Även om geten även i år verkar stå sig som julklapp är årets trend i julhandeln en som länge efterlysts av ekonomer; “self-gifting“. Även om det finns många kreativa förslag (som t ex Jonas och Robert skrivit om tidigare år) så går det inte att komma ifrån att det finns ingen allokeringsmekanism som så effektivt löser Joel Waldfogels dilemma som att ge sig själv det man vill ha. Inga onödiga transaktionskostnader, inga dödviktsförluster. (Numera finns även en konsumtionskritisk miljödimension till detta, se till exempel den här artikeln i Guardian.)
Detta bortser dock från att julklapparnas syfte inte bara är en (ineffektiv) förmögenhetsöverföring från givare till mottagare, utan att det handlar om att signalera omtanke och kunskap om givaren (vilket Jonas skrivit om förut). En av skribenterna här på Ekonomistas köpte häromdagen en julklapp till sin partner (naturligtvis efter avgivande av ömsesidiga löften om det inte skulle bli några julklappar i år). Skribenten i fråga vet att mottagaren kommer gilla julklappen, men också att mottagaren aldrig skulle köpa den själv eftersom klappen inte riktigt är värd sitt pris.
Detta innebär att mottagaren skulle valt att lägga pengarna på något annat än just denna julklapp om hen själv haft pengarna, vilket motsvarar den dödviktsförlust Waldfogel talade om. Men skribenten ägnade också avsevärd tid och tankemöda åt att köpa julklappen, vilket är en annan slags effektivitetsförlust. Denna är dock betydligt svårare att undvika eftersom gåvans viktigaste innehåll är att man just ägnat mottagaren tid och tanke. Uttryckt på spelteoretiskt språk: För att man trovärdigt ska kunna signalera omtanke om mottagaren måste denna signal vara kostsam.
Det är därför särskilt illavarslande att det så här i juletider dykt upp en annan form av julklappar som skapar dödviktsförluster av det första slaget, men utan att skapa de för julklapparna så viktiga signalerna till mottagaren. I ett säkert välvilligt försök att dana nya entreprenörer och hålla föräldrars inkomstskillnader borta ifrån barnens aktiviteter så förväntas skolbarn sälja diverse saker för att få pengar till klasskassan. Tyvärr blir resultatet bara att föräldrar och nära anhöriga överkonsumerar julblommor och salamikorvar av tveksam kvalité. Det måste finns en bättre lösning…
Med denna blandning av hopp och förtvivlan och en insikt om att det finns framtida utmaningar att ta tag i vill vi på Ekonomistas önska alla våra läsare en god jul!
Ekonomistas 
Kan ni sluta förfula språket!!! Det hade gått utmärkt att skriva tex partnern, sambon, vederbörande, denne osv vilka alla är könsneutrala. Man måste vara bra kass stilist för att tycka det finns behov av radikalfeministiska ideologiladdade nyord när språket redan kryllar av lämpliga uttryck. Nu orkade jag inte läsa klart artikeln av denna anledning.
Språkligt är första meningen en fråga, men tre utropstecken tyder på en uppmaning. Där blev jag så förvirrad att jag inte klarade av att läsa vidare. Hoppas att jag inte missade något av vikt. God Jul!
Det var korrekt imperativ.
Nej. Jonas har rätt. Utan de två första orden, innehållande subjekt och predikat, hade det varit imperativ.
lg: Ja man kan verkligen undra varför det inte står “han” eller “hon”. Det visar sig gång på gång att folk inte använder ordet för att det har praktisk betydelse.
På tal om effektivitet så passar jag på att slå ett slag för kostnadseffektiv välgörenhet. GiveWell gör oberoende utvärderingar av bistånd, med avseende på faktiskt utfall (snarare än hur många % som går till administration, t.ex.). Deras lista toppas f.n. av malariabekämpning, se http://www.givewell.org. Jag hittar ingen get bland deras rekommenderade biståndsprojekt. God Jul!
Något avtrubbad efter julfirande funderar jag på följande sätt utan att ha gittat läsa genom materialet. Frågan är om julklappsgivande är effektivt. Om man med effektiv åtgärd/ändring menar att någon (förväntat) får det bättre efter sin egen bedömning och ingen (förväntat) får det sämre efter sin egen bedömning så what’s the problem? Att julklappsgivande är effektivt borde väl då vara klart? Jag önskar Gott Nytt år till er alla.
En potentiell ekonomisk fördel med att ge presenter är väl informationsassymetri. T ex: Person X vet att person Y skulle gilla en mikrovågsugn. Person Y skulle inte köpa en själv pga okunskap om vilken modell som är bra, vad som är ett bra pris, eller vad man egentligen ska ha den till. Väl vand vid mikrovågsugn förstår inte Y hur det gick att klara sig utan.
Andreas, min definition klarar av detta viktiga problem.