Ett grundläggande kriterium för effektivitet i nationalekonomisk mening är att marginalkostnaden mellan olika åtgärder som syftar till samma resultat ska sättas lika. Det är en vettig princip; om en åtgärd uppnår samma sak som en annan fast till en lägre kostnad bör man lägga mer resurser på den billigare. När det gäller offentliga satsningar att rädda liv är emellertid denna princip helt satt ur spel.
Konjunkturinstitutets grupp för miljöekonomi har analyserat kostnaden per sparat liv av att sanera områden från arsenik. De senaste årens saneringsåtgärder bedöms ha kostat svindlande 7,3 miljarder kronor per räddat liv. Spridningen i kostnad mellan olika saneringsområden är stor, men ingenstans är den lägre än 287 miljoner per liv. Detta är mångdubbelt mer än vad som satsas på att rädda liv inom andra områden. Enligt olika skattningar som redovisas i rapporten ligger kostnaden per liv på allt mellan 50 000 kr (rökprevention), 3,2 miljoner (brandsäkerhet), 6,3 miljoner (sjukvård) och 22,5 miljoner (trafiksäkerhet).
Självfallet är dessa skattningar behäftade med mätproblem och det finns andra aspekter än bara kronor per liv att ta hänsyn till. En del dödsfall är mer självförvållade än andra, en del sätt att dö är värre än andra och en del åtgärder har andra mål än bara att rädda liv. Men ändå, jag skulle vilja kalla figuren ovan en politisk skandal som väcker många frågor. Varför är ett liv som räddas genom att undvika en olycka värt 30 gånger mer än det som räddas inom sjukvården? Är det kanske läge att föra över pengar från Elsäkerhetsverket till landstingen, från Trafiksäkerhetsverket till rättsväsendet? Och tänker regeringen fortsätta att satsa resurser på arseniksanering?
Slutligen. Hur kan detta fått hända och var fanns journalisterna när det hände? En misstanke är att de var fullt upptagna med att kolla upp våra förtroendevaldas representationskvitton.
Ekonomistas 
Upplever att sådana skattningar oftast faller på att man inte skattar alla värden som hör till saken. Alltid pga att det är mycket svårt att skatta värdena, t.ex. värdet av att folk blir lite mindre bekymrade över vart barnen leker eller värdet av att folk får köra lite fortare på gator och torg. Ekonomer har ju svårt nog att uppskatta vad multiplikatoreffekter odyl är för statliga interventioner – hur svårt är att då inte att skatta saker som värdet av att folk får köra lite fortare och känna sig lite tryggare?
Relaterade värden som inte nämns, iaf inte i din text ovan, är t.ex. sjukdom (inte bara död), oro och minskat värde på egendom (tydligt i fallet elsäkerhet, men kanske även förekommer med arsenik).
Marcus> Givetvis är det svårt att ta hänsyn till alla faktorer som är associerade med riskreducerande åtgärder. MEN, det finns inget stöd i forskningen för att de enormt stora skillnader som sedan länge visat sig (i studier likt den som här refereras) för “implicita livsvärderingar” har någon grund i människors åsikter/preferenser.
Man har iofs visat att vi är beredda att satsa mer pengar på att minska risker där vi känner att vår “kontrollerbarhet” är lägre och vår “oro” högre (t ex trafikolyckor jämfört med brandolyckor), men skillnaden är ofta ganska blygsam.
Det är nog ingen större sensation att det trots allt är en massa ineffektiviteter i statliga regleringar av den här typen, även om vi hade klarat av att räkna på varje enskild post. Kostnadsnyttoanalyser (baserade på värderingar av liv, tid m m) inom infrastruktursektorn får ofta stora genomslag i mindre till mellanstora infrastrukturinvesteringar…men för större investeringar tenderar “politiska” och “ideologiska” värderingar att vara klart dominerande. Där ligger samhällsekonomisk effektivitet inte alltid högst upp i prioriteringslistan…(vilket det kanske heller inte bör göra…så länge man är medveten om vad priset är för denna ineffektivitet…fler döda än nödvändigt…)
Nollvisioner.
Lätta att sälja in, och när de är etablerade så är de aktuella intressegrupperna där med näbbar och klor för att bibehålla dem. Att avskaffa en nollvision är politiskt klurigt.
Vår värdering av liv i olika situationer tror jag har en stor del av sin förklaring i evolutionär psykologi. Detta sagt så kanske inte heller landstinget heller ska ha pengarna? (http://hanson.gmu.edu/bioerr.pdf)
Liv precis som minskande av koldioxid utsläpp är f ö billigast i utvecklingsländer.
Hur många miljoner satsas på att rädda individer av andra arters liv? Där är har vi väl snarast ett negativt tal, personer som ägnar sig åt sådant, bönder/slaktare, får bidrag för att göra det – i det mest snälla fallet fås väl inget bidrag, samtidigt som staten lägger 0 kronor på att förhindra det (den har inte ens orkat betala bläcket som skulle gå åt för att skriva in ett förbud i SFS).
Hur kunde det hända, och var höll journalisterna och kanske ännu mer ekonomerna hus när det hände?
För att inte tala om de absurda resurser det läggs på att förebygga dödstal i terroristattacker. Allmänhetens och politikernas riskvärderingar är så snedvridna så det kan tyckas sorgligt.
Vissa anser att vi skall använda oss av objektiv risk istället för av allmänhetens snedvridna riskuppfattningar för politiska prioriteringar och Viscusi http://www.law.harvard.edu/programs/olin_center/papers/pdf/294.pdf går så långt som till att hävda att felanvändning av knappa resurser i riskprevention där illusoriska rädslor snarare än verkliga risker beaktas är “en form av statistiska mord där liv offras”.
Sedan är det ju det där med att risker kan upplevas mera definitiva och dramatiska så klart…
Marcus: Jag har inget emot att folk lägger ner en massa pengar för att dämpa sin oro för diverse mer eller mindre farliga fenomen. När politikerna börjar ta folks ogrundade farhågor på allvar och lägger offentliga resurser på att bekämpa tämligen fiktiva faror är det däremot ren populism.
William: Det är ytterst ont om ekonomer som tycker att jordbrukssubventioner är positiva. Det grundar sig i att vi har svårt att de vilket marknadsmisslyckande som de försöker åtgärda. Hade politiken haft som ambition att rädda djur hade vi varit mycket upprörda om skillnaderna i marginalkostnad mellan olika åtgärder varit av motsvarande storlek som mellan dem som syftar till att rädda människoliv.
I fallet med terrorism är väl kanske lite populism befogat med tanke på den skräck som det verkar ingjuta hos människor. Den långsiktiga poängen med terrorbekämpning kan väl knappast vara att hindra terrorister från att spränga västerlänningar utan snarare att få oss att fortsätta resa, handla och samtala med våra etniskt (mycket förenklat) annorlunda medmänniskor.
Samt kanske att få säkerhetsföretag att visa tiosiffrig vinst
http://www.ordfront.se/Ordfrontmagasin/Artiklar%202007/Krig%20ar%20vinst%2010_11_07.aspx
Alkoholpreventionen, fläskfiapreventionen då?
Jonas Vlachos skriver:
“Ett grundläggande kriterium för effektivitet i nationalekonomisk mening är att marginalkostnaden mellan olika åtgärder som syftar till samma resultat ska sättas lika.”
Det är inte bara ett grundläggande kriterium, det är själva definitionen på kostnadseffektivitet att marginalkostnaden är lika. Vidare implicerar kostnadseffektivitet inte samhällsekonomisk effektivitet, vilket väl borde vara det intressanta i det här sammanhanget? I mina ögon är denna blunder tillräcklig för att ogiltigförklara hela rapporten, om du är av en annan åsikt så får du gärna förklara dig.
Johan Vlachos skriver:
“Självfallet är dessa skattningar behäftade med mätproblem och det finns andra aspekter än bara kronor per liv att ta hänsyn till. En del dödsfall är mer självförvållade än andra, en del sätt att dö är värre än andra och en del åtgärder har andra mål än bara att rädda liv. Men ändå, jag skulle vilja kalla figuren ovan en politisk skandal som väcker många frågor.”
Så först ges det sken av att du är fullt införstådd med hur fullständigt urusel artikeln är ur ett vetenskapligt perspektiv, men har sedan inga problem med att dra slutsatsen att en “politiskt skandal” föreligger?
På den nivån av vetenskaplighet så kan man ju även fråga sig hur många liv försvaret räddar per spenderad krona? Eller hur många liv EU räddar per spenderad krona?
Det är ju absurt, jag blir småförbannad. Nästan så att jag undrar om du har någon examen?
Om man ska uppnå x och åtgärd A kostar mindre än åtgärd B för att uppnå x så är det samhällsekonomiskt effektivt att välja A framför B. Det är dessutom kostnadseffektivt. Om du är av en annan åsikt eller anser att rapporten påstår något annat så får du gärna förklara dig.
Det finns alltid en risk att man jämför äpplen med päron eftersom alla åtgärder syftar inte enbart till att rädda liv. Det gäller inte minst EU-medlemskapet och försvaret varför det vore befängt att göra en samhällsekonomisk konsekvensanalys av dessa politikområden enbart på basis av hur många liv som räddas. Däremot är det svårt att se vad syftet med olycksprevention är annat än att rädda liv och minska allvarliga skador (de båda tenderar att vara högt korrelerade). Prevention av trafikolyckor syftar till samma sak. Att då lägga 6 ggr mer per liv som räddas på det ena sättet förefaller ytterst tveksamt. Likaledes är det svårt att förstå varför strålningsorsakade dödsfall bara får kosta en tjugondel av ett dödfall i trafiken.
Åtgärderna i figuren är valda just då de ungefärligen kan sägas ha samma syfte. Naturligtvis kan man i viss mån ha åsikter om huruvida åtgärderna är jämförbara men då får man specificera vad man anser vara fel. Själv ställer jag mig lite tveksam till huruvida marksaneringen syftar till att rädda liv men frågan är vad åtgärden i så fall syftar till? Dvs vad är marksaneringens samhällsekonomiska värde?
Det är ytterst svårt att se en konsekvent tillämpning av några principer som ligger bakom figuren ovan och därför skulle jag vilja kalla det en politisk skandal. Om du inte håller med är det helt upp till dig men hittills har du inte gett några skäl till varför jag skulle ändra min uppfattning på denna punkt.