Än en gång debatteras nu huruvida video– och spelvåld gör människor mer våldsbenägna. Psykologer brukar finna att folk blir aggressivare efter exponering för våldskildringar, men huruvida detta har någon effekt på just den typen av våldsbrott som debattörerna oftast upprörs över är oklart.

Men nu finns två nya nationalekonomiska studier som skingrar dimmorna (något). I analys av spelvåldets, eller egentligen dataspelandets, effekt på brottsligheten studeras om antalet spelbutiker — en proxy för datorspelande/spelvåld — påverkar antalet våldsbrott i olika amerikansk län (counties) under perioden 1994-2004. Resultatet tyder på en ganska tydlig brottsdämpande effekt. När datorspelandet (antalet spelbutiker) ökar så minskar de flesta typer av våldsbrott signifikant.

Också videovåldet har en våldsdämpande effekt. I en uppmärksammad studie, tidigare omskriven av Ekonomistas-Eva, jämförs detaljerade data över graden av våld i hyrfilmer som hyrdes av amerikaner åren 1995-2005 och antalet våldsbrott begågna kvällen, natten och dagarna efter hyrtillfället. Studien finner ett tydligt negativt samband mellan videovåldstittande och våldsbrottslighet. Tänkbara förklaringar till båda dessa studiers resultat är att när potentiella våldsmän och våldskvinnor spelar dator eller tittar på TV är de inte ute och begår brott. Dessutom dricker de mindre alkohol (en välkänd effekt av TV-tittande), vilket ytterligare förtar våldsbenägenheten.

Policyrekommendationen är uppenbar: Lena Adelsohn Liljeroth och Beatrice Ask borde gå ihop och föreslå statliga subventioner av våldsfilmer och våldsamma datorspel för att minska våldet på gatan. Om inte annat vore debatten efter en sådan proposition ganska spännande att följa…