Forskare från små länder har ofta svårt att övertyga andra om varför det är intressant att studera just deras förhållanden. Varför ska man bry sig om vad som händer i länder vars befolkning inte överstiger de stora ländernas huvudstäder?
Svenska forskare har dock haft tre unika fördelar, särskilt i förhållande till amerikaner, som betytt mycket för inte minst svenska nationalekonomers internationella framgångar. Dessa tre är:
- Svenska registerdata. Våra detaljerade individdata som täcker hela befolkningen ger oss möjlighet att studera frågor som andra länders forskare bara kan drömma om.
- Välfärdsstaten. Sverige har förmodligen haft världens ambitiösaste välfärdsstat och utgör en ständig referenspunkt i analyser av t ex beskattning och omfördelning.
- Nobelpriset. Om det finns något som triggar de internationella toppforskarna så är det chansen att få världens finaste vetenskapsutmärkelse. Här har svenska nationalekonomer lyckats kapa åt sig en del av mervärdet.
Men kanske är den kanske viktigaste av dessa komparativa fördelar, våra registerdatabaser, på väg att försvinna. Visserligen finns liknande databaser i våra nordiska grannländer (särskilt Norge och Danmark), men det jag tänker på är att navet i världens forskarsamhälle, USA, kan vara på väg att få en.
I ett öppet brev till USAs vetenskapsråd NSF skriver fyra framstående nationalekonomer, David Card (Berkeley), Raj Chetty (Harvard), Martin Feldstein (Harvard) och Emmanuel Saez (Berkeley), att det är hög tid att de amerikanska myndigheterna ger forskarna tillgång till de administrativa registerdatabaser som redan existerar. Under alltför lång tid har amerikanerna tvingats hålla till godo med pyttesmå enkätundersökningar för att studera viktiga frågor gällande människors socioekonomiska situation medan andra länders forskare kunnat använda större databaser. Detta utgör, enligt forskarna, en stort hot mot USAs position som värdens ledande forskningsnation.
Jag har svårt att bedöma om forskarnas krav kommer att tillgodoses. Men om så sker kommer vi svenskar sannolikt att på sikt få det betydligt svårare att bli publicerade i amerikanska topptidskrifter.
Ekonomistas 
“Men om så sker kommer vi svenskar sannolikt att på sikt få det betydligt svårare att bli publicerade i amerikanska topptidskrifter.”
Är det positivt eller negativt? Det är så klart negativt för de svenska forskare som vill publicera saker i amerikanska topptidskrifter, men om man bortser från det så kan det väl knappast vara negativt att göra det enklare att bedriva forskning.
Daniel, det har var ett uppfriskande arligt inlagg. Jag arbetar sjalv nastan uteslutande teoretisk, aven om jag garna onskar att jag gjorde mer “applied stuff” (men livet ar for kort 😉 ). Men jag har daremot manga kollegor dock inom den applicerade delen, och tyvarr maste jag saga att stora delar av deras arbetstid gar at att hitta “unika dataset” som de har monopolrattigheter till i flera publikationer framat i tiden. Nar betoning ligger sa starkt pa “unik” sa blir forstas fragestallningen och metodutvecklingen lidande. De mest framgangsrika publikationsmassigt ar de som ar de mest framgangriska som rent-seekers. Oppna registerdata kan nog forandra detta till det battre.
Andreas, jag ar personligen overtygad om att detta kommer forandra forskningen till det battre. Det ar givetvis ingen Pareto-forbattring, som du papekar, men aggregerat tror jag effekten kommer vara starkt positiv.
Jag finner det mycket osannolikt att dessa databaser skulle öppnas för forskare hör i USA.
Förtroendet för institutioner är just nu i USA i en All-Time-Low. Kongressen ligger snart nära endast 10 % förtroende. Medias förtroende har fallit som en sten, endast 40 % anser att media rapporterar korrekt.
Motståndet mot elitism och social ingenjörskonst är kompakt. Detta är dock inget nytt men har fått förnyad kraft. 70 % av amerikanerna ser den svenska välfärdsstaten som en anti-tes till sina egna värderingar.
Att nu i dessa tider tillåta forskning för att kunna implementera social ingenjörskonst ala Sverige med en Republikansk majoritet i kongressen samt möjligen även i senaten finner jag näst intill omöjligt. I synnerhet som 80 % av amerikanska forskare, även bland nationalekonomer, är till vänster och i de flesta fall långt till vänster.
Så Daniel jag tror inte att inom överskådlig framtid kommer vi att få se forskare få tillgång till de amerikanska databaserna, i synnerhet inte med forskare som Saez som skrivit under uppropet. Han är en Bete Noire för fiskalt konservativa politiker iom att hans forskning kring inkomstklyftor kom att användas av Demokratiska politiker i valet 2008. Det ständigt återkommande populistiska temat att den amerikansk medelklassen hade fallit tillbaka och att den rikaste 1 % dragit ifrån.
Jag tycker det vore bra med tillgång till databaserna så att det blir möjligt att göra större studier med bättre säkerhet i resultaten. Det blir möjligt att på ett lättare sätt motbevisa Saez och hans gelikars teser.
Väldigt intressant kommentar, Alexander. Jag håller det inte för osannolikt att du har helt rätt. Motståndet mot social ingenjörskonst och försvaret för den personliga integriteten känns närmast väntade som anledningar.
Däremot visste jag inte att fransmannen Saez som person var så pass känd bland amerikanska politiker. Jag vet att hans toppinkomstpapper med Piketty fick genomslag men samtidigt är det ju universitetsforskning utan tydlig politisk avsändare (även om innehållet är politiskt anstruket).
Daniel,
När det gäller Saez så har jag om jag inte missminner mig helt att hans forskning refererats mycket av Biden och Clintons.
En stor del av Obama/Biden och demokraternas framgångar kom av att populistiskt använda Saez/Pikettys forskning.
Republikanerna är inte dumma. Inte heller de Think Tanks som kollar skatter American Enterprise Institute, Heritage foundation, Cato institute mfl.
CATO har kraftigt försökt motbevisa Saez/Piketty och de har haft ett livligt kommentars utbyte..
CATO kommer för övrigt snart med en rapport för att visa att det Piketty/Saez kom fram till inte var hela sanningen. De menar att deras forskning är missvisande.
The Great Inequality Debate, by Alan Reynolds