Det senaste dygnet har bjudit på flera intressanta makroekonomiska nyheter. Financial Times har en artikel om erfarenheterna av den svenska bankkrisen på 90-talet. Artikeln vänder sig förstås till utländska läsare men är ändå läsvärd.
Amerikanska centralbanken kan inte sänka räntan ytterligare men meddelade igår kväll att de i stället kommer att köpa stora mängder statsobligationer (AfV, DN). Vi har tidigare skrivit om sådana åtgärder här på Ekonomistas (här, här, och här).
Slutligen säger flera representanter för allianspartierna att kommunerna inte kommer att få extra statsbidrag under 2009 (SvD). Statsministern vill inte helt stänga dörren men säger att kommunerna måste ta sitt ansvar under lågkonjunkturen. Vad de ska ta ansvar för är dock något oklart: att hushålla med de offentliga finanserna eller att undvika att spä på konjunkturnedgången?
Reinfeldts uttalanden indikerar att han avser hushållning och åtstramning. Kommunerna bör förstås alltid hushålla med skattemedel. Men speciellt bör de göra det under en högkonjunktur. På Ekonomistas har vi tidigare (här, här, här, här och här) påpekat att det är ologiskt att den offentliga sektorn med ena handen försöker stimulera ekonomin samtidigt som man stramar åt med andra handen. Nya siffror från SCB tidigare idag visar att antalet anställda i kommuner och landsting har fallit med 15.700 personer under det senaste året. I procentuella termer är fallet större än i den privata sektorn (1,4 procent mot 1,1 procent). Att detta sker under en lågkonjunktur är ett misslyckande som knappast kan skyllas på kommunernas rätt till självstyre. Det är regeringens ansvar att se till att kommunerna inte motverkar stabiliseringspolitiken.
Ekonomistas 
Budgetunderskottet lär bli 135 miljarder i år enligt Riksgälden! Inte mycket till åtstramning! Förmodligen blir underskottet ännu större! Vi är bara i början på krisen och att bränna av allt krut i detta läge är oansvarigt.
Det är bra att regeringen inte faller till föga för alla kravmaskiner som är på marsch! Speciellt bör slarviga och slösaktiga kommuner hållas kort. Det är dags att gamla bortglömda dygder som sparsamhet och hårt arbetet åter kommer till heders.
Mekong: Hur stort budgetunderskottet blir beror i hög grad på hur man räknar. I Riksgäldens siffror ingår till exempel utlåning till Svensk Exportkredit (50 mdkr) och kapitaltillskott till bankerna (25 mdkr). Förhoppningsvis får staten så småningom tillbaka större delen av de beloppen…
Oavsett den invändningen tycker jag att man ska försöka separera frågan om kommunernas eventuella slösaktighet från konjunkturpolitiken. Möjligen är det motiverat att säga att kommunerna behöver effektivisera sin verksamhet (jag tar inte ställning i den frågan), men då bör man ändå avvakta tills konjunkturläget inte är lika dramatiskt negativt.
Men jag håller med dig om att man måste se till att inte “belöna” de kommuner som har sämst ekonomi. Eventuella ökningar av statsbidragen måste komma även de andra kommunerna till del så att vi inte uppmuntrar till framtida moral hazard.
Många kommuner hade dålig ekonomi redan under 2008. De lär knappast få det bättre under 2009. Ska dessa kommuner räddas av staten eller tvingas stå sitt kast, då de inte ens under högkonjunktur kan få budgeten i balans.
OK! Moral hazard är ett intressant modeord. Obama har fastnat i bonusträsket efter bara 60 dagar så moral hazard är hyperaktuellt! Med ett budgetunderskott av världskrigsformat så blir denne man ett framtida ämne på ekonomilinjen, förmodligen som avskräckande exempel! Förmodligen tar Anders Borg och Angela Merkel till sig denna slöseriets galenskap och håller igen på sedelpressarna. EU-möter blir intressant!
1.Läste en finansminister i Asien sa,typ : “Så här har det kostat för de fattiga när staten måste rädda privata bankerna under Asienkrisen 1998.”
( Denna finansminister av vänsterkanten betraktas som kapitalisternas lakej och förr jobbade på IMF. )
Varför har man inte hört liknande resonemang från finansministrarna i Sverige ?
2.I vissa länder begränsar man möjligheten att köpa dollar (Malaysia, Thailand,Indonesia? ) mer än ett viss belopp without underlying transaction. Så att förfrågan på dollar blir mindre. Och kräver av exportföretagen att ta hem vinsterna genom letter of intent.
Får man göra ovanstående i Sverige ?
3. Om A och B är äkta makar. A står som lagfaren ägare till ett småhus. Vill B öppnar en tandläkarpraktik hemma, då får inte A skicka en räkning(hyra) för den del av utrymme som B använder . Varför ? Är detta ett sätt för de stora fastighetsägarna att behålla sin monopol ?
Detsamma gäller uthyrning av ett småhus. Bor man i en hyreslägenhet ,och hyr ut 40% av ytan, då får man dra av kostnaderna proportionelig. Inte om man äger ett småhuss.
Ursäkta för att jag är en jobbig statistik-fascist, men…
Jag kan inte alls köpa din statistikbehandling.
För det första är AKU en urvalsundersökning med en felmarginal. I februari var felmarginalen vad gäller antal anställda i kommunsektorn 27 600 personer.
Det blir med tanke på den felmarginalen absurt att representera “sysselsättningsfallet” på 15 700 personer som 1.4%, med tanke på att hela “fallet” är mycket mindre än felmarginalen.
Enligt förra månadens AKU hade sysselsättningen i kommunsektorn tvärt om stigit med 8 600 personer på ett år. Varken den månadens AKU eller denna månads säger sanningen, utan är grova uppskattningar baserat på ett litet urval.
Vi vet inte alls om sysselsättningen ökat eller minskat i kommunsektorn under det senaste året, och det går absolut inte att tala om procentsiffror med en decimal.
Det vi däremot vet är att sysselsättningen fallit dramatiskt i privat sektor sedan i oktober. När du tittar på 12-månaderssiffran så döljer du att det skedde en sysselsättningstillväxt i början av 2008 och ett dramatiskt fall i slutet av året, men du påstår ändå att siffrorna du visar säger något om vad som hänt under krisen.
Enligt de råa siffrorna har sysselsättningen i privat sektor fallit med hela 98 400 sedan i oktober. Felmarginalen för en enskild mätning var i februari +/- 38 500. Ifall man mot all rimlighet skulle representera den förändringen som procent med en decimal så har sysselsättningen fallit med 3.6% sedan oktober (medan kommunsektorsysselsättningen tappat icke statistiskt säkerställda 0.7%).
Allt tyder på att det är den privata sektorn som står för det stora sysselsättningstappet sedan krisen inleddes, och mycket talar för att detta mönster fortsätter framöver.
Jag skulle vänta med att ropa ut misslyckandet tills man har ett statistiskt säkerställd stort sysselsättningstapp inom kommunsektorn.
Sloped Mind: Det var inte mycket statistikbehandling bakom min siffra, och du har helt rätt i att felmarginalen är stor. Men jag är ändå ganska övertygad om att antalet anställda i den kommunala sektorn har fallit under det senaste året och att januari snarare än februari var en speciell månad. Efter att ha säsongsrensat serien för anställda (2001:1-2009:2, åldrar 16-64) med TRAMO/SEATS fick jag den här grafen som ju antyder ett klart fall i antalet anställda (dock fortfarande utan konfidensintervall).
Vad figuren dessutom antyder är att fallet i de kommunala anställningarna inte huvudsakligen är ett konjunkturfenomen, utan en pågående trend. Trenden kan antingen bero på dataproblem (privatiseringar av kommunal verksamhet) eller en pågående effektivisering/åtstramning i den kommunala sektorn.
(Uppdatering 09:30: Figuren rättad.)
Att kommuner inte får ackumulera underskott är ju klart och ganska lättförståeligt. Men som jag har förstått får inte kommuner heller ackumulera överskott i goda tider för att möta sämre.
Kan någon ge ett enkelt svar på om det är korrekt och i så fall hur lagstiftaren (eller Molander…) resonerat?
Per: Jo, kommunerna får ackumulera överskott. I kommunallagens 8 kap, 4§ står att: “Budgeten skall upprättas så att intäkterna överstiger kostnaderna. Undantag […] får göras om det finns synnerliga skäl.”
Men om jag har förstått rätt kan inte tidigare överskott användas för att planera för senare underskott. Om man däremot råkar få ett oplanerat underskott och tidigare har ackumulerat överskott behöver underskotten inte korrigeras.
Tack Martin för svaret!
Du säger att “Vad figuren dessutom antyder är att fallet i de kommunala anställningarna inte huvudsakligen är ett konjunkturfenomen, utan en pågående trend”
Jag tolkar det och ditt svar i övrigt som att du nu håller med om att krisen i första hand slagit mot den privata sysselsättningen och att man inte (ännu) utifrån AKU kan se att krisen slagit mot kommunsektorns sysselsättning.
Jag håller med om att vi haft ett trendmässigt fall i den kommunala sysselsättningen sedan den borgerliga regeringen tog över och många kommuner fick borgerliga majoriteter. En förklaring till denna trend är som du är inne på privatiseringar. Sedan toppen har dock minskningen av sysselsättningen varit liten, speciellt om du tar hänsyn till felmarginalen.
Om du tar fram samma diagram för privat sysselsättning så ser du väldigt tydligt när krisen slår till.
AKU ger alltså inga bevis ännu för att kommunerna drivit någon pro-cyklisk politik, men givetvis kan det förändras snabbt. AKU ger dock bevis för att den privata sysselsättningen fallit markant.
AKU är på grund av sitt upplägg som urvalsundersökning och stor felmarginal dåligt på att fånga små förändringar och säger därför väldigt lite om hur den kommunala sysselsättningen förändrats sedan krisens inledning, men vi vet att förändringen varit liten och vi ser inget tydligt konjunkturmönster alls.
För att se bortom AKU kan vi gå till varselstatistiken som arbetsförmedlingen för. Enligt den varslades under första halvan av mars preliminärt totalt 7934 personer, varav 269 i kommun + landsting. Under februari varslades totalt 15802 personer, varav 1263 i kommun + landsting.
Under krisen, perioden oktober till mitten av mars, har vi sett totalt 98173 varsel, varav 4259 berört kommuner och landsting. Även staten har haft små varsel och den totalt dominerande andelen kommer från privata företag. Detta tyder också på att det är orimligt att påstå att sysselsättningen under krisen fallit snabbare i kommunal än i privat sektor. AKU och varselstatistiken är överrens, krisen har slagit mot den privata sysselsättningen.
Varselstatistiken visar att kommuner och landsting såg några enskilda stora varsel i januari och februari och visst tror även jag att den kommunala sysselsättningen kommer att påverkas av krisen, men jag tror att det är den privata sysselsättningen som påverkas överlägset mest.
Sloped Mind: Jag håller helt med om att krisen hittills bör ha haft större effekt på den privata än på den kommunala sysselsättningen. En eventuell effekt på kommunerna bör uppstå lite senare.
Men oavsett anledningen till att kommunerna stramar åt (om det är det de gör) är det olyckligt att detta sker under lågkonjunkturen.
Angående varsel tvivlar jag på att de är lämpliga för att jämföra utvecklingen i olika sektorer. Det finns många sätt att minska personalstyrkan utan att varsla — t ex genom att inte förnya vikariat som löper ut eller att inte nyanställa vid naturlig avgång, och hur detta går till kan variera mellan sektorerna.
Då är vi nog ganska överrens.
Jag tror inte heller att varselstatistiken ger hela bilden, utan ser den mer som ett komplement till annan statistik.
Per: Min förmodan i det tidigare svaret gällde nog den ursprungliga lagtexten. Tillägget i kommunallagen från år 2004 att “undantag [från balanskravet] får göras om det finns synnerliga skäl” verkar medföra att kommuner som ackumulerat stora överskott tillåts planera för underskott. I förarbetena till lagen (Prop 2003/04:105, s 18-19) står att
Tack, Martin. Då borde i alla fall några kommuner kunna bedriva lite stabiliseringspolitik. Blir intressant.