Egen härd är guld värd

En central nationalekonomisk tes är att privat äganderätt är avgörande för långsiktig ekonomisk tillväxt. Denna idé förknippas med till exempel Adam Smith och Douglass North, men går eventuellt att skönja redan i bibeln. Privat äganderätt kan stärka den enskildes incitament att investera långsiktigt eftersom man själv får skörda frukterna av investeringen. Men det är också tänkbart att fördelningen av privata äganderätter spelar roll. Till exempel kan självägande bönder ha starkare incitament att investera i arbetsbesparande teknologi än bönder som arrenderar mark. I den fjärde och sista avhandlingen från IIES som jag tänkte skriva om här på Ekonomistas, ger sig Shuhei Kitamura i kast med denna fråga genom att studera effekterna av en japansk landreform.

Shuhei har samlat in ett omfattande datamaterial om en landreform i Japan som genomfördes efter andra världskriget. Sex miljoner hushåll berördes av reformen som tvingade jordägare att sälja delar av sina jordegendomar till de bönder som brukade jorden. Vid krigsslutet 1945 var drygt hälften av de japanska bönderna självägande. Fem år senare när landreformen var genomförd hade andelen självägande bönder stigit till cirka 90 procent. Landreformen innebär alltså en betydande omfördelning av land. Landreformen skedde i hela Japan, men olika landsändar påverkades olika mycket, vilket Shuhei utnyttjar för att försöka utröna vad effekten av reformen var.

I linje med hypotesen att landreformen skulle stärka incitamenten att investera långsiktigt, finner Shuhei att en högre andel självägande bönder ledde till att man snabbare tog till sig ny teknik, vilket under den här tiden framförallt var en slags motoriserad plog. Ny teknik gjorde att behovet av arbetskraft sjönk, vilket ledde till att unga flyttade flytta från landsbygden till städerna. Shuhei simulerar vidare en tillväxtmodell för att visa att arbetskraften som flyttade till städerna i sin tur gav den ekonomiska tillväxten en rejäl skjuts.

I det andra kapitlet av avhandlingen studerar Shuhei samma reform, men fokuserar i stället på reformens politiska effekter. Shuheis hypotes är att landreformen gjorde bönderna friare att rösta efter eget tycke (och inte ge efter för påtryckningar från landägarna). Shuhei finner att färre röstade på högerpartier i områden där andelen självägande bönder ökade mycket, men något förvånande också till lägre valdeltagande. Det sista kapitlet i avhandligen studerar hur gränserna mellan länderna i Europa har utvecklats sedan 1500-talet och vad som avgjort hur föränderliga gränser är, men det kapitlet lämnar jag därhän i det här inlägget.

Shuhei har redan påbörjat en postdok-tjänst på University of Rochester, opponenten från London Business School, Elias Papaioannou, är tillbaka i London och jag avslutar härmed rapporteringen från två intensiva veckor på IIES (se tidigare inlägg om matnyttig makro, utvandrarlandet Sverige, livsfarligt lokalt deltagande).