I nationalekonomiska utbildningar ingår vanligtvis inte metodologi eller vetenskapsteori och nationalekonomer förefaller ofta ganska ointresserade av dylika frågeställningar. Trots det har det blossat upp en vild diskussion om Karl Poppers idéer om falsifierbarhet i kommentarerna till mitt inlägg om huruvida nationalekonomin är ideologisk. Att en vetenskaplig teori bör vara falsifierbar innebär att den skall kunna säga vissa saker om världen som är observerbara och som vi (åtminstone i princip) skulle kunna visa är felaktiga. Jag vågar nog påstå att de flesta nationalekonomer är anhängare av någon populär variant av denna idé. Likväl verkar konsensus bland de flesta i diskussionen kring mitt inlägg vara att falsifierbarhet varken är ett tillräckligt eller nödvändigt villkor för god vetenskap.
Under min utbildning har jag läst en del genusteorier och jag slogs av att en del av dessa framstod som icke-falsifierbara. Vilket faktum som än lades fram fanns det ett sätt att förklara detta som ett resultat av den rådande könsmaktsordningen. Likadant verkar det vara med en del teorier om “strukturell diskriminering” som Masoud Kamalis integrationsutredning till stor del byggde på — allt tycks gå att förklara som ett resultat av strukturell diskriminering (läs även Jonas inlägg). Samma förhållande gäller dock hela rational choice-paradigmet om man är tillåtande med vilka preferenser som tillåts. Den framstående spelteoretikern Larry Samuelson medgav (på min fråga) att teorin om (oändligt) upprepade spel förmodligen är icke-falsifierbar. (Detsamma gäller förmodligen all spelteori om man är tillräckligt generös med vilka preferenser som tillåts.) Ricardos teori om komparativa fördelar är förmodligen inte falsiferbar. Evolutionär teori framstår åtminstone delvis som omöjlig att falsifiera, åtminstone när det gäller mer komplicerade organismer som människan — finns det något fenomen som inte skulle kunna ges en evolutionär förklaring? (Karl Popper lär själv ha hävdat att naturligt urval “is not a testable scientific theory but a metaphysical research programme”.)
Den lekmannamässiga slutsatsen av det här resonemanget skulle kunna vara att falsifierbarhet inte är ett nödvändigt villkor för det teoretiska ramverket eller perspektivet i sig, men däremot för tillämpningar av ramverket. Men i detta fall verkar inte falsiferbarhet vara ett tillräckligt villkor för god vetenskap. Ett exempel på detta är Gary Beckers teori för missbruk (vilken jag tidigare diskuterat i termer av arbetsnarkomani). Han visar bland annat vilka implikationerna på efterfrågemönstret för beroendeframkallande varor är under förutsättning att människor är rationella och framåtblickande. Jonathan Gruber och Botond Köszegi utvidgade för några år sedan Gary Beckers modell genom att anta att människor är tidsinkonsistenta och har självkontrollsproblem. Deras modell har exakt samma positiva implikationer som Beckers modell, så kravet på falsifierbarhet hjälper oss inte att välja teori. Detta innebär dock inte att det är betydelselöst vilken teori vi väljer — de normativa implikationerna av teorierna skiljer sig kraftigt åt.
(Första inlägget om vetenskapliga dygder är mitt inlägg om liberala doktorshattar som diskuterade huruvida samhällsvetenskap kan och bör vara opolitisk.)
Ekonomistas 
Robert: Det hävdas ofta just att evolutionsteorin utgör en tautologi, men det är en missuppfattning.
Interessante tanker.
Du blander sammen falsifiserbarhet som kriterium for vitenskap med falsifiserbarhet som kriterium for sannhet. At en teori er falsifiserbar, betyr ikke at den er sann.
Videre syns jeg du er lite presis når du sier at falsifiserbarhet er at “den skall kunna säga vissa saker om världen som är observerbara och som vi (åtminstone i princip) skulle kunna visa är felaktiga”. I mitt hode er falsifiserbarhet at en teori predikerer et resultat som kan evalueres empirisk – ikke at man skal kunne vise at prediksjonene er feil, men om de er feil.
Evolusjonsteorien er, helt riktig, et program mer enn én teori. Men isolert sett er hver del av evolusjonsteorien enkeltstående teorier. De er i alt det vesentlige falsifiserbare, men det er selvsagt ikke slik at det betyr at hver eneste prediksjon du velger å la hvile på “evolusjonsteorien” vil være riktig. Men innvendingen din er helt absurd. At det ikke finnes noe i det menneskelige som ikke lar seg forklare av evolusjonsteorien, kan jo først og fremst skyldes at den er sann? Den samme innvendingen må jo gjelde mot nesten alle teorier! I prinsippet trenger man ikke bli imponert over at gravitasjonsteorien predikerer en komets bane gjennom solsystemet, fordi det “finnes ikke noe (gravitasjons)fenomen som ikke skulle kunne gis en forklaring gjennom gravitasjonsteorien”. Javel?
Sigve, tack för dina klargöranden. Du har naturligtvis helt rätt i att jag var lite otydlig. Jag pratar om falsifierbarhet som kriterium för god vetenskap. Jag var också lite otydlig med att det förstås — som du skriver — handlar att kunna visa att teorin är felaktig om den är det, men inte annars.
Det jag menade med min fråga angående evolutionsteori är om du skulle kunna hitta på ett empiriskt resultat som vore observerbart om det var sant och som skulle falsifiera evolutionsteorin. Det går säkert, men jag kom själv inte på något vettigt. Det känns som det alltid går att hitta på en rimlig evolutionär story (se också mitt tidigare inlägg om detta: https://ekonomistas.se/2008/03/20/evolutionen-gav-oss-michael-douglas-eller/). När det gäller gravitationsläran är det ju väldigt lätt — om ett äpple faller uppåt så har vi en gång för alla falsifierat den. (Niclas, det är framförallt inte en ev. tautologi som jag är ute och fiskar efter.)
Men historien til evolusjonsteorien er jo nettopp preget av slike spenstige prediksjoner som viste seg sanne:
Evolusjonsteoretikerne forutså at jorda måtte være eldre enn pre-evolusjonære forskere antok
Evolusjonsteoretikerne forutså at det måtte finnes mellomledd mellom aper og mennesker, før man hadde funnet dem, og Darwin selv forutså at de måtte finnes i Afrika
Evolusjonsteoretikere forutså – før man visste det – at bruk av antibakterielle medisiner ville føre til resistente bakterier
Paleontologer forutså at man ville finne mellomleddene mellom fisk og amfibie i den devoniske perioden; for å være nøyaktig mellom 409 og 363 millioner år siden
Disse prediksjonene er historiske, og sånn sett er evolusjonsteorien annerledes enn andre teorier. Den sier lite om hvordan en art kommer til å utvikle seg eller hvilke arter som kommer til å finnes. Men den kan gjøre prediksjoner om historiske fakta, og det finnes ikke noe annet teorisett som klarer å forklare slike fakta. (Bortsett fra varianter av den glimrende teorien “Gud plasserte dinosaurbena der for å lure menneskene og sette dem på prøve”).
Sigve, jag bör nog förtydliga att jag inte är ute efter att kritisera evolutionär teori, utan att det är kravet på falsifierbarhet som jag kritiserar. Samtliga teorier jag nämner tycker jag bidrar till att både förklara och förutse vad som händer i världen, trots att de eventuellt inte är falsifierbara.
Som ett tillägg till Niclas länk ovan, så insåg faktisk Popper sitt misstag och erkände senare att han hade haft fel:
“Popper famously retracted his comments once it was explained to him that there was quite a bit more to the theory than he had understood from a cursory examination of the subject: “I have changed my mind about the testability and logical status of the theory of natural selection; and I am glad to have an opportunity to make a recantation” (Dialectica 32:344-346).”
källa.
Tänk om alla kunde vara lika ödmjuka och prestigelösa som han. 🙂
Trevligt också med lite filosofiska inlägg och diskussioner kring vetenskap och ekonomi, det uppskattas verkligen!
“Den framstående spelteoretikern Larry Samuelson medgav (på min fråga) att teorin om (oändligt) upprepade spel förmodligen är icke-falsifierbar.”
Är inte konventionell spelteori ett axiomatiskt system? Och som sådant knappast föremål för falsifiering i Poppers mening?
Populationsgenetiken kan ju ge ganska kvantiativa förutsägelser om vad som kommer hända med olika egenskaper i en population om du börjar selektera för dem. (Det är därifrån ärtflighetsmått, som man t ex kan få höra om IQ, kommer ifrån.) Kaanske kan det ifrågasättas om det är en bel av evolutionsteorin men den är åtminstone närstående.
Evolutionsteorin får ju också anses ge förutsägelsen att borde befinna sig i något som approximerar lokalt optimum när det gäller fitness i sin naturliga miljö. Det borde var principiellt falsifierbart.
Det finns säkert fler exempel man kan komma på.
Johan A: Jag håller med att spelteori endast är axiomatiskt. Men inte ens det kommer undan Popper i den här diskussionen. Som sagt, försök falsifiera matematiken!
Förövrigt får jag känslan ifrån Emma att det är modeller hon ogillar. Modeller är per definition en förenkling av verkligheten och därför medvetet falska i vissa avseenden. Därför är modeller inte vetenskap enligt Emma. (Rikard håller inte med mig här i avseendet fysik; där är tydligen modellerna=verkligheten och så är det med den saken! Allt i modellerna är tydligen falsifierbart har än så länge inte falsifierats!)
Pontus, jag vet inte om du missförstår mig avsiktligt eller inte, men det är inte vad jag sagt.
Utan att kunna/vilja ge mig in i debatten vill jag bara peka på Nassim Nicholas Talebs rätt tuffa kritik mot Nationalekonomi, dess utövare och anhängare. Vet inte om hans tankar nått er. Men det verkar för mig som att The Black Swan bubblar upp friskt i många sammanhang. Det går att höra på Taleb bland annat hos “The Long Now Foundation” i deras seminarieserie, bläddra till den 4 februari 2008.
Richard, jag har inte läst Nassim Nicholas Talebs så jag kan inte ge dig något bra svar. Men eftersom du är den andra personen som rekommenderat mig att läsa hans bok så ska jag se till att plocka upp ett exemplar nästa gång jag är ute och reser. 😉
Robert, du (och alla andra) kan lätt plocka grundidén genom att lyssna på hans föreläsning hos Long Now och Talebs webbplats (länkar i min kommentar). Sen lär väl boken bli behövlig om man vill diskutera…
I övrigt förvånar det mig att jag bara var den “andra personen”. Trodde det förfärades vilt i dom svenska nationalekonomiska korridorerna…
rgatarski> Talebs böcker har diskuterats i ganska stor omfattning på en hel del nationalekonomiska bloggar runtom världen. Sök t ex på en av de största (www.marginalrevolution.com) för att läsa diskussioner om det fram och tillbaka.
Här är ett tips om garanterat ofalsifierbara metoder. Vad sägs om subjektiv introspektion som forskningsmetod i företagsekonomi? Eller poesi?