Det där med statsbidrag och byråkrater

Vissa forskningsrapporter verkar ha lika många liv som katter, och dyker upp åter och åter i media. Detta gäller t ex den rapport som jag, Matz Dahlberg och Heléne Lundqvist Nilsson släppte i augusti på IFAU där vi visade att ökade generella statsbidrag ökade sysselsättningen inom den kommunala administrationen men inte i någon annan sektor. Denna uppsats användes flitigt av Svenskt Näringsliv som ett argument mot extra statsbidrag till kommunerna i följd av den ekonomiska krisen och idag citerar Timbro-ekonomer studien på DN, och säger sig ha gjort en vidareutveckling av densamma.

Själv var jag, liksom Ekonomistas-Martin och även Finanspolitiska rådet, stor anhängare av att ge mer pengar till just kommunerna för att på så sätt stävja den ekonomiska krisen. Hur kan jag tycka så och samtidigt hävda att vår forskningsrapport är gedigen och rättvisande?

Det finns två saker som gör mig övertygad om att både forskningsrapporten och regeringens politik är riktigt (i alla fall vad gäller statsbidragen). För det första så kännnetecknas den period vi studerar i rapporten av ett tämligen gott ekonomiskt läge för kommunerna. Det är knappast troligt att statsbidrag har likadana effekter i hög- som lågkonjunkturer. För det andra så har vi i en revision av rapporten undersökt hur utgifterna snarare än antal anställda påverkas av generella statsbidrag. När vi gör det finner vi att en stor del av pengarna går till t ex fritid och rekreation, infrastruktur och även barnomsorg. I figuren nedan framgår hur en krona mer i statsbidrag per capita påverkar utgifter per capita i olika sektorer. Dessutom finner vi att även lönerna i de övriga sektorerna påverkars positivt.

Comments

  1. Thomas Jansson says:

    Finns det någon ”forskning” som visar hur stor del av Volvos resurser som används till att tillverka och sälja bilar, jämfört med hur stor del som används till administration?

  2. Thomas, jag känner inte till det forskningsområdet, men håller med om att det vore en väldigt intressant jämförelse.

  3. SKL svarade på Timbrorapporten med att ”andelen som arbetar med administration i kommuner och landsting är ca 12,5 procent, i staten ca 15 procent och i näringslivet 15-20 procent.”

    SCB och SKL själva anges som källa, men jag har ingen aning om hur de har räknat.

  4. Då staten framförallt sysslar med administrativa uppgifter vore det ytterst märkligt om inte staten hade högre andel administratörer än kommunerna och landstingen. Skillnaden på 2,5 procentenheter förefaller i detta ljus liten, inte minst då kommuner och landsting nästan uteslutande existerar för att driva verksamhet.

  5. Högskola, försvar och rättsväsende står för en betydande del av de statsanställda och får väl ändå betraktas som huvudsakligen icke-administrativ verksamhet?

    Annars håller jag med dig om att vi borde hitta betydligt fler administratörer i staten. Men använder man Timbros definition (SSYK-grupp 247: Administratörer i offentlig förvaltning) är 11 procent av de som jobbar i statlig förvaltning administratörer jämfört med 2,3 procent av de anställda i primärkommunal förvaltning.

    Alltså:
    1) Man måste man nog gräva ner sig lite mer i klassificeringar innan man kan säga så mycket.
    2) Timbros ”explosionsartade” ökning av byråkrater motsvarar en mycket liten del av såväl nyanställda som stocken av kommunalt anställda.

  6. Valle says:

    När allt fler av de verksamheter som kommunen förr utförde med egen personal och organisation istället skall läggas ut på entreprenad så blir det så här. Istället för att kommunen har människor som arbetar prakiskt => med den overhead det medför, så skall en extern organisation (entreprenören) ha samma overhead och kommunen skall ha administratörer som är inköpare, upphandlingsexperter, kontrollanter och inspektörer, o.s.v. Skrämmande ofta sköts upphandlingen av människor som inte kan något om det som skall upphandlas. Hur skall de kunna något om det när ingen i den egna organisationen arbetar med det?

  7. Thomas Jansson says:

    Befattningsstatistik är lurig då administration skall mätas
    Inom vissa sektorer räknas alla chefer och planerare som verksamhetspersonal fast de egentligen sysslar med administration
    Ex:
    – En klinikföreståndare (sjuksköterska) på landstinget som utför enbart adminstrativa arbetsuppgifter räknas inte som administratör.
    – Inom vissa sektorer räknas alla chefer som verksamhetspersonal fast de egentligen sysslar med administration.
    -Om en skoladminstratör ersätts med en biträdande rektor som utför samma arbetsuppgifter, så minskar administrationen kraftigt på den skolan.
    – Inom stora tillverkningsföretag ägnar sig horder av ingenjörer och tekniker åt olika former av teknisk administration som kan vara nog så byråkratisk.

  8. jurgen says:

    Om det är på detta sätt ni känner ang. artikeln som fåt så mkt upmärksamhet och som citerar er borde en artikel i DN eller SvD vara på sin plats av dig Eva.

  9. Roger says:

    Det intressanta är kanske att försöka mäta overheadkostnader, men det finns väl inga bra metoder för att göra det på offentlig sektor?

    Jag har jobbat i statlig förvaltning de senaste sju åren och det saknas i många fall administrativt stöd. Detta leder till att man som handläggare använder mycket tid för internadministration (boka resor, fylla i reserräkningar, tidrapportera, faxa, kopiera, byta toner på skrivare (och fax och kopiator), fylla på papper, sortera post, fixa trasiga kaffebryggare, byta glödlampor och flytta prylar mellan olika tjänsterum osv.)

    Den typen av ineffektivitet syns inte, på annat sätt än att produktionen sjunker (men den mäts sällan på individnivå) eller att kvaliteten blir lägre (något som helller aldrig följs upp).

    I sämsta fall kan rapporter som den från Timbro leda till ännu färre personer som ger administrativvt stöd till verksamheten, och en mindre effektiv förvaltning.

    En annan intressant del av debattartikeln, som inte lyfts fram så mycket i kommentarerna, är ju upplysningen om att det saknas oberoende revision av kommuner och landsting vilket kanske förvånar många.

    • Angående det sista om oberoende revision så röstade riksdagen nyligen ja till en proposition om stärkt oberoende. Om det gör revisionen tillräckligt oberoende är jag däremot inte så säker på, ledamot och ersättare i fullmäktige ska inte längre vara valbara som revisorer.

    • Det du beskriver är väl klassiskt. Man skär ner på byråkratin med resultatet att läkare och poliser sköter skrivbordssysslor istället för att möta patienter eller patrullera på stan (fast i det senare fallet är jag glad över att puckona som blir poliser är upptagna med administration. Någon som forskat kring de som antas till polishögskolans begåvning, civilkurage och testosteronnivåer på samma sätt som det forskats kring lärarstudenter?).

  10. Alex says:

    Eva Mörk skriver:

    ”av figuren nedan framgår hur en krona mer i statsbidrag per capita påverkar utgifter per capita i olika sektorer. Dessutom finner vi att även lönerna i de övriga sektorerna påverkars positivt.”

    Det jag tror Timbro menar är att dessa ökade utgifter inte får någon effekt för ökad service för medborgarna. Sedan är ju frågan huruvida keynesiansk stimulans politik är det rätta receptet eller om det långsiktigt kommer att förvärra statens finanser och förlänga recessionen. Det är dock en annan debatt. Om man nu som Sverige i viss mån och USA i synnerhet bör politiker välja de kenyesianska stimulanser som ger mest nytta och minst skada. Timbro verkar ställa frågan om detta verkligen är det bästa. De verkar anse att det är rent skadligt både på kort och lång sikt.

    När det gäller mer resurser till offentlig service, jag talar nu inte hör om Baumol effekten som sådan, så är det uppenbart att trots att resurser på vård, skola och omsorg fördubblats realt så har inte antalet vårdtimmar, elevtimmar samt patientkontakter ökat. Det innebär att varje satsad krona har lett till ökade löner samt fler individer som inte sysslar med elev, medborgar- eller patient kontakt. Detta är speciellt uppenbart inom skolan och vården.

    Enligt mitt förmenande är detta en funktion av centralisering och ”diseconomies of scale”. Mer resurser ger inte mer effekt för medborgaren, patienten och eleven.

    I USA har det just skrivits en bok om skolsektorn ”The Secret of TSL: The Revolutionary Discovery That Raises School Performance” av William Ouchi.

    USA har en TV kabel kanal kallad CSPAN, den har under helgerna 48 h nonstop program om nya non-fiction böcker. Klicka på länken ovan och ni kommer till programmet.

    TSL står för Total Student Load, vilket definieras med lärare som har elevkontakt, inte antalet anställda lärare. Ju fler anställda/byråkrater eller lärare om inte sysslar med direkt elevkontakt minskar TSL. Den studie som ligger till grund för boken är inte gjord på vad människor säger sig tycka utan mäter vad som gjorts. Huvudtesen som också visas är att ju mer decentraliserad besluten och framför allt budgeten desto färre central byråkrater samt icke elevkontakt personal finns det. Rektorn allokerar mer pengar till att nyanställa lärare och höja löner. Resultaten för eleverna när det gäller inlärning i dessa skolor är remarkabla. Centralbyråkratierna inom dessa områden har kraftigt bantats samt deras centralstyrning av budget medel har minskat från 80 % till 20 %.

    Jag antar att samma sak gäller i Sverige. Förmodligen i ännu högre grad. Jag talade med en kommunal politiker i en Stockholms förort. Denne talade om för mig att 80 % av kommunens skatteintäkter redan var styrd av statliga regler och förordningar om hur dessa pengar får användas både av kommun politiker samt den enskilda skolan, rektorn. Sannolikt är det även så inom de flesta landstingskommunal verksamheter. Om nu mer pengar ska ges till kommuner så behövs samtidigt en kraftig nedmontering av centrala statliga regler, direktiv och byråkratier ske samt en kraftigt ökad autonomi och utbildning ges de enskilda skolledarna och vård och omsorgsgivare.

    Jag ser Timbros kritik gå något fel, men de har rätt i sak. Det är meningslöst att ge kommuner mer pengar utan krav på reformer, det leder möjligen till att arbetstillfällen bibehålls men leder på sikt till sämre service samt högre skatter för elever och patienter.

  11. Alex says:

    Oops! Missade HTML.

    ”The Secret of TSL: The Revolutionary Discovery That Raises School Performance” av William Ouchi.

    USA har en TV kabel kanal kallad CSPAN, den har under helgerna 48 h nonstop program om nya non-fiction böcker. Klicka på länken ovan och ni kommer till programmet.

  12. Thomas Jansson says:

    Alex:
    Du skriver:
    ” När det gäller mer resurser till offentlig service, jag talar nu inte hör om Baumol effekten som sådan,uppenbart att trots att resurser på vård, skola och omsorg fördubblats realt så har inte antalet vårdtimmar, elevtimmar samt patientkontakter ökat.”
    Det är möjligt att du har rätt i detta, men finns det någon som helst svensk statistik som stödjer detta påstående?

    Upplevelsebaserade undersökningar inom detta område måste tas med en stor nypa salt, men som jag minns sjukvården på 80-talet, så var det nästan omöjligt att få träffa en läkare. Sen har väl i alla fall skolan decentraliserats de senaste 17 åren, men detta har uppebarligen inte (enligt din uppfattning) lett till ökad ”TSL”.

  13. Industrisamhällets kris och det politiska planet”…På tjuguhundratalet har vi fått se ett försök till samling i två block igen, men mycket tyder på att detta inte kommer att bli så enkelt som en del hoppas på. Räddningsförsöket för höger-vänster konfliktens debattmonopol är nog dömt att misslyckas i längden. …”

  14. @Thomas,

    När det gäller undersökningar så finns dessa gjorda. Det finns bl.a. jämförelser mellan svensk och dansk sjukvård. Om jag kommer ihåg det rätt så träffar danska allmänläkare dubbelt så många patienter. Det har bl.a. med att göra med incitamentssystemet för danska allmänläkare. Jag har inte sparat dessa och kommer tyvärr inte ihåg vem som gjort dem.

    När det gäller TSL så, om du tittat på CSPAN programmet, så ger inte decentralisering i sig någon märkbar effekt. De nämner just en studie som gjordes om decentralisering i Detriots skoldistrikt. Inga mätbara effekter.

    Det som TSL rapporten säger och har mätt är att det krävs decentralisering av ekonomin och beslutsrätten. Jag skrev att det gått från 80 % central beslut och centraldirektiv till 20 %. I Sverige har skolan decentraliserats, kommunaliserats men jag är av den uppfattningen att direktiv och finansiering beslutas till största delen av riksdag, skolverket samt kommunal politiker och kommunal byråkrati, inte av den lokala rektorn. Jag tog upp i mitt tidigare inlägg att ett tecken på detta att 80 % av en kommuns budget redan är bestämd av statliga regler, förordningar samt ekonomisk styrmedel. Det innebär att den lokale skolledaren har sannolikt mindre än 20 % egen beslutande rätt.

  15. Thomas Jansson says:

    Alex:
    Det finns stora skillnader mellan svensk och dansk primärvård, det har du helt rätt i…. MEN: Min tveksamhet handlade snarare om den UTVECKLING INOM svensk offentlig sektor som du beskriver:
    ”….. trots att resurser på vård, skola och omsorg fördubblats realt så har inte antalet vårdtimmar, elevtimmar samt patientkontakter ökat.”
    Jag har i alla fall inte sett någon trovärdig statistik eller större undersökningar som styrker den UTVECKLING du beskriver.

  16. Jag skrev tidigare att jag läst om detta. Det var i början av 2000 talet. Jag får försöka att leta igenom mina arkiv.

    Den svenska offentliga sektorn tillhör bland de minst effektiva offentligia sektorerna inom OED när det gäller använding av skattekronor. Det är ett indirekt tecken på att den svenska offentliga sektorn har lägre TSL en omvärlden. Se ”Public sector efficiency: An international comparison”, Ludger Schuknecht, Antonio Afonso och Vito Tanzi (2003)

    Av rapporten framgår att endast 60 öre av varje svensk skattekrona kommer till brukaren till del. Inom vissa sektorer som vården, polisen och skolan är andelen mindre än 50 %. Inom EU ligger snittet på 70-75 % en ökning till de nivåerna i Sverige skulle öka effektiviteten av varje använd skattekrona med 40-50% %.

    ”Public sector efficiency: An international comparison”,Ludger Schuknecht & Antonio Afonso & Vito Tanzi (2003)

    We compute public sector performance (PSP) and efficiency (PSE) indicators, comprising a composite and seven sub-indicators, for 23 industrialised countries.

    The first four sub-indicators are ”opportunity” indicators that take into account administrative, education and health outcomes and the quality of public infrastructure and that support the rule of law and a level playing-field in a market economy.

    Three other indicators reflect the standard ”Musgravian” tasks for government: allocation, distribution, and stabilisation. The input and output efficiency of public sectors across countries is then measured via a non-parametric production frontier technique. JEL Classification: C14; H50

  17. Thomas Jansson,

    Detta beskriver vad jag försökt säga på ett mycket tydligt sätt. I mina ögon råder det inga tvivel att det är på samma sätt inom den svenska skolan

    Vermonts Guvernör Douglas på CSPAN (Vermont är den mest ”liberala”, med det förstås inte vad som i Europa menas med liberal, delstaten i USA. Kanske närmast att likna vid det centerpartiets och folkpartiets ungdomsförbund drev för politik på 70 talet, åsa-nisse marxism.

    Douglas om Total Student Load

    Since 1997, school staffing levels have increased by 23 percent, while our student population has decreased by 11.5 percent. The number of teacher’s aides has gone up 43 percent. The number of support staff has gone up 48 percent. For every four fewer students a new teacher, teacher’s aide or staff person was hired. There are 11 students for every teacher – the lowest ratio in the country – and a staggering five students for every adult in our schools. With personnel costs accounting for 80 percent of total school spending, it’s no wonder that our K-12 system is among the most expensive in the nation at $14,000 per student per year.

    Current staffing and compensation levels cannot be maintained as the student count continues to decline. If we simply move from our current 11 to 1 student/teacher ratio to 13 to 1, we would still have one of the lowest ratios in the country, while saving as much as $100 million. If we want to make education costs sustainable, we must return balance to classrooms. I propose that over four years we bring our statewide student/teacher ratio to affordable levels.

    Douglas om överväldingande byråkrati inom utbildningsväsendet

    Our school governance structures are a vestige of the 19th century and, like our unsustainable personnel costs, must be reformed. We have 290 separate school districts –- one for every 312 students –- 63 different supervisory bodies and a State Board of Education. That’s a total of 354 different education governing bodies for a state with only 251 towns.

    Douglas om finansiering av den allmänna skolan

    At the root of our education funding challenge is a system that’s substantially eroding local control. Each year the connection between your school budget vote and your property tax bill becomes more and more distant. . . our education funding regime has grown into an unmanageable maze of exemptions, deductions, prebates, rebates, cost-shifts and hidden funding sources. Overlapping rings of complexity keep all but a few experts from understanding the many moving pieces. This is not good tax policy, not good government, and, if you ask most Vermonters, not good for much of anything. It’s time to pull back the curtains and let the sun shine in on how education is funded. Transparency – Who is paying? What are we paying for? What are the results?

    Douglas om den extrema statliga regleringen av skolan

    Currently, Vermont schools are prohibited by law from accessing out-of-state distance learning programs … If a school sought to provide a new Chinese program for this student, or even a group of students, they would have to hire a new teacher with the expertise – a costly step. Allowing students to access approved distance learning programs from around the country is a simple, affordable change we can make to improve quality

    H-T CATO @ Liberty blog

Trackbacks

  1. […] 6:36 f m Åren 2001 till 2007 växte det totala antalet anställda i Sverige med 5,7 procent. En yrkeskategori utmärker sig… ”administratörer i offentlig förvaltning” växte under perioden i antal från 37492 […]

  2. […] bestämmer här. Jag menar bestämt att det är en korrumperad press, och byråkrater som gör det. Det anställdes enorma mängder ”tjänstemän” 2001-2007 av statsapparaten, och tanken har föresvävat mig att de allihop har ett uppdrag – och det är att ta över […]

  3. […] Ekonomistas, Hamiltons Blandning; Göran Pettersson; Robert Noord; Jörgen Danielsson; Christoffer […]

  4. […] är det att även Eva Mörk, en av de ekonomer som den aktuella Timbrorapporten åberopar, har vissa invändningar mot Timbros sätt att tolka […]

  5. […] klasserna i sina skolor är dock oklart. Om man enbart satsar på höjda statsbidrag är ju risken stor att dessa hamnar någon helt annanstans i budgeten. E-postSkriv utTwitterFacebook Filed Under: […]

Lämna ett svar till Roger Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s