Svenska Dagbladet och sakligheten

Svenska Dagbladets ledarblogg hävdar idag att en ny IFAU-rapport skulle komma med “konkurrerande uppgifter” till den SNS-rapport som släpptes förra veckan och som jag och Jonas har skrivit om på Ekonomistas. IFAU-rapporten, som är skriven av Kajsa Hanspers och Lena Hensvik undersöker arbetsmarknadseffekter av konkurrensutsättningen av förskolor, skolor, hemtjänst och taxi. SNS-boken (för det som har missat det) analyserar två av dessa sektorer förskolor och skolor, samt äldreomsorg i vilken hemtjänst ingår som en del.

Vidare ställer SvD en öppen fråga till “SNS forskare” om de tycker att IFAUs forskning kan tas på allvar eller om IFAU styrs av nyliberala motiv.

Mitt svar är att IFAUs rapport naturligtvis ska tas på allvar vilket vi också gör i SNS-boken genom att referera till denna rapport (eller snarare den LU-bilaga som IFAU-rapporten nu publicerar). Värt att notera är att Kajsa Hanspers är författare till både IFAU-rapporten och kapitlet om förskola i SNS-boken.

Motsäger då de två studierna varandra? Definitivt inte! Inom förskolan finner IFAU-rapporten att antalet sysselsatta ökade men att antalet timmar var oförändrat, vilket vi tolkar som att antalet personer som jobbar deltid har ökat. Jag har mycket svårt att se detta som ett tecken på vare sig ökad kvalitet eller effektivitet. Vad gäller skolan så konstaterar Jonas att personalökningen skett i de kommunala skolorna, vilket är helt konsistent med att elevunderlaget i den kommunala skolan blir mer resurskrävande i och med den ökade konkurrensen/valfriheten.

Slutligen noterar jag att SvDs ledarblogg sätter likhetstecken mellan höjd effektivitet och fler sysselsatta. Det var ett nytt samband i alla fall för mig. Det skulle i så fall betyda att om man använder detta effektivitetsmått så är de kommunala skolorna är mycket effektivare än de fristående.

Betydelsen av kvinnliga förebilder

Det är knappast en underdrift att säga att kvinnor år underrepresenterade professorer inom nationalekonomi i Sverige. Förhoppningsvis är detta något som kommer att förändras på sikt, men då krävs att stocken av kvinnliga forskare byggs på underifrån till exempel via fler kvinnor på forskarutbildningen.

I ett nytt working paper  undersöks i vilken utsträckning antalet kvinnliga doktorander på tio amerikanska topp-universitet beror på hur många kvinnor det finns bland de seniora forskarna.

De finner för  att det finns en stark korrelation mellan antalet kvinnor bland doktoranderna och antalet kvinnor bland seniora forskare. Dessutom verkar detta samband vara kausalt. För en procentenhets ökning i andelen seniora kvinnor så ökar andelen kvinnor bland doktoranderna med 2-3 procentenheter.

Hur bär sig då forskarna åt för att fastställa ett kausalt samband? Jo, de instrumenterar andelen kvinnliga forskare med att män lämnar institutionen. För att inte riskera att fånga upp män som lämnar arbetsplatsen i protest mot att det blivit fler kvinnor så genomför de en mängd känslighetsanalyser där de bland annat bara använder män som går till ett annat topp-universitet eller med den predicerade sannolikheten att männen slutar med tanke på männens ålder och publiceringsframgångar.

Resultaten tyder alltså på att det är viktigt med kvinnliga förebilder för doktorander — men därmed också att utvecklingen mot fler kvinnliga professorer kan förväntas ta lång tid

 

Tack Niclas Berggren (nonicoc) för tipset!

Ömtåliga tår trampade på

Idag presenterade SNS en ny antologi om kunskapsläget kring effekter av den konkurrensutsättning som de svenska välfärdstjänsterna har utsatts för de senaste 20 åren. Slutsatserna från antologin, sammanfattade av bokens redaktör Laura Hartman på DN Debatt idag är att, trots en mycket stor ökning av privata alternativ inom förskola, skola, vård och omsorg så finns det förvånansvärt få tecken på att så mycket har hänt vad gäller kvalitet och effektivitet. I sanningens namn finns överhuvudtaget väldigt få studier som på ett trovärdigt sätt undersöker effekter av konkurrensutsättning, men i de fall sådana finns så tyder de på närmast obefintliga effekter.

De som framför allt borde ta åt sig av kritiken i boken är de beslutsfattare som genomdrev stora och omfattande reformer av välfärdssektorn utan att  säkerställa att det skulle vara möjligt att utvärdera dessa reformer (t ex genom att säkerställa datainsamling) och utan att garantera att de privata (eller offentliga) aktörerna i tillräckligt hög grad utsattes för granskning.

Tyvärr så ställdes inga av dessa beslutsfattare mot väggen under dagens konferens. I stället kommenterades rapporten av en mängd aktörer från den privata sektorn, och det var tydligt att dessa inte var nöjda. Kunskapsskolans grundare Peje Emilsson gick så långt som att kalla boken för SNS sämsta produkt på 20 år. Som författare till ett av bokens kapitel (om förskola samförfattat med Kajsa Hanspers) hade jag mycket svårt att känna igen mig i hans kritik som bland annat gick ut på att vi i boken saknade tilltro till människan. Min slutsats är snarare att om man bär en tillräckligt stark övertygelse om någonting så är det svårt att acceptera att denna övertygelse inte finner stöd och man väljer då att utgå från att författarna till boken är illvilligt inställda till privata alternativ.

Lite beklämmande är det dock att SNS har valt att i stort sett enbart låta företrädare för privata aktörer få kommentera rapporten. SNS har i många år kämpat för att bli betraktade som en oberoende forskningsaktör och jag tycker själv att de har lyckats med detta. Dock blir jag lite orolig att omtanken om SNS medlemmar har fått styra vilka kommentatorer som har valts. Men jag hoppas att jag har fel och att det istället är SNS önskan om att väcka debatt som fått styra. Och var målet att få känslorna att flöda så lyckades man onekligen idag.

 

För er som missade detta så sänds det hela i morgon i SVT Forum i SVT2 09:20-12:00 och i Kunskapskanalen 12:00-13:00.

Kan man köpa röster?

Det råder väl knappast någon tvekan om att regeringar under valår fläskar på med diverse politiska åtgärder för att öka sannolikheten att bli återvalda. Att så är fallet i Sverige har jag tillsammans med Matz Dahlberg belagt i flera studier.

En naturlig följdfråga är om detta lönar sig. Reagerar väljarna genom att öka stödet för den sittande regeringen om de blir gynnade av dess politik? Det här är en fråga som är svår att svara på, då det även är möjligt att regeringen faktiskt gynnar de grupper som redan stödjer dem. Korrelation är alltså inte samma sak som orsakssamband!

I senaste numret av AEJ: Applied Economics finns en uppsats av Manacorda, Miguel och Vigorito som ger ett trovärdigt svar på frågan. Det visar sig att personer som får bidrag ökar sitt stöd för den sittande regeringen och att detta ökade stöd består även efter att bidraget inte längre delas ut. Manacorda et al studerar ett program riktat till fattiga hushåll i Uruguay 2005-2007. Det fiffiga med detta program var att det som avgjorde om ett hushåll var berättigat eller inte berodde på om deras predicerade inkomst låg över eller under en vis gräns, vilket ger forskarna möjlighet att genomföra en s.k. Regression-discontinuity-undersökning. Måttet på predicerad inkomst togs också fram av forskare efter en enkät insamlad under ett besök och vare sig regeringen eller de som fick ta emot bidraget kände till hur denna beräknades.

 

 

clip_image002clip_image004 clip_image005

Gynnar politiker sina supportrar eller blir väljare supportrar av att bli gynnade?

 

Det visar sig att stödet för den sittande regeringen (mätt som svaret på frågan “I jämförelse med förra regeringen, tycker du att den nuvarande regeringen är sämre, lika dan eller bättre?” är 11-13 procentenheter högre bland de som ligger just under gränsen och alltså fått bidrag, än de som ligger alldeles över gränsen. Lite intressant är att denna skillnad finns kvar även efter att bidraget inte längre finns kvar.

Författarna tolkar detta med att väljarna är rationella men oinformerade och ser bidraget som en signal på att den sittande regeringen är intresserad och kompetenta att hjälpa fattiga personer.

Frågan är då om de svenska väljarna skulle kunna gå att “köpa” med liknande program. Det är inte alls säkert. Elinder, Jordahl och Poutvaara visar  (se tidigare inlägg på Ekonomistas) att i alla fall svenska småbarnsföräldrar snarare låter sig påverkas av vallöften än faktiskt genomförd politik.

Sänkta marginaleffekter för socialbidragstagare–inte en säker väg till framgång

Eftersom försörjningsstödet (eller socialbidraget som det fortfarande kallas av många) är behovsprövat så lönar det sig dåligt för biståndstagare att ta ett tillfälligt arbete. Detta är något vi tidigare konstaterat här på Ekonomistas och som nu både regeringen och oppositionen verkar ha fått upp ögonen för. Reinfeldt flaggar nu för att ungdomar ska få behålla en del av sitt försörjningsstöd om de får jobb och Socialdemokraternas Tommy Waidelich vill inte begränsa denna möjlighet till ungdomar.

Även om det är välkommet att politikerna nu inser att dagens försörjningsstöd är dåligt utformat för att fungera som en arbetslöshetsersättning så ser jag många problem med den föreslagna förändringen.

För det första så blir hela systemet betydligt mer komplicerat, särskilt med tanke på att redan dagens system med olika skatt på arbetsinkomst och annan inkomst är svårbegripligt. För att personer ska kunna reagera på ekonomiska incitament så krävs det ju att de förstår dessa.

För det andra så kan förslaget till och med leda till att fler personer söker försörjningsstöd. För en ung person som står inför valet att ta ett arbete omgående eller först söka bidrag och sedan ta ett arbete så kommer alternativ två att löna sig bättre.

För det tredje så kommer ansvaret för arbetslösa utan ersättning ligga kvar på den kommunala socialtjänsten i stället för på Arbetsförmedlingen, vilken ju är den som egentligen borde vara ansvarig.

Slutligen så visar erfarenheter från  USA och Kanada att effekterna av liknande system är mycket måttliga.

För en vidare diskussion, se kap 4.1 i Bilaga 11 till LU2011

Nationalekonomer anklagade för plagiat

Den tyska skandalen kring fuskande forskare verkar nu även ha nått den nationalekonomiska disciplinen. Bruno Frey samt ett antal forskare kring honom anklagas nu för såväl självplagiat som för att inte ha citerat tidigare relevanta studier. Det handlar om ett antal uppsatser där Frey med medförfattare undersöker hur bland annat kön och socialklass påverkade sannolikheten att överleva Titanics undergång.

titanic_23915672

Kommer Bruno Frey gå under med Titanic?

Anklagelserna gäller dels att forskarna har publicerat väldigt lika uppsatser i flera olika tidskrifter utan att ha citerat sig själva, dels att de inte har citerat tidigare uppsatser av andra forskare som undersökt i stort sett samma fråga. till saken hör att en enkel sökning på “Titanic” och “survival” plockar fram dessa tidigare studier.

Hela affären utreds noggrant av Olaf Storbeck på bloggen Economics Intelligence.

Svenskt nittonhundratal från ett Socialdemokratiskt perspektiv

Högst upp på min lista över böcker att läsa denna sommar stod Henrik Berggrens hyllade biografi över Olof Palme: “Underbara dagar framför oss“. I förmiddags vände jag sista sidan och vill nu uppmuntra de av Ekonomistas läsare som likt mig själv är födda på 70-talet eller senare och därför har en tämligen vag bild över den svenska nittonhundratalshistorien.

I boken får vi följa Olof Palme från tiden som ung skribent på SvD och internationellt engagerad student, genom löntagarfondstrassel och kärnkraftsomröstningar fram till hans sista valrörelse 1985. Inspirerad av den amerikanske historikern Arthur Schlesinger som hävdade att historien gick i pendelrörelser mellan radikala och konservativa perioder förutsåg Palme att 1988-års valrörelse skulle bli förändringens tid och att det då var dags för förnya den offentliga sektorn. Nu fick vi aldrig veta vad detta hade inneburit. Hade till exempel århundradets skattereform ingått i denna förnyelse?

IZA Prize in Labor Economics till George J Borjas och Barry R Chiswick

Varje år delar forskningsorganisationen IZA ut ett prestigefullt pris inom arbetsmarknadsekonomi för att stimulera forskning som söker svar på vår tids viktiga arbetsmarknadsfrågor. Årets pris tilldelas George Borjas vid Harvard och Barry Chiswick vid George Washington för deras forskning kring migration och integration.

Priset kommer att delas ut under EEA-ESEMSs årliga kongress i Oslo. Bland de tidigare pristagarna finns bland annat Jacob Mincer, Dale Mortensen, David Card och Alan Krueger.

Dricker vi mer eller mindre pga Systemets “lämna-tillbaka-policy”?

Systembolaget har som vi ju alla vet den lite udda målsättningen att vi som konsumenter ska konsumera så lite som möjligt av deras produkter. Därför kan man på deras hemsida läsa bland annat om  hur alkohol kan göra dig deppig och hur du blir tjock av alkohol.

En annan policy som jag antar att man har infört för att få ner alkoholkonsumtionen är att man inom fjorton dagar får lämna tillbaka varor som inte är öppnade. Men minskar verkligen denna policy alkoholkonsumtionen?

 

Låt oss tänka oss att vi ska ha en fest och nu ska gå till bolaget och handla. Det finns naturligtvis en osäkerhet i hur mycket dricka som kan tänkas gå åt på festen, men tack vare Systembolagets “lämna-tillbaka-policy” kan vi riskfritt ta i i överkant och detta innebär förmodligen att vi i alla fall inte handlar mindre än vad vi skulle ha gjort utan denna möjlighet. Alltså kommer det finnas mer alkohol tillgängligt på vår fest, vilket i alla fall inte borde leda till att gästerna dricker mindre.

överblivna pavor?

Men vad händer när festen är slut och vi står där med överblivna flaskor. Om vi inte hade fått lämna tillbaka flaskorna är min gissning att vi hade sett till att förbruka alkoholen på något sätt snarare än att hälla ut den. Nu har vi i stället möjligheten att lämna tillbaka den. Men gör vi det? Min gissning är här att även om säkert många utnyttjar denna möjlighet så finns det ett flertal som när det väl kommer till kritan inte lastar bilen och kör tillbaka med drickat till bolaget, även om de när köpet en gång genomfördes använde just detta argument när de tog till i överkant. Kanske hör detta ihop med den så kallade “loss aversion”, dvs att vi uppskattar ngt vi har mer än ngt vi inte har.

För mig är det alltså inte uppenbart att Systembolagets policy verkligen leder till minskad konsumtion. Som alltid skulle det vara mycket intressant med lite randomiserade experiment där forskarna får möjlighet att faktiskt undersöka denna fråga empiriskt.

Socialstyrelsens öppna jämförelser välkomnas

I vissa situationer är vi mer utsatta än i andra. Detta gäller till exempel när vi är barn, när vi är sjuka eller när vi har hamnat i ekonomiska svårigheter. Det som verkligen avgör om vi har ett välfärdssamhälle eller inte är i vilken utsträckning samhället bistår oss i liknande situationer och om alla får tillgång till lika bra hjälp. Ett problem har här länge varit att det är svårt att utifrån tillgänglig statistik säga något om detta och framförallt så är det svårt för en medborgare att veta vad hon/han kan kräva av samhället.

Sedan några år tillbaka har Socialstyrelsen i uppdrag att redovisa så kallade öppna jämförelser för socialtjänst och hälso- och sjukvård. Även om sådana jämförelser aldrig kan ge en heltäckande bild så underlättar de onekligen insynen och granskningen av dessa verksamheter. Samtidigt är det viktigt att det som jämförs faktiskt är relevanta saker. Annars är risken stor att verksamheten inriktas på att prestera vad avser de saker som mäts på andra faktorers bekostnad. Därför är ett välkommet inslag i de öppna jämförelserna de brukarenkäter som genomförs.

Hittills har framför allt äldreomsorgen, missbruksvården, social barn- och ungdomsvård samt stödet till personer med funktionsnedsättningar jämförts, men under året kommer den första jämförelsen av det ekonomiska biståndet och under 2012 väntas såväl hemlöshet som arbetet med brottsoffer granskas.