Betygssystemets tragik

Ett motiv bakom det målrelaterade betygssystemet är att det gör det svårare för skolor och lärare att låta svaga elever flyta genom skolan utan att göra mycket mer än att fysisikt närvara. I den IFAU-rapport som lades fram igår (se här och här) presenterades även baksidan av detta mynt; vissa elever uppnår inte godkänt vilket betyder att de står utan avgångsbetyg. Detta leder i sin tur till att eleverna har svårt att få jobb — troligen då det är en negativ signal till arbetsgivaren att sakna gymnasieexamen.

Forskarna drar denna slutsats genom att jämföra personer födda 1976 och 1977 med dem födda 1978 och 1979. Dessa elever fick betyg enligt det relativa betygssystemet i grundskolan och gymnasieskolan var utformad på samma sätt för båda grupperna. Enda skillnaden var att de äldre fick relativa gymnasiebetyg medan de yngre betygssattes enligt det målrelaterade systemet. Resultaten är nedslående: andelen som tog gymnasieexamen sjönk, liksom inkomsterna och sannolikheten att ha ett arbete. För samtliga utfall är de negativa effekterna starkast för elever med låga grundskolebetyg.

Det målrelaterade betygsystemet har orsakat betygsinflation och därmed troligtvis även försämrade kunskaper bland de högpresterande eleverna. Nu visar sig systemet även resultera i social utslagning. Det kan förefalla en aning onödigt.

Comments

  1. Skulle det relativa systemet som döljer de verkliga kunskaperna vara bättre?

    I den hittillsvarande flumskolan har det betraktats som självklart att alla skall in på gymnasiet. Man sänkte kraven så att alla kom in. Det är naturligtvis en grym björntjänst man gör eleverna. Det är inte självklart att att alla skall klara grundskola ännu mindre vara kvalificerade till gymnasiet. Att alla skall vara kvalificerade för högskolan, det kan bara utstuderade demagoger och utopister hävda.

    Man måste skilja ut eleverna på lämplig nivå och leda in dem på utbildningar de kan klara. Det är ungefär den linjen som den nya skolpolitiken följer.

    Vänsterns dogm att det inte finns några obegåvade har orsakat den nuvarande tragiken i skolsystemet. Dessa obegåvade finns självklart och måste ledas in på rätt spår för att få någon form av godkänd utbildning.

  2. markus says:

    Reflektioner: Är frågan du inleder med retorisk?

    Det finns ingen som helst anledning att tro att det relativa betygssystemet dolde de verkliga kunskaperna hos de aktuella gymnasieeleverna, i synnerhet inte i relation till det betygssättningskaos som rådde under de första åren av det målrelaterade systemet.

    Om vi dock ändå går med på denna din premiss så är min grundhållning att det är fullt möjligt att om priset för dölja gymnasielevernas verkliga kunskaper är att de får bättre inkomst och har större sannolikhet till att ha ett arbete så är det värt att betala. Skulle det vara så betyder det att gymnasieskolan är mer av ett signalsystem och kunskapen man tillägnar sig där är av mindre vikt och i så fall kan vi ordna det på ett billigare sätt.

    Det är inte helt enkelt att passa in begrepp som flumskolan och vänsterns dogm på det faktum att både gällande läroplan och betygssystem i allt väsentligt var ett blockövergripande projekt framtaget under regeringen Bildt, men heder åt ett gott försök!

    Att det inte är självklart att alla ska klara grundskolan är antingen en meningslös truism eller något som är djupt kontroversiellt i den svenska skoldebatten, från Björklund och vänsterut. Tvärtom finns det en grundmurad övertygelse om att grundskolan ska vara möjlig att klara för alla elever som befinner sig i den, och alternativet heter särskolan. Vill du ha det annorlunda får du nog finna dig i att vara en särling i svensk skoldebatt.

  3. Du försvarar det relativa betygssystemet och det har jag väldigt svårt att förstå. Det målstyrda systemet har medfört att lärare och elever tillsammans strävar mot ett mål, det har inneburit att eleverna är mer medvetna om vad det finns för mål och vad det är de lär sig och framför allt; det lurar inte eleverna. Med det relativa systemet fanns det massor av elever som fick tvåor utan de mest grundläggande kunskaper. De här eleverna hade emellertid inte en aning om att de inte kunde engelska, läsa eller vad det handlade om. De var lurade. Många av dem sökte till högskola och först där trillade slanten ner, till hög kostnad för både individ och samhälle.

    • De där målen är ju helt obegripliga. Tror något mål inom samhällsvetenskap för högstadiet eller gymnasiet citerades i denna blogg för något år sedan med kommentaren, av någon som undervisade i NEK på universitetet, att han vore glad om hans magisterstudenter (kandidat?) fixade detta (reflektera över olika metoders för- resp nackdelar om jag minns rätt).

      Är/var du lärare under det gamla systemet? Skrämmande att du inte förstått det bättre och följaktligen delade ut betyg hej vilt. Det fanns ingenting som hindrade en lärare att ha ett klassmedel på 1,7 om det var befogat. I själva verket fick man inte avvika från centralprovens medelbetyg med mer än ±0,2 betygssteg utan att motivera det skriftligt för rektor eller liknande. Dvs hade en klass fått 1,7 i betygssnitt på engelska -CP:et borde klassmedlet också hamna ungefär där.

      Hela din kommentar utstrålar okunnighet! Och jag var bara en elev när jag fick relativa betyg och verkar ändå ha betydligt bättre koll än du.

  4. Helena: Det finns inget som tyder på att dessa elever lär sig mer idag; allt pekar tvärtom i motsatt riktning. Idag lämnar dessa elever däremot skolan utan slutbetyg vilket leder till utslagning på arbetsmarknaden. Det är ett högt pris för ett system med tveksamma vinster.

  5. Andreas says:

    Jag kände till IFAU innan det nämndes här på ekonomistas. Dom har ju en massa intressanta rapporter!

  6. Jag påstår inte alls att eleverna lär sig mer i dag. De lär sig tvärtom betydligt mindre, men orsaken är varken betygssystemet eller läroplanen. De främsta orsakerna är valfriheten och den medföljande segregationen, kommunaliseringen, den dåliga lärarutbildningen, det höga antalet outbildade lärare, den under perioden växande kravlösheten, föregående gymnasiereform, språkreformen… kunde fortsätta ett bra tag till men där sätter jag stopp.

    Jag hörde Martin Ingvar varna för falska korrelationer på Utbildningsdepartementet i januari. Hans exempel var sjunkande skolresultat och stigande koldioxidhalt i atmosfären. Enligt min uppfattning är kopplingen det målstyrda betygssystemet och sjunkande resultat ett praktexempel på en sådan falsk korrelation.

    • Hur har valfriheten lett till ökad segregation? Jag gick på Enskilda gymnasiet i slutet av 80-talet. Det var en helvit skola där samtliga elever antingen kom från villaförorterna eller innerstaden. Plus några diplomatbarn, barn till höga utländska chefer etc. Inte helt oväntat umgicks vi en hel del med folk från Engelbrekt, Gärdesskolan, Östra osv – och gissa vad. Det såg i princip likadant ut där – eftersom närhetsprincipen tillämpades.

      Den ökade segregationen beror inte på ökad valfrihet. Om segregationen alls ökat beror det på att Sveriges har förändrats, både demografiskt och som samhälle. Skolreformen har bromsat denna ökade segregation, inte bidragit till den.

      Nu är jag förstås ingen motståndare till segregation. Jag tycker, till skillnad från Margareta Winberg, inte att det är intressant att få ta del av människors erfarenhet av kamelfösning utan föredrar en analys av tex Steve Reich vilken dag i veckan som helst framför lite handfasta kamelvallningsråd.

      Inför trängselskatt i tunnelbanan också!

  7. Helena: Jag är mycket väl medveten om att korrelation och kausalitet inte är samma sak. IFAU-rapporten är en systemmatisk genomgång av bla de förklaringar du anger men de landar i en annan slutsats. Att du uppskattar läroplanen är faktiskt inte ett argumennt för att den inte ligger bakom försämringen av resultaten. Det kan tom vara så att vissa lärare förmår arbeta väldigt effektivt med denna läroplan samtidigt som den har negativa konsekvennser för det stora flertalet.

    Att vi skulle haft motsvarande betygsinflation med ett relativt system anser jag för övrigt vara osannolikt då detta system har en naturlig förankring. Kombinationen av olika reformer är dock det enda vi kan observera och det är svårt att uttala sig särskilt säkert om hur det hade sett ut om vi haft kvvar det gamla betygssystemet. Kanske är det datorernas inmarsch som ligger bakom de försämrade resultaten?

  8. Jonas, hypoteser ska presenteras som sådana, inte som slutsatser och jag anger inte uppskattning för läroplanen som ett ”argument för att den inte ligger bakom försämringen av resultaten” däremot lägger jag fram en lång rad orsaker till försämringen av resultaten som inte har ett skvatt med vare sig läroplan eller betygssystem att skaffa.

    Betygsinflationen däremot, den skulle antagligen mildras av ett relativt system, men knappast stoppas helt, för vi har fortfarande snällrättningen av prov.
    Centralrättade nationella prov och en studentexamen skulle däremot sätta p för all betygsinflation och dessutom ge oss ett instrument för att utvärdera de reformer vi genomför i skolan.

  9. markus says:

    Helena: På det stora hela håller jag med om att nuvarande läroplan är bättre än dess föregångare, men vad gäller betygssystemet vill jag nog hävda att det finns några rejäla tankefel.

    Ett viktigt exempel. Under intryck från modern teoribildning om vad det innebär att kunna någonting bestämde man att betygsnivåerna skulle vara kvalitativt skilda från varandra. Detta tror jag är ett rakt tankefel som skadat betygssystemet.

    Det verkar visserligen helt rimligt att anta att vad en expert inom ett område kan jämfört med en novis är inte bara kvantitativt mer och också ordentligt kvalitativt skiljt från novisens kunnande. Jag tror detta är sant, och intressant.

    Tyvärr tog man steget från denna intressanta sak till att elever som fått 200 timmar undervisning i biologi uppvisar kvalitativa kunskapsskillnader som går att benämna och sortera i fyra fack. Det här tror jag helt enkelt inte är sant, och jag tror det förklarar en hel del av i synnerhet MVG-kriterierna som faktiskt är välutbildade vuxnas kunnande med något förmildrande ledord inkastat.

    För att faktiskt ta en relevant finlandsjämförelse. Ta kunskapsprofilen för betyget 8 i biologi ur Grunderna för läroplanen och jämför med vg eller mvg-kriterierna för biologi ur kursplanerna.

    De finska kriterierna är betydligt tydligare hållna, men också faktiskt mindre ambitiösa. De lägger betydligt mer vikt vid ett kvantitativt brett kunnande än de svenska, men saknar i stor utsträckning det kvalitativa djup som präglar vg och mvg kriterierna.

  10. Kristian Grönqvist says:

    Mvg är inte detsamma som 8. Mvg är 9-10 och enligt min mening t.o.m, bara 10.
    8-9 motsvarar ungefär vg
    7 ungefär genomsnitt
    6 mindre bra
    5 dåligt
    4 underkänt

    När det gäller betyg i Finland så betyder en sexa att något måste göras omedelbart, inte nästa termin.
    PÅ min tid betydde en fyra, att ämnet skulle läsas under sommarloivet och tentas.
    Annars fick man gå om klassen.
    Ingen släpptes uppåt utan att kunskapen var kontrollerad.
    Kanske det en förklaring till att Finland nu börjar visa sig i topp på PISA. De nuvarande barnens föräldrar har gått igenom samma kvalitetssäkringar som Helena och jag.

  11. markus says:

    Kristian, det finns inget vedertaget sätt att översätta finska betyg till svenska. Anledningen till att jag jämför kriterierna för goda kunskaper (betyg 8) med kriterierna för VG och MVG i det svenska systemet är att en finsk 8 helt klart inte motsvarar ett svenskt G, vilket jag tror du håller med om, och att 8 är det enda betygsteg som det finns kriterier för.

    Jag vill också vara mycket tydlig med att jag inte anser att det är en fördel för det svenska systemet att vissa av de svenska kriterierna för VG och MVG är såpass ambitiösa. Tvärtom tror jag att det skadar skolan. I no-ämnena finns det exempelvis bara ett kriterium för VG och ett för MVG som handlar om vad man skulle kunna tänka sig att är kärnan av no-undervisningen, benämnd naturvetenskaplig förståelse av omvärlden.

    Dessa kriterium är:

    För VG: Eleven använder begrepp, modeller och teorier från biologi, fysik och kemi i situationer som är nya för henne eller honom för att beskriva och förklara förlopp och företeelser i omvärlden.

    För MVG: Eleven använder begrepp, modeller och teorier från biologi, fysik och kemi för att skapa nya frågeställningar och hypoteser om företeelser i omvärlden.

    Detta är snömos. Dumheter. Det är fruktansvärt ambitiöst att 15-16 åringar med 600 timmars undervisning ska nå något av dessa kriterier. Följden är att de finska mindre ambitiösa kriterierna i verkligheten blir mer ambitiösa, eftersom man som lärare faktiskt kan använda dem.

    Och hela anledningen till att kriterierna är skrivna på det här dåliga viset är ett feltänk i vad det är att vara kunnig inom ett område på grundskolan.

  12. markus says:

    Jaha, skriver man en åtta följd av ett mellanslag och en slutparantes straffas läsaren med en sol med solglasögon.

    Svårläsligt.

  13. Kristian Grönqvist says:

    Marcus

    Personligen anser jag det vara riktiga betygskriterier. Att bara rabbla upp felfritt inläst kunskap, kan aldrig vara värt ett MVG. Möjligen i Svenska
    Däremot är en felaktig teori, uppbyggd på tidigare inhämtade kunskaper alltid värd ett MVG, eftersom det belyser det viktigaste med all kunskap, förmågan att använda den.

    Om man fortfarande tror på Tomtar och Troll efter nio års skola, så har skolan skändligen misslyckats.

    Men nu hamnar vi ut i hårklyverier, det erkänner jag.

    Principiellt är jag för betyg från första klass, eftersom vi ändå betygsätts hela livet, att curla med elever är den sämsta skola en människa kan gå i.

    Livet är inte rättvist.

  14. markus says:

    Problemet är att de här förmågorna inte är hierarkiskt ordnade på det sätt som förutsätts av betygssystemet.

    Om man lärt sig vad fission och fusion är, är man då i en ”ny situation” om man ombeds förklara vad som är skillnaden på fusion och fission?

    (de som konstruerar nationella prov i fysik anser det, och det är sant i en trivial mening)

    Andra skulle nog säga att en person som kan tala om vilka i sammanhanget relevanta skillnader som finns mellan fusion och fission är en person som besitter djupare kunskaper om atomfysik snarare än att personen är någon som i allmänhet kan använda begrepp från fysik för att förklara ett företeelse i en ny situation.

    De här förmågorna finns i sin triviala mening på alla kunskapsnivåer, och i sin icke-triviala mening ligger de bortom grundskolans räckvidd.

    Jag applåderar dock tanken att kunskapen som man bygger upp under grundskoletiden ska ha en slagsida mot användbarhet, men jag tror man valt ett feltänkt sätt att styra mot det.

  15. Fredrik S says:

    Betygsystemet i skolan bör definitivt göras om, men även kontrolleras bättre. Att det råder betygsinflation i svenska skolor är ingen hemlighet, men följderna för skolor och privatpersoner är långt värre än gemene man kan förstå. Skolor lockar idag med bra betyg på ett dolt sätt som är under all kritik. Friskolor är förmodligen den värsta boven då dem kan ta fina avgifter för att knyta till sig många elever som har uppmärksammat det enkla sättet att få bra betyg på just den skolan. Jag har bekanta som har gått på skolor där lärarna inte ger sig förrän eleven har högsta betyg och jag har bekanta som gått på skolor där kraven för ett högt betyg är mycket lågt ställda. I vissa skolor så lägger lärarna stor vikt vid nationella prov vilket gör att eleven ofta får ett rättvisande betyg, medan andra skolor inte bryr sig och lämnar betyg efter sina egna mål som alltför ofta är lågt satta. Det stora problemet med den konkurrenssituation som har uppståt (inte minst i Stockholm) bland olika skolor är att kraven sjunker för att man ska få ditt elever. Sanningen är att relativt få bryr sig om man får en laptop, gymkort eller liknande utan ryktet om skolan som sådan är av mycket större vikt. Skolor som har ett högt betygssnitt blir snabbt populära och det vet rektorer och andra lärare om vilket gör att man, medvetet eller omedvetet?, sätter högre betyg än vad eleven egentligen gör sig förtjänt av. Tyvärr slår det här hårt mot eleverna i längden då var och varannan student går ut med högsta betyg vilket egentligen borde vara en smärre omöjlighet. Det blir lottning in på fler och fler linjer och med dagens system så fyller betygen snart ingen roll längre. om utvecklingen fortsätter så kan lärarna snart sluta sätta betyg och eleverna kan lugnt och stilla invänta lottningen till den utbildning som lockar på universitet och hoppas på turen. Egentligen är jag för den fria skolan och allt vad det innebär, men nu är det tyvärr bevisat att det systemet inte fungerar och att nationella mål istället borde instiftas för att höja kvaliteten på dagens flumskola. För inte länge sedan fick jag också höra en mycket intressant idé om att instifta prov som var specialutformade till den utbildning som man skulle gå och att resultatet på provet var helt avgörande för om man var lämplig. Inte alls en dum idé tycker jag, men frågan är hur man ska motivera elever att plugga under gymnasietiden med ett sådant system.

Trackbacks

  1. […] av Jonas Vlachos I somras skrev jag några kritiska inlägg om det målstyrda betyssystemet (här och här). Dessa var föranledda av en IFAU-rapport som visade att betygen var överlägsna […]

  2. […] och riktigt svaga elever presterar sämre under denna typ av målstyrning. Och i Sverige finns det evidens för att det målstyrda betygssystemet orsakat social […]

  3. […] blev viktigare för att ta sig vidare i skolsystemet och betygsfördelningen ändrades. Avhoppen ökade också pga av […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s