I en serie inlägg går Ekonomistas igenom Sveriges ekonomiska kulturkanon som presenterades i regeringens kanonutredning. Ekonomikanons verk nummer 8 är Saltsjöbadsavtalet som ingicks 1938 mellan företrädare för arbetsmarknadens parter och kom att lägga grunden till ett svenskt sätt att lösa intressemotsättningar.
Vårt ekonomiska kulturarv är en del i kulturkanon (SOU 2025:92), vilket beskrevs i ett tidigare inlägg. Tio verk som fångar in vår samhällsekonomi och dess historiska sammanhang. Verken är dokument, urkunder eller platser att besöka som representerar bredare företeelser och utgör fönster för vidare utforskning.
Ekonomikanons verk nummer 8 är Saltsjöbadsavtalet som slöts den 20 december 1938 mellan företrädare för arbetsmarknadens parter, arbetsgivarföreningen SAF och fackföreningsrörelsens LO. Avtalet stipulerade regler inom arbetsmarknadsområdet och lade grunden till samförstånd, arbetsfred och stabilitet på den svenska arbetsmarknaden.
Utredningens motivering
Den svenska arbetsmarknadsmodellen utgör en central del av landets ekonomiska kulturarv. Den kännetecknas av ett samspel mellan arbetsmarknadens parter – fackföreningar och arbetsgivarorganisationer – där lönebildning och arbetsvillkor i huvudsak regleras utan statlig inblandning.
Modellen växte fram ur en tid präglad av arbetsmarknadskonflikter, där storstrejken 1909 och Ådalshändelserna 1931 blev avgörande för insikten om behovet av fredliga lösningar, vilket även andra nordiska länder erfarit.
Genombrottet kom 1938 med Saltsjöbadsavtalet, ett historiskt avtal mellan LO och SAF som skapade ordnade former för konfliktlösning och löneförhandling. Det blev startpunkten för ett långvarigt samförstånd som bidrog till stabilitet, låg konfliktnivå och stark ekonomisk utveckling under efterkrigstiden.
Under 1960- och 70-talen utvecklades modellen med solidarisk lönepolitik och aktiv arbetsmarknadspolitik och, i sin radikalaste form, löntagarfonder. Ambitionen var att kombinera jämlikhet och full sysselsättning, kompletterad med statligt omställningsstöd. Men den radikala inriktningen och industripolitikens växande problem skapade konflikter med arbetsgivare och ledde så småningom till modellens omformning mot minskad centralism.
Den svenska arbetsmarknadsmodellen är djupt förankrad i folkrörelsetraditionen och har präglat bilden av Sverige som ett land där förhandling och ansvarstagande går före konfrontation. Den har starkt påverkat Sveriges ekonomi, samhällsklimat och internationella anseende.
Några reflektioner
Saltsjöbadsavtalet är förmodligen den mest givna kandidaten i en svensk ekonomikanon. När jag under arbetet med kanon talade med några kolleger, så var detta verk det som de flesta nämnde allra först i sina listor. De gissade att den skulle ingå, och de fick rätt.
Arbetsinkomster utgör ungefär tre fjärdedelar av nationalinkomsten och därmed är arbetsmarknaden basen i svensk ekonomi. Sveriges kulturkanon har en bred tolkning, med både en samhälllig och konstartsorienderad del. Detta innebär att både kulturens bas och dess överbyggnad bör finnas representerade i kulturkanon.
Fördelen med att inkludera just Saltsjöbadsavtalet i kulturkanon är att avtalet är en känd händelse som är tämligen unik för Sverige och som fortfarande sätter sin prägel på vårt samhället. ”Pragmatism” är en svensk paradgren (det vet alla som bott utomlands) som präglar hur vi hanterar intressekonflikter. Saltsjöbadsavtalet är den tydligaste symbolen för detta.
Avtalet är också en konkret urkund. Det finns idag i arkiven hos både LO:s och Svenskt Näringsliv. Bilden nedan visar några av signaturerna, och vi ser särskilt de som tillhör Sigfrid Edström, ASEA:s mångårige vd och tillika ordförande i SAF, och August Lindberg, sågverksarbetare sedan elva års ålder och sedermera LO:s ordförande.
Finns alternativa verk som skulle ha kunnat vara med i kulturkanon istället för Saltsjöbadsavtalet? En kandidat är Lagen om anställningsskydd (LAS), som också har präglat svensk arbetsmarknad sedan dess införande 1974. Arbetsrätt är visserligen inget unikt svenskt fenomen, men LAS har haft en mycket stor inverkan på företagens anställningar och rörligheten till och från jobb för många löntagare. Medbestämmandelagen (MBL) infördes 1977 och är därmed för ung för att kvalificera till kanon, och den har inte heller haft samma samhällsekonomiska betydelse.
LO-borgen på Norra bantorget i Stockholm vore en annan kandidat. Den är en symbol och även en plats att besöka, vilket är tilltalande för en kulturkanon som gärna ska vara tillgänglig. LO-borgen har fortfarande betydelse i svensk arbetsmarknad även om LO:s representation bland svenska löntagare minskar stadigt.
Sammantaget känns ändå valet av Saltsjöbadsavtalet som ett av de mest självklara i ekononomikanon.
Ekonomistas 
Lämna en kommentar