I det akademiska livet är vi förtjusta i utmärkelser och under fredagen delades en av de mest prestigefyllda ut: John Bates Clark-medaljen till bäste ekonom under 40 som är verksam vid ett amerikanskt universitet. Årets pristagare är Esther Duflo från MIT som främst får priset för sitt arbete med mikroorienterade fältexperiment i utvecklingsländer.
Duflo är en av de ledande forskarna som i grunden reformerat vad empiriskt orienterade utvecklingsekonomer håller på med. Genom kontrollerade experiment har hon — tillsammans med olika medförfattare — försökt utvärdera vilka typer av utvecklingsprojekt som fungerar och varför de gör så. Här på bloggen har vi exempelvis skrivit om hennes forskning kring effekterna av nivågruppering i kenyanska skolor.
Hennes långa publikationslista visar att hon även skrivit om exempelvis kvinnlig politisk representation, dammbyggen, mikrokrediter och företags kreditrestriktioner, bönders användning av konstgödsel och hur man ska få lärare att komma till jobbet. Dessutom har hon skrivit en mängd metodpapper kring denna typ av utvärderingsforskning och intressanta deskriptiva uppsatser om levnadsförhållandena för fattiga och medelinkomsttagare runt om i världen.
Även om forskningen som Duflo håller på med är väldigt intressant (och lätt att blogga om) har fältexperiment som metod blivit ifrågasatt. Här på bloggen skrev Jesper om Angus Deatons hårda kritik och liknande synpunkter har länge framförts av bland andra James Heckman. Svaren har dock inte låtit vänta på sig.
En av de viktigaste poängerna i kritiken är att randomiseringen som metod kraftigt begränsar vilka frågor man kan undersöka vilket knappast är önskvärt. Detta skulle dock säkert Duflo hålla med om. Däremot är det svårt att hävda att experiment inte kan ge värdefulla insikter i de fall de är möjliga att genomföra.
Vi kommer säkert att återkomma till Duflos forskning och den pågående metodstriden framöver. Själv ser jag närmast fram emot hennes framträdande på den stora Världsbankskonferens som hålls i Stockholm i början av juni.
[…] Duflo från MIT, som också höll årets Myrdalföreläsning (och som tidigare porträtterats här på Ekonomistas). Hon var klar, tydlig, på forskningsfronten och samtidigt policyrelevant (jag tror inte man kan […]