dem som flyttar oftare än dem som inte flyttar. Den del som beskattar utfärdandet av pantbrev har dessutom den ovanliga egenheten att personer med liten egen kapitalinsats beskattas högre än personer som har eget kapital. Lika märkligt är att köpare av 20-miljonersobjekt på Strandvägen ska vara skattebefriade medan köpare av radhus i Skellefteå ska betala 10 000-tals kronor i skatt. Det skulle vara spännande att höra socialdemokrater motivera denna ordning ur ett fördelningspolitiskt perspektiv…