Under förra veckans Nobelsymposium medverkade ledande tillväxt- och utvecklingsekonomer. Det sades kanske inte mycket nytt, men flera presentationer gav nyttiga sammanfattningar av forskningsfält eller åtminstone intressanta reflektioner från äldre studier, såsom Chad Jones jämförelse av “välfärden” i USA och Sverige.
I en uppmärksammad studie har Jones och Klenow uppskattat välfärden i olika länder med hjälp av de nyttofunktioner som ofta används av makroekonomer (se Roberts kritiska inlägg om detta papper och Per Krusells replik). De faktorer som påverkar välfärden är då förutom landets inkomstnivå (BNP per capita) även förväntad livslängd, arbetsinsats samt hur konsumtion och arbete fördelas mellan individerna.
BNP per capita visar sig bli nära förknippat med Jones och Klenows välfärdsmått, men de europeiska länderna och särskilt Sverige utgör undantag. Trots att Sveriges BNP per capita år 2000 var lägre än 70 procent av USAs, skattas den svenska välfärden till ungefär samma nivå som USAs. Den drygt 30 procent lägre inkomsten motverkas av högre livslängd (motsvarande 16 procents ökning av årlig konsumtion), mer fritid (9 procent) och mindre ojämlikhet (12 procent) men förstärks något av att den svenska konsumtionen är lägre i förhållande till BNP än i USA.
Figur 3b i Jones & Klenow: Sverige har högst skattad välfärd i förhållande till BNP per capita.
Ekonomistas 
Vad menas med “Den drygt 30 procent lägre inkomsten motverkas av …” VIlket tecken är det på talen? Gör vår längre livslängd vår inkomst högre eller lägre?
Svenskar har lägre inkomst men lever längre än amerikaner. Lägre inkomst ger lägre konsumtion och alltså lägre nytta. Längre livslängd ger mer nytta.
Amerikanerna skulle enligt studien ha samma livstidsnytta som nu om de konsumerade 16 procent mindre varje år men levde lika länge som svenskarna, etc.
Norges placering förbryllar. Eller är det jag som inte fattar måttet?
Figuren visar välfärd i förhållande till BNP per capita. Norge har väldigt hög BNP per capita, men ändå en skattad välfärd som är inte är tydligt högre än Sveriges och USAs (Luxemburg har högst välfärd, därefter kommer en grupp med länder där Norge, Sverige och USA ingår).
Det redovisas inga detaljuppgifter om Norge i papperet, men gissningsvis beror Norges låga kvot på att de har låg konsumtion i förhållande till BNP — en stor del av oljeinkomsterna sparas ju för framtiden.
Går inte 50 miljoner människor på food stamps i USA? Hörde det för ett tag sen, men om dom ligger i täten för välfärdsligan stämmer nog inte det.
En ojämlik fördelning av konsumtionen drar som sagt ner välfärdsmåttet för USA. Men generellt tror jag att de flesta länder som hamnar högt i denna ranking har ett stort inslag av transfereringar och omfördelning av konsumtionsresurser, förmodligen mycket mer än USA.
På samma tema – jag stötte på något som kallades HDI för ett tag sedan.
http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_countries_by_future_Human_Development_Index_projections_of_the_United_Nations
Enligt FN ligger Sverige i dagläget på 15 plats, efter bla Spanien och Irland. (Än mer) anmärkningsvärt är att prognosen för 2015 är att vi halkat ner till 25 plats, efter bla Slovenien och Grekland. 2025 skulle vi ligga på ca 37 plats efter Lettland, Litauen, Kuba, Chile osv och 2030 har vi halkat ner ända till plats 45, efter Libyen, Bulgarien, Bahrain, Mexiko osv.
Från beskrivningen av måttet förstår jag inte alls hur man har kommit till dessa slutsatser. I övrigt ligger länder som Kanada, Norge, Australien och andra förväntade kandidater i toppen. Någon som kan kasta ljus över detta märkliga mått/resultat?
lg, det är nog en felaktig analys som bygger på att borgarbrackorna får behålla makten…
lg:
Sigge verkar hatisk så jag ger ett lite trevligare svar. Jag blev också intresserad och googlade lite. Tänkte tipsa om den här länken om du är intresserad. http://www.city-data.com/forum/europe/1278859-good-bye-sweden-2.html
Vet inte vad du tycker om den men de diskuterar det lite i alla fall
menat som ett skämt