Lärarubildningsutredningen har öppnat för möjligheten att lämplighetstesta framtida lärarstudenter. För den som tror starkt på sådana test är helgens artikel om NHL-draften i Expressen ödmjukande läsning. Misstagen som gjorts av de högavlönade talangscouterna är oräkneliga och — i efterhand — smått löjeväckande. Här talar vi om att bedöma spelare som sysslat med sin sport sedan barnsben, som man kan observera i match efter match och vars prestationer det finns utförlig statistik över. Något som lärarrekryterarna aldrig kommer att ha att gå på. Dessutom torde ishockey i sig vara en mindre komplex verksamhet än undervisning. Så man gör nog rätt i att behandla sådana där lämplighetstest med rätt stor skepsis.
Betyg som mått på skolkvalitet
2009-01-23 av 21 kommentarer
Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har lanserat en databas som ska hjälpa ungdomar och föräldrar att välja gymnasieskola. De mått på skolkvalitet som används är betyg, genomströmning och högskolebehörighet. Om detta är bra mått på utbildningens kvalitet så är oron för den svenska skolans utveckling överdriven. Som tidigare visats så har andelen elever som gått ut med toppbetyg 26-faldigats sedan 1997. Enligt SKL har vi alltså sett en kunskapskvalitetsexplosion utan like. En alternativ förklaring är att konkurrensen mellan gymnasieskolorna drivit upp betygen oanade höjder — en utveckling som lär drivas på ytterligare av SKLs initiativ. Att 8 av 10 skolor som är i topp på S- och N-programmen är friskolor tyder på att detta har med saken att göra och mer systematisk evidens finns här. Det är kanske läge att minska betygens roll som urvalsinstrument till högre utbildning?
Är marknadsekonomi och kapitalism oförenliga?
2009-01-23 av 8 kommentarer
Att de privatekonomiska incitamenten för finansbranschens anställda varit en bidragande orsak till finanskrisen verkar troligt. Risktagande har belönats med ymnighetshorn av bonusar, medan de mer försiktiga har fått se sig om efter nya jobb. I den tidigare omskrivna AEA-panelen beskrev Alan Blinder incitamentslönerna som ett gigantiskt markandsmisslyckande och grundorsaken till hela katastrofen. Kan vi nationalekonomer förklara hur marknaden kunnat tillåta så ensidiga incitament under så lång tid?
Naturligtvis går det att som Blinder hävda att institutionella investerare inte tagit sitt ägaransvar och att styrelserna sovit på sina poster. Anställda från ledningen och neråt har därför kunnat agera lite som de velat. Daron Acemoglu verkar vara inne på samma linje men fördjupar diskussionen och hävdar att vi nationalekonomer haft för stort förtroende för företagens interna kontrollmekanismer. Detta förtroende har baserats på företagens behov att vårda sitt förtroendekapital och varumärke. Vi har däremot missat att de individer som sköter kontrollen kan ha privata incitament att göra något helt annat.
Detta ter sig emellertid mer som en symptombeskrivning än som en grundläggande förklaring. Marknaden borde trots allt kunna straffa företag med dåliga kontrollmekanismer och för högt risktagande. I en intressant artikel lyfter Hans-Werner Sinn fram aktiebolagsformen som förklaring till varför så inte skett. Aktiebolagen är grunden för den moderna kapitalismen och bolagsformen har egenheten att ägarna inte är personligt ansvariga för företagens åtaganden. Vilka skador företagen än orsakar sin omgivning kan ägarna aldrig förlora mer än det kapital de satsat. Ur ägarnas perspektiv är därför fördelningen av möjliga utfall kapad vid noll — värre än så kan det aldrig bli — medan the sky is the limit på uppsidan.
Aktiebolagsformen med begränsat personligt ansvar innebär alltså att riktigt dåliga utfall blir en externalitet som inte prissätts på marknaden. Det är därför knappast förvånande om företagen satsar för lite på att undvika riktiga katastrofer och har en benägenhet att ibland ta för stora risker. Nu är detta nog ett argument för ansvarsfull reglering snarare än för ett avskaffande av aktiebolagen. Men ändå, tänk om dagens kapitalism visar sig vara oförenlig med en effektiv marknadsekonomi. Vad ska vi då hitta på?
Orientering om finanskrisen
2009-01-14 av 7 kommentarer
Världsekonomin är i gungning. Även om den värsta finansiella paniken lagt sig är det mycket som tyder på att vi har den verkliga krisen framför oss. För att skaffa sig en överblick av krisen, dess orsaker och en diskussion om vad som kan göras rekommenderas The Baseline Scenario. Den drivs av bland annat Simon Johnson, MIT professor med erfarenhet från amerikanska SEC, som även skrivit mycket om institutionell ekonomi. Medverkar gör även utvecklingsekonomen Peter Boone och juridikstudenten James Kwak.
Ett intressant inlägg tar upp en läsvärd skrift av Daron Acemoglu (som Johnson skrivit mycket med) som diskuterar vilka implikationer krisen har för nationalekonomi som ämne. Bland de mest intressanta aspekterna tycker jag är hans syn att vi inte tagit företagens interna organisation på allvar. Vi måste dra ut implikationerna av att företag i sig inte har någon vilja eller något beteende utan att de betår av individer med sina egna agendor.
Vi lägger till The Baseline Scenario i vår bloggrulle.
Kreditvärdering och friskolor
2009-01-08 av 7 kommentarer
En aspekt som Alan Blinder lyfte fram i AEA-panelen om finanskrisen var att kreditvärderingsinstituteten finansieras av kreditinstituten själva. Eftersom dessa har ett intresse att få så bra betyg på sina instrument som möjligt är det inte konstigt att kreditvärderarna levererade vad som förväntades. Blinder sa retoriskt att vi skulle aldrig komma på tanken att betala lärare för vilka betyg de sätter på eleverna.
Men det är just vad vi gör i den svenska skolan. Inte direkt alla gånger, men indirekt fungerar skolpengen precis på detta sätt. Elever och föräldrar vill ha höga betyg och har fritt fram all välja vilken skola som ska få nöjet att leverera dessa. På högstadiet finns en viss kontroll via de nationella proven men på gymnasiet saknas i princip denna återhållande faktor.
Det är alltså inte så konstigt att kurvan över utvecklingen av toppbetyg i gymnasiet mest påminner om isländska bankers skuldsättningsgrad. Skruvade incitament gör att marknaden levererar skruvade resultat. På Wall Street såväl som i det svenska gymnasiet.
En gåta större än finanskrisen
2009-01-07 av 33 kommentarer
Medan vi nationalekonomer inte har några större problem att förstå mekanismerna bakom finanskrisen finns det en del gåtor vi har svårt att förklara. En sådan gäller prissättningen av trådlöst bredband på hotell. Medan de stora, fina — och dyra — konferenshotellen tar extra betalt för bredband är det nästan alltid inkluderat i rumspriset på de sunkiga motellen längs Highway 101.
Rimligen borde de som tar in på motellen vara mer priskänsliga än gästerna på konferenshotellen, inte minst som de oftast betalar boendet ur egen ficka. Detta talar för att bredbandet skulle vara valfritt på motellen men inkluderat på hotellen. Dessutom torde nästan samtliga laptop-bärande gäster på hotellen vara intresserade av bredband medan många som bor på motell inte har en dator med sig. Även detta talar för att de stora hotellen borde inkludera bredbandet i rumspriset medan motellen borde erbuda det som tillval. Istället det är precis tvärtom.
Två dagars spekulerande med andra välutbildade kollegor har inte resulterat i några vettiga förklaringar. Det hela är ett mysterium som måste lösas, annars förlorar jag snart tron på mikroekonomins förklaringsvärde. Att det skulle bero på någon irrationalitet tror jag däremot inte på; därtill är mönstret för systematiskt. Därför undrar jag nu om Ekonomistas läsare kan hjälpa till med rimliga hypoteser. Ett icke-exkluderbart och icke-rivaliserande pris utlovas till bästa förslag!
Potätens bidrag till mänskligheten
2009-01-06 av 3 kommentarer
Ibland kastas man snabbt mellan den grönaste avund och generat överseende. Just så var det när Nathan Nunn presenterade sitt papper om potatisens bidrag till industrialisering och välstånd på AEA-konferensen. Idén bakom studien är lika enkel som genial. Vissa delar av världen är mer lämpad för potatisodling än andra. Rimligen borde då potatisens upptäckt betytt mer för jordbruket produktivitet där än på andra platser.
Med hjälp av detaljerad geografisk data om jordmån och klimat visade Nunn mycket övertygande hur befolkningsökningen var särskilt stor i de delar av världen där potatisen trivs. Just i dessa områden ökade även urbaniseringen rejält vilket tyder på att höjd produktivitet i jordbruket ökar industrialiseringstakten i fattiga länder. Eftersom det kan förhålla sig precis tvärtom är studien inte bara välgjord och intressant utan dessutom viktig.
Tänkte jag, och grämde mig över att inte kommit på denna smarta idé själv. Avunden försvann dock snabbt när opponenten Greg Clark började dissikera studien. Visst, potatisen har högt näringsinnehåll men hade inte Nunn missat att kålroten är en minst lika bra gröda? Hade han koll på att potatisodling kräver mycket arbetskraft och att potatispriserna i London på 1700-talet var rätt höga? Clark visade siffrorna. Var fanns beläggen för att potatis verkligen odlades särskilt mycket där jordmånen var lämplig? Ju mer Clark gick på desto mer skruvade jag på mig.
Förhoppningsvis blev dock inte Nunn för nedslagen av kritiken för det hela visar mest hur svårt det är att göra en riktigt övertygande och bra empirisk studie. Enklare är det för andra. Ännu 200 år efter att Esaias Tegnér hasplade ur sig att det var ”freden, vaccinet och potäten” som låg bakom befolkningsexplosionen saknas empiriska belägg för detta. Men så var han ju också biskop och van vid att syssla med det omätbara.
Nördar innerst inne
2009-01-05 av 2 kommentarer
En av AEA-konferensens höjdpunkter var gårdagens panel om den finansiella krisen. Toppnamn som Alan Blinder, Robert Shiller, Olivier
Publiken jublade!
Blanchard och Kenneth Rogoff försökte reda ut begreppen i en överfull konferenslokal.
Mycket intressant sades men efter ett slag gled diskussionen över till konstruktionen av husprisindex. Överskattar inte Shillers index volatiliteten? Finns det inte problem i ändpunkterna? Hur bör indexet viktas, egentligen?
Nog är det något befriande med att dessa rådgivare till presidenter och internationella organ visar sig vara nördiga småpojkar innerst inne. För vilka andra än riktiga nördar kan ge sig in i på en sådan diskussion för tusentalet svettiga ekonomer som håller på att svimma av syrebrist.
Imponerande amerikansk nationalekonomi
2009-01-04 av 10 kommentarer
Är på årets största konferens — American Economic Associations årliga möte. Som vanligt slås jag av bredden och djupet på amerikansk nationalekonomi. I princip i varanda session (och de är många) presenteras papper som ligger mellan det väldigt intressanta och geniala. Ofta av forskare man som svensk aldrig hört talas om och ofta från universitet andra än Harvard, MIT osv. Kommentarerna på andras studie är dessutom nästan undantagslöst kunniga, intresserade och smarta.
Det är en ödmjukande erfarenhet att möta denna mängd av forskare och forskning under det absoluta toppskikt av superstjärnor man redan känner till. Dessa toppstjärnors enorma produktivitet blir plötsligt förklarlig. De är helt enkelt den lilla extrema svansen i en fördelning av hårt arbetande och begåvade forskare. Sällan har uttrycket ”utan bredd, ingen elit” känts mer relevant.
Upplyst astrologi
2008-12-18 av 12 kommentarer
Bland småbarnföräldrar diskuteras ibland forskningsresultat som kan hjälpa till att förutspå barnens framtid. Ofta kan detta liknas vid upplyst astrologi, men tron att det spelar roll när på året man är född har verkligen fog för sig. En mängd studier har visat att personer födda under vintermånaderna har sämre hälsa, lägre betyg och lägre inkomster.
Det har spekulerats vilt kring orsakerna bakom detta. Är det månne vintermörkret eller vådan av att födas under influensasäsongen? En ny amerikansk studie visar att svaret är enklare än så. Mammor som får barn under vintern är yngre, har lägre utbildning och är oftare ogifta än andra mammor. Dessa faktorer kan förklara en stor del av den skillnad i exempelvis löner som brukar tillskrivas vintermörkret.
Detta resultat är viktigare än man kan tro. Det finns nämligen en rätt stor forskningslitteratur som helt enkelt antagit att relationen mellan utbildning, löner och vilken årstid man föds i inte beror på skillnader i familjebakgrund. Detta antagande har legat till grund för empiriska skattningar av bland annat avkastningen på utbildning och vilken betydelse skolstartsåldern har. Skattningar vars relevans nu måste ifrågasättas.
Ett sätt att försöka hantera dessa problem är att kontrollera för de familjefaktorer som samvarierar med årstid. Tyvärr hjälper inte detta eftersom det är troligt att även en mängd faktorer som inte kan observeras uppvisar liknande mönster. Alltså måste vi kanske ifrågasätta alla studier som bygger på att det går att jämföra personer födda i olika årstider.
Mammans utbildningsnivå i förhållande till barnets födelsemånad (januari basmånad). 95-procentigt konfidensintervall angivet.
En förklaring till dessa mönster verkar vara att amerikanska kvinnor i lägre socioekonomisk ställning undviker att bli gravida när det är riktigt varmt. Detta är knappast relevant för Sverige så frågan är om det ser likadant ut i här? Ungefär, är svaret baserat på något tveksamma data. I figuren visas vilken utbildningsbakgrund mamman till barn födda olika månader har (januari är baskategori). I Sverige är mammor som får barn under november till januari lägst utbildade, medan mars-, april- och augusti-mammorna har högst utbildning. Kanske beror detta på att de högutbildade läst studierna om hur skadligt det är med vinterfödslar?
Jag överlåter till framtida forskning att bekräfta och förklara dessa mönster. I väntan på det kan vinterbarnsföräldrarna andas ut. Vilket stjärntecken deras barn har kommer nog inte att avgöra deras öde.
Ekonomistas 
Senaste kommentarer