Eva och diverse kommentatorer förde ett intressant resonemang om begreppet politikmisslyckande härom veckan. Jag tror emellertid att de vällovliga försöken att ringa in vad som egentligen menas med detta begrepp missar lite av dess ursprung, nämligen begreppet marknadsmisslyckande. Politiska åtgärder motiveras ofta med att sådana föreligger och tanken är att ingreppen ska förbättra marknadslösningen. Utifrån detta perspektiv skulle jag därför vilja föreslå en något snävare definition:
Ett politikmisslyckande föreligger när den politiska åtgärd som syftar till att hantera ett marknadsmisslyckande i praktiken förvärrar det problem som åtgärden är tänkt att hantera.
Ett exempel på ett sådant misslyckande torde vara fiskeripolitiken, som Daniel skrivit om. Fisket lider av problem med oklart definierade äganderätter och där tillhörande överfiskning, vilket i sin tur sänker intäkterna. Den politiska åtgärden borde ha varit att på ett eller annat sätt definiera äganderätter eller beskatta fisket så att fiskarna (de på båtarna, inte de i havet) tar hänsyn till den kostnad de faktiskt orsakar. Det politiska svaret har i stället varit att subventionera fiskerinäringen. Åtgärden minskar i och för sig kortsiktigt de lönsamhetsproblem som överfiskningen orsakar, men förvärrar de grundläggande orsakerna bakom de låga inkomsterna.
Vad sägs, håller denna definition? Om inte går det kanske att använda sig av tumregeln att politikmisslyckanden är lätta att känna igen, men svåra att definiera. Men det känns inte så vetenskapligt.
Ekonomistas 
Varför bara “förvärrar det problem som åtgärden är tänkt att hantera”? Varför inte “orsakar samhällsekonomiska förluster”?
I samma linje som Jeppen, kan man inte tänka sig att ett politikmisslyckande faktiskt löser ett visst marknadsmisslyckande men istället skapar andra problem som är än värre?
Ett (osannolikt) exempel: ett allt för starkt fokus på energibesparingar för att åtgärda marknadsmisslyckandet klimatförändringar får effekten att klimatförändringarna avstannar men det hindrar också ekonomiskt välstånd/lycka/fred/annan målvariabel mer negativt än klimatförändringarna i sig själva skulle gjort.
För att kunna jämföra så behöver man jämförbara mätvärden. Ett marknadsmisslyckande kan man på något sätt oftast mäta i pengar. Hur mäter man “välstånd/lycka/fred/annan målvariabel” så man kan se om resultatet av den politiska åtgärden gjorde saken bättre eller sämre? Som varande icke-ekonom så är jag ärligt nyfiken, för sådana här spörsmål måste väl vara vardagsmat för ekonomer. 🙂
Intressant.
Som jag tolkar dig ska vi alltså enbart bedöma politiska insatser som syftar till att internalisera externa kostnader.
Jag håller helt och hållet med om att ett misslyckande i en sådan situation är ett politiskt misslyckande. Häs skulle man också kunna säga att icke-agerande i en sådan situation också är ett misslyckande. Dvs frånvaro av politisk framgång är ett politiskt misslyckande.
Däremot undrar jag om det inte är en lite för snäv definition av politiskt misslyckande. Jag tror att vi alla kan enas om att våra politiker även beslutar i frågor där internalisering av externa kostnader inte är målet, men som ändå har effekt på marknaden.
Jag gillade idéen om att allting som inte är en paretoförbättring är ett politiskt misslyckande, men även det kan vara lite för snävt.
Ett mellanting skulle kunna vara att definitionen av politiskt misslyckande är när beslutet skadar mer än det tillför nytta. Dvs någon form av utilitarianismargument. Då undviker man att begränsa sig i till en viss typ av politiska beslut.
Jeppen & Marcus: Samhällsekonomiska förluster kan ofta vara motiverade, exempelvis av jämlikhetsskäl. Alltså funkar det inte att definera politikmisslyckande på detta sätt. Om man exempelvis höjer skatten för att motverka inkomstskillnader så är invändningen att detta har negativa konsekvenser för incitamentsstrukturen inte helt relevant. Naturligtvis bör man ta hänsyn till sånt när man fattar politiska beslut, men det är svårt att kalla det ett misslyckande.
Joakim: Vi mäter olika mål i en och samma räkneenhet. Du kan kalla den “pengar”. Vad “pengar” motsvarar är dock hur mycket av något vi är villiga att ge upp för att få något annat. Hur man ska väga olika saker mot varandra kämpar vi alla (ekonomer som icke-ekonomer) med. All cost-benefit analys syftar till att få in allt relevant i kalkylen vilket naturligtvis är omöjligt, inte minst då det saknas korrekta marknadspriser på de flesta storheter. Men som sagt, det är inget problem som är unikt för nationalekonomi utan ett allmänmänskligt problem. Väldigt mycket forskning försiggår i ett vakuum där man (eventuellt) kan säga att X påverkar Y negativt, men man vet inte vad den optimala nivån av Y är.
Johan: Nej, det gäller inte bara externa kostnader. Tänk till exempel att man vill minska segregationen på bostadsmarknaden och därför inför hyresregleringar. Sedan kanske hyresregleringarna visar sig öka segregationen. Då är det ett politikmisslyckande, dock utan externa effekter. Det är ytterst ont om paretoförbättrande åtgärder, varför en såda definition vore meningslös. Jag är i naturligtvis välvilligt inställd till att politiken ska ta hänsyn till sekundära effekter, men eftersom det är så svårt att väga olika storheter mot varandra (se Joakims kommentar) tror jag en snäv definition på problemet som försöker åtgärdas är bättre. Men det är klart; med min definition är det inte ett politikmisslyckande om hyresregleringen får befolkningen att bli djupt deprimerad för all evig framtid, så länge den inte påverkar segregationen negativt.
Då missförstod jag dig.
Jag håller med dig om att paretoförbättringar är lite väl snävt och meningslöst (om än ideologiskt tilltalande för en del).
Visst är det viktigt med sekundära effekter och visst är det svårt att kvantifiera lycka eller djup depression.
En del sekundära effekter är dock lättare att kvantifiera (i ditt exempel med bostadsmarknaden är bostadsbrist och långa väntetider ett lysande exempel) och jag menar att det är otroligt viktigt att åtminstone försöka få med dessa i bedömningen om projektet var lyckat eller misslyckat.
Jonas, om det inte är ekonomiska hänsyn det handlar om, dvs externalitets-fixar, så borde formuleringen på politikmisslyckande vara ungefär såhär:
“Ett politikmisslyckande föreligger när ett visst politiskt beslut inte skulle få majoritet om konsekvenserna vore helt kända.”
Jeppen: Den där gillar jag!
Kanske svårt att operationalisera Jeppens senaste formulering av definitionen eftersom konsekvenserna aldrig kan bli helt kända? Dessutom måste ‘majoritet’ specificeras: principals eller agents?
Och hur hanterar man beslut som majoriteten kommer ångra men som majoriteten pga nuets starka känslor ändå skulle rösta för trots att de känner till konsekvenserna? Är de politikmisslyckanden?
Ett politikmisslyckande borde ju också vara när där inte föreligger något marknadsmisslyckande, men politiker förstör ändå.
Just nu gynnas Sverige av att stå utanför euron enormt. Ändå argumenterar folk för att vi just nu ska gå med! Ett argument som kommit fram är att det är orättvist mot euroländerna att vi har en egen valuta!
Det vore alltså ett politikmisslyckande att gå med, eftersom marknaden nu sköter en massa problem åt oss, men problemen skulle bara eskalera med euron.