Kan man köpa röster?

Det råder väl knappast någon tvekan om att regeringar under valår fläskar på med diverse politiska åtgärder för att öka sannolikheten att bli återvalda. Att så är fallet i Sverige har jag tillsammans med Matz Dahlberg belagt i flera studier.

En naturlig följdfråga är om detta lönar sig. Reagerar väljarna genom att öka stödet för den sittande regeringen om de blir gynnade av dess politik? Det här är en fråga som är svår att svara på, då det även är möjligt att regeringen faktiskt gynnar de grupper som redan stödjer dem. Korrelation är alltså inte samma sak som orsakssamband!

I senaste numret av AEJ: Applied Economics finns en uppsats av Manacorda, Miguel och Vigorito som ger ett trovärdigt svar på frågan. Det visar sig att personer som får bidrag ökar sitt stöd för den sittande regeringen och att detta ökade stöd består även efter att bidraget inte längre delas ut. Manacorda et al studerar ett program riktat till fattiga hushåll i Uruguay 2005-2007. Det fiffiga med detta program var att det som avgjorde om ett hushåll var berättigat eller inte berodde på om deras predicerade inkomst låg över eller under en vis gräns, vilket ger forskarna möjlighet att genomföra en s.k. Regression-discontinuity-undersökning. Måttet på predicerad inkomst togs också fram av forskare efter en enkät insamlad under ett besök och vare sig regeringen eller de som fick ta emot bidraget kände till hur denna beräknades.

 

 

clip_image002clip_image004 clip_image005

Gynnar politiker sina supportrar eller blir väljare supportrar av att bli gynnade?

 

Det visar sig att stödet för den sittande regeringen (mätt som svaret på frågan “I jämförelse med förra regeringen, tycker du att den nuvarande regeringen är sämre, lika dan eller bättre?” är 11-13 procentenheter högre bland de som ligger just under gränsen och alltså fått bidrag, än de som ligger alldeles över gränsen. Lite intressant är att denna skillnad finns kvar även efter att bidraget inte längre finns kvar.

Författarna tolkar detta med att väljarna är rationella men oinformerade och ser bidraget som en signal på att den sittande regeringen är intresserad och kompetenta att hjälpa fattiga personer.

Frågan är då om de svenska väljarna skulle kunna gå att “köpa” med liknande program. Det är inte alls säkert. Elinder, Jordahl och Poutvaara visar  (se tidigare inlägg på Ekonomistas) att i alla fall svenska småbarnsföräldrar snarare låter sig påverkas av vallöften än faktiskt genomförd politik.

Comments

  1. Politik än väl till stor del röstköp eller matutdelning
    till kommande väljare av valfläsk….

  2. Gunnar Brandén says:

    Det vore intressant att veta hur är det tänkt att denna undersökning skall kunna generaliseras utanför:
    1) det specifika biståndsprogrammet
    2) fattiga hushåll i Uruguay
    3) mellan 2005 och 2007?

    Sedan funderar jag på om det inte kan vara så att inkomstnivå (eller predikterad framtida inkomstnivå om man så vill) korrelerar positivt med ”stöd” för den sittande regeringen, vilket skulle kunna förklara åtminstone en del av resultatet om inte alltihop?

    Dessutom behöver ju inte respondenternas tendens att hålla fast vid sina partier/politiker ha något med biståndsprogrammet i den här undersökningen att göra, eller?
    Nu tolkade författarna denna observerade tendens som stöd för en hypotes som säger att grupper som gynnas (i bemärkelse av köpkraft får man anta, annars blir begreppet ”gynnas” väldigt brett) av en policy kommer att rösta på det parti/den politiker som genomfört denna. Men om författarna istället observerat att stödet försvunnit vid biståndsprogrammets avslutande, hade man då tolkat det som motbevis för denna hypotes?

    Funderar även över vilka kriterier som författarna använt för att få fram gränserna ”just under” och ”just över” som sedan fick definiera vilka respondenter som skattningen baserades på.

  3. Gunnar, ja, det är alltid värt att fundera på den externa validititeten som ibland får stryka på foten för den interna. Skulle tro att man kan generalisera till liknande program (dvs satsningar på fattiga) i länder med liknande politisk struktur och ekonomisk utveckling. Sen är det en öppen fråga om en satsning på fattiga skulle ”funka” även i Sverige.

    visst är det så att stöd för regeringen kan korrelera med inkomst, men det är just det som den identifikationsstrategi som används i studien tar hänsyn till, då det finns en s.k. diskontinuitet i vilka som får bidrag. författarna jämför alltså hushåll med nästan samma inkomst men där det ena fått stöd och det andra inte. Exakt hur denna brytpunkt är framräknat framgår inte av uppsatsen men det viktiga är att det är forskarna, inte politikerna som tagit fram den predicerade inkomsten som ligger till grund för bidragsbeslutet.

    Forskarna diskuterar i uppsatsen en mängd olika teorier för varför väljare ska stödja politiker som genomfört gynnsam politik. Om väljarna inte ser detta som en signal på politikers framtida intentioner så borde de snarare, likt den svenska studien i stället bry sig om vallöften än förd politik.

  4. elinf says:

    För det första är det väl oftast en kombination av vallöften och genomförda reformer som styr vilket parti väljarna röstar på. Om en grupp en gång gynnats av en regerings politik är det inte helt otroligt att detta genererar stöd för regeringen även framåt i tiden.

    Dessutom är det kanske aningen missvisande att jämföra fattiga människor i Uruguay med svenska småbarnsföräldrar. Marginaleffekten av ett bidrag till en fattig familj i Uruguay är troligtvis större än effekten av ett bidrag till en genomsnittlig svensk barnfamilj. Därför haltar jämförelsen en aning och rubriken blir lite missvisande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s