För en nationalekonom är det självklart hur klimatproblematiken ska hanteras. Växthusgaser ger upphov till externaliteter och sådana ska beskattas. Skatten sätts så att den som släpper ut får betala hela kostnaden som utsläppet orsakar samhället. Lätt som en plätt. Om man bara visste hur stora kostnaderna för att släppa ut ytterligare ett ton växthusgaser är.

I praktiken är emellertid dessa kostnader ytterst svåra att beräkna. Inte minst har en skatt på växthusgaser svårt att hantera olika tröskeleffekter som kan finnas i komplexa klimatsystem. Däremot kanske man kan komma fram till ungefär hur stora utsläpp som klimatet tål. Om man sedan enas om ett tak för utsläppen kan handel med utsläppsrätter göra det möjligt för dem som har svårt att minska utsläppen att köpa utsläppsrätter av dem som kan minska utsläppen billigt. På så sätt kan målet nås till lägsta möjliga kostnad.

Det stora problemet med utsläppsrätter är att systemen i allmänhet bara omfattar vissa sektorer och aktiviteter. Medan exempelvis stålindustrin kan tjäna 250 kronor på att minska sina utsläpp av CO2 med ett ton, får inte en skogsägare som låter bli att frigöra ett ton CO2 250 kronor för besväret. Det är emellertid fullt möjligt att skapa system som åtgärdar dessa brister och därmed kompenserar dem som minskar utbudet av CO2.

En klimatpolitik som syftar till att minska efterfrågan på energi i allmänhet och på fossila bränslen i synnerhet kan däremot rent av vara kontraproduktiv. I varje fall om inte alla länder är med och om inte politiken får ägarna av fossila bränslen att minska utbudet. Anledningen är att en förväntan om sjunkande efterfrågan i framtiden ger oljeshejkerna incitament att pumpa upp mer olja redan idag. Oljepriset sjunker då och någon kommer man alltid att kunna sälja oljan till. Eftersom klimatpåverkan är global spelar det ingen roll om oljan bränns i Västerås eller i Timbuktu.

Hans-Werner Sinn driver därför linjen att en effektiv klimatpolitik måste åtgärda utbudet av CO2 snarare än efterfrågan. För att uppnå detta förespråkar Sinn bland annat en skatt på kapitalinkomster från fossila bränsletillgångar. Min egen favoritåtgärd är i samma anda; vi borde helt köpa upp oljefält och se till att de inte används. För nog vore det enormt mycket enklare att låta kolet bli kvar i marken än att försöka fånga in det när det redan är ute i atmosfären.

Eller — om det är en politiskt svår lösning — så kan man alltid föra lågintensiva, utdragna krig i oljerika regioner.

DN123456789876543, SvD12345678987654321, SDS1234567898, GP1234567898, AB12, Exp123,

Regeringen meddelar att den ska börja klimatkompensera sina resor genom att köpa utsläppsrätter. Det väcker frågan om detta verkligen är den mest effektiva klimatåtgärd som står att finna. Om så är fallet kan man fråga sig varför skattepengar överhuvudtaget används till andra miljöåtgärder. Om så inte är fallet måste man fråga sig varför regeringen gör på detta vis.