Fyraårsjubileum!

Idag är det fyra år sedan vi startade Ekonomistas. Glädjande nog har antalet besök fortsatt att öka. Under 2011 hade vi 36 procent fler sidvisningar än under 2010. Det mest lästa inlägget under det senaste året var Stefan de Vylders recension av boken Nationalekonomi för vänstern. Det mest kommenterade inlägget (120 st kommentarer!) under året var Mats Perssons gästinlägg om att humaniora (snarare än mer yrkesinriktade utbildningar) bör subventioneras. Flest besökare hade vi i sedvanlig ordning den 10:e oktober då årets ekonomipristagare tillkännagavs.

Vi är förstås oerhört glada att intresset för bloggen fortsätter att växa och att det är så många som bidrar till bloggen genom att kommentera våra inlägg!

Myrdalspriset till artikel om finska momssänkningar

Ekonomistas gratulerar Iida Häkkinen Skans och Tuomas Kosonen som tilldelats 2011 års Myrdalspris för årets bästa artikel i Ekonomisk Debatt!

award-trophies-trophy2-788652

I artikeln, som även sammanfattas av Martin här, redogör de för erfarenheterna av sänkta momssatser i frisör- och restaurangbranschen i Finland. De finska erfarenheterna tyder på att endast ungefär en tredjedel av momssänkningen återspeglas i sänkta priser. Resultaten är högst relevanta för att bedöma vilka effekter den svenska sänkningen av restaurangmomsen kan tänkas ha.

Myrdalspriset instiftades 1983 som en hyllning till Gunnar Myrdal på hans 85-års dag. Förra årets pristagare var Assar Lindbeck.

Lindbeck-medaljen till Per Strömberg

Assar Lindbeck-medaljen för 2011 går till Per Strömberg, verksam vid SIFR och Handelshögskolan i Stockholm (pressmeddelande).

Strömbergs forskning är empiriskt inriktad med fokus på finansiell ekonomi. Han har särskilt studerat kontraktsförhållanden mellan entreprenörer och deras finansiärer. I flera studier har han undersökt riskkapitalister. Bland annat har han funnit att företag som tas över av riskkapitalister inte blir mer kortsiktiga i sitt agerande, och att det i internationella data tycks finnas ett positivt samband mellan riskkapital och produktivitetsutveckling i många branscher.

Lindbeck-priset har tillkommit för att hedra Assar Lindbeck och utdelas vartannat år till en forskare under 45 år som gett ett signifikant bidrag till ekonomiskt tänkande och ekonomisk kunskap. Det förra priset delades av David Strömberg och Jakob Svensson.

Blir e-handeln julklappens död?

Ni kanske också har läst dessa Facebook-uppdateringar och Twitter-inlägg om hur snabbt och smidigt julshoppingen hanterats i år? Ekonomistas-Robert lät exempelvis stolt meddela att  han i år klarade av allt på en och halv timme och tack vare e-handeln är utbudet är lika oändligt som köerna är korta. Enbart positivt, kan tyckas eftersom det minskar decemberstressen och gör tillvaron en aning effektivare. Problemet är bara att värdet av julklappar till stor del just består i att de är jobbiga att införskaffa.

Nationalekonomer har länge grunnat på poängen med att ge julklappar. Joel Waldfogels klassisiska artikel kom fram till att dödviktsförlusterna av julen är enorma då mottagarna i genomsnitt värderar sina julklappar en bra bit under inköpspriset. Hade kostnaderna för att införskaffa de ouppskattade klapparna räknats in så skulle effektivitetsförlusterna blivit än större. Det är därför nationalekonomer nickar uppskattande när de ser maffiafilmer där gangstrarna ger varandra kuvert med kontanter i julklapp (Robert har utrett en annan mekanism för att minska förlusterna).

Den mer nyanserade moderna nationalekonomin har emellertid en mindre primitiv syn på människan och forskningen lyfter nu fram aspekter som att vi via julklapparna signalerar att vi är generösa människor som lagt ner tid och möda på att hitta den rätta julklappen. Att ge pengar är enligt detta synsätt helt enkelt för lätt. Frågan är då vad som händer med traditionen att ge julklappar när det blir allt enklare och bekvämare att hitta en bra gåva?

Jag ser två möjligheter, som inte utesluter varandra. I vissa kretsar kommer det att gå inflation i att hitta inte bara bra, utan perfekta, julklappar. Detta är särskilt viktigt för givare som vill signalera kreativitet eller genuin kunskap om mottagarens preferenser. Möjligheten att signalera altruism eller generositet genom att ge gåvor i stället för pengar har däremot minskat, varför vi under granen även kommer att se alltfler kontantekvivalenta gåvor som presentkort, biobiljetter och gåvor till välgörande ändamål.

Dessa kontantekvivalenta gåvor är en märklig skapelse och frågan är vad man egentligen signalerar genom att ge dem (se Jespers inlägg). Min prediktion är därför att de på sikt kommer att försvinna och till viss del ersättas av rena kontanter. För även om det kan te sig lite absurt att byta pengar med varandra, så signalerar det åtminstone — precis som varje gangster vet — att man har förtroende för mottagaren och räknar med att inte bli blåst.

Vilka är marknaderna som inte finns?

En av de mer fantasieggande och mystiska förutsägelserna av ekonomisk teori är att vissa marknader inte kommer att existera på grund av informationsproblem. Eftersom de inte existerar, kan vi inte observera dem och frågan inställer sig därmed vilka marknader detta kan tänkas handla om.

Ett dåligt exempel är marknaden för begagnade bilar. Exemplet kommer från ekonomipristagaren George Akerlofs artikel ”The Market for Lemons”. Argumentet är välkänt för alla som läst en grundkurs i mikroekonomi. Köparen kan inte skilja på bra och dåliga bilar. Därför kommer alla säljare att hävda att de har bilar av hög kvalitet och sätta ett förhållandevis högt pris. Till detta höga pris finns dock ingen köpare som är beredd att köpa en bil av genomsnittlig kvalitet. Detta gör att marknaden kollapsar.

Det grundläggande problemet i exemplet är alltså assymmetrisk information. När det gäller begagnade bilar är problemet att säljaren är bättre informerad än köparen och inte trovärdigt kan dela med sig av denna information. Marknaden för begagnade bilar både existerar och är livaktig, så i praktiken finns det många sätt att komma runt problemet. När det gäller varor och tjänster där säljaren är bättre informerad har jag svårt att hitta exempel på marknader som inte bara är frånvarande i teorin, utan även i praktiken.

Desto mer exempel finns då det motsatta förhållandet råder, det vill säga då köparen är bättre informerad. Detta gäller särskilt försäkringar. Till exempel finns mig veterligen ingen marknad som försäkrar dig mot att hamna i fängelse eftersom försäkringsbolagen inte har information om vårt kriminella riskbeteende. (Serien Anklagad som just nu sänds i SVT illustrerar att även vi som vanligtvis inte är kriminella skulle kunna ha nytta av en sådan försäkring.)

Min fråga till Ekonomistas läsare är därför att komma med förslag på fler marknader som inte finns på grund av informationsproblem, och då är jag framförallt intresserad av annat än försäkringar där det är ganska lätt att hitta exempel.

En annan sorts Wall Street-demonstration

NEW-YORKER-COVER-OCCUPY-WALL-STREETPå omslaget till förra numret av The New Yorker återges följande demonstration på Wall Street. Den torde dock inte ha alltför mycket med de omtalade Occupy Wall Street-demonstrationerna att göra…

Apropå undermåliga inlägg på DN-debatt

Om man verkligen inte har en aning om hur man ska hantera data och de möjliga förutsägelser om framtiden som kan dras av dessa, skulle man 2008 kunna resonerat så här:

”Nedanstående graf visar husprisindex i Spanien mellan 1990-2008. Om denna utveckling fortsätter så kommer Spanska huspriser redan 2020 nå nivån 350. Nu kan förstås den skeptiske säga att det inte är säkert att trenden håller i sig och att risken för en backlash är uppenbar. Mot detta talar att trenden snarast förstärkts snarare än försvagats under det senaste decenniet”

För att parafrasera Heinrich Bölls förord till ”Katharina Blums förlorade heder”: Ovanstående exempel är påhittat och skulle skildringen av hur data hanteras likna de krav som tydligen ställs för att få skriva på DN-debatt, är dessa likheter varken avsiktliga eller slumpmässiga utan oundvikliga”.

Ps. Nedan är en figur över den faktiska huspris utvecklingen i Spanien…

Den akademiska hierarkin

imageForskningen om hur arbetsplatser ser ut och fungerar är omfattande. Legio är de studier som undersökt hierakiska mönster mellan befattningar, kön, etnicitet. Men hur ofta har forskarna undersökt hierarkien på deras egen arbetsplats, universiteten?

I fikarummet på den nationalekonomiska institutionen vid Uppsala universitet finns denna träffande affisch uppsatt (den som har svårt att läsa kan klicka på bilden). Den erbjuder enligt mig en av de bästa beskrivningarna av hur det ser ut — på riktigt — i den akademiska hierarkin.

Oväntat om väder och kausalitet i Vitrysk turistinfo

Ett återkommande problem i samhällsvetenskap är att kunna påvisa kausalitet. Ett sätt som ofta används i ekonometriska studier är att försöka hitta ett så kallat instrument. Antag till exempel att man är intresserad av vilken kausal effekt ekonomisk utveckling har på sannolikheten för konflikt. Att finna en korrelation mellan konflikt och något ekonomiskt utfall är inte tillräckligt eftersom kausaliteten lika gärna kan gå i andra riktningen; konflikter leder ju typiskt sett till sämre ekonomisk utveckling. Att använda tidsförskjutningar mellan variablerna löser inte problemet då även förväntningar om en framtida konflikt förstås kan leda till sämre ekonomi.

Istället kan man försöka hitta en variabel (ett instrument) som 1) påverkar det ekonomiska utfallet och 2) inte har någon egen effekt på konfliktsannolikheten. En sådan variabel som använts i flera studier är nederbörd. Regn (eller torka) påverkar förstås ekonomin, speciellt i jordbruksintensiva länder, och om man tror att dess effekt på konflikter bara går genom dess effekt på ekonomin, och dessutom att det inte har någon effekt utöver detta kan man genom att använda vädervariation isolera den kausala effekten av ekonomi på konfliktsannolikhet. En tidig studie som använder denna ansats (och som följts av många fler på samma tema) är Miguel, Satyanath och Sergenti, 2004, och denna översiktsartikel av Miguel och Blattman (2009) diskuterar problemen.

En förutsättning för detta är förstås att man inte tror att konflikter påverkar vädret. Denna möjlighet brukar man av förklarliga skäl inte bekymra sig så mycket om, men det beror kanske på att man inte tagit del av forskning som en Vitrysk turistorganisation citerar. (Tja, citerar och citerar, det är ju inte så att de hänvisar till någon studie eller så). I broschyren står bland annat följande att läsa:

…The weather condition depends directly on the mood of the large masses of people. It has been ascertained that the negative mood in the masses contributes quite considerably to the worsening of the weather…As the 21st century arrived, a lot of natural calamities have fallen upon the earth; hurricanes, tsunami, earthquakes, droughts, fires, floods, unprecedented snowfalls and frosts have touched the most country to a particular extent. In this respect, Belarus differs strikingly from the rest of the world due to actually total absence of such events, … It would be very probable to suppose that all these natural cataclysms are directly connected with the frame of mind of the people, over whom they are happening. … Maybe this is the reason for which the weather has given no surprises to Belarus for the last 10 years, but only changed for the better…

Kanske inte anledning att omvärdera instrumentet men väl vetenskapligheten i denna Vitryska turistinfomation.

Samhällets tilltagande otillförlitlighet (det var bättre förr)

Häromdagen läste jag en intressant blogg-post av Jialang Wang som visar hur bokföringen i amerikanska företag alltmer verkar vara baserad på påhittade siffror. Analysen baseras på en statistisk regelbundenhet som kallas för Benfords lag. Denna visar förstasiffrorna i flertalet datamängder inte är slumpmässigt utan följer en icke-uniform fördelning. Mer bestämt börjar ca 30 procent av datauppgifterna på siffran ett, ca 17 procent med en tvåa och så vidare.

När någon försöker manipulera uppgifter är det emellertid svårt att hålla sig till Benfords lag. I stället tenderar de flesta att välja förstasiffra slumpmässigt vilket innebär att avvikelser från Benfords lag kan användas som ett mått på hur manipulerad en statistikuppgift är. Som visas i figuren nedan finner Wang att avvikelserna från Benfords lag i boksluten bland amerikanska företag ökar kraftigt över tid, vilket alltså tyder på att boksluten i allt högre grad baseras på manipulerade uppgifter.

Mönstren för olika branscher visar att avregleringarna av de finansiella marknaderna på 1980-talet gick hand i hand med minskad tillförlitlighet i finansbranschens bokslut. IT-bubblan verkar inte heller varit bra för integriteten bland IT-bolagens revisorer. Ju mer lättförtjänta pengar det finns att hämta, desto mer manipulation verkar vara en rimlig hypotes.

För dem av oss som brukar tycka att det var bättre förr är det skönt att för en gångs skull med hårda siffror kunna belägga att så faktiskt är fallet.