Regeringen backar om bonus i AP-fonderna

Fick Antonia regeringen att ändra sig?

Fick Antonia regeringen att ändra sig?

Ett av vårens mest kritiserade regeringsbeslut var totalstoppet för rörlig ersättning i AP-fonderna som presenterades den 20 april 2009. Näringslivets tungviktare, bl a Urban Bäckström och Antonia Ax:on Johnsson, anklagade regeringen för politisk styrning av AP-fonderna i strid mot AP-fondslagen som ger AP-fonderna stor självständighet gentemot regeringen (2000:192). Frederik Federley KU-anmälde även regeringen på samma grund. Även Ekonomistas-Jonas var kritisk.

Men nu verkar regeringen och ansvariga statrsrådet Mats Odell ha backat i det tysta. I sin stora utvärdering av AP-fonderna från den 20 maj 2009 smyger nämligen regeringen in en reträtt från sin skrivelse i april och AP-fonderna uppmanas följa lagen, dvs besluta självständigt om sin egen verksamhet,  istället för skrivelsen. Så här skriver man:

Riktlinjerna inkräktar inte på pensionsöverenskommelsen, som ligger fast. Det övergripande målet är och förblir hög långsiktig avkastning. AP-fonderna ska inte ta näringspolitiska eller ekonomisk-politiska hänsyn. Regeringen har inte heller någon avsikt att detaljstyra fonderna. (Skr 2008/09:132, s 79)

Lite längre ned i skrivelsen blir regeringen än mer explicit:

Riktlinjerna riktar sig till AP-fondernas styrelser som har att inom ramen för de mål för placeringsverksamheten som lagstiftningen anger omsätta riktlinjerna på ett ansvarsfullt sätt. I riktlinjerna uttalas vidare bl.a. att AP-fonderna ”i dialog med övriga ägare” ”bör” ”verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt” också i de företag som AP-fonderna äger. Formuleringarna klargör att fondernas styrelser har det nödvändiga utrymmet att göra egna avvägningar. (Skr 2008/09:132, s 79, min kursivering)

I sina riktlinjer från 20 april ville regeringen kapitalisera på den opinonsvind mot bonusar som ven i Sverige under våren. Beslutet var dock överilat eftersom det stod i strid med den självständighet som AP-fondslagen stipulerar. I skrivelsen från 20 maj har dock Mats Odell lyckats med konstycket att retirera från riktlinjerna (dvs att uppmana AP-fonderna att följa lagen och inte riktlinjerna) utan att offentligt ta avstånd från dem. Man kan nästan höra viskningen från Mats till Antonia och Urban: ”Striden är slut, andas ut, njut!”.

Hat tip: OE

Comments

  1. Tyvärr inte!
    Skrivelsen har kommit till riksdagen och behandlas i oktober i Finansutskottet och voteras om i november 2009. Mp och V brukar motionera; se f.g. års riksdagsbehandling.(Länk till skrivelsen: http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=37&doktyp=prop&rm=2008/09&bet=130&dok_id=GW03130).

    Regeringstexten – som du delvis citerat – rör först regler om bonusar i förvaltningen av AP-fonderna, och först därefter AP-fondernas agerande i de företag som AP-fonderna har ägande i. Det är ju det senare som är kontroversiellt, men knappast det förra.

    Förvaltningen av AP-fonderna:
    ”Mot bakgrund av ersättningsvillkorens stora betydelse för allmänhetens förtroende har regeringen beslutat om separata riktlinjer för anställningsvillkor i AP-fonderna, som bl.a. minskar utrymmet för rörlig lön. Genom regeringens skrivelse med redovisning av AP-fondernas verksamhet år 2000 uttalade den dåvarande regeringen att regeringens policy för bonusprogram i statliga bolag även bör vara vägledande för hur AP-fondernas bonusprogram utformas (skr. 2000/01:131 s. 48). De nya riktlinjerna syftar till att tydliggöra en ordning som har varit rådande sedan 2001. Riktlinjerna utgör en del av regeringens policy för styrning och utvärdering av AP-fonderna (bilaga 1).
    Riktlinjerna inkräktar inte på pensionsöverenskommelsen, som ligger fast. Det övergripande målet är och förblir hög långsiktig avkastning. AP-fonderna ska inte ta näringspolitiska eller ekonomisk-politiska hänsyn. Regeringen har inte heller någon avsikt att detaljstyra fonderna.”

    Sedan skriver regeringen:

    ”Rollen som aktieägare medför emellertid ansvar. Hur AP-fonderna använder detta ansvar har stor betydelse för allmänhetens förtroende, särskilt mot bakgrund av det rådande, svåra samhällsekonomiska läget. Riktlinjerna riktar sig till AP-fondernas styrelser som har att inom ramen för de mål för placeringsverksamheten som lagstiftningen anger omsätta riktlinjerna på ett ansvarsfullt sätt.
    I riktlinjerna uttalas vidare bl.a. att AP-fonderna ”i dialog med övriga ägare” ”bör” ”verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt” också i de företag som AP-fonderna äger. Formuleringarna klargör att fondernas styrelser har det nödvändiga utrymmet att göra egna avvägningar.”

    Slutsats:
    Möjligen är slutklämmen ”att fondernas styrelser har det nödvändiga utrymmet att göra egna avvägningar” en mildring av tidigare direktiv-uttalanden, men det är så vagt att jag inte skulle fästa större vikt vid det så länge som inte Mats Odell å hela regeringens vägnar bekräftar en sådan tolkning.

    Problemet är väl inte heller med den nuvarande regeringen, särskilt inte efter den kritik som den fått utstå, utan de ändringar i användningen av AP-fondernas medel som en rödgrön regering kan tänkas vilja göra om olyckan skulle vara framme i valet 2010. T ex föreslog oppositionsledaren att AP-medel skulle användas för kapitaltillskott till Saab.

  2. Varför används inte AP-medel till att bygga ut järnvägar, snabbtåg och rejäla satsningar på bland annat naturvetenskapliga ämnen i grundskolan? Då skulle det gå bra för Sverige. Går det bra för Sverige så går det förhoppningsvis även bra för pensionärerna.

  3. Ung – varför köper du inte aktier eller liknande i järnvägsrelaterade bolag etc? Då går det bra för dig och då behöver du inte bry dig om hur det går för Sverige.

  4. AP-fonderna måste givetvis synas ur ett feministiskt genusperspektiv, för som någon Hewitson tydligen sagt redan 2001:

    “Konstruktionen av den maskuline separata ekonomiska agenten, den universelle Robinson Kruse, stiger upp ur en fond av kvinnokroppar och kvinnligt omsorgsarbete. Denna fond har neoklassisk teori valt att lägga utanför sig själv vilket lett till att teorin inte fullt ut reflekterar verkligheten vilket den dock säger sig göra. Istället ignorerar den de mänskliga aspekter som den feminint genuserade personligheten representerar.”

    Den maskuline ekonomiska agenten befinner sig dock på
    ett sjunkande skepp där kvinnans obetalda arbete ligger under vattenytan, som ni kan se på sidan 34 i ”Pengar nu!”
    som finnes här: http://www.sverigeskvinnolobby.se/home/page.asp?sid=2357&mid=2&PageId=52468

    Genuseriet måste snart få en stor statlig bonus för allt sitt kvalificerade trams! Här har ni något i Nobelprisklass:
    http://www.hsv.se/download/18.539a949110f3d5914ec800082313/isbn_91-85027-37-5.pdf

  5. Carl, tack för dina klargöranden. Jag instämmer förstås i att det är frågan om AP-fondernas ägarstyrning i bolag de har stora aktieposter i som är den relevanta frågan. Min (och andras) läsning av skrivelsen var att han ångrade sig snart efter utspelet och att detta blev den perfekta bakvägen ut. Och att luddigheten var avsiktlig i det att den gav utrymme åt AP-fonderna att agera som de ville. Men kanske har jag övertolkat Odells skrivningar en smula.

    Likväl är det skrämmande att se hur politikerna — från båda lägren — nu börjar nagga AP-fondernas oberoende i kanten. Jag missade Sahlins utspel om att använda AP-fondsmedel till SAAB men blir inte förvånad. Hennes näringspolitiske talesman Tomas Eneroth har ju tydligt krävt ett aktiv industristöd till f d svenska biltillverkare.

    Tanja, kul instick. Riktig Sokal-känsla. Tack för tips om HSV-rapporten!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s