Lättbegripligt om skatter

Brottas du i dessa valtider med nära och kära med vaga begrepp om vad skatter egentligen är och innebär? Det är i så fall inte så konstigt med tanke på politikernas tämligen oförsiktiga användande av begrepp som ”straffskatt på pensionärer” och ”ungdomsskatt”.

Men nu finns det en mycket enkel och pedagogisk skrift att sätta i de förvirrades händer. För ett tag sedan kom nämligen Eva-Lena Ahlqvist, chef för ledarredaktionen på Dagens Industri ut med boken ”Klarspråk om skatter” på SNS-förlag. Boken är också utmärkt för dig som snabbt vill kunna ge sken av att vara skatteexpert, men inte orkar gå tillbaka till läroboken i optimal beskattning.

Höjda tobakskatter och ökad smuggling – kanske finns sambandet i soptunnan

Skatter på onyttiga varor har ofta dubbla, delvis motstridiga syften:  å ena sidan ska de dra in skatteintäkter för att finansiera offentliga varor och tjänster, å andra sidan ska de minska förbrukningen av onyttiga varor. Tobaksskatten är ett tydligt exempel på en skatt med dubbla mål. Men det är inte säkert att höjda tobaksskatter är särskilt effektiva när det gäller att uppfylla målen. Höjda varuskatter tenderar nämligen att öka smugglingen av beskattade varor och därmed kan förbrukningen ligga kvar på samma nivå men skatteintäkterna minska.

Hur stor är detta fenomen och vilka konsekvenser har det för statskassan? Eftersom smuggling sker illegalt så är det naturligtvis inte enkelt att mäta. Vi har tidigare här och här på Ekonomistas  diskuterat hur man kan mäta illegala aktiviteter. En sak som står klar är att man här behöver kreativitet och nytänkande utöver det vanliga för att lyckas.

En som har klurat ut ett bra sätt att mäta hur konsumenter reagerar på höjda tobaksskatter är David Merriman som helt enkelt har sökt svar i städernas soptunnor. Genom att undersöka skattestämplar på slängda cigarettpaket före och efter höjningar av tobaksskatten har han uppskattat i vilken utsträckning rökare har försökt undvika att betala skatt och köpa sina cigaretter från regioner och delstater med lägre skatter.

Kanske finns nästa lysande forskningsidé i en tunna nära dig

I studier över Chicago och New York (den senare tillsammans med H Chernick), två städer med höga tobaksskatter, finner han en avsevärd mängd cigaretter köpta i andra områden med lägre skatter; i Chicago var t ex 3/4 av alla cigarettpaket köpta någon annan stans och i New York steg antalet paket utan New-York stämpel från 15 till 24 procent när tobaksskatten höjdes.

Ett annat problem med att höja skatter och därmed ge ökade incitament till smuggling kan vara att det då blir lönsamt att investera fasta kostnader i att öppna smugglingsvägar som tidigare inte var lönsamma. När väl dessa investeringar är gjorda så kanske det inte längre hjälper att sen sänka skatterna för att minska smugglingen.

Sänkt maxtaxa i förskolan – ska det funka igen?

Ingen har nog missat att de rödgröna igår presenterade sin valplattform. Jag tänker inte här recensera vare sig den eller alternativet, men konstaterar att sänkt maxtaxa i förskolan finns med bland alternativen.

Ekonomistas har tidigare rapporterat om forskning som visar att denna strategi var framgångsrik i valet 1998. Familjer med barn i dagisålder visade sig nämligen rösta på Socialdemokraterna i större utsträckning än familjer med barn i skolålder, som ju inte skulle kunna utnyttja den sänkta barnomsorgstaxan. Vi ser med spänning fram på om dessa löften om 600 kr mindre i månaden kommer att uppväga borttagandet av RUT när barnfamiljerna går till vallokalen om ett par veckor.

Skattefusk – lätt att tro på men svårt att mäta

Förra veckan hölls en stor internationell konferens i offentlig ekonomi i Uppsala. Tema för årets konferens var ”Tax Evasion, Tax Avoidance and The Shadow Economy”. Detta är ett ämne som är av oerhörd vikt för beslutsfattare att förstå sig på men som bjuder på mycket stora forskningsmässiga utmaningar. Det har länge funnits teorier som försöker förklara vad som styr människors skattefusk; konferensen inleddes t ex av professor Agnar Sandmo som redan 1972 satte upp en teoretisk modell för att förklara skattefusk. Däremot ligger den empiriska forskningen långt efter teorin och det har saknats empiriska test av många av teorins grundläggande prediktioner (t ex att högre skattesatser inte nödvändigtvis leder till mer skattefusk).

En anledning till att det är så svårt att empiriskt mäta skattefusk är naturligtvis att de som fuskar gör sitt allra bästa för att undvika upptäckt. Daniel har tidigare här på Ekonomistas diskuterat hur man mäter den svarta sektorns storlek med hjälp av nationalräkenskaper. Professor Joel Slemrod diskuterade på konferensen hur trovärdig mer mikrobaserad empirisk forskning inom området kan bedrivas. 

Först och främst kan man försöka mäta skattefuskets omfattning genom stora skatterevisioner och helt enkelt slumpmässigt plocka ut ett antal personer och sedan granska dessas deklarationer i detalj. Problemet är naturligtvis att detta dels är kostsamt, dels att det fortfarande kommer att finnas delar av fuskande som man inte kommer åt. Ett annat sätt är helt enkelt att utgå från att både sann inkomst och fuskandet i sig själv lämnar spår och helt enkelt leta efter dessa spår.

Ett sätt är att hitta spår av folks sanna inkomst är att undersöka deras konsumtion av t ex mat och jämföra denna med deklarerad inkomst. Denna metod har Bertil Holmlund och Per Engström använt sig av i Sverige. Genom att  jämför egenföretagares matkonsumtion med andra individer som har svårare att skattefuska finner de att den förra gruppen verkar underrapportera sin inkomst med 30 %. 

Ett tredje och lovande sätt är att använda sig av diverse randomiserade experiment. Även denna metod har tillämpats i Sverige av Per Engström, Patrik Hesselius och Malin Persson i ett uppdrag för FUT-delegationen. Genom att skicka brev till ett slumpmässigt antal föräldrar och berätta att deras eventuella VAB-uttag skulle komma att kontrolleras mot förskolan och sedan faktiskt gå in och genomföra sådana kontroller kunde de konstatera att fusket var betydligt större än vad man tidigare hade trott.

Slemrod slutade sin föreläsning med en uppmaning om hur framtida empirisk forskning i ämnet bäst skulle bedrivas i följande fyra punkter:

  1. Utgå från teori
  2. Var kreativ och hitta på nya sätt att mäta spår av skattefusk
  3. Var tydlig med vilka antaganden er metod utgår från och vad ni kan och inte kan mäta med er metod
  4. Genomför randomiserade experiment i samarbete med skatteverket

Miljarder att tjäna på ny skattereform

Igår var det julafton för alla skattenördar. Då presenterade nämligen Peter Birch Sørensen en ESO-rapport där han diskuterar om det är dags för en ny skattereform i Sverige. Svaret blir ”Ja” och Peter Birch ger också ett recept för hur en sådan skulle se ut: 

  • Avskaffa värnskatten
  • Ersätt den nuvarande kommunala fastighetsavgiften, stämpelskatterna och kapitalvinstskatten på eget boende med en ny fastighetsskatt på 1 procent av en realistisk fastighetsvärdering
  • Reformera den s.k. 3:12 regeln
  • Inför samma moms på alla varor och tjänster
  • Sänk kapitalinkomstskatten till 25 procent
  • Sänk bolagsskatten till 25 procent
  • Höj avkastningsskatten på pensionssparande till 25 procet

I mycket är Peter Birchs reformförslag en återgång till de två  principer som var grundläggande för det som har kommit att kallas århundradets skattereform; neutralitet och likformighet. Det som höjer rapporten utöver det vanliga är att Peter Birch också presenterar en ny beräkningsmodell för att räkna ut i vilken grad olika skattesänkningar är självfinansierade. I denna modell tar han även hänsyn till att en sänkning av skatten på arbete även kommer att få följder för storleken på skattebaser för andra skattetyper, t ex sparande och konsumtion. Med hjälp av denna modell visar Peter Birch att hans föreslagna skattereform inte skulle kosta något i förlorade skatteintäkter. Tvärtom så finns över 30 miljarder att hämta hem och det utan några avsevärda fördelningskonsekvenser.

Vill du också fira julafton? Då kan du se en websändning av hela konferensen här 

Småpartier spelar roll

En av många frågor inför höstens val är om Sverigedemokraterna kommer att passera fyra-procents spärren och ta sig in i riksdagen. Enligt SIFOs väljarbarometer för april så skulle 4,9 procent av de svarande rösta på SD om det vore val idag. Om de kommer in så är kanske en ännu viktigare fråga om de kommer att ha någon inverkan på politiken, trots att de förblir ett litet parti.

På den kommunala nivån har det sedan  länge funnits många små partier. Det var här miljöpartiet först märktes och det var här NyD levde kvar långt efter att partiet i stort sett hade upphört på nationell nivå. Dessutom finns en mängd lokala partier som år efter år erövrar ett par stolar i kommunfullmäktie.

I en ny avhandling från IIES undersöker Olle Folke om dessa små partier faktiskt har någon inverkan på den kommunala politiken. För att fånga upp orsakssamband jämför han fall där ett parti precis har vunnit ytterligare ett mandat med ett fall där partiet precis förlorat. De frågor han studerar är hur många flyktingar kommuner tagit emot och hur ambitiösa kommunerna är i sitt miljöarbete.

Slutsatsen från studien är att små partier faktiskt spelar roll: kommuner där NyD fått platser tar emot färre invandrare och kommuner där miljöpartiet fått platser har högre miljömässiga ambitioner.

Olle Folke disputerar på avhandlingen ”Parties, Power and Patronage” på fredag kl 10 i De Geersalen, Geovetenskapens hus

Konsten att krångla till ett skattesystem

I helgen lovade alliansen att satsa 5 miljarder för att ge  landets pensionärer sänkta skatter. Jag håller mig för god att  spekulera i om detta plötsliga intresse för pensionärerna är genuint eller snarare förorsakat av höstens val. Däremot konstaterar jag att alliansen inte direkt har gjort det enklare för individer att förstå sig på hur deras val av t ex arbetsutbud påverkar deras inkomst efter skatt.

En av alliansens hjärtefrågor har varit att det ska löna sig att arbeta.  Detta har varit extra tydligt för personer över 65 år som har fått dubbla jobbavdrag om de väljer att arbeta, men som inte fått ta del av de skattesänkningar som följt av jobbavdraget. Om detta påverkat arbetsutbudet bland äldre vet vi ännu inte idag. Martin har tidigare här på Ekonomistas diskuterat om det är troligt att folk faktiskt förstår sig på det minst sagt komplicerade konstruktionen av jobbskatteavdraget och därför förmår reagera.* Alliansen väljer nu att ytterligare försvåra ett redan komplicerat system med ett utökat grundavdrag för personer 65 och äldre. 

Ett av målen med ”århundradets skattereform” var att förenkla skattesystemet. Med tanke på hur systemet sen dess så är det förmodligen dags för en ny skattereform.

* I senaste numret av Ekonomisk Debatt presentar också Christian Andersson och Jesper Antelius evidens för att folk i allmänhet var sig känner till eller förstår jobbavdraget.

Lönar det sig att idrotta?

I dessa OS-tider är det lätt att man känner sig lite extra peppad att ge sig ut i skidspåret. Men en partikelsekund senare när man inser att man aldrig kommer att stå överst på en OS-prispall är det lätt att tappa sugen. Så en relevant fråga är om det överhuvudtaget lönar sig att motionera. Jag har tidigare här på Ekonomistas hävdat att svaret på den frågan är Ja. Tänkte därför passa på att berätta om lite ny empirisk evidens som dykt upp nyligen.

Att låtsas vara Foppa är kanske en bra idé (om än kortsiktig) när du söker jobb

  Att det i alla fall kan löna sig att låtsas att man motionerar visar forskaren Dan-Olof Rooth. Han har skickat ut fabricerade jobbansökningar där han låter annars identiska sökande skilja sig åt vad avser motionsvanor. Det visar sig att sportiga oftare blev kallade till intervju. Men det som lönade sig var inte att ägna sig åt fysiskt ansträngande sporter som t ex löpning, utan arbetsgivaren föredrog golfare. Detta skulle kunna tyda på att det snarare var någon slags social begåvning arbetsgivaren var ute efter än att få en person i fysiskt trim.

I en annan ny studie visar Betsey Stevenson att kvinnor som idrottat på High School i större utsträckning arbetade senare i livet och att även sannolikheten att arbeta i traditionella mansyrken ökade. För att ta fram ett orsakssamband använder Betsey en lag som förbjöd könsdiskriminering på offentlig finansierade skolor. Detta tvingade skolorna att öka andelen kvinnor i sportprogrammen till samma nivå som gällde för männen, vilket ger upphov till exogen variation. Däremot är löneestimaten för skakiga för att kunna dra några säkra slutsatser.

Så vad blir då det slutgiltiga svaret på frågan i rubriken? Svårt att säga, men om man liksom jag tycker att halva nöjet med att motionera är att köpa utrustning och kläder lär det dröja innan det blir plus på kontot.

När hemmalaget får stryk, får även frugan en omgång

 Att fotboll inte bara är av godo, utan även kan leda till våld visar en ny uppsats av David Card och Gordon DahlDe har undersökt hur förluster och vinster för hemmalaget påverkar antal polisrapporter om våld i hemmet. Det visar sig att när hemmalaget förlorar så ökar våldsrapporterna med 5 procent. Har förlusten dessutom varit oväntad och matchen viktig så är effekten hela 50-100% större.

Ekonomistas har tidigare rapporterat om Gordon Dahls forskning, då handlade det om våldsamma filmer och våld.

Född fri – men knappast med lika möjligheter

Artikel 1 i FNs deklaration av de mänskliga rättigheterna lyder

Alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter

Det är knappast svårt att skriva under på detta. I det ögonblick vi föds borde vi alla ha samma möjligheter till ett bra liv. Som den folkhemsromantiker man är önskar man att detta vore fallet åtminstone i Sverige, som av många andra länder ses som ett föredöme vad gäller välfärd och jämlikhet. Att så tyvärr inte är fallet visar med all önskvärd tydlighet Socialstyrelsens mycket läsvärda Folkhälsorapport 2009.

Rapporten visar på ett flertal skillnader i hälsa för hög- och låginkomsttagare, men kanske mest graverande är att skillnaderna verkar uppstå så tidigt. Tabellen nedan, som är tagen från rapporten,  visar den relativa risken för dödföddhet och spädbarnsdödlighet beroende på mammans inkomst. Ett värde över ett innebär att barnets risk att dö är större om mammans disponibla inkomst är i de två lägsta kvintilerna jämfört med om mammans inkomst vore i de två högsta kvintilerna. I tabellen är samtliga tal över ett, vilket innebär att inte ens chansen att födas är lika för barn till låginkomsttagare som för barn till höginkomsttagare. Faktum är att till och med risken att inte ens födas är 30 procent högre för barn till låginkomsttagare.

Man kan känna sig nedslagen av siffrorna. Dock bör sägas att barnadödligehten är extremt låg Sverige; under 2007 överlevde mer 997 av 1000 barn sin ettårsdag. Trots detta är det värt att fundera över vad man kan göra för att jämna ut oddsen mellan barn. En intressant notering från tabellen är att den tid som är mest lika verkar vara den första veckan. Delar av denna tid sammanfaller med den tid då nyförlösta mödrar fortfarande är inlagda på sjukhus, och alltså under observation av utbildad personal. Detta tyder på att det faktiskt går att göra något från samhällets sida. Tvångsvård av samtliga gravida kvinnor är väl dock knappast något som är vare sig önskvärt eller möjligt även om det skulle leda till att ytterligare barn överlevde (vilket inte är bevisat). Däremot har BVC och Skolhälsovården en viktig uppgift att se till att skillnaderna inte ökar mellan barn från olika inkomstklasser, utan att alla får så lika och så god hälsa inför det vuxna livet.