Mats Persson: Bör USAs lånetak höjas?

Gästinlägg av Mats Persson, professor i nationalekonomi vid Institutet för internationell ekonomi på Stockholms universitet.

Här i Sverige råder en nära nog total enighet om att USAs lånetak bör höjas. Annars kommer hemska saker att hända, påstår alla journalister och debattörer. Men det är en sak jag inte förstår. Vad ska man med ett lånetak till, om det kan höjas sådär utan vidare, så snart statsskulden börjar närma sig den kritiska nivån?

 Vi nationalekonomer brukar ju tala varmt för behovet av finanspolitiska regelverk. Sådana regelverk är tänkta som ett medel att göra finanspolitiken långsiktigt stabil i en politisk miljö där det hela tiden finns kortsiktiga argument för ökade utgifter eller sänkta skatter. Med hjälp av sådana regelsystem ska vi då kunna undvika en ”grekisk” utveckling mot en galopperande statsskuld och en hotande statsbankrutt. Men när nu USA har ett sådant regelsystem – vilket alla var eniga om att det var en bra sak, när det infördes – anser tydligen alla att reglerna bör ändras så snart de börjar bli bindande.

En annan sak som jag inte förstår är varför problemen i USA kommer så plötsligt. Utgiftstaket måste ju ha varit känt tidigare, och budgetunderskotten var ju också kända sedan många år. Det betyder, att man redan för ett par år sedan måste ha sett att statsskulden var på väg att slå i taket. Hur kommer det sig då att den amerikanska regeringen verkar vara så tagen på sängen? Trodde man att taket bara var ett skämt, och att man alltid skulle kunna höja det så snart statsskulden började bli alltför hög? Har i så fall den amerikanska regeringen haft en lättsinnig inställning till finanspolitikens långsiktiga hållbarhet – kanske lika lättsinnig som den grekiska regeringen?

Comments

  1. Jätteintressant.

    USA har också ett gigantiskt importöverskott. Det betyder att många länder har lånat pengar till USA. Det finns risk för en global kris.
    Trots diverse kriser inom EMU så har EUR blivit starkare i förhållande till USD.
    Då EUR introducerades var den ganska svag i förhållande till USD.

    På sikt måste USA få ordning på statsbudgeten. Men i det korta perspektivet finns nog inte så många möjligheter.

    Tror du att IMF och WB samt Europa och BRICS länderna kan samsas om ett åtgärdspaket ifall det blir en ekonomisk kris.

  2. Du ställer rätt fråga: varför har man egentligen ett skuldtak? Detta är inte något alla är överens om är bra, se t ex http://www.slate.com/id/2294209/ (Abolish the debt ceiling – a pointless historical relic). Många har sagt att skuldtaket t o m är konstitutionellt tveksamt då staten enligt 14 Amendment inte har rätt att skada trovärdigheten i statens skulder.

    Visst är det bra med budgetprocesser, men det är lämpligt att ha ett system som är internt koherent. Som det är nu kräver konstitutionen att man måste betala skulder, budgeten beslutas och stipulerar intäkter och utgifter, och sedan har man ett skuldtak som potentiellt kan gå tvärs emot dessa andra lagar.

    Ett lämpligare system för USA vore därför att ha en mer uppstyrd budgetprocess med tydliga ramar och skippa skuldtaket. CBO sammanfattar i Slate-artikeln:

    ”By itself, setting a limit on the debt is an ineffective means of controlling deficits because the decisions that necessitate borrowing are made through other legislative actions,” it writes. ”By the time an increase in the debt ceiling comes up for approval, it is too late to avoid paying the government’s pending bills without incurring serious negative consequences.”

    Och självklart kommer inte nyheten plötslig. Nedan diskussion från Obamas presskonferens i december förra året:

    Q Just in the sense that they’ll say essentially we’re not going to raise the — we’re not going to agree to it unless the White House is able to or willing to agree to significant spending cuts across the board […]

    THE PRESIDENT: Look, here’s my expectation — and I’ll take John Boehner at his word — that nobody, Democrat or Republican, is willing to see the full faith and credit of the United States government collapse, that that would not be a good thing to happen.

    Det var välkänt, men man trodde att budgeten skulle gälla och att republikanerna inte på allvar skulle hota med att ställa in betalningarna (även om det givetvis skulle bli mycket retorik och dylikt — Obama själv röstade nej til höjningen en gång under Bushs presidenttid…)

    • Gunnar Brandén says:

      Detta är en mycket intressant iakttagelse. Men jag undrar dock om processen för budgetlagstiftning i USA är en aning missförstådd i detta inlägg. Som jag alltid förstått det har denna lagstiftningsprocedur antagits i full förståelse för den ”inkoherens” som du beskriver. Alltså den som uppstår om skuldtakslagstiftningens syfte skulle vara att upprätthålla ett långsiktigt förtroende för landets finanspolitik. Men skuldtakets syfte har nog aldrig varit just detta, åtminstone inte primärt, utan det har snarare varit att se till att den budget som tidigare antagits av kongressen sedan inte överskrids av sittande regering. Ur en historisk kontext växte detta kontrollbehov fram i samband med att rätten att utfärda amerikanska skuldebrev flyttades från kongressen till finansdepartementet någon gång kring i slutet av 1930-talet om jag minns rätt.

      Detta är givetvis bara min uppfattning, jag är inte en expert på området. Men om man ser till den tumregel som följts hitills, där skuldtaket sedan slutet av 70-talet höjts i anpassning till den tidigare tagna budgeten, så verkar den rimlig. Även sett till budgetprocessen som sådan så finns en logik i att man först beslutar om statens ambitionsnivå och uppdrag, och därefter tilldelar medlen att genomföra detta. Om ni minns så hade vi en försvarsminister i Sverige för inte så länge sedan som avgick just på grund av att han först fick budgeten för verksamheten fastställd, och sedan blev ålagd att bedriva en verksamhet vars ambitioner helt enkelt vida överskred vad budgetramarna tillät.

  3. Mkt intressant och tack för bra inlägg och kommentarer. Tack för att jag får ta del av ekonomistas! Ngn i admin får gärna flytta denna kommentar då den inte bidrar till diskussionen.

  4. Artikelförfattaren frågar sig varför man ska kunna hålla på och höja skuldtaket hela tiden – jo, taket är ju inte bestämt som en andel av BNP utan i rena USD, så vad tror du själv kommer hända?

    Och att jämföra amerikanska statens skuld-‘problem’ med Greklands svårigheter – det ena landet har kontroll över sin egen valuta, det andra har det inte. Igen, vad tror du själv kommer hända?

    PS. http://www.treasury.gov/resource-center/data-chart-center/interest-rates/Pages/TextView.aspx?data=reallongtermrate
    Marknaden är villig att låna till staten mot ~1.0 % ränta.

  5. Erik Svensson says:

    Svaret till problemet med lånetaket kan ju inte direkt sökas inom ekonomin, det handlar snarare i min mening om det politiska systemets tillkortakommanden i allmänhet och primärvalsystemet i synnerhet. Med partidistrikt som ända sedan guvernör Gerry formade ett salamanderformat distrikt på 1820-talet hela tiden ritats om av politikerna själva för att ge säkra säten för såväl demokrater som republikaner så har Gerrymandering de senaste 20 åren i galopperande takt sett till att mycket få säten egentligen är omstridda på valdagen. I stället avgörs kongressplatserna i partiernas primärval, där väljarna, som i de allra flesta delstater enbart är partimedlemmar, är betydligt mer extrema än valmanskåren som helhet. I detta finns förklaringen till republikanska kongressledamöters kompromisslöshet i det senaste dramat. Även om en kompromiss efterfrågas av valmanskåren som helhet så vet de om att de riskerar att röstas bort i nästa primärval till förmån för någon ”renlärigare” kandidat. Så länge detta system består och oberoende redistricting comissions inte införs i de flesta delstater så kommer extremister att befolka kongressen. Ett system med ett uttalat maktbalanstänkande är helt enkelt sällsynt illa skickat att hantera kompromisslöshet. Ingen part kan driva igenom sin politik och ingen part är villig att kompromissa, resultatet är låsning.

    • Mycket intressant kommentar Erik. Har du någon källa som mer systematiskt undersöker förekomsten av Gerrymandering?

      • Andreas Bergström says:

        Kom ihåg att jag läste en artikel i The Economist för ett antal år sedan om det, Google hittade den direkt: http://www.economist.com/node/1099030 Kan ju vara lite inaktuell, men ändå. Finns även en mycket fyllig text om det på Wikipedia. Lärde mig för övrigt i mitt googlande att det ska uttalas med hårt g, som i Gary, inte som Jerry.

      • Fredrik Andersson says:

        Det finns en intressant bok av journalisten Bill Bishop, ”The Big Sort” http://www.thebigsort.com/home.php (delvis baserat på samarbete med forskare i sociologi och statsvetenskap), som pekar på diverse förstärkta segregationsmönster i USA. Han hävdar med stöd i data att andelen valdistrikt som vinns med en ”landslide” i presidentval stadigt växt under sista delen av 1900-talet; det tycks mig dock lite mindre glasklart än det beskrivs i boken eftersom det sker en kantring i republikansk riktning parallellt men jag har inte läst eller tänkt tillräckligt för att värdera det. Utvecklingen beror möjligen väl så mycket på flytt- och bosättningsbeslut som gerrymandering men det förtar ju inte poängen kring de politiska konsekvenserna.

    • Så när får vi se en reformering av USA:s politiska system? Hur påbörjas en sådan process? Hur medvetna är amerikanerna om (det akuta) behovet av reformer på det här området? Varför tillåts filibuster? Är det verkligen optimalt med två kammare? Är det bra med majoritetsval i flermansvalkretsar? Frågor som (kanske) inte ska diskuteras här men blir amerikanerna itutade i skolan att deras politiska system skulle vara bra?

  6. Mats Persson says:

    > trb
    > Artikelförfattaren frågar sig varför man ska kunna hålla på och höja
    > skuldtaket hela tiden – jo, taket är ju inte bestämt som en andel
    > av BNP utan i rena USD, så vad tror du själv kommer hända?

    Aha, så du menar att det bara handlar om att höja det nominella skuldtaket så mycket, att skulden som andel av BNP förblir konstant. Men stämmer det verkligen? När man tittar på de tidigare höjningar av skuldtaket som skett, så har de medgivit så kraftiga höjningar av skulden som andel av BNP, att den nu utgör samma andel av BNP som den gjorde strax efter Andra världskriget. Det har således inte varit fråga om att stabilisera skuldens andel av BNP, utan den andelen har ökat kraftigt. Jag får nog itrycket att det kunde vara bra, om skuldens andel av BNP minskade lite grann.

    > trb
    > så vad tror du själv kommer hända?

    Det är lite svårt att svara på en så öppen och ospecificerad fråga, men jag ska försöka. Om du menar ”vad tror du kommer att hända om taket höjs så att skulden tillåts ligga kvar på samma andel av BNP som idag?” så är mitt svar att dagens nivå på omkring 60% av BNP är en smula hög – det är ju vad euro-länderna satte som högsta acceptabla nivån i den s.k. stabilitetspakten – men en sådan nivå är kanske ändå hanterbar på sikt.
    Om du i stället menar ”vad tror du kommer att hända om taket höjs så att skulden tillåts öka som andel av BNP?” – ja, då verkar situationen bli lite allvarligare. Men det är klart, vi har långt kvar till Greklands nivå. Någon risk för statsbankrutt föreligger inte vad gäller USA idag.

    > trb
    > Och att jämföra amerikanska statens skuld-’problem’ med Greklands
    > svårigheter – det ena landet har kontroll över sin egen valuta, det
    > andra har det inte. Igen, vad tror du själv kommer hända?

    Återigen är det lite svårt att svara på en så allmän fråga. Om du menar ”vad tror du kommer att hända om USA använder sin makt över den egna valutan till att inflatera bort statsskulden?” – ja, då kommer man väl att lyckas inflatera bort statsskulden. Men till priset av höga nominella räntor i framtiden. Att starta inflation är inte smärtfritt.
    Om du i stället menar ”vad tror du kommer att hända om USA INTE använder sin makt över den egna valutan till att inflatera bort statsskulden?” – ja, då händer väl inte så mycket. Under förutsättning, förstås, att statsskulden inte växer alltför mycket som andel av BNP.

    Det allvarligaste är kanske inte vad jag tror,kommer att hända, utan vad marknaden tror kommer att hända. Om ett land med en egen valuta låter statsskulden växa kraftigt kanske marknaden börjar tro att landet kan frestas att inflatera bort skulden. Och då stiger nominalräntan. Detta kan skapa stora problem för den privata sektorns investeringar, som då kommer att belastas med en hög realränta.Observera att Grekland är förskonat från just detta speciella problem: eftersom Grekland inte kan inflatera bort sin statsskuld, stiger bara räntan på statens upplåning, inte på den privata sektorns upplåning. Och därför blir det – vad gäller just detta speciella problem – mindre smärtsamt för Grekland att ingå i en valutaunion än att ha en egen valuta (däremot finns det ju andra problem som är förknippade med att ingå i en valutaunion).

    Jag hoppas dessa svar var någorlunda klara.

  7. schumpeter says:

    Ja, det är förstås alltid en bra idé att spara i en depression för att behålla trovärdigheten för ett meningslöst nominellt tak! PhD från Kelloggs-paketet?

  8. Olle says:

    Schumpeter:

    Meningslöst nominellt tak? Försök att se bortom den intellektuella dimma som pengar tenderar att generera för många människor. Glöm de nominella beloppen och de reala. Problemet är att den amerikanska staten försöker konsumera mer än den producerar (om man vi nu antar att skatteinkomsterna är en slags produkt, för argumentets skull). Det i sin tur finansieras med hjälp av underskott.

    Problemet handlar alltså inte om att lånetaket är för lågt eller att skatteintäkterna är för låga. Problemet handlar om att politikerna spenderar för mycket pengar. Oavsett hur mycket man vill att staten ska vara expansiv och göra dittan och dattan, finns det fortfarande begränsningar för vad som är möjligt.

    Man kan inte spendera lånade pengar hit och dit utan att det förr eller senare får konsekvenser. Det är dock förvisso inte något som verkar bekymra politiker – eftersom dessa mekanismer är deras levebröd. Om de inte kan strö pengar över sina väljer, förlorar de också mycket av deras stöd.

    Att sätta den amerikanska staten i djup skuld är att sätta alla deras medborgare i djup skuld – eftersom det alltid är skattebetalarna som får betala för statens äventyr. Hur kan det vara en klok ekonomisk strategi? Jag har svårt att se hur det någonsin kan skapa rikedom och välfärd.

    • Bengt says:

      ”Problemet handlar alltså inte om att lånetaket är för lågt eller att skatteintäkterna är för låga. Problemet handlar om att politikerna spenderar för mycket pengar.” För mycket pengar i förhållande till vad? I förhållande till intäkter uppenbarligen, vilket gör det logiskt att se de låga skatteintäkterna som det stora problemet.

      Nej man kan inte för evigt spendera lånade pengar ”hit och dit” men genom att ensidigt skära ner utgifter riskerar den redan skakiga amerikanska återhämtningen att försvagas, till följd av minskad efterfrågan både från det offentligas sida och från de miljontals amerikaner vars privatekonomi riskerar falla isär till följd av nedskärningarna. På så sätt kanske USA:s långsiktiga problem är att de spenderar för lite pengar 😉

      Ökad intern efterfrågan skulle påverka bnp positivt, då skulle även statsskulden som procent av bnp minska på samma sätt som den ökade under recessionen.

      • Typ som när man skar ner statsutgifterna oerhört efter andra världskriget och USA hamnade i en stor depression? Nähä, det blev ingen depression utan en boom. Hur förklarar du det?

      • @lg, nja


      • Bengt:

        Anta att USA tar ut 100 % av BNP i skatt, men fortsätter att lansera kostsamma politiska projekt som gör att statsskulden växer på ett mycket ohållbart sätt. I en sådan situation, var ligger felet? Att man inte anpassar sig efter den ekonomiska verklighet som finns eller att intäkterna inte räcker? Ska man sluta spendera för mycket eller är det helt enkelt skattebetalarnas fel att politikerna inte kan göra precis som de vill?

        Klart intäkterna är viktiga, men problemet är inte att de är för små – problemet är att man spenderar för mycket i relation till intäkterna. Dra ned på utgifterna så löser sig problemet.

        Vad gäller det tredje stycket så glömmer du bort Bastiats läxa om vad som syns och inte syns. Om den offentliga sektorn expanderar, sker det på bekostnad av den privata sektorn. När man tänker på de effekter staten kommer ha på ekonomin, i form av expansiv ekonomisk politik av någon form, glömmer man bort vad som staten tränger ut och vad som hade hänt om en annan sorts ekonomisk politik hade förts.Resurser tas ifrån de de aktörer som har de bästa möjligheterna att använda dessa så effektivt som möjligt. Marknaden belönar goda ekonomiska aktiviteter och straffar dåliga. Så fungerar det inte inom det offentliga, det finns inga incitament för att hushålla tillräckligt med resurser. Min poäng är att detta kommer leda till en svagare ekonomisk utveckling, om det offentliga fortsätter att expandera.

        På kort sikt finns det en risk att detta inverkar negativt på en del, eftersom människor och kapital allokeras till andra områden, när ekonomin ställer om. Men på lång sikt skulle det gynna alla inom ekonomin och ge en bättra utveckling.

      • lg:

        Förvirra inte korrelation med kausalitet. lg tar fram ett viktig exempel. Många framträdande Keynsianer varnade för en depression (som ur deras synvinkel verkade logisk) som aldrig kom.

      • Olle:
        Ett annat exempel: Anta att USA tar ut 0 % av BNP i skatt …

        ”… Marknaden belönar goda ekonomiska aktiviteter och straffar dåliga. … Men på lång sikt skulle det gynna alla inom ekonomin och ge en bättra utveckling.”

        Jomenvisst! Synd bara att utanför de enklaste modellerna finns det marknadsmisslyckanden.

    • schumpeter says:

      Min kommentar handlar om att spara eller inte i en depression – det är fullt kompatibelt att vilja stimulera ekonomin i en depression och ändå vara bekymrad om skuldnivån på sikt.

      Att det inte är bra att ha en ökande statsskuld i all oändlighet anser jag vara trivialt.

  9. USA:s problem är inte utgifterna utan en nyliberal blockering av välbehövliga statsintäkter. Landet är snarare i behov av ett konstitutionaliserat skattesänkningsgolv. Det skulle göra oss gott även i Sverige.

    • Allt ar nyliberalernas fel… aven nar Obama sitter i regering. Ungefar som i Sverige dar allt ocksa fortfarande var nyliberalernas fel aven nar sossarna hade suttit vid makten i sisadar 60 av de senaste 70 aren…

      • Emil: nyliberal ekonomisk politisk (särskilt dess ideologiskt-fundamentalistiska skattehat) har präglat de flesta västekonomier under flera årtionden. Obama har rört skutan i nyliberal riktning (det förtas inte av att han ännu inte sjunkit till den pura libertarianska bottnen). Socialdemokraterna har under lång tid gjort stora eftergifter till en nyliberal politisk agenda. Har du verkligen missat mycket av de ekonomisk-politiska tendenserna från Thatcher och framåt? Så ja, det mesta är nyliberalernas fel.

      • QED

    • ea:

      Att sänka skatter är inte nyliberalt. Att sänka skatter är förvisso önskvärt ur en (ny)liberal synvinkel, men att sänka skatter är per definition inte nyliberalt. Det krävs att fler kriterier är uppfyllda för att någonting ska kunna betraktas som sådant. Man kan sänka skatter av olika anledningar, med stöd ur olika ideologier.

      Att Obama skulle vara någon slags nyliberal är fullständigt nonsens. Mannen är kollektivist och företräder inte någon som helst individualistisk idéströmning (såsom nyliberalism).

      Och ja, sossarna har reformerat sin politik och Sverige har varit ett av de ledande länderna de senaste 30-40 åren vad gäller ekonomisk liberalisering – vilket har gynnat den svenska befolkningen enormt. Det bör de få uppskattning för, inte skäll.

      • Bäste Olle! Som du kanske vet kan ord användas i flera olika betydelser. Min användning av nyliberal är fullt begriplig och i utbrett bruk. Om du eventuellt tillhör den minimala fundamentalistiska falang av troende libertarianer så må du misstycka mot att kalla politik nyliberal så länge det finns minsta skatteintäkt. Men så använder inte de flesta termen. En president som hellre skär ner basala och redan svaga sociala trygghetsnät än höjer skatten en krona bedriver nyliberal politik.

      • ea:

        Nyliberalism används förvisso av vänstermänniskor som ett epitet på allt som anses vara ont i världen. Det gör dock inte användandet korrekt. Bara för att du kallar någonting nyliberalt, och insisterar på att det är så, eftersom du önskar fylla det med den innebörden, betyder det inte att det är nyliberalt.

        Nyliberalism (eller, varför inte kalla det klassisk liberalism?) är en bred och omfattande ideologi som inte låter sig förstås endast genom skattesänkningar. Konservativa, eller sossar, är knappast nyliberala eller för knappast en nyliberal politik bara för att de sänker skatter.

        Att röra ihop begreppen gynnar verkligen inte en saklig analys av omvärlden.

      • Olle, vilka generella kriterier för ”korrekt användande” av en term applicerar du i den här diskussionen?

        I vanligt och begripligt språkbruk är nyliberalism en politisk ideologi som strävar mot att minimera redistributiva statliga program och minska statliga inslag i ekonomin förutom ett absolut skydd av äganderätt.

        Politiska handlingar som tydligt rör sig mot sådana mål, på det sätt USA:s politiska ledning nu gör, kan i den meningen kallas nyliberala.

        ”att sänka skatter är per definition inte nyliberalt.”

        Ingen här har påstått det.

        ”Nyliberalism används förvisso av vänstermänniskor som ett epitet på allt som anses vara ont i världen.”

        Din protest mot för bred användning av ”nyliberal” tappar luften när du själv sveper till med ”vänstermänniskor”.

        Här är väl kärnfrågan: när ett land redan har ett ytterst svagt och oerhört ojämlikt fördelat socialt trygghetsnät och den politiska ledningen ändå väljer att skära ner det kraftligt hellre än att höja skatten för höginkomsttagare en enda krona, vilken politisk ideologi förutom nyliberalism anser du då att deras beteende kan vara ett utlopp för?

        Din beskrivning av Obamas ideologi matchar inte hans beteende
        http://www.salon.com/news/opinion/glenn_greenwald/2011/08/01/debt_ceiling/index.html

      • ”Politiska handlingar som tydligt rör sig mot sådana mål, på det sätt USA:s politiska ledning nu gör, kan i den meningen kallas nyliberala.”

        Las om, las ratt. Det ar inte fragan om nagra nedskarningar i nuvarande utgifter utan i den planerade okningen av dem

      • tuna says:

        Svepningen med ”vänstermänniskor” är inte bara meningslös, den vittnar även om ett förakt. Det råder väl knappast något tvivel om att Obama tvingats till politiskt nyliberala handlingar i de senaste förhandlingarna.

      • ”Det råder väl knappast något tvivel om att Obama tvingats till politiskt nyliberala handlingar i de senaste förhandlingarna.”

        Jo, det gor det

      • Emil, du kan väl svara på frågan då: när ett land redan har ett ytterst svagt och oerhört ojämlikt fördelat socialt trygghetsnät och den politiska ledningen ändå väljer att skära ner det kraftligt hellre än att höja skatten för höginkomsttagare en enda krona, vilken politisk ideologi förutom nyliberalism anser du då att deras beteende kan vara ett utlopp för?

      • Vilket land pratar du om? Hong Kong?

      • lg, varför säger du så? Tycker att du borde förstå vilket land det syftas på, men men… 2.0 hp, alla rätt på alla tentor någonsin, men men…

      • Jaha, vilket land är det då som passar in på följande beskrivning:

        ett ytterst svagt och oerhört ojämlikt fördelat socialt trygghetsnät och den politiska ledningen ändå väljer att skära ner det kraftlig

        Det är i alla fall inte Sverige. Grekland kanske? Men där har man ju inte så mycket val.

  10. Nej. Men republikanerna får nog ta ansvaret för genomförda och förlängda skattesänkningar samt en stor del av ansvaret för USA:s försvarsutgifter. Att fler har fått en sjukförsäkring kan de dock inte lastas för. Här i Sverige kan svårligen de senaste årens genomförda politik lastas socialdemokratin.

    Felaktiga eller dåligt finansierade skattesänkningar är ett otyg som vi tyvärr har fått se även av sittande regering i Sverige.

    • ”Men republikanerna får nog ta ansvaret för genomförda och förlängda skattesänkningar samt en stor del av ansvaret för USA:s försvarsutgifter.”

      Ja och for en massa andra dumheter. Men Clinton far ta pa sig ansvaret for att ha satt Freddie Mac och Fannie Mae i rullning.

      ”Felaktiga eller dåligt finansierade skattesänkningar är ett otyg som vi tyvärr har fått se även av sittande regering i Sverige.”

      Svensk ekonomi gar ju som sagt enbart utfor pa senare tid, eller hur?

      • Inte bara BNP utan även indikatorer för välståndets fördelning är intressanta enligt mig. Reformeringen av fastighetsskatten har bidragit till högre huspriser och har tveksamma fördelningspolitiska effekter. Att den finansierades med införandet av förhöjd finansieringsavgift (idag arbetslöshetsavgift) vilket medförde stora medlemstapp var även det suboptimalt. Jag ser gärna att skatteintäkter används för att exempelvis rusta upp järnvägsnätet samt för att göra läraryrket mer attraktivt.

      • ja för de svaga, de fattiga etc.

      • ”Jag ser gärna att skatteintäkter används för att exempelvis rusta upp järnvägsnätet samt för att göra läraryrket mer attraktivt.”

        Ar du larare som tagpendlar till jobbet?

  11. Nils Lindholm says:

    Tyvärr så kommer väl dom mesta av pengarna att försvinna i ‘bailouts’.
    Skattebetalarna får ta hand om spekulationsförlusterna, konkurser o liknande.
    Så ingen ökad produktion utan mer av derivaten.
    !!1 ja det är väl så det ska vara !!

  12. Vad ska man med ett lånetak till? Ja, vad ska man med en antagen _budget_ till, om man ändå måste ta ett separat beslut för att genomföra upplåningarna som den budgeten medför?

    Svaret är att det inte är en genomtänkt ekonomisk regel som gäller här – det handlar ju faktiskt om att betala utgifter man redan ådragit sig, som följd av redan tagna beslut. Det är snarare en av hundratals konstiga och byråkratiska regler som den amerikanska kongressen dras med. – I likhet med det faktum att de måste fortlöpande godkänna statsutgifter (någon som nyligen användes för att åstadkomma en stängning av amerikanska luftfartsverket FAA), och mer bissara sysslomål som att döpa postkontor(!).

    Anledningen till att amerikanerna blivit tagen på sängen är helt enkelt att ingen tidigare använt den som ett politiskt slagträ. Innan 90-talet hade ingen heller använt en vägran att godkänna en utbetalning av statsutgifterna som politiskt verktyg. Men så gjorde republikanerna det – med nedstängning av hela federala regeringen och alla myndigheter som följd.

    Problemet består i att Obama helt enkelt inte trodde att republikanerna skulle ta USAs kreditvärde gisslan på det sättet och att budgetdebatten skulle lämnas åt en faktiskt budgetproposition, följd av förhandling och förlikning i amerikansk parlamentarisk praxis. Istället ‘tog de gisslan’ genom att vägra finansiera fattade beslut.

  13. Mats Persson says:

    > SM:
    > Vad ska man med ett lånetak till? Ja, vad ska man med en
    > antagen _budget_ till, om man ändå måste ta ett separat
    > beslut för att genomföra upplåningarna som den budgeten
    > medför?

    Det är därför man har lånetak: för att regeringen inte på ett lättvindigt sätt ska anta en undertbalanserad budget.

  14. realb says:

    Regeringen, i det här fallet kongressen, ska anta en underbalanserad budget när arbetslösheten är >9%.

    Du skrev något om att marknaden kanske skulle förvänta sig högre inflation och att man därmed borde frukta stigande räntor… marknaden har gett sin dom:
    http://www.bloomberg.com/markets/rates-bonds/government-bonds/us/

    Men, säger någon, om man på lång sikt har stora underskott… då måste väl detta ge fruktansvärda konsekvenser? Nej, inte det heller:
    http://www.bloomberg.com/markets/rates-bonds/government-bonds/japan/

  15. Anders says:

    ”THE United States can pay any debt it has because we can always print money to do that”. Alan Greenspan, NBC:s Meet the Press, 2011-08-07

    Problemet med skulden är inte så stor för ett land med en världsvaluta/reservvaluta. Det är ju alltid möjligt för USA att trycka nya pengar för att finansiera sitt lånebehov.

    En stor del av skulden ägs i dagsläget av Federal Reserve och av den federala regeringen.

    https://docs.google.com/viewer?url=http%3A%2F%2Fwww.fms.treas.gov%2Fbulletin%2Fb2011_2ofs.doc

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s