Utan detta går vi under?
Enligt traditionell keynesiansk krispolitik är det vettigt att låta arbetslösa gräva gropar bara för att sedan fylla igen dem. Även om inte alla håller med om att detta är vägen ur krisen (Niclas Berggren har samlat röster emot stimulanspaket), är nog de flesta överens om att det vore önskvärt om eventuella stimulanser vore av mer konstruktivt slag. Det finns tyvärr även inflytelserika röster som anser att stimulansen ska ges till rent destruktiva verksamheter. Idag argumenterar bilindustrin för att Sverige ska följa Tysklands exempel och betala folk att skrota fullt fungerande bilar.
I linje med detta förslag skulle vi kunna sätta fart på hjulen i ekonomin genom att betala folk för att slå sönder sina kylskåp eller så kunde försvaret kunna öva genom att spränga vägar och broar på riktigt. Rimligare vore att använda statliga medel till skattesänkningar, vård, skola och omsorg.
Men miljön då? Nya bilar är ju bränslesnålare än gamla. Detta är ett ytterst tveksamt argument eftersom även nybilsproduktionen orsakar utsläpp. I Naturvårdsverkets utvärdering av skrotningspremier konstateras att ökad skrotning av gamla bilar leder till ökade CO2-utsläpp sett över bilens livscykel. Inte heller för kväveoxid ger åtgärden positiva effekter. Även trafiksäkhetsargumentet till förmån får en skrotningspremie framstår enligt rapporten som tveksamt och det vore önskvärt med en utförlig samhällsekonomisk analys av frågan (se även här).
Att bilindustrin vill ha statens hjälp till att konkurrera ut sina egna gamla modeller lär oss att särintressen uppvisar stor kreativitet för att nå sina syften. Regeringen har hittills inte fallit till föga för denna kreativitet och har ingen anledning att göra det denna gången heller.
Ekonomistas 
Rimligast vore att använda pengar för att bygga ut järnvägarna, att rusta upp miljonprogrammet, att se till att man inte behöver avskeda folk från skola, vård och omsorg och att se till att de som nu blir arbetslösa kan fortsätta att konsumera så att inte ännu fler blir arbetslösa.
Att sänka skatter (för de allra rikaste) har man hållit på med, i USA såväl som här hemma i Sverige, under 20 års tid, och det fungerade inte tidigare, tvärtom var det en del av orsaken till krisen. Dags att göra något förnuftigare alltså.
Det verkar råda någon masshysteri där man i dagsläget klassas som galningar om man inte vill stimulera allt som rör på sig. Eller ligger still.
Tack för att du bringar litet sans till debatten med din klarsyn!
PS.
Lyckat att Kerstin att inte svara på inlägget och istället pladdra om sina idéer för övriga samhället…
“Att sänka skatter (för de allra rikaste) har man hållit på med, i USA såväl som här hemma i Sverige, under 20 års tid, och det fungerade inte tidigare, tvärtom var det en del av orsaken till krisen. ”
Det verkar inte ha gått så bra det där med att sänka skatterna under 20 års tid, framförallt inte i Sverige, för de är fortfarande förbannat höga.
Kreativ förstörelse är ju en gammal ekonomslogan och det handlar just om att det nya och bättre får tränga undan det gamla och halvt nergångna, men fotfarande brukbara. Att den enskilda konsumenten eller staden inte alltid ser att det gamla blivit ringrostigt är ju en sak, men det brukar väl räknas som fördomar? Svårare är det att argumentera för det “slösaktiga spenderande” som detta innebär i kristider.
Fanns runt 4,3 miljoner personbilar i trafik vid årsskiftet.
325 000 st. av dem saknar katalytisk avgasrening.
Om de kunde skrotas ut vore det en klar miljövinst.
Kan för lite om bilbranschen för att veta hur detta skulle ske.
Kanske är många av bilarna gamla Volvo – årsmodell 1988 och äldre – som inte körs så mycket idag och där ägarna är relativt okänsliga för en skrotningspremie?
Naturligtvis går det att föreställa sig skrotningspremier som är så välriktade att de får gynnsamma miljöeffekter. Precis som elind påpekar är det dock inte säkert att de riktigt dåliga gamla bilarna faktiskt körs. Naturvårdsverkets rapport försöker ta hänsyn både till hur långt olika biltyper körs och vilka beteendeeffekter skrotningspremien har. Självfallet är deras estimat osäkra men de verkar vara de bästa vi har.
Magnus: Jag förstår inte vad du menar med “fördomar” i detta fall. Att det nya tränger undan det gamla när vi anser det nya vara tillräckligt mycket bättre än det gamla är väl helt i sin ordning. Men som sagt, jag förstår inte riktigt vad du menar.
Jonas: alla i ett land är sällan eniga om när det är dags att uppgradera en teknisk eller social standard. Det syns vid många folkomröstningar, från högertrafik till EMU, det finns som en underton i många debatter. Och idag, mer uttalat än tidigare, handlar det också om att olika livsvillkor och livsstilar slår igenom därför att de gemensamma värden som höll samman många länder för typ femtio år sen har gröpts ur. Det som ter sig som rena barnleken och oprobelmatisk modernisering för en välbärgad storstadsbo kan – med goda skäl – verka hotfullt och omöjligt för den som inte har en hyfsad buffert på banken, inte använder internet på jobbet och inte känner sig hemma med att t ex köpa saker/betala räkningar på nätet.
Den 25-årige konsulten eller designtsudenten som hör de här invändningarna bedömer det naturlögtvis som fördomar eller gubbighet, eller rent av “sossighet” men det handlar helt enkelt om olika sätt att hantera förändring. “Det nya tränger undan det gamla när vi anser det nya vara tillräckligt mycket bättre än det gamla…” – vilka är *vi*? De som kan tekniken? Den trendsättande medelklassen? DN?
Att ett teknikskifte är oundvikligt vid en viss punkt betyder inte att det måste vara positivt. De flesta teknologiskiften kommer att köra över somliga människor, det är bara det att media idag inte diskuterar den saken; det beskrivs oftast´som “gnäll”.
Magnus: Vi pratar om att byta ut rena konsumtionsvaror mot varandra. Här finns inga nätverksexternaliteter eller några behov av gemensamma tekniksprång. Jag kan inte se ett enda skäl till att vi med offentliga medel ska få folk att skrota fullt fungerande varor som de är nöjda med. Trots allt lägger vi ganska betydande bördor på folk i andra sammanhang för att få dem att sopsortera och återanvända. Här skulle vi lägga skattemedel på att få dem att göra motsatsen.
Jonas; Okay, då får du helt enkelt mina synpunkter på “kreativ förstörelse” på köpet, för i många sammanhang innebär ‘en ny generation av teknologi’ också nya *slags* prylar eller ny standard, från analog tv till digital och hd-tv till exempel. Och den här typen av förändringar beskrivs gärna som oundvikliga: ju förr desto bättre. Men det är klart att även nya bilmodeller kan ha nackdelar som gör att en del förare inte skulle vilja byta: alla vet ju att de bilar som komit de senaste 20 åren är otacksamma för den som vill och kan mecka hemma, det gick bättre förr när det var mindre elektronik.
Magnus:
“Vi” som bestämmer när det är dags för teknikskifte är (eller borde åtminstone vara) marknaden, dvs hela befolkningen, konsumenterna. En producent eller en grupp av producenter kan inte utan tvinga på marknaden en lösning utan statlig hjälp (tänk bara betamax, dat band eller alla andra misslyckade försök att tvinga på marknaden generationer av teknik).
Vidare är kreativ förstörelse inte på något sätt synonymt med nya teknikgenerationer varför jag inte riktigt förstår din koppling. Men visst, förändring kan vara jobbigt men precis som du säger så är det ofta oundvikligt och på medellång till lång sikt oftast bättre än att inte delta i förändringar…
Emil: jag misstänkte att jag skulle få det svaret, men alla aktörer på en marknad är ingalunda jämställda, inte ens de som formellt är lika köpstarka. Så ser det bara ut i läroböckerna. Och självklart kan producenter eller ledande grossister bestämma sig för att i praktiken lägga ner vissa enheter för att de stjäl andelar från andra produkter som drar in mera pengar.
Aporpå early adopters vs dem som är mer selektiva eller tveksamma i sitt anammande av ny teknologi (datakonsulten vs svarvaren på Volvo eller glesbygdsbonden, som det brukar framställas ibland) så vill jag gärna påpeka att det inte behöver ha at göra med skillnader i utbildningsnivå, lön eller status. Min mor var under 90-talet chef för en större myndighet i Götebog och drev på för att få verksamheten digitaliserad och öppen mot internet. När hon tillträdde hade man ingen e-post, inget egentligt internt datornätverk och ingen hemsida. Ett dussin år senare – hon har nu gått i pension . använder hon internet varje dag, men frä’mst för att läsa tidningar och andra etablerade hemsidor, skicka e-post och leta bilder. Hon har aldrig köpt en skiva eler en bok på Amazon eller ebay, vet inte vad messenger är och betalar sin räkningar genom bankens automatiserade kuvertservice – inte via webben. Hon är helt enkelt inte den typen som tar för sig av alla tekniska landvinningar privat – det har inget att göra med hennes utbildning eller ambitionsbnivå i övrigt.
Magnus,
1) Jag har inte påstått alla aktörer skulle vara lika, inte heller att förändring eller utveckling skulle vara lätt för alla. Dock är det dels idioti att försöka stoppa det och dels kan jag inte se något bättre sätt att se vilka förändringar som skall accepteras än marknaden.
2) Att hålla saker kvar i produktion när det inte finns någon marknad för det längre (bara för att du vill ha kvar dem) kan väl knappast beskrivas som ett bra sätt att hushålla med resurser
3) Vidare har jag inte läst någon lärobok som försöker påstå att alla är jämställda, tvärtom finns det mycket forskning om adoption av förändringar som säger ungefär precis vad du säger.
4) Varken jag eller någon annan har ens diskuterat vilka som skulle vara early adopters i den här tråden
Enligt vad jag hört kostar inte detta upplägg de tyska skattebetalarna en krona (euro). Detta eftersom tyska staten får in MER intäkter från nybilsförsäljningen via moms än vad skrotpremierna kostar.
Frebban: Är du verkligen helt säker på att det inte kommit in några momsintäkter på annat håll utan denna premie? Faktum kvarstår att man betalar folk för att slå sönder fullt fungerande bilar. Ur någon sorts begränsat kameralt perspektiv kan detta säkert fås att framstå som lönsamt, men värdet av de skrotade bilarna tas inte in i denna kalkyl.
Givet att man vill stödja bilindustrin så vore det bättre att subventionera nybilsproduktionen utan tillhörande skrotningspremie (inte för att jag skulle hoppa jämfota av glädje inför sådan politik).
Vore väl bättre om man satte någon slags skatt som gjorde att utsläppen från de gamla äckliga bilarna fick ett pris. Så skulle det bli relativt sett dyrare att köra en gammal bil och billigare att köra en ny. Fler skulle köpa nya bilar av miljöskäl, vilket egentligen inte har ett dugg med någon kris att göra.