Globalt sett är relationen mellan män och kvinnor väldigt ojämn på en lång rad områden. Den tydligaste sammanfattande manifestationen på detta är underskottet på mellan 60-100 miljoner kvinnor i världens befolkning. Fenomenet ”missing women” (ett begrepp myntat av Amartya Sen i en NYRB artikel 1990) beror till viss del på selektiva aborter, till viss del på vad som kallats ”cumulative neglect”, d.v.s. att kvinnor, speciellt i kristider och i nödsituationer, åsidosätts i större utsträckning än män (eller, i extrema fall, dödas för att krisen anses vara deras fel). Utöver detta är också kvinnor globalt sett underrepresenterade inom utbildning, på arbetsmarknaden, och framförallt inom politiken. [Read more…]
Bloggares inflytande på politik och aktiepriser i Ryssland
2013-01-23 av 1 kommentar
Misstankar om att valresultat i Ryssland manipulerats har framförts många gånger (och många gånger har dessa misstankar varit minst sagt välgrundade, t ex i december 2011). Dessa misstankar bekräftas nu i en artikel i senaste numret av PNAS. Artikelförfattarna, Ruben Enikolopov, Vasily Korovkin, Maria Petrova, Konstantin Sonin och Alexei Zakharov, har jämfört resultat från 156 slumpvis utvalda vallokaler i Moskva där oberoende observatörer befunnit sig, med resultatet från resten av Moskva. De finner att i vallokaler med observatörer fick Förenade Ryssland (Putins parti) nästan 11 procent färre röster än i övriga vallokaler, medan oppositionen i dessa vallokaler fick nästan 11 procent fler röster än i resten av Moskva. Valdeltagandet var också klart lägre i lokaler med observatörer (i linje med att röster ”skapats” i lokalerna utan observatörer).
En del av denna och liknande information kom som sagt ut via olika ”sociala media” redan i samband med valet och en av de ledande bloggarna i Ryssland, Alexei Navalny, har också blivit en politisk kraft. Detta illustrerar den viktiga roll som alternativa media kan ha i samhällen där ”vanliga media” inte är fri. I ett intressant nytt papper av Enikolopov, Petrova och Sonin gör man ett försök att kvantifiera Navalnys påverkan på aktievärdet på statliga företag. Genom att använda det faktum att man regelbundet stänger av tillgång till speciellt vissa sidor på internet får författarna en källa till variation i tillgänglighet på bloggar som inte påverkar aktiepriser. Genom att använda denna variation kan man isolera den kausala effekten av Navalny’s skriverier om statliga företag på deras aktiepris. Man gör detta både på mycket kort sikt (5 minuters variation) och på mer permanenta effekter och finner att negativ rapportering av Navalny har negativa effekter på marknadsvärdet.
Den som vill läsa mer om båda dessa studier hittar en översikt här.
Inkomstskillnader och ekonomiska kriser
2013-01-14 av 17 kommentarer
I finanskrisens spår har det uppstått en debatt om sambandet mellan ökade inkomstskillnader och ekonomiska kriser. Mera specifikt har många inflytelserika ekonomer, som till exempel Nobelpristagarna Joseph Stiglitz och Paul Krugman och IMFs förre chefsekonom Raghuram Rajan och Världsbanksekonomen Branko Milanovic, menat att ökade inkomstskillnader varit en starkt bidragande orsak till finanskrisen i USA 2007–2008.
Hur skulle detta ha gått till? Beroende på vem man frågar så ser svaren lite olika ut men de flesta pekar på både ekonomiska och politiska kanaler via vilka ökade inkomstskillnader kan höja sannolikheten för en finansiell kris. [Read more…]
Om den pragmatiska vikten av att sätta ett pris på naturen (och annat)
2012-12-17 av 24 kommentarer
Tidigare i höstas besökte Gretchen Daily, professor vid Stanford, Sverige. Anledningen var bland annat att hon tilldelades Volvo Environment Prize för sin forskning om hur vi ska värdera miljö och de ”tjänster” som miljön tillhandahåller. En vanlig invändning mot detta är naturen ”inte har (eller kan ha) något pris”, eller att den är ”oändligt värdefull” (ett tema som diskuterats i ett inlägg av Jonas här). Daily’s pragmatiska hållning är att dessa invändningar bara resulterar i att miljövärden, istället för att uppfattas som ”oändliga”, bortses ifrån i det mesta av faktiskt beslutsfattande. Den enda framkomliga vägen, speciellt när det är bortom att få till stånd förändringar i hanteringen av naturvärden, är att försöka prissätta värdet på det naturliga kapitalet. [Read more…]
Mer läsvärt: Annual Review of Economics
2012-12-03 av 2 kommentarer
Ett ständigt problem för den som vill hålla sig uppdaterad inom olika områden av den ekonomiska forskningen är att det hela tiden skrivs så mycket och det kan vara svårt att förstå vad som är viktigt och vad det betyder för kunskapsläget. För detta syfte har länge tidskrifterna Journal of Economic Perspectives och kanske framför allt Journal of Economic Literature haft en viktig roll att spela. (Jag kan inte minnas senast JEL hade ett nummer där inte minst hälften kändes som ”essentiell läsning”). Även Journal of Economic Surveys fyller en roll i detta sammanhang (om än med mer varierande kvalité).
Sedan hösten 2009 finns ytterligare en tidskrift som publicerar artiklar som sammanfattar ny forskning inom olika nationalekonomiska fält och sammanfattar kunskapsläget på olika sätt; Annual Review of Economics. [Read more…]
Avveckla SADEV men utveckla biståndsutvärderingen!
2012-11-27 av 38 kommentarer
På dagens SvD Brännpunkt skriver ekonomerna Andreas Madestam och Jakob Svensson om varför biståndsutvärderingsmyndigheten SADEV bör läggas ned. De menar att myndigheten inte lyckats spela den roll som förväntades och att det därför är bäst att avveckla myndigheten. Deras sammanfattning fångar huvuddragen i den kritik som tidigare kommit ifrån t ex Statskontorets rapport från i maj:
I stället för att finnas med på planeringsstadiet av biståndsprogram, en förutsättning för en rätt genomförd utvärdering, har Sadev i efterhand undersökt biståndets interna processer. Värdet av detta arbete återspeglas i hur många av Sadev:s rapporter som legat till grund för Sida och UD:s beslut de senaste åren: inte en enda. Kort sagt, myndigheten har utvärderat fel saker, på fel sätt och för döva öron.
De lyfter också fram några viktiga poänger om hur alternativet bör utformas. [Read more…]
Skapade incitamenten krisen?
2012-11-12 av 8 kommentarer
Även om det mesta av debatten om krisen nu handlar om vad som ska ta oss ur den så finns mycket kvar att fundera på kring vad som skapade den (och kanske främst vad av allt som föreslagits som är så allmängiltigt att vi kan dra lärdomar av det för framtiden). Många har pekat på nya incitamentsstrukturer inom finansbranschen som en möjlig problemkälla. [Read more…]
Regnskogsavverkning – en fråga om lokalpolitikers incitament
2012-10-25 av 9 kommentarer
Skogsavverkning i tropikerna är ett av våra största samtida miljöproblem. Det finns två huvudanledningar till detta: dels står skogsavverkningen för ungefär 20 procent av de årliga utsläppen av växthusgaser (vilket är mer än hela den globala transportsektorn), dels för att tropiska skogsområden är världens kanske viktigaste områden för biologisk mångfald (se t ex IPCC rapporten 2007, eller Stern-rapporten). De flesta av de tropiska skogsområdena ägs och sköts av stater som delegerar faktiskt beslutsfattande till lokala byråkrater och politiker. Att kontrollera dessa är svårt vilket gör att oavsett vad stater kommer överens om kommer implementeringen av policy kring detta bestämmas av lokalpolitikers agerande. [Read more…]
Sverige hyllas av the Economist
2012-10-18 av 23 kommentarer
I senaste numret av the Economist publiceras en 19-sidig bilaga om inkomst och förmögenhetsfördelning i världen. Där finns en separat artikel om Sverige som beskrivs som ett föredöme under rubriken ”A bit more unequal, a lot more efficient”. Här figurerar Saltsjöbaden, inte i första hand för andan och avtalet från 1938, utan för tv-serien ”Solsidan” och som symbol för den ”nya överklassen”. Det stämmer att inkomstojämlikheten ökat de senaste decennierna. Bilden visar utvecklingen av inkomstandelen för topp 1 % gruppen sedan 1980 (före skatt och transfereringar, exkl. kapital vinster). [Read more…]
”Vem har mest rätt i frågan?” vs. ”Vad vet vi om frågan?”
2012-10-05 av 12 kommentarer
I augustinumret av New York Review of Books publiceras en ”brevväxling” mellan, å ena sidan, Daron Acemoglu och James Robinson och, å andra sidan, Jared Diamond. För den som (mot förmodan) inte känner till dessa personer så är de två förstnämnda professorer i nationalekonomi respektive statsvetenskap vid MIT respektive Harvard, den senare professor i geografi vid UCLA. De två förstnämnda har skrivit mängder av artiklar och böcker där de i olika tappningar förespråkar institutioners fundamentala betydelse för långsiktig ekonomisk utveckling, och kanske framförallt institutioners överlägsenhet i att förklara skillnader i globalt välstånd jämfört med andra tänkbara fundamentala faktorer som geografi eller ”kultur”. Jared Diamond är, å sin sida, mest känd för sina populärvetenskapliga böcker (Guns, Germs, and Steel, och Collapse: How Societies Choose to Fail or Succeed) där han argumenterar för att det finns geografiska förklaringar till allt ifrån var civilisationen togs sin början till varför den industriella revolutionen inträffade i Europa snarare än i Kina.
Brevväxlingen har sitt ursprung i att Jared Diamond i somras recenserade Acemoglu och Robinsons senaste bok ”Why Nations Fail” i vilken de argumenterar för institutioners grundläggande betydelse för utveckling. Jared Diamond var i huvudsak positiv men tycker – inte oväntat – att det finns en del att hämta i idén om att geografiska förhållanden också kan ha påverkat utveckling. Detta gillar inte Acemoglu och Robinson och skriver därför ett svar där de återupprepar sina argument. Diamond svarar med samma mynt.
Det hela påminner på många sätt om debatten mellan Daron Acemoglu och Andrei Schleifer på Nobelsymposiet härom veckan (och för den delen om flera andra diskussioner under de dagarna). De främsta företrädarna för sitt ämne träffas för att diskutera vad vi vet om någon komplex viktig fråga och resultatet blir att de ensidigt argumenterar för sin sak.
Frågan om vilka fundamentala faktorer som är avgörande för att förstå långsiktiga skillnader i ekonomisk utveckling utgör basen för en kurs som jag sedan flera år tillbaka ger på Handelshögskolan och – full disclosure – jag argumenterar i slutändan för att institutioner är av större betydelse än geografi. Ändå har jag svårt att förstå varför det inte skulle gå att säga att ”geografi” också har haft, och fortsatt har, en viktig betydelse för utveckling. Det finns ju en rad idéer och faktum som Acemoglu och Robinson själva använder, eller tycks positivt inställda till, som är nära länkade till geografiska skillnader. Till exempel så argumenterar de för att dödssannolikheten för kolonisatörer (som till stor del var en funktion av geografiska förhållanden) var avgörande för de institutioner som skapades av kolonisatörerna och som sedan till stor del format dagens institutioner. De verkar också positiva till Engermann och Sokoloffs argument att jordmån och andra förutsättningar för olika sorters jordbruk, genom sin påverkan på förmögenhetsfördelningen, kom att påverka tidiga institutioner och därmed även dagens institutioner.
En specifik fråga som tas upp i brevväxlingen mellan Diamond och Acemoglu och Robinson gäller naturresursers effekt på ekonomisk utveckling. Acemoglu och Robinson skriver ”it is not characteristics of a natural resource but the institutions that determine whether it is a curse or a blessing – diamonds are a curse for Sierra Leone and Angola, and a blessing for Botswana”. Diamond svarar ”…But characteristics of diamonds and oil notoriously promote corruption and civil war more than do characteristics of iron and timber”. Båda har rätt (vilket visas i detta papper) och något säger mig att båda parter vet detta. Ändå argumenterar de som de gör.
Mer allmänt tycker jag som sagt att det ofta ser ut så här. Kanske var Nobelsymposiet ett speciellt tillfälle och kanske hade deltagarna fått instruktioner att ensidigt argumentera för sin sak. Men för alla som är intresserade av frågan ”Vad vet vi om X” så skulle man önska att det fanns fler situationer där dessa kunniga personer försökte värdera alla argument snarare än förfäkta sina egna.
Ekonomistas 
Senaste kommentarer