Skandalen på Röda korset visar hur det är svårt att veta om pengar som man donerar till välgörenhet verkligen gör nytta. Även om renodlad förskingring är ovanlig så är det inte säkert att organisationen satsar på rätt saker. Så hur ska man då donera om man vill skapa mest välfärd?
Ett problem som de flesta organisationer lider av är att den externa granskningen är svag. Detta beror på att varje enskild givare är liten och därför inte har resurserna eller kompetensen att övervaka verksamheten; samma problem som aktiebolag med spritt ägande lider av. Den första tumregeln bör alltså vara att hitta en organisation med ett fåtal riktigt stora donatorer som har incitament att se till att allt går rätt till.
Ett annat problem är att organisationen kan tänkas ha en mängd andra mål än att maximera välfärden av varje donerad krona. Kanske har organisationen ideologiska käpphästar, kanske får PR-hänsyn styra verksamheten, kanske har organisationen motstridiga mål; lite som ett aktiebolag som bryr sig om helt andra saker än vinstmaximering. Tumregel nummer två blir alltså att hitta en organisation som har en enkel och tydlig målsättning och få yttre och inre hänsyn att ta.
Givet dessa tumregler borde the Gates Foundation vara den givna mottagaren av ens välgörenhetskronor. Där finns en stor huvuddonator som dessutom knappast har något annat intresse än att maximera världens välfärd. Ville Bill Gates slösa bort pengarna hade det ju trots allt varit enklare att behålla pengarna i familjen i stället för att gå omvägen via en stiftelse.
Så nu finns det bara ett problem. Det verkar inte som om Bill och Melinda är intresserade av att ta emot mina pengar…
Ekonomistas 
det går att ge men det verkar onekligen lite krångligt.
Click to access GuidelinesForDonations.pdf
Svårigheten för andra att donera pengar till Gates foundation kan kanske tyda på att det finns ytterligare bakomliggande drivkrafter hos stiftaren än att “maximera världens välfärd”.
Den tumregel miljardären (och skatteplaneraren) Roger Akelius använder är att titta på hur mycket biståndsorganisationens styrelse får i arvode. Ju mer desto mindre pengar. Röda korset får ingenting medan han istället gav 100 mkr till SOS Barnbyar. (Dessutom har Akelius gått ut med att vi ska lägga ned SIDA, vilket om det skulle inträffa skulle få loss 30 mdr kr för staten att ge till hjälplorganisationer, och då kan denna diskussion behöva lyftas till ännu ett plan.)
Angående Bill och Melinda Gates: jag tror nog det är en ytterst välfungerande organisation med genuina ambitioner. Ett tecken på det är att Warren Buffett för en tid sedan meddelade att han ger bort i princip hela sin förmögenhet, ca 250 mdr kr, till Gates-stiftelsen.
Jag håller förstås i huvudsak med om innehållet i inlägget, men det tydliga huvudmannaskapet kommer bara bestå så länge Bill och Melinda är vid liv (och någorlunda friska). Min gissning är att alla pengar inte kommer vara slut till dess och då kan deras arvingar komma att ta över (som sannolikt inte har samma kompetens och motivation).
Fast Robert, jag tror att pengarna i denna typ av stiftelser är ganska rejält inlåsta i regler som är svåra för någon efterlevande släkting att bryta mot. Om man tittar på Ford Foundation så verkar den vara helt självgående trots att grundaren dött för länge sedan.
Fast helt vattentätt är det nog inte. Minns diskussionen häromåret där bl a Poker Wallenberg lyfte mångmiljonarvoden för sin styrelsplats i Knut och Alice Wallenbergs Stiftelse, sannolikt just för att öka på den egna handkassan.
Detta borde väl även gälla organisationer som Röda Korset? De har säkerligen portalparagrafer i sina stadgar som är svåra att ändra på (även om jag misstänker att stiftelser har starkare lagskydd för att skydda ursprungsstadgarna). Men Jonas argument handlade ju om huvudmannaskap och att det finns personer som ser till att reglerna verkligen följs. Det handlar ju inte bara att följa regler, utan att göra så mycket nytta som är möjligt — vilket är omöjligt att “reglera fram”.
Det argument som en medarbetare i Röda Korset på onsdagens “Kvällsöppet” förde fram var.
1. Bengt Westerberg(eller vad han nu heter) är ordförande för Röda Korset Sverige och den Vice VD för det europeiska samlingsorganet för röda korset organisationer. Bengt Westerberg lägger därför så mycket tid på hans 2 uppdrag att han behöver vara arvoderad.
2. För att se till att få rätt kompetens så krävs att ordförande är arvoderad. Annars är det också endast människor som är väl beställda(förmögna) som kan ta positionen.
Min logik/argumentation:
1. Många näringslivsprofiler är styrelserepresenterade i flertalet styrelser och visar därmed på en viktig aspekt. Styrelsearbete är begränsat till strategi och tar därför inte så mycket av ens tid. Detta illustreras ytterligare av att Bengt Westerberg är styrelseordförande i inte mindre än 5 olika styrelser(Röda Korset inkluderat). Det betyder att Bengt Westerbergs försörjning förmodligen skulle vara säkrad även utan röda korset uppdraget.
2. Uppenbarligen är detta inte ett problem för SOS barnbyar som har styrelserepresentanter som inte är arvoderade men som är profiler inom det privata näringslivet.
Roger Akelius är en man som lyckats tjäna ihop miljarder och är nog därför någon vars exempel man kan följa.
I slutändan handlar Röda Korsets problematik likt LOs om att man är för stor. Röda Korset har visserligen fortfarande ett gott ideellt engagemang från bottenskiktet och donationer från allmänheten men ledningen i Röda Korset är sedan länge i en annan verklighet.
Kanske borde en av Sveriges anonymaste myndigheter, SADEV – Institutet för utvärdering av internationellt utvecklingssamarbete , också granska oberoende hjälporganisationer? Och hjälpa till att utarbeta mått som väger in andel av inkomna pengar som ges ut, styrelsens arvode etc.
Full information om kvaliteten kommer vi förstås inte få, men kanske en bit på vägen?
Nu förstår jag inte varför styrelsens (eller någon annans) arvoden ska vägas in. Jag vill ha maximal långsiktig välfärd per krona. Det handlar dels om att identifiera de områden där pengarna kan göra mest nytta, dels om se till att pengarna verkligen gör denna nytta. Om detta innebär att man betalar skyhöga styrelse- eller konsultarvoden så har jag inga problem med det.
Jag sitter själv i styrelsen i en helt annan sorts ideell verksamhet, en studentalumniförening. En återkommande träta i vår verksamhet är vad styrelsen ska ha för förmåner. Jag argumenterar för att vi inte ska ha någon som helst ersättning för tex mat i samband med möten, telefonsamtal och liknande småutgifter. Värt att notera är att vår budget kommer från överskott från den studentkår vi s.a.s hör till, dvs tvångstaxerade medlemsavgifter från studenter.
Jag kan bara konstatera att de som tycker vi ska ha viss mötesersättning, få betalt för småutlägg osv också är de som bidrar minst till föreningens verksamhet. Detta är naturligtvis anekdotiskt men samtidigt i linje med min förväntan.
Jag aktiverade mig i föreningen för att få påverka såväl som bygga på mitt kontaktnät. För detta är jag beredd att betala både i pengar och tid. Dessutom är det småsummor för mig medan terminsavgiften för studenter (dvs källan till vår budget) inte alltid var så kul att betala.
I den andra falangen verkar man mest vara intresserad av att synas i detta sammanhang och mindre intresserad av verksamheten.
Kan mycket väl tänka mig att det ser likadant ut i RK och liknande organisationer. Egentligen är det en samvetsfråga till Bengt Westerberg: den miljon du får varje år skulle kunna ge vaccin till kanske 10 000 barn. Vad är egentligen viktigast för dig? Engagerade du dig inte i RK för att vaccinera just barn (etc)? Är det inte tillräcklig ersättning för dig att veta att varje kväll när du somnar har 30 barn kunnat vaccineras för ditt styrelsearvode och slipper dö av banala sjukdomar? Svarar BW “fel” på någon av dessa frågor undrar jag om han är rätt personen för arbetet?
Håller iofs med. Styrelseaspekten är ganska populistisk när man tänker efter. Samtidigt skulle jag inte blir förvånad om man fann att styrelsearvoden och andelen av övriga byråkratiutgifter av organisationens totala budget vore positivt korrelerade.
Förresten såg jag på SADEV:s hemsida att de visst har uppdrag att insepktera andra biståndsaktörer än SIDA. Jag hittade ingen rapport om detta på deras hemsida, men kanske sådan finns?
Ring Anna B i Arizona. Hon är väl Stockholms nationalekonomiguru på donationsområdet?
Är inte den uppenbara slutsatsen en helt annan? Bistånd och välfärd via skattemedel uppfyller nämligen kriterierna minst lika bra som paret Gates fond. Staten är en riktigt stor organisation. Den lämnar vanligen ut sina bidrag till myndigheter med tydliga och begränsade uppdrag, tex SIDA.
Peter: Jag är relativt sympatiskt inställd till denna tanke. Staten har kapaciteten att se till att biståndet används effektivt och jag är också skeptisk till idén att SIDA ska pytsa ut pengar till en massa NGOs man har dålig kontroll på och som kan ha tveksamma mål. Men nu gör SIDA trots allt det och det pekar väl på svagheten i ditt resonemang: har verkligen staten (i praktiken) som mål att via biståndet öka världens långsiktiga välfärd? Finns det inte mängder av ideologiska käpphästar, politiska strategiöverväganden, internationella samarbeten, interna karriärsvägar osv för staten att ta hänsyn till?
Sedan undrar jag om det går att donera pengar till SIDA?
Det finns väl rätt gott om exempel på att Gates Foundation verkar ha använt sina resurser it “it-politiska” syften, typ: här får ni 100 000 datorer till era skolor under förutsättning att de kör Windows.
Hur förklarar du det?
För det första är det rätt svårt att förklara något som du påstår “väl” vara sant. För det andra verkar det märkligt att Gates använder stiftelsens pengar till att marknadsföra Microsoft. Till det borde han väl kunna använda Microsofts marknadsföringsbudget snarare än de privata pengar han donerat till välgörenhet. Om han anser att MS lägger för lite pengar på marknadsföring vore det väl bättre att ändra det snarare än att gå omvägen via sin stiftelse.
Men Gates kanske är fullständigt irrationell.
En liten anekdot om SIDA. Om en oganisation i franska ekvatorialafrika går ut med T shirtar som det står:
“SIDA ce moi” på, så kanske man inte har använt pengarna rätt.
SIDA är förkortningen på AIDS på franska.
övers. amn.
lg, Jonas:
Att datorer från Gates Foundation till bibliotek, etc, haft Windows installerat förvånar knappast. Dock finns de som hävdar att villkoren att få en sådan dator varit alltför mycket till Microsofts fördel. Till exempel ska mottagaren av datorn på egen bekostnad hålla den uppdaterad med senaste mjukvaran, som självklart är Windows. Hur mycket “välgörenhet” pratar vi då? Är detta inte samma metod som när operatörer säljer en mobil för en krona, förutsatt att du binder upp ditt abonnemang på två år?
Bill Gates är nog inte irrationell, men beräknande affärsmänniska ut i fingerspetsarna.
Joakim: Jag vet inte riktigt men om all kritik man kan skaka fram om en av världens största välgörenhetsorganisationer är ett 10 år gammalt anonymt inlägg i en lokaltidning så måste stiftelsen vara sanslöst välskött. När man kollar kritiken mot Gates foundation på Wikipedia så är även den väldigt tam; vissa punkter skulle jag knappt kalla kritik.
http://www.idg.se/2.1085/1.238460/osi-anklagar-bill-och-melinda-gates-for-utpressning
Även denna är lite vag. Tycker dock att jag läst flera liknande historier men nu när jag letar lite kan jag inte hitta något. Vet inte riktigt vad jag ska tro.
Eller, jag tror inte på välgörenhet. Jag tror på civil- och straffrättsligt ansvar för föräldrar och att detta skulle få människor att låta bli att fortplanta sig om de inte kunde sörja för sina barn på en rimlig nivå (och i det tycker jag ingår utbildning och att de inte ska behöva dö av triviala infektioner eller svält).
Man kan ju relatera kostnaden för preventivmedel (kanske en hundring eller två/månad i Sverige?) jämfört med vaccinationer etc i u-länder. Vilka slutsatser man ska dra av detta är jag dock inte helt säker på.
Katastrofhjälp är naturligtvis något annat.
Jonas: Jag ska erkänna att jag är kluven till Gates Foundation. Den gör bevisligen mycket gott, och kritiken som du länkar till är som sagt lindrig. Kritik finns dock, bland annat mot att dessa “library computer grants” begränsas till windows-datorer, och att Apple och linux missgynnas.
Men det som gör mig (troligen överdrivet) skeptisk till Gates är att jag under den period jag jobbat med PC-datorer sedan mitten på åttiotalet sett Microsofts tvivelaktiga affärsmetoder. Gates framställs som über-nörd, vilket är prat; hans programmeringsmeriter lär begränsa sig till en BASIC-tolk. Han är affärsman, och en väldigt slipad sådan.
Om det är så att de inte har något annat intresse än att maximera världens välfärd så kan man ju tycka att de borde vara intresserade av att ta emot våra pengar.
Det finns “charity evaluators” och en väldigt bra sådan är Givewell.
http://www.givewell.org/charities/top-charities
De undersöker vilka de mest kostnadseffektiv välgörenhetsorganisationerna är. Det är en väldigt seriös sida. De ger rekommendationer och förklarar deras analys väldigt detaljerat. Det är med andra ord inte så svårt att veta hur man ska donera om man vill skapa mest välfärd!