Nationalekonomer om samhället, politiken och vetenskapen
I ett intressant inlägg diskuterar Ed Glaeser de regionala befolkningsförändringar som uppenbarats i den senaste amerikanska folkräkningen. Hans slutsats är att dessa primärt drivits av skillnader i regleringar som styr markanvändningen, snarare än i skillnader i produktivitetstillväxt eller i olika regioners inneboende attraktionskraft.
En fråga som väcks är om kanske planregler, regler för fastighetskatter och hyresregleringen påverkar flyttströmmarna i Sverige mer än man tror.
Diane Coyle, även känd som The Enlightened Economist, har listat årets tio bästa böcker i nationalekonomi. Som alla listor av detta slag är den naturligtvis subjektiv men då jag själv läst fyra av dem med stor behållning så anser jag hennes råd vara värda att lyssna på. För den som inte orkar klicka på länken kopierar jag in hennes lista nedan. Lämna gärna egna julklappstips i kommentarerna!
1. The Enlightened Economy by Joel Mokyr – authoritative account of why Britain rather than another country was the cradle of the Industrial Revolution.
2. Whoops! by John Lanchester – a novelist’s brilliant analysis of the financial crisis.
3. Lords of Finance by Liaquat Ahmed – international monetary policy and banking in the inter-war period, with scary echoes for today
4. This Time Is Different by Carmen Reinhardt and Kenneth Rogoff – meticulous history of financial crises and why they always end in defaults.
5. Taking Economics Seriously by Dean Baker – and why current policies don’t, in some surprising areas such as pharmaceutical industry regulation
6. Fault Lines by Raghuram Rajan – the deep political roots of the financial crisis.
7. Adam Smith: An Enlightened Life by Nicholas Phillipson – a new biography which focuses on the Smith of The Moral Sentiments, and his intellectual milieu
8. Here Comes Everybody by Clay Shirky – full of guru-speak and only one idea, but a good read nevertheless
9. 13 Bankers by Simon Johnson and James Kwak – mild-mannered economics profs get rightly angry about the political power of the banking industry.
10. Ethiopia Since the Famine by Peter Gill – detailed reportage of Ethiopia and thoughtful assessment of the role of the aid business.
William Easterly har gjort sig känd som en av de kunnigaste och skarpaste kritikerna av utvecklingsbiståndet. Hans upprörda, eller kanske snarast ilskna, artikel i NYRB om hur biståndet år ut och år in föder totalitära och inkompetenta ledare är mycket läsvärd.
Under det senaste decenniet har laboratorieexperiment blivit på modet i nationalekonomi, men på senare år har pendeln svängt något och fältexperiment är betydligt hetare. Men varken laboratorieexperiment eller fältexperiment är nya företeelser — ekonomer har ägnat sig åt laboratorieexperiment sedan 60-talet och Peter Bohm genomförde fältexperiment redan på 70-talet. Nu för tiden är John List en av de främsta förespråkarna av fältexperiment och hans kritik av laboratorieexperiment har väckt ont blod hos en del experimentella ekonomer. Förra året publicerades en läsvärd artikel i Science av Armin Falk och James Heckman med den övertydliga titeln ”Lab Experiments Are a Major Source of Knowledge in the Social Sciences”. Falk och Heckman argumenterar mot uppfattningen att fältexperiment skulle vara ”bättre” och mer ”realistiska” än laboratorieexperiment genom att poängtera att både laboratorie- och fältexperiment möter samma principiella utmaning när de gäller att extrapolera resultaten till andra situationer. Det är svårt att göra den korta artikeln rättvisa i en blogginlägg, men jag rekommenderar varmt en genomläsning (gratisversion finns här).
Den som är intresserad av hur man kan agera för att undvika nya finansiella katastrofer bör lyssna på inspelningarna från London School of Economics konferens The Future of Finance som hölls i juli i år. En panel av bland andra Martin Wolf, Adair Turner, John Kay och Charles Goodhart presenterar där sina kapitel i en nyutgiven bok.
Frågorna kretsar kring hur man ska hantera de incitamentsproblem som uppstår när privata aktörer bär uppsidan men inte nersidan av sina beslut, samtidigt som samhället i stort är beroende av vissa av de tjänster som de levererar. Bland annat argumenterar John Kay för en separation mellan traditionella banktjänster och investment banking — en lösning jag är tveksam till då samhället tenderar att göra sig beroende av investmentbankerna och då kvarstår problemet. Högt på agendan står också sätt att hantera finansiella institutioner på obestånd utan att skattebetalarna kompenserar kreditgivarna samt om och hur bankledingarnas löner ska regleras.
Även om vissa förslag är väldigt radikala (att göra bankernas ledningar personligt skadeskyldiga vid en konkurs är ett sådant) så är idéerna som framförs är inte helt originella. De framförs dock av personer med djup kunskap om ämnet så det är en fröjd att lyssna.
Finns som podcast på iTunes eller här. Mer information om boken finns här.
Brottas du i dessa valtider med nära och kära med vaga begrepp om vad skatter egentligen är och innebär? Det är i så fall inte så konstigt med tanke på politikernas tämligen oförsiktiga användande av begrepp som ”straffskatt på pensionärer” och ”ungdomsskatt”.
Men nu finns det en mycket enkel och pedagogisk skrift att sätta i de förvirrades händer. För ett tag sedan kom nämligen Eva-Lena Ahlqvist, chef för ledarredaktionen på Dagens Industri ut med boken ”Klarspråk om skatter” på SNS-förlag. Boken är också utmärkt för dig som snabbt vill kunna ge sken av att vara skatteexpert, men inte orkar gå tillbaka till läroboken i optimal beskattning.
De som ännu tvekar inför valet kanske kan få vägledning av finansministerkandidaternas förmåga att analysera arbetsmarknaden i Ekonomisk Debatt, de svenska nationalekonomernas traditionella forum för spridning av forskningsresultat till en lite bredare läsekrets. En tid före valet 2006 presenterade Anders Borg den analys som ligger bakom de jobbskatteavdrag som införts under den gångna mandatperioden. I det senaste numret av Ekonomisk Debatt har Thomas Östros kontrat med socialdemokraternas analys av sysselsättningspolitiken.
En kort, och kanske orättvis, sammanfattning av dessa texter är att Borg menar att ”full sysselsättning” ska uppnås genom att stärka incitamenten för låginkomsttagare att arbeta medan Östros menar att de som nu inte anställs till rådande löner antingen ska subventioneras eller göras mer produktiva (t ex genom utbildning, effektivare integrationspolitik eller bättre barnpassningsmöjligheter) så att en sammanpressad inkomstspridning kan bibehållas. För dem som finner Borgs och Östros skrifter allt för politiskt färgade rekommenderar jag i stället läsning av Assar Lindbecks översikt av ekonomernas försök att analysera hur finansministrar beter sig i praktiken, även denna publicerad i senaste numret av Ekonomisk Debatt.
I somras skrev jag några kritiska inlägg om det målstyrda betyssystemet (här och här). Dessa var föranledda av en IFAU-rapport som visade att betygen var överlägsna högskoleprovet som urvalsinstrument till högre studier. I dagens UNT diskuterar en av forskarna bakom rapporten, Björn Öckert, detta resultat på ett mycket intressant sätt. Läs!
En nyanserad och lättillgänglig diskussion kring huruvida randomiserade experiment kan påverka våra kunskaper om samhället står att finna i senaste numret av City Journal. Artikeln avspeglar väl den ökade skepsis som kommit att prägla samhällsvetarnas syn på experimentella metoder. För några år sedan var tongångarna annorlunda, exempelvis som i en triumfatorisk artikel i Policy Review. Äntligen skulle vi kunna få svar baserade på sann kunskap, ofärgad av ovidkommande faktorer som forskarens ideologiska övertygelser!
För den som vill fördjupa sig i den akademiska diskussionen kring dessa frågor kan med fördel ge sig i kast med senaste numret av Journal of Economic Perspectives där företrädare för olika ståndpunkter utvecklar sina argument (tyvärr krävs prenumeration). Även på Ekonomistas har vi skrivit en hel del på detta tema, se exempelvis Jespers inlägg om Angus Deatons kritik av randonomisterna.
Uppdatering: Som Dennis påpekat pågår diskussionen även i senaste numret av Journal of Economic Literature.
Jag fick nyligen syn på en ambitiös analysrapport inför det brittiska valet som presenterades för några veckor sedan. Det som gör rapporten högintressant är att den författats av några av Storbritanniens mest framstående nationalekonomer, under ledning av professorerna Stephen Machin och John Van Reenen vid Centre for Economic Performance ett institut tillhörandes anrika London School of Economics.
Rapportens tolv kapitel avhandlar centrala politikområden och vilka lärdomar om dessa man kan dra från den senaste ekonomiforskningen. Här är rapportens tolv kapiteltitlar (fritt översatta av yours truly):
Visst vore det önskvärt med en liknande heltäckande analys av den svenska ekonomin inför valet i september? Någon som känner sig manad?
Ekonomistas 
Senaste kommentarer