Är pojkar mer tävlingsinriktade än flickor?

Det finns många studier som finner att män är mer tävlingsinriktade än kvinnor (t.ex. här, här, och här). Detta har i sin tur ofta anförts som förklaring till att män innehar en majoritet av toppositionerna (och inkomsterna) i samhället.

Varifrån kommer dessa skillnader? Är det något som är medfött eller är det något man lär sig? Är det något som utvecklas över tiden (av biologiska eller andra skäl) eller något man har från början? För att börja svara på dessa frågor så vill man förstås se om det finns skillnader i tävlingsinriktning mellan män och kvinnor mellan olika samhällen och om barn beter sig annorlunda än vuxna. Precis detta är ansatsen i ett pågående forskningsprojekt där Anna Dreber Almenberg, Emma von Essen och Eva Ranehill studerat hur tävlingsinriktade barn är i olika länder.

I en första studie på svenska barn i 7-10 års åldern har de jämfört hur pojkar och flickor svarar på att man inför ett tävlingsmoment införs i löpning. Resultatet är att både pojkar och flickor presterar lite bättre men att det inte finns några skillnader mellan grupperna. De testade också mer ”flickiga” aktiviteter som hopprep och dans och resultaten där var de samma (förutom att både pojkar och flickor gjorde lite sämre ifrån sig när dansen blev ett tävlingsmoment).

Dessa resultat skiljer sig från en tidigare studie på barn i Israel där man fann att pojkar var mer tävlingsinriktade vilket lätt kan leda en att spekulera i riktningen att denna typ av könsskillnader försvinner i mer jämställda samhällen. Så lätt tycks det dock inte vara.

I en ny studie tillsammans med Juan Camilo Cardenas (från vilken Anna presenterade preliminära resultat på ett seminarium igår) har de jämfört barn i 9-11 års åldern i Columbia och Sverige. Denna gång jämfördes aktiviteterna löpning och hopprep, samt matematikproblem och ”hitta-ord-problem”. Man skiljde också på situationer där barnen ”tvingades” in i en tävlingssituation och där de själva fick välja om de ville tävla. Resultaten denna gång indikerar att svenska flickor om något svarar mer positivt än pojkar i tävlingssituationen när de hoppar hopprep. Både pojkar och flickor presterar oftast bättre i tävlingssituationer men märkbart är att svenska pojkar uppvisar en mycket liten förbättring när de tävlar i matte jämfört med när de inte tävlar medan de svenska flickorna presterar bättre i matte när de tävlar. Detta är festligt därför att när barnen själva får välja om de vill tävla eller inte så är svenska pojkar de som är mest ivriga att tävla i både matte och i att hitta ord. Således finner de inga könsskillnader i den Colombianska kontexten och endast ett fåtal situationer med könsskillnader i den svenska kontexten och i dessa går resultaten i olika riktningar.

Vad är kontentan? Jo, att könsskillnader i hur man reagerar på tävlingssituationer av allt att döma är något som uppstår efter barndomen (det är således inte medfött vilket dock inte utesluter att det finns biologiska faktorer som bidrar till skillnaderna mellan vuxna). I den utsträckning dessa skillnader är kulturellt skapade är det dock inte så enkelt som att ett mer jämställt samhälle har mindre skillnader i detta avseende. Vi behöver dock många fler studier på detta för att komma närmare sanningen.

Comments

  1. Emil Magnusson says:

    Intressant text, för tankarna till sociobiologi och är väldigt relevant. Läste en kurs på SU angående diskriminering utifrån ekonomiska perspektiv och flertal av dessa stuider vi fick ta del av skulle instämma i denna text, men det fanns ett par andra studier (får se om jag hittar dom, så lämnar jag länk till dessa) som visade att det finns skillnader i tävlingsinriktning och riskbeteende i ekonomiska handlingar för outbildade män och kvinnor, men dessa skillnader försvann bland utbildade kvinnor och män ( utbildning i ekonomi)

    Så man borde nog titta biologisk men framförallt på den sociala kontexten.

  2. Micke says:

    Huruvida gruppen som helhet reagerar bättre eller sämre torde vara helt underordnat hur stor standardavvikelsen är.

    Om en grupp har betydligt större standardavvikelse men samma genomsnittliga resultat skulle det kunna se ut som om det inte finns några skillnader mellan grupperna. Men när man tittar på de 1% bästa kommer gruppen med högre standardavvikelse att vara kraftigt överrepresenterad.

    Så ser det ut (*) t.ex. i DN:s nutidsorientering. Varje år har flickorna marginellt bättre resultat än pojkarna, men varje år är ca 4/5 av länsvinnarna pojkar. Och varje år uttrycker DN politiskt korrekt förvåning över resultaten.

    (*) DN publicerar självklart inte standardavvikelsen, men resultaten pekar ganska krafitgt i den riktningen.

    Det här torde vara ganska självklart, men man kan inte påstå att det är helt etablerat. När Larry Summers lät antyda detta fick han sparken som ”president” (universitetskansler eller rektor på svenska?) på Harvard fick han sparken. Ingen påstod dock att han hade fel.

    Jag har tyvärr inte tid att läsa källorna, men är mycket intresserad. I vilken utsträckning diskuterar de spridningen?

    • Jesper Roine says:

      Jag håller helt med om att studera fördelningen är mycket viktigt och det finns det också många som gör. I den studie av Anna Dreber Almenberg et al. som jag refererar till står att läsa: ”We have also compared whether the distributions for each reported variable differ between men and women using a Kolmogorov-Smirnov test. The results are the same as those reported for mean values.” Där visas också distributionerna i grafer. De finner alltså inte den effekt du talar om (och som jag vet har anförts i andra sammanhang t.ex av Larry Summers).
      En känd studie som däremot finner sådana skillnader som du talar om är Deary et al. 2003 ”Population sex differences in IQ at age 11: the Scottish mental survey 1932”. Där finner man inga skillnader i genomsnitt men däremot är pojkar överrepresenterade i både toppen och botten av fördelningen.

  3. Stefan says:

    Kan man tänka sig att det händer något i/efter puberteten?

    • Jesper Roine says:

      Ja, det kan man absolut tänka sig. Det är känt från andra studier (och även om jag inte diskuterar det alls så finns det också i de studier jag skrev om i inlägget) indikationer på att riskbeteende ökar speciellt hos pojkar i puberteten. Riskbenägenheten avtar sedan (någon gång efter 20 års åldern). Det verkar alltså som om pubertet har med saken att göra. Anna Dreber Almenberg har även studerat hur risktagande hänger ihop med nivåer av testosteron vilket förstås skulle kunna vara relaterat (se hennes hemsida för dessa studier).
      http://sites.google.com/site/annadreber/

Trackbacks

  1. […] – allt ifrån om pris påverkar hur människor upplever att vin smakar (det gör det) till om pojkar är mer tävlingsinriktade än flickor (ja, kanske, men det är till stor del kulturellt betingat och inlärt) till hur stora problemen […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s