Paul Romer blev tradtionsenligt favoriten i årets omröstning på Ekonomistas med 15% av rösterna. Spekulationerna om att Romer skulle få priset späddes förmodligen på av att hans hemmauniversitet av misstag lade ut information på hemsidan om att han fått ekonomipriset (Romer kommenterar detta på sin blogg i ett inlägg med rubriken “Nobel Noise”). På andra plats kom Daron Acemoglu (9%). På delad tredjeplats kom Joshua Angrist, Esther Duflo och William Nordhaus, tätt följda av den ende svensken på listan, Assar Lindbeck. Det fullständiga resultatet från omröstningen finns i det ursprungliga inlägget.
Paul Romer är säkert värd ett helt nobelpris i ekonomi. Men frågan är om han får det i år, då han i artiklar och på sin blogg sågat en betydande del av ekonomisk forskning jäms med fotknölarna. En artikel börjar han med orden: ” For more than three decades, macroeconomics has gone backwards”.
Click to access leo16_romer.pdf
Click to access Mathiness.pdf
Det är en omfattande metodologisk kritik som väl även i viss mån kan sägas träffa den institution som delat ut flera nobelpris till forskare som Romer menar ägnat sig åt pseudovetenskap. Forskare som drivit den vetenskapliga utvecklingen baklänges under de senaste 30 åren.
Bland annat menar han att Prescott ägnar sig åt ”lazy theorizing” i sin matematiserande forskning frikopplad från verkligheten.
Han fortsätter med att beteckna faktaresistensen inom delar av den ekonomiska forskningen med den smått komiska termen, ”post-real”:
“The noncommittal relationship with the truth revealed by these methodological evasions and the “less than totally convinced …” dismissal of fact goes so far beyond post-modern irony that it deserves its own label. I suggest “post-real.”
Han går vidare med att påpeka att man i komplexa matematiska modeller använder ”fakta”, som ej har stöd i empirin:
“The identification problem means that to get results, an econometrician has to feed in something other than data on the variables in the simultaneous system. I will refer to things that get fed in as facts with unknown truth value (FWUTV) to emphasize that although the estimation process treats the FWUTV’s as if they were facts known to be true, the process of estimating the model reveals nothing about the actual truth value.”
Han avslutar med en analys av hierarkier inom forskarsamhället:
“Several economists I know seem to have assimilated a norm that the post-real macroeconomists actively promote – that it is an extremely serious violation of some honor code for anyone to criticize openly a revered authority figure – and that neither facts that are false, nor predictions that are wrong, nor models that make no sense matter enough to worry about…..The trouble is not so much that macroeconomists say things that are inconsistent with the facts. The real trouble is that other economists do not care that the macroeconomists do not care about the facts. An indifferent tolerance of obvious error is even more corrosive to science than committed advocacy of error”.
Denna analys har relevans även för svensk ekonomisk forskning. Senast en forskare vågade sig på en riktig genomgripande kritik av en etablerad professor var väl Villy Bergström om Assar Lindbeck i bidraget till Nationalekonomiska föreningens jubileumsbok 1977?
Click to access 6-7-nl.pdf
Om Romer får priset kommer man därför att i sann ekonomvetenskaplig diplomatisk anda låta han dela det med t.ex Barro. På samma sätt som man gjorde 1974 och 2013. Två olika forskare som hävdar diametralt olika ståndpunkter, där bägge logiskt sett inte kan ha rätt i samma sakfråga, får dela på priset.