Sänkta marginaleffekter för socialbidragstagare–inte en säker väg till framgång

Eftersom försörjningsstödet (eller socialbidraget som det fortfarande kallas av många) är behovsprövat så lönar det sig dåligt för biståndstagare att ta ett tillfälligt arbete. Detta är något vi tidigare konstaterat här på Ekonomistas och som nu både regeringen och oppositionen verkar ha fått upp ögonen för. Reinfeldt flaggar nu för att ungdomar ska få behålla en del av sitt försörjningsstöd om de får jobb och Socialdemokraternas Tommy Waidelich vill inte begränsa denna möjlighet till ungdomar.

Även om det är välkommet att politikerna nu inser att dagens försörjningsstöd är dåligt utformat för att fungera som en arbetslöshetsersättning så ser jag många problem med den föreslagna förändringen.

För det första så blir hela systemet betydligt mer komplicerat, särskilt med tanke på att redan dagens system med olika skatt på arbetsinkomst och annan inkomst är svårbegripligt. För att personer ska kunna reagera på ekonomiska incitament så krävs det ju att de förstår dessa.

För det andra så kan förslaget till och med leda till att fler personer söker försörjningsstöd. För en ung person som står inför valet att ta ett arbete omgående eller först söka bidrag och sedan ta ett arbete så kommer alternativ två att löna sig bättre.

För det tredje så kommer ansvaret för arbetslösa utan ersättning ligga kvar på den kommunala socialtjänsten i stället för på Arbetsförmedlingen, vilken ju är den som egentligen borde vara ansvarig.

Slutligen så visar erfarenheter från  USA och Kanada att effekterna av liknande system är mycket måttliga.

För en vidare diskussion, se kap 4.1 i Bilaga 11 till LU2011

Comments

  1. Jakob Heidbrink says:

    Jag förstår din argumentation, men jag blir ändå lite förvirrad: hur föreställer du dig en enkel och för lekmannen begriplig reglering som tar hänsyn till alla dessa faktorer du nämner, som ju rimligtvis kräver en nyansering av reglerna och alltså ett komplext och således hyfsat svårförståeligt system?

    Antingen kan du få ett enkelt system utan nyanseringar och med trösklar. Eller så får du ett komplext system med nyanseringar och utan trösklar. Något däremellan riskerar att bli pannkaka.

    • System utan trösklar kan vara svårt, men genom att ta bort arbetvillkoret från arbetslöshetsförsäkringen så får man in dem i ett kompext system där incitamentet att ta tillälligt arbete torde vara starkare än om de erhåller försörjningsstöd.

      • Jakob, min tanke är precis som JNS: försök få bort arbetslösa från försörjningsstödet och få in dem i arbetslöshetsförsäkringen istället

  2. En risk med komplicerade system är att det uppstår ohanterbara kryphål precis som Eva Mörk beskriver.

    Frågan om socialbidrag är så svår och mångfacetterad att det antagligen skulle behövas småskaliga experiment i enskilda kommuner för att åstadkomma en nettoförbättring med ett bäst-före-datum som är något så när långt fram i tiden.

  3. Ja, negativ inkomstskatt är förstås mycket bättre. När SR lät 37 socialsekreterare bedöma identiska ansökningar om försörjningsstöd var andelen som avslog respektive biföll ungefär lika stor. I andra instanser som utfärdar beslutsunderlag och beslutar om ersättningar är resultaten ungefär desamma. Systemet är således mycket lotteribetonat.

  4. Herrik says:

    Friman: Småskaliga experiment i denna frågan finns redan. Lunds kommuns socialförvaltning låter exempelvis mottagare av ekonomiskt bistånd behålla 500 kr av sin lön vid anställning parallellt med försörjningsstöd. Beslutet är dock relativt nytt, vilka effekter beslutet får återstår att se.

    När det gäller Mörks argument vill jag invända:

    – Att det skulle göra systemet ”betydligt mer komplicerat” är tveksamt. Jobbet för handläggare kompliceras inte särskilt då bedömning i detta fall är förhållandevis enkel.

    – Att fler personer skulle ta försörjningsstöd är inte heller säkert. Det finns andra incitament i arbete här. Exempelvis skammen många känner över att behöva vända upp och ner på hela sin privatekonomi för myndigheter.

    – Vad som skulle bli bättre av att arbetsförmedlingen är ansvarig istället för socialförvaltningen är oklart. Det får du gärna förtydliga.

    • Min oro är inte att systemet blir för komplicerat för handläggaren utan för biståndstagaren som ska förstå hur ersättning på marginalen påverkas. Dock är detta inte mitt främsta argument mot förslaget utan min huvudpoäng är att försörjningsstödet inte ska vara en arbetslöshetsersättning utan bara en tillfällig nödlösning (yttersta skyddsnät) för personer som behöver stöd.

      VAd gäller om det blir ett inflöde till bidragstagande är naturligtvis en empirisk fråga och jag är den första att hålla med om att det förmodligen inte är en trevlig upplevelse att behöva gå till socialen. Utifrån Nordamerikanska studier vet vi dock att det finns tendenser till inlflöde av bidragstagare vid liknande reformer

      Vad gäller frågan om vem som är bäst att hjälpa denna grupp, AF eller kommunen, så är ju även det i slutändan en empirisk fråga. Jag tror docka tt det är oerhört viktigt att det är klart vem som har huvudansvaret för att personer inte ska riskera skickas mellan stolarna. Jag anser därför att AF bör ha huvudansvaret, men att de ska kunna köpa tjänster av kommunerna då det är lämpligt. Det viktiga är dock att typen av åtgärder styrs av behovet snarare än ersättningsformen.

Trackbacks

  1. […] av arbetsinkomsten inte räknas in. Reformen är visserligen inte oproblematisk (vilket Eva Mörk kritiserat), men om den rätta formen hittas kanske en liknande reform kunde tänkas för pensionärers […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s