Utsikten från min sommarstuga störs numera av en luftburen fiberoptisk kabel. Lyckligtvis är bredband mycket smalare än namnet antyder, så detta innebär en ytterst marginell försämring för min egen del. Däremot har den lilla kabeln i horisonten fått mig att fundera på vilka ekonomiska effekter en tunn tråd kan ha på ett litet samhälle i glesbygden.
Frågan är inte helt lätt att besvara. Bredbanden i Kiseldalen är säkert bredare än på de flesta andra ställen på jorden, men av detta kan vi naturligtvis inte sluta oss till att högteknologiska, innovativa företag växer som svampar ur jorden där bredband dras fram. I senaste utgåvan av Quarterly Journal of Economics finns en artikel medförfattad av min kollega Anders Åkerman som angriper denna fråga. I artikeln studeras de ekonomiska effekterna av bredbandsutbyggnaden i Norge efter millenieskiftet. De argumenterar för att tajmingen av utbyggnaden på olika platser var slumpmässig när hänsyn tas till ett antal faktorer som kan tänkas påverka utbyggnadstakten. På detta sätt kan de studera effekterna av att ett samhälle får bredbandstillgång.
Resultaten är i linje med teorin om att den teknologiska utvecklingen de senaste decennierna är snedvriden till förmån för välutbildade. Modern IT-teknik tycks öka välutbildades produktivitet, men är snarare ett substitut för lågutbildad arbetskraft. Intressant nog är detta precis vad de finner stöd för i artikeln. Bredbandsuppbyggnaden ledde till något högre löner och sysselsättning för högutbildade, men också till något lägre löner för lågutbildade.
För att tydliggöra vad effekten beror på använder sig artikelförfattarna av den uppdelning i (icke rutinartade) manuella yrken, rutinartade yrken respektive (icke rutinartade) abstrakta yrken som bland annat David Autor gjort i sin forskning om automatiseringens effekter (se Johannas inlägg på temat igår). När de gör indelningen i dessa tre yrkeskategorier visar det sig i linje med vad teorierna om snedvriden teknologisk utveckling säger att det framförallt är rutinartade arbetsuppgifter som tar stryk, medan manuella är opåverkade och de som utför abstrakta arbetsuppgifter gynnas.
Vad skulle detta kunna tänkas innebära för det lilla glesbygdssamhället där jag blickar ut över horisonten? Ja, kanske kommer hantverkarna fortsätta jobba på som förut, redovisningsassistenten som sköter bokföringen få det allt knackigare, och en och annan arkitekt eller forskare flytta ut från storstan?
Ekonomistas 
Inkom kemi kallas detta katalysator. Något som förstärker och snabbar på en reaktion.
Jag har länge funderat på varför motsvarande begrepp inte finns inom ekonomin, samtidigt som jag inser att det skulle vara enormt svårt både med definitioner och att studerat fenomenet.
Den som går i en omgivning som springer halkar efter. Den som springer i en omgivning som cyklar halkar efter. Den som Cyklar halkar efter relativt den som kör bil etc..
Vidare kan man också säga att bara för att man har möjligheten till något innebär inte att man har ambitionen och vilja att verkligen nyttja en produkts fulla potential. Vidare krävs det troligen både kunskap, kompetens och upparbetat humankapital, samt en hel del fantasi och kreativitet, för att se en förändring för egen ekonomisk nytta av all denna optiska fibrer och inte bara nyttja kapaciteten i ett sammanhang som roar en.
Att ladda ner och köra Octave för att göra beräkningar och simuleringar på öppna stora datamängder kräver mer än att starta World of Warcraft.
Jag skulle våga mig på och göra en extrapolering om att ju mer öppen data som myndigheter och samhället i stort förser invånarna med desto större kommer ojämlikheten (både ekonomisk och kunskapsmässig) att bli mellan de som använder denna nya öppna data för att producera ny kunskap relativt de som väljer att endast konsumera denna nya kunskap.
http://www.lmgtfy.com/?q=doers+and+watchers