Riksbanken försöker i en fördjupning i sin senaste penningpolitiska rapport bemöta min forskning och mina inlägg om penningpolitikens effekter på skuldsättningen. Riksbanken försöker visa att effekten av en sänkt styrränta är att reala skulder och skuldkvoten ökar, inte minskar, som jag har hävdat. Det är förstås mycket positivt att Riksbanken vill diskutera dessa saker och försöker motivera sin politik bättre. Men Riksbankens skattade effekt visar sig vara mycket liten och inte ekonomiskt signifikant, och med stor marginal är den inte heller statistiskt signifikant. Dessutom är den ekonometriska modell som används i skattningen inte korrekt. Riksbankens fördjupning har därför liten vikt och ger inget stöd för Riksbankens penningpolitik. [Read more…]
Riksbanken: Styrräntans effekt på skuldkvoten är varken ekonomiskt eller statistiskt signifikant
Har Riksbanken rätt i att bolånen hotar den finansiella stabiliteten?
Riksbanken kämpar i motvind för att i efterhand rättfärdiga den penningpolitik som, med för hög styrränta, lett till en inflation långt under målet och en arbetslöshet högt över en rimlig långsiktigt hållbar nivå. Det går inte så bra. Riksbanken har t.ex. påstått att (1) hushållens förväntningar om framtida bolåneräntor är för låga. Den har också påstått att (2) högre skulder har lett till en större nedgång i konsumtionen, och större uppgång i arbetslösheten, i de länder som drabbades av ett fall i bostadspriserna under den senaste krisen. Men det är svårt att finna något sakligt stöd för dessa två påståenden, vilket framgår av detta och detta inlägg. (Dessutom, även om påståendena skulle vara sanna, så följer inte alls att en stram penningpolitik är det bästa svaret eller ens att en sådan politik skulle förbättra situationen. En lägre inflation än förväntat leder nämligen till en högre skuldbörda, inte lägre.) Riksbanken har också påstått att (3) ett fall i bostadspriserna skulle kunna försvåra bankernas finansiering av bolånen och därmed hota den finansiella stabiliteten. Finns det något sakligt stöd för detta tredje påstående? [Read more…]
Arbetslösheten och penningpolitiken – uppdatering för helåret 2013
Hur mycket högre är arbetslösheten på grund av Riksbankens penningpolitik de senaste åren? Detta är en kontroversiell fråga, som Riksbanken gärna undviker. Tidigare har jag redovisat en beräkning av hur mycket högre arbetslösheten har blivit fram till början av 2013, jämfört med om styrräntan hade hållits oförändrad på 0,25 procent sedan juni/juli 2010. Min beräkning har kritiserats med oklara argument i ett tal av Per Jansson (till exempel att en låg ränta inte skulle varit ”realistisk”), en kritik som bemötts i ett inlägg av mig. Nu har jag uppdaterat beräkningen så att den inkluderar helåret 2013. Årsgenomsnittet för arbetslösheten 2013 har av allt att döma blivit ungefär 1,2 procentenheter högre, motsvarande 60 000 fler arbetslösa, jämfört med vad det hade blivit med en ränta på 0,25 procent sedan sommaren 2010. Med en sådan låg ränta hade inflationen blivit högre och legat mycket nära målet, medan skuldkvoten av allt att döma hade blivit några procentenheter lägre, inte högre. [Read more…]
Hur handskas Riksbanken med fakta?
Riksbanken menar ju att hushållens skulder medför risker och att detta motiverar en stram penningpolitik med åtföljande låg inflation och hög arbetslöshet. Ett representativt påstående om varför hushållens skulder medför risker finns i ett tal nyligen av direktionsledamoten Kerstin af Jochnick (sid. 2):
Att hög skuldsättning i hushållssektorn kan skapa problem kunde vi se under den senaste finansiella krisen i de länder som drabbades av fall i bostadspriserna. När värdet på bostäderna minskar börjar hushållen nämligen spara mer. När sparandet ökat har konsumtionen minskat och därmed har efterfrågan i ekonomin sjunkit. I förlängningen har detta lett till minskad produktion och högre arbetslöshet. En sådan utveckling vill vi inte se i Sverige.
Men är det verkligen sant att högre skulder medförde ett större fall i konsumtionen och en större ökning av arbetslösheten i de länder där bostadspriserna föll under den senaste krisen? Stämmer påståendet med fakta? (Uppdaterat 2014-10-04.) [Read more…]
Tendentiös PM från Riksbanken?
Samverkansrådet för makrotillsyn inrättade i februari 2013 en analysgrupp för att göra ett antal analyser av frågor om hushållens skuldsättning. (Samverkansrådets uppgifter har nu tagits över av det nyligen bildade Stabilitetsrådet.) Fem PM av mycket god kvalitet publicerades av Finansinspektionen i oktober 2013. De omnämns i detta inlägg. Nu har tre ytterligare PM sent omsider publicerats av Riksbanken, dock av blandad kvalitet. Ett av dessa, PM 6 ”Risker för makroekonomin och den finansiella stabiliteten av utvecklingen av hushållens skulder och bostadspriserna”, är tyvärr tämligen tendentiöst och snarast missvisande. [Read more…]
Vad blir effekterna av ett fall i bostadspriserna?
Ett av Riksbankens argument för en högre styrränta är att detta skulle minska risken för ett framtida fall i priset på bostäder. Ett framtida prisfall skulle nämligen kunna leda till lägre framtida inflation och högre arbetslöshet. Men hur stora skulle effekterna på inflation och arbetslöshet kunna bli av ett prisfall på t.ex. 20 procent? Det finns en hel del information om detta, inklusive Riksbankens egna utredningar och beräkningar. Det mesta tyder på att effekterna av ett fall i bostadspriserna på 20 procent skulle vara relativt begränsade. Effekterna är knappast större än den högre arbetslöshet och lägre inflation som nuvarande penningpolitik orsakar. [Read more…]
Finns det en prisbubbla på bostadsmarknaden?
Det här är ett gästinlägg av Harry Flam, som är professor i internationell ekonomi vid Institutet för internationell ekonomi, Stockholms universitet.
USA och flera länder i Europa har i finanskrisens och eurokrisens spår upplevt kraftiga prisfall på bostadsmarknaden. I USA föll ett prisindex som mest med 43 procent, på Irland med nästan 50 procent och i Spanien hittills med 30 procent. Detta bidrog till mycket negativa utfall i dessa länder: bankerna led enorma kreditförluster och skar ner sin utlåning, många måste räddas av skattebetalarna, hushållen blev fattigare, och företag och hushåll skar ned sin efterfrågan, med hög arbetslöshet som följd.
I efterhand har man kunnat konstatera att bostadspriserna i dessa länder var högt uppdrivna på grund av förväntningar om stora framtida kapitalvinster. Mot bakgrund av att bostadspriserna i Sverige sedan mitten av 90-talet uppvisar en historiskt kraftig uppgång – priserna på småhus har stigit realt med ca 300 procent – efter att tidigare ha följt konsumentprisindex, kan man fråga sig om även vi har en prisbubbla som riskerar att spricka, med svåra konsekvenser för hushållen, bankerna och samhällsekonomin?
Är hushållens boränteförväntningar för låga?
Sedan i somras har Riksbanken fört fram ett nytt skäl till en högre reporänta (Riksbankens styrränta). Riksbanken påstår nämligen att hushållen skulle ha för låga boränteförväntningar. Men en närmare granskning visar att det knappast finns grund för Riksbankens påstående. (Detta alldeles bortsett från att, om hushållens boränteförväntingar skulle vara ett problem, så är en högre reporänta knappast lösningen.)
Problem på bostadsmarknaden ingen ursäkt för Ingves att missa inflationsmålet
I en stort upplagd intervju i DN den 3 januari oroar sig riksbankschefen Stefan Ingves som vanligt för hushållens skulder och föreslår nu en bred kommission för att reformera bostadsmarknaden. För Riksbankens del menar Stefan Ingves att en bättre fungerande bostadsmarknad skulle ta bort ett bekymmer som i dag lägger börda på penningpolitiken. Då ökar utrymmet att ännu tydligare inrikta räntebesluten på att ”i någorlunda närtid” nå inflationsmålet, menar han. Men är problemen på bostadsmarknaden en ursäkt för att missa inflationsmålet? [Read more…]
Är det ”orealistiskt” att försöka uppfylla inflationsmålet?
Tidigare har jag redovisat en s.k. kontrafaktisk analys, där jag visat att en styrränta på 0,25 procent från juni/juli 2010 istället för Riksbankens räntehöjningar och högre räntebana av allt att döma skulle ha lett till ett mycket bättre utfall, med inflationen betydligt högre och nära målet och arbetslösheten betydligt lägre och närmare en rimlig långsiktigt hållbar nivå. Dessutom – kanske något överraskande för somliga – skulle av allt att döma skuldkvoten ha blivit något lägre, inte högre. Denna analys har nyligen kritiserats i ett tal av direktionsledamoten Per Jansson. Men kritiken tar sig en ovanlig och oväntad form. Jansson ifrågasätter nämligen inte själva beräkningen av effekterna av en låg räntebana, och presenterar inte någon egen bättre analys av effekterna. Istället skulle enligt hans uppfattning en sådan låg ränta ”inte vara realistisk”:
I min värld skulle en sådan politik [med en ränta på 0,25 procent från juni/juli 2010] helt enkelt inte vara realistisk och den faller därmed också bort som en meningsfull jämförelsenorm.
Nya ledamoten Cecilia Skingsley har i SVT också uttalat sig på liknande sätt. Men Jansson och Skingsley gör sig skyldiga till ett tankefel, genom att blanda ihop två mycket olika sätt att utvärdera penningpolitiken.
Det ena sättet, s.k. ex post-analys, utvärderar penningpolitiken i efterhand, med facit i hand. En sådan analys jämför den faktiska penningpolitiken och dess utfall och måluppfyllelse med en kontrafaktisk alternativ penningpolitik och dess skattade utfall och måluppfyllelse. Det är en sådan ex post-analys som jag har gjort.
Den andra sättet, s.k. ex ante-analys, utvärderar penningpolitiken enbart utifrån den information som fanns vid beslutstillfället. En sådan analys bedömer om Riksbanken, givet den information som fanns vid beslutstillfället, gjorde rimliga prognoser för inflation, arbetslöshet och andra storheter, och om Riksbanken, givet dessa prognoser, fattade beslut om styrränta och räntebana som kunde förväntas leda till bäst måluppfyllelse. Det verkar vara en sådan analys som Jansson (och Skingsley) hänvisar till. Att blanda dessa olika sorts analyser leder till stor förvirring i diskussionen. Här försöker jag reda ut begreppen. Det visar sig att Janssons (och Skingsleys) argument inte tål en närmare granskning.
Ekonomistas 
Senaste kommentarer