Finns det vetenskaplig konsensus om global uppvärmning?

I samband med att jag undervisat kring hur samhället bäst ska hantera problem som t ex den globala uppvärmningen har jag – lite till min förvåning – stött på invändningar kring hela frågeställningens premisser. Enskilda studenter har frågat varför de ”bara får den ena sidan av bilden när det finns så många som inte alls är överens om att global uppvärmning är ett faktum, och i den mån de är det så är de i alla fall inte överens om att uppvärmningen är ett resultat av mänsklig aktivitet”.

Det är inte självklart hur man ska förhålla sig till denna typ av invändningar i en undervisningssituation. I något läge måste man förstås dra en gräns kring vilken typ av ifrågasättande som får ta plats. Men samtidigt finns en fullständigt legitim fråga i botten; varför diskutera ett problem om det inte är klart att det finns?

I detta fall lovade jag mina studenter att återkomma med en redogörelse för på vilken grund jag tycker mig kunna utgå ifrån att det finns vetenskaplig konsensus kring att global uppvärmning sker och är ett resultat av mänsklig aktivitet. Här är en kort version av svaret.

I översikter som IPCCs rapporter finns sammanfattningar av den samlade vetenskapliga bilden. I deras senaste rapport, den femte i ordningen, konstaterar de i sammanfattningens avsnitt ”Detection and Attribution of Climate Change” följande:

Human influence has been detected in warming of the atmosphere and the ocean, in changes in the global water cycle, in reductions in snow and ice, in global mean sea level rise, and in changes in some climate extremes (see Figure SPM.6 and Table SPM.1). This evidence for human influence has grown since AR4. It is extremely likely that human influence has been the dominant cause of the observed warming since the mid-20th century.

 Termen ”extremely likely” betyder här en uppskattad sannolikhet (assessed likelihood) för att en utsaga är riktig som ligger mellan 95-100 procent.

Så varifrån kommer då uppfattningen att det inte råder konsensus kring detta? I ett försök att förstå detta har jag läst ett antal meta-studier kring frågan. I en inflytelserik artikel i Environmental Research Letters från 2013 konstateras, baserat på drygt 11 000 artiklar med orden ”global climate change” eller ”global warming”, att det bland dessa fanns drygt 4000 som explicit uttryckte en åsikt i den aktuella frågan. Av dessa bedömdes 97,1 % uttrycka uppfattningen att global uppvärmning är ett resultat av mänsklig aktivitet. För att inte riskera att misstolka vad som skrivits kontaktades också alla författare och fick själva ge sin syn på vad de kommit fram till. Av de 1381 som svarade uttryckte 97,2 % uppfattningen att global uppvärmning orsakas av mänsklig aktivitet.

Denna studie har dock kritiserats i en uppföljande artikel i samma tidskrift som dels vill göra poängen att om man inkluderar alla (11 000) artiklar på ämnet så blir siffran betydligt lägre, dels att det finns andra metastudier som visar andra resultat med lägre konsensus.

Den första invändningen är uppenbart konstig då det skulle implicera att en artikel som inte explicit uttrycker en ståndpunkt därigenom uttrycker motsatt ståndpunkt. Den andra invändningen är dock intressantare; hur kommer det sig att andra studier (baserade på färre artiklar) kan ge lägre konsensussiffror?

En viktig del av svaret på detta står att finna i ännu en artikel i Environmental Research Letters publicerad 2016. I den kommenteras just 2013-artikeln och artikeln som kritiserat den tillsammans med en sammanfattning av alla tidigare studier, med särskild uppmärksamhet kring varför vissa kommit fram till avvikande slutsatser.

Det visar sig att det finns en sammanblandning av studier med olika grad av expertis i frågan. För att illustrera detta har de rankat metastudierna utifrån graden av ämnesexpertis hos artikelförfattarna. Bilden nedan visar resultatet av detta.

Global warming

Varje punkt i bilden representerar en metastudie och färgerna indikerar (förenklat) graden av samstämmighet bland de studier som inkluderats (strikt sett: ”right colour bar indicates posterior density of Bayesian 99% credible intervals). Metastudierna till vänster som indikerar en lägre grad av konsensus blandar helt enkelt studier som inkluderar vetenskapliga (och även icke-vetenskapliga) artiklar skrivna av personer som i första hand forskar om annat än ”klimat”. Detta mönster går igen även i andra studier. Anderegg (2010) visar till exempel att en tredjedel av de som uttrycker avvikande uppfattningar saknar en doktorsgrad och bara en bråkdel av de som hade avvikande uppfattningar i den studien hade en doktorsgrad i ett ”klimat-relevant” ämne (climate-relevant discipline). Samma sak händer när man isolerar de personer som har flest (peer-reviewed) artiklar inom klimatforskning; samstämmigheten kring att global uppvärmning orsakas av mänsklig aktivitet ökar.

Min läsning av dessa studier övertygar i alla fall mig om att jag med viss ro kan återgå till att diskutera hur vi ska hantera problemen med global uppvärmning utan att behöva lägga mer tid på att diskutera om att problemet är verkligt eller att mänsklig aktivitet har med saken att göra. Som Cook et al (2016) uttrycker det i slutet av sin artikel: ”it doesn’t matter if the consensus number is 90% or 100%. The level of scientific agreement on AGW (anthropogenic global warming) is overwhelmingly high because the supporting evidence is overwhelmingly strong”.

Comments

  1. Några kommentarer:
    1) ”Konsensus” eller inte är inte ett vetenskapligt kriterium. Att använda detta kriterium är värre än ovetenskaplighet, det är anti-vetenskaplighet. För att citera Einstein så räcker det med att en enda person inte håller med. Eller som Richard Feyman formulerade en liknande insikt: ”Science is the belief in the ignorance of experts”.
    2) Trots detta så finns det i princip ett konsensus om att människan på något sätt påverkar klimatet. Det är inte den intressanta frågan. Den intressanta frågan är ifall det är dåligt med eventuell uppvärmning, och med en ökning av atmosfärens koldioxidhalt. Där gäller det generellt ”varmt bra”, ”kallt dåligt”. Och mycket koldioxid i atmosfären ökar biomassan och matproduktionen. Se t ex denna video av Freeman Dyson.

    3) När jag doktorerade i fasta tillståndets fysik 1995 lade man till något om möjliga tillämpningar av högtemperatursupraledare i ansökningar om forskningsanslag. Det är ju trots allt i ett statligt finansierat system politiker som ytterst bestämmer vem som får forskningspengar. Idag kan inte en ansökan för en studie av humlor i Säffle undvika att lägga till en trudilutt om ”klimathotet”, annars blir det garanterat inga anslag. Vetenskapen har djupt korrumperats av detta. Beakta t ex hur Judith Curry har behandlats.
    https://judithcurry.com/2017/01/03/jc-in-transition/

    • Jesper Roine says:

      Naturligtvis är inte konsensus ett vetenskapligt kriterium. Lyckligtvis handlade inte texten om det heller utan om att bemöta invändningen ”det finns inte konsensus bland klimatforskare kring frågan om global uppvärmning”. Då kan det ju trots allt vara relevant att titta på just detta. Vidare handlar det om hur man pragmatiskt förhåller sig till påståenden kring vad vi vet eller inte vet om olika frågor som handlar om sådant man inte själv är expert på. Då tycker jag att det är lämpligt att se till vad de som ägnar sig åt forskning inom fältet säger sig komma fram till, och i den mån de säger olika saker så är det lämpligt att lägga större vikt vid dem vars forskning ligger närmast det område frågan handlar om och även att lyssna mer på dem som betraktas som de ledande forskarna inom detta fält (baserat på publikationer i peer-reviewed journals).

      • Beträffande utifall ”det finns inte konsensus bland klimatforskare kring frågan om global uppvärmning” tycker jag ekonomer borde använda sig av grundläggande verktyg som incitament. Det är nog något du kan sätta dina studenter att räkna på.

        För ”skeptiker” (alla vetenskapsmän är skeptiker, därav citationstecken) så talas det om ”oljepengar”. De vetenskapsmän som är ”skeptiker” ser dock inte till knappt några anslag alls, vare sig från oljebolag eller andra. Ofta är dessa skeptiker emeritus, ”gentleman scientists” eller sitter säkert i sadeln av andra skäl. Ett prominent exempel är McIntyre and McKitrick som 2003 visade att Michael Manns ”hockey stick”, som IPCC satte på ett omslag 1998 är en absurd felaktighet. McKitrick är ekonom och allt detta kan intressera dig och andra ekonomer då det hela rör hur man behandlar statistik. McIntyre är i grund utbildad matematiker.
        https://climateaudit.org/multiproxy-pdfs/
        https://climateaudit.org/2005/04/08/mckitrick-what-the-hockey-stick-debate-is-about/

        De vetenskapliga frågorna borde vara neutrala men är det inte (påstår jag, se nedan). Den som är övertygad om att koldioxidutsläpp är ett hot får forskningsanslag, den som bara påstår sig tro det får också forskningsanslag. Den som är ”luke warmer”, som Matt Ridley kallar sig själv, får, påstår jag igen, i princip inga anslag alls, och riskerar, som i Judith Currys fall, bli så illa behandlad att hon ger upp en lysande forskningskarriär.

        Så, för att kombinera detta, varför inte dra igång ett litet projekt beträffande financiella incitament och publika ställningstaganden bland både klimatforskare och bland andra forskare, biologer t ex, som citerar, eller låter bli att citera klimataspekter i sin forskning? Jag tror att korrelationen är mycket stor. Huruvida det innebär kausalitet kanske kräver (ifall mina misstankar är korrekta, anonyma intervjusvar). Det kan också kräva bedömningar om ifall t ex en art verkligen hotas eller påverkas av klimatet på det sätt som diskuteras.

        Eller så har jag och många andra helt fel, vilket i sig vore en fjäder i hatten och ett intressant forskningsresultat.

    • jahaja says:

      Jag har läst hela Currys inlägg – exakt du syftar du på? Eller tänkte du att ingen skulle läsa det och att du kunde dra till med lite lösa påståenden om det ena och det andra eftersom ingen ändå orkade gå till källorna?

  2. Jesper Roine says:

    Jag är både bekant med begreppet incitament och det är mycket centralt i min undervisning. Vad gäller dina funderingar kring ett forskningsprojekt som du beskriver så låter det som en bra idé. Du kan ju dra igång ett sådant. Utöver dina funderingar kring korrelation och kausalitet (som man förstås ska vara noga med) kan det ju också vara bra att betänka möjligheten att, om du lyckas hitta ett kausalt samband mellan att ”citera klimataspekter” och att få finansiering, så beror de på att de är något viktigt och verkligt på spåren.
    I den mån du vill säga något ytterligare i denna fråga så tycker jag att du kan börja med att förklara din syn på följande (som inlägget handlar om): 1) Om man ska bemöta påståendet ”Det finns inte konsensus bland forskare kring klimatfrågan” så är det rimligt att studera graden av just konsensus bland forskare. och 2) Om man som icke expert på ett område ska försöka sätta sig in i en fråga så är det vettigt att se till forskningslitteraturen och där lägga större vikt vid resultat i ”peer-reviewed” tidskrifter och vid forskning som görs av dem som betraktas som de ledande experterna inom området.

    • Det kommer nog att dröja ett par år innan jag får någon tid till något sådant. Jag är en ”gentleman scientist” med några pek och en bok på gång, men inte inom detta område.

      1) Likt David Hume så svarar jag nej på frågan. Konsensus är inte ett vetenskapligt kriterium. Graden av denna är följdaktligen inte viktig i ett naturvetenskapligt perspektiv. Som ett socioligiskt eller psykologiskt fenomen kan den ju förstås vara av intresse.

      Något måste man ju tro på förstås, men i detta fall är det ”models all the way down”. Det jag vet om numeriska metoder säger mig, precis som det säger Freeman Dyson, att alltför stora antaganden och förenklingar görs för att man ska kunna veta att man räknar rätt. Modellerna kan dessutom inte korreleras med insamlade temperaturdata, trots att dessa behandlats på de mest kreativa och dubiösa vis. Ett helt forskningsfält som gått från att förutspå en kommande istid till att varna för temperaturökningar på 30 år är inte ett fält där konsensustänkande bör förhärska.

      2) Jag vet att peer review är populärt, men i denna, som i alla lika kontroversiella frågor spårar peer review ur. Det fungerar på en ”taktisk nivå” för att se till att en publikation är tekniskt korrekt, men inte på en ”strategisk” dito, för att avgöra om t ex hela fältet borde byta riktning.

      Jämför vad som hände med 2011 års Nobelpristagare i kemi, Dan Shechtman, som tvingades lämna sin forskargrupp därför att hans upptäckt av kvasikristaller gick emot konsensus.
      https://www.theguardian.com/science/2011/oct/05/nobel-prize-chemistry-work-quasicrystals
      https://www.nobelprize.org/nobel_prizes/chemistry/laureates/2011/press.html

      • Jesper Roine says:

        Det var ju märkligt vad svårt det här tydligen måste vara. Fråga 1 som jag ställde dig handlade inte om i vilken mån konsensus är ett vetenskapligt kriterium. Det har jag redan med all önskvärd tydligthet sagt att det naturligtvis inte är. Fråga 1 som jag ställde var ”Om någon säger ”Det finns inte konsensus om X”, är det då inte rimligt att studera om det finns konsensus kring X eller inte? (Inom denna frågeställning kan man sedan diskutera, vad konsensus är, graden av konsensus, vilka det ska vara konsensus bland etc. Som jag gör ovan).
        Den vetenskapliga frågan och hur den ska besvaras är det som varje enskild artikel redogör för och bedömningen av att det görs på bästa sätt görs av andra personer verksamma inom området (”peer-review”). Är det perfekt? Nej! Finns det en risk att stora ”genombrott” inte går igenom processen. Ja, naturligtvis. Likt demokrati är ”peer-review” processen den sämsta tänkbara, men den är bättre än alla alternativ.

      • Förlåt min trögtänkthet. Jag ville heller inte ge mig in på detta, för frågan har redan utretts, men likt en zombie som vägrar dö påstår man gång på gång att de 97 procenten konsensus skulle vara en korrekt siffra. Den verkliga var tydligen kring 0,3 procent.
        http://joannenova.com.au/2013/07/thats-a-0-3-consensus-not-97/
        http://joannenova.com.au/2015/03/the-97-consensus-misrepresented-miscalculated-misleading/

      • Undertallen, om du läser Jespers text som du kommenterar under så ser du att den beskriver Cook et al 2016 som innehåller en uppdaterad analys och som bemöter bl.a. Tol som den blogg från 2013 du länkar till tar upp.

        Jesper, utöver studier som Cook et al 2016 på konsensus bland experter så är en god epistemisk tumregel för oss icke-experter att granska vilken position relevanta vetenskapssamfund intar. En händig sammanställning finns på https://www.skepticalscience.com/joint-statements-on-climate-change-from-nas-around-world.html

    • Farhia says:

      Vad tyst det blev från undertallen efter ”J” motbevisade hans sista desperata, men felaktiga, påstående.

      Skrämmande hur immuna vissa människor är mot noggranna forskningsresultat och uppenbara fakta.

  3. Christian Bjørnskov says:

    Jesper, for mig er det ganske mærkeligt, at hele diskussionen handler om den_naturvidenskabelige_evidens. IPCCs modeller køres jo ikke kun af naturvidenskabelige antagelser, men i meget høj grad også af en stor del økonomisk modellering. Udledningerne af CO2, som i modellerne skaber opvarmning, kommer jo fra økonomisk aktivitet. Men der er næsten ingen diskussion af de økonomiske antagelser.
    Grunden til at jeg faktisk er meget skeptisk overfor IPCC er, at de økonomiske modeller i høj grad er bygget på frameworks, der oprindeligt er lavet til at analysere medium-run konsekvenser af ændringer i handelspolitik og landbrugsstøtte. De er totalt uegnede til at forecaste vækstscenarier. Bruger man dem ukritisk, viser de f.eks. at Sudan kan blive væsentligt rigere end USA i 2080. Hvorfor diskuterer man aldrig dem, men altid naturvidenskaben i rapporterne?

    • Jesper Roine says:

      Christian, jag håller inte alls med om att ”hela diskussionen handlar om naturvetenskapliga evidens”. Jag har t ex på dessa sidor för länge sedan diskuterat problemen med hur man ska se på ”discounting” och sannolikheten för ”låg-sannolikhets-händelser (fat-tailed distributions, etc.) som är kärnan i ”ekonomdebatten” kring dessa frågor som illustrerats av Nordhaus kritik av Stern-rapporten (som kan läsas här
      http://www.econ.yale.edu/~nordhaus/homepage/documents/Nordhaus_stern_jel.pdf
      och av Martin Weitzmans kommentarer etc…
      https://ekonomistas.se/2009/12/11/hur-ska-vi-vardera-var-framtid/
      Det som gjorde att jag skrev detta inlägg var att jag som sagt fastnade i diskussioner om ”i vilken mån det finns en vetenskaplig konsensus” om fenomenet i första läget. En sådan diskussion fördröjer och försvårar diskussionen om hur problemet bäst hanteras (en diskussion där ekonomer förhoppningsvis har mer att säga). Jag noterar på detta tema att även en person som William Nordhaus har sett sig föranledd att poängtera att de invändningar som kom mot klimatuppvärmning i sig (som publicerades i WSJ härom året) inte riktigt höll måttet.
      http://www.nybooks.com/articles/2012/03/22/why-global-warming-skeptics-are-wrong/
      Detta handlar förstås inte om i vilken mån konsensus i sig är ett vetenskapligt kriterium (det är det förstås inte!) utan bara om att just skapa utrymme för den viktiga debatten kring ”Hur ska vi bäst hantera problemet?”

  4. undertallen:

    Judith Curry har väl både fått forskningsmedel gjort sig ett namn internationellt på att vara ”skeptiker”.

    Att Matt Ridley inte får några forskningsmedel handlar nog om att han inte är forskare och inte söker några forskningsmedel :). Matt Ridley är journalist, författare och ”opinionsbildare”. Visserligen har han ofta intressanta saker att säga, ett exempel är hans senaste bok ”Evolution of Everything..” I boken driver han en tes väldigt hårt (ungefär som han gör i klimatdebatten). Kul men inte särskilt vetenskapligt.

    I princip all kritik mot klimatforskningen upplever jag har politiska undertoner. Trump är en typisk klimatskeptiker (inte pga att han egentligen intresserar sig för frågan) utan för att hans politiska plattform bygger på nationalism och ifrågasättande av att det över huvud taget finns frågor som borde försökas lösas globalt. Jag tror inte att Trump på riktigt tror att den globala uppvärmningen är en konspiration från Kina med syfte att skada den amerikanska industrin. Däremot vill han nog tro att det är så. Och det är många med liknande politiska åsikter som vill tro det. Vill man tro något väldigt hårt letar man efter halmstrån.

    Angående lobbying och finansiering från oljeindustrin finns ett kort inlägg på forskning och framsteg:
    http://fof.se/blogg/jakob-londahl/industrilobby-mot-klimatforskning

    • Jag påstod inte att Matt Ridleys forskningsanslag skulle ha dragits in. Men han är en mycket ansedd skribent. Han doktorerade i biologi 1983 i Oxford. Han var sedan först vetenskapsredaktör för The Economist, sedan Washington-korrespondent och till sist USA-korrespondent.

      Hans böcker ”The Red Queen”, ”The Origin of Virtue” och ”The Rational Optimist” är också mycket bra. De två första ser jag ofta citerade. Jag läste att zoologen Mark Ridley såg det mer som en ära att bli förväxlad med Matt.

  5. Micke We says:

    Intressant artikel som tar upp en utmaning som vi som forskar och undervisar sannolikt kommer att ställas inför allt oftare. Ekonomistas får gärna ta upp denna problematik i fler artiklar.

    Finns ju en inneboende utmaning för den seriöse forskaren att bemöta tyckare, eftersom den förre aldrig skulle uttala sig så envetet säkert om nånting som den senare skulle – därav ”extremely likely, 95-100%”. För den oinsatte åhöraren i en diskussion mellan ”forskaren” och ”tyckaren” så kan ju forskaren uppfattas som mindre säker på sin hållpunkt än tyckaren, även om den senare inte alls är lika påläst. Forskaren(påläst,säker) > Tyckaren(påläst, säker)

  6. Jesper Roine says:

    Tack J. Sammanställningen du länkade till verkar mycket användbar. Ska titta noga men konstaterar från deras senaste ”post” att: ”Not a single national science academy disputes or denies the scientific consensus around human-caused climate change.”…
    https://www.skepticalscience.com/joint-statements-on-climate-change-from-nas-around-world.html

  7. Niklas Bengtsson says:

    Lite sen på bollen, men existerar det inte fortfarande någon form av konfidensinterval runt prognosen om hur mycket temperaturerna kommer öka (även om det numera välbelagt att den antropogena uppvärmningen inte är noll)? Om worst case scenario är X grader med total humanitär kollaps med Z miljarder döda som följd, och din kurs handlar om hur vi skall förhålla oss till svans-sannolikheter med katastrofala utfall, borde väl någon sorts diskussion om hur troligt detta worst case scenario är vara en naturlig del av kursen? Och i en sådan diskussion torde väl kunskapsläget kring den globala uppvärmningens mer extrema prognoser (helt oavsett vilken vetenskaplig vikt man fäster vid ”konsensus”) diskuteras?

    • Jesper Roine says:

      Ja, självklart. Det är precis den typen av problem jag vill diskutera (och där jag tror att ekonomer har något att säga). Jag har (som jag skrev i kommentaren ovan till Christian B ovan) tidigare här på ekonomistas skrivit om olika aspekter av problemet som påverkar den typen av kalkyl som du skissar. En intressant artikel som diskuterar det jag tror du syftar på när du skriver ”kunskapsläget kring mer extrema prognoser” är följande
      http://www.mitpressjournals.org/doi/pdfplus/10.1162/rest.91.1.1
      där Martin Weitzman bland annat gör just poängen att det inte bara handlar om osäkra utfall (i bemärkelsen en sannolikhetsfördelning över tillstånd till vilka vi ansätter utfall som sedan också kan diskutera hur de ska diskonteras beroende på hur långt i framtiden de ligger) utan högst osäkra sannolikheter (highly unknown probabilities). I den artikeln sätter han också lite siffror på dessa olika sannolikheter.
      En utmärkt översikt av olika syn på diskontering ges i denna artikel
      http://scholar.harvard.edu/files/weitzman/files/rev_environ_econ_policy-2014-arrow-145-63_0.pdf

      Nu var min poäng just att jag på vägen till att diskutera denna typ av frågor (och annat som ekonomisk teori lämpar sig för, som de strategiska interaktionsproblem som kan uppkomma kring geoengeenering som jag skrev om här
      https://ekonomistas.se/2016/11/07/det-verkligt-stora-problemet-med-geo-engeneering/)
      blev konfronterad med invändningen ”Varför ska vi prata om detta när det inte ens finns konsensus kring att detta är ett problem?” och så vidare…

      Mot den bakgrunden tänkte jag att det kunde vara befogat att bemöta just den specifika frågan för att sen kunna gå vidare.

  8. Shannon says:

    Hej Jesper och tack för en välskriven text. Jag skulle vilja tillföra ytterligare en dimension till svaret på frågan varför det ständigt hävdas av somliga att konsenus om huruvida klimatförändringen är orsakad av människan saknas, när den onekligen finns. Jag tänker på frasen ”haters gonna hate”, och att somliga studenter lider av confirmation bias, och bara kan ta in information som redan bekräftar deras egen världsbild. Jag tror att detta delvis kan förklara varför dessa diskussioner tyvärr kommer upp i klassrumssammanhang.

    • Jesper Roine says:

      Ja, det är förstås möjligt Shannon. Samtidigt kan inte det vara basen för att framhärda i att detta är en viktig fråga. Som jag skriver i början av inlägget finns förstås alltid en gräns för var man måste sätta stopp för invändningar som stör undervisningen, men den måste alltid balanseras mot att man också sakligt måste kunna försvara det som sägs. I detta fall handlade det om en invändning kring bristen på konsensus, och eftersom denna fråga både är förhållandevis enkel att svara på och dessutom i svaret illustrerar hur överväldigande denna konsensus är så kändes det som bra att i detta fall försöka lägga ut texten lite…

  9. Daniel Spiro says:

    Hej Jesper,
    Har själv undervisat kurser i naturresurs- och miljöekonomi och stött på exakt dessa frågor. Enligt mig finns det ett mycket enkelt svar på frågan ”Varför ska vi prata om detta när det inte ens finns konsensus kring att detta är ett problem?” och det är att kravet om konsensus är ett fullständigt orimligt kriterium för att vi ska kunna analysera en fråga och fundera på policy. Skulle vi ha det kravet så skulle vi bli fullständigt handlingsförlamade och i princip behöva lägga ner all undervisning. Det är naturligtvis helt befängt att alla ska vara överens för att man ska välja att undervisa om det. Du kan ju fråga personen i fråga vad hen tror det finns full konsensus om av det vi undervisar. I vissa fall räcker det t.o.m. med en väldigt liten sannolikhet att något ska vara sant för att det ändå ska vara värt att ta upp i ekonomisk analys och policy.
    Illustration: Låt oss säga att med 10% sannolikhet så ökar CO2-utsläppen global temperatur och att temperaturökning är mycket skadligt (dvs, stora CO2 koncentrationer är väldigt skadligt). Med resterande 90% sannolikhet så ökar CO2 inte temperatur och/eller så är hög tempertatur inte särskilt skadligt. Även med denna sannolikhetsfördelning bör vi begränsa utsläppen eller mer precist ta med sannolikheten för skada när vi avgör utsläpp. Dessa siffror är naturligtvis långt mer konservativa än ”konsensus”, kanske är de t.o.m. mer konservativa än vad klimatförnekarna innerst inne själva tror. Vi kan också vända på dessa siffror (90% sannolikhet att CO2 är väldigt skadligt), vilket vore mer i linje med vad forskningen tycks visa, och dra slutsatsen att Ja, vi bör begränsa CO2 ganska mycket men vi ska ändå ta hänsyn till att det med 10% sannolikhet inte stämmer.
    Detta är naturligtvis alldeles grundlläggande ekonomiska insikter som kan spåras tillbaks (minst) till vonNeuman och Morgenstern och deras koncept om ”förväntad nytta”. Jag tror problemet ligger i att många resonerar väldigt binärt vad gäller val av policy. Antingen är CO2 skadligt och då ska vi göra en hel massa saker, eller så är det inte sant och då ska vi inte göra något. Så ska man naturligtvis inte resonera varken som forskare, policy-maker eller rationellt tänkande individ. I verkligheten så vet vi inte alltid med säkerhet om något är bra eller dåligt och lyckligtvis är vi inte bundna till att göra jättemycket eller inget utan kan välja något däremellan.
    Daniel Spiro

    • Jesper Roine says:

      Jag håller naturligtvis med dig Daniel. Samtidigt finns det en poäng med att påpeka att av alla problem vi skulle kunna tänkas studera och undervisa kring så verkar just detta problem lite viktigare än många andra. ”Lärandemålet” som det så fint heter, är sedan förstås att få studenterna att kunna hantera ”icke-binära” valsituationer och nå insikter om hur man systematiskt kan resonera om sådant som vi inte kan veta något säkert om (vilket ju är det mesta som är viktigt här i världen).

  10. Jag är en fullkomlig amatör vad gäller forskning och klimatologi, och bör kanske inte uttala mig alls. Men jag blev glad över att läsa din artikel, Jesper. Det är första gången jag läser en text som tar invändningarna mot klimathotet på allvar och bemöter dem seriöst. Intrycket man får av andra texter om klimathotet är att det är politiskt styrda akademiker inom ovidkommande ämnen som driver frågan, och att forskare med för frågan relevanta inriktningar ganska samstämmigt ifrågasätter om det finns något klimathot.

    Samtidigt kan man ju konstatera att även om det finns en stor koncensus bland relevanta forskare om att människan orsakar en förändring av klimatet, så är ju därmed inte sagt varken att denna påverkan är negativ (det finns ju de som hävdar att en ökning av medeltemperaturen och särskilt av CO2-halten är bra för växtlighet och därmed mänsklighet) eller att Sverige bör lägga så stora ansträngningar och resurser på att minska våra CO2-utsläpp (egentligen är det ju svårbegriplilgt hur vind- eller solkraftverk kan minska några utsläpp alls, utom påstådda sådana från kärnkraftverk) så länge transportsektorn inte kan använda elenergi mer än marginellt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s