Inom psykologin finns termen confirmation bias. Den innebär i korthet att människor tenderar att okritiskt ta till sig information som bekräftar ens egna uppfattningar. Det kanske senaste exemplet på denna bias uppvisade Gudrun Schyman i en artikel i Dagens Industri där hon kräver lag om könskvotering i företagsstyrelser.
Problemet med Schymans krav är inte att det saknar principiella eller ideologiska motiveringar. För de finns — på samma sätt som principiella och ideologiska argument mot ett sådant kvoteringkrav också finns (se bl a översikter här och här).
Nej, det som gör Schymans utspel problematiskt är att det inte motiveras med vare sig principer eller ideologi, utan med påstående om att jämställda styrelser är mer ekonomiskt lönsamma. Hon hänvisar till några rapporter från finska näringslivsdelegationen EVA, den amerikanska kvinnopåtryckargruppen Catalyst och mångsysslaren Roy Adler. Men dessa “rapporter” är enbart summariska översikter utan några stöd för Schymans påståenden (vilket hon också borde känna till eftersom Henrik Jordahl och jag påpekade just detta för henne i ett publicerat svar i DI förra året på en annan debattartikel hon skrivit i samma ämne).
Som ekonom tar det emot att behöva låna förklaringar från andra vetenskaper. Men kanske är det ändå så att Schymans beteende bäst förklaras av att hon drivs av en confirmation bias i hur hon samlat argument för sina ståndpunkter. En alternativ ekonomisk förklaring skulle vara att det handlar om ren och skär rent-seeking (dvs hon ser fram emot att själv bli en av de kvinnor som kvoteras in till lukrativa styrelseuppdrag). Men den tror jag mindre på…
Ekonomistas 
Intressant påpekande. Men nu är det väl inget unikt i att opinionsbildande människor (och speciellt politiker, se exempelvis Björklunds skolforskningsdebatt) använder haltande underlag för att driva sin ideologiska vilja. Det är väl snarare normen. Det intressanta är istället att ni valt just Gudrun Schyman för att exemplifiera detta. Man undrar om inte inlägget säger mer om författarens inställning till kvinnor med vissa åsikter, än om confirmation bias. Mycket spekulation för att driva igenom något som man redan verkar övertygad om. Att man dessutom hinner spekulera i att hon driver sin linje för personlig vinning känns mest omodernt, speciellt som ni vill referera till jämställdshetsdebatten i rubriken.
Jonas, du har förstås rätt i att det inte är bara Gudrun Schyman i det här landet som uppvisar confirmation bias. Detta understryker bara vikten av att andra påtalar när det inträffar, och då i synnerhet om så sker på debattplats i en av våra största dagstidningar.
Och lustigt att du också efterlyser motsvarande granskning av utbildningsminister Jan Björklund, eftersom Ekonomistas i tidigare inlägg påtalat faktafel i just hans retorik i skolfrågan (som säkert delvis orsakats av confirmation bias).
finns d någon (seriös) forskning som visar att jämställda styrelser är mindre ekonomiskt lönsamma? annars kan man väl tänka sig att resultat från forskning av d här slaget skulle kunna bli något av självuppfyllande profetior. vore också intressant att se lite ekonomistas-resonemang kring d som ali esbati skriver på sin blogg (t.ex. om nationalekonomin som vetenskap).
Bob, det finns inte mycket seriös forskning på detta område, vilket Henrik Jordahl och jag belyste i en Axess-artikel förra året. Huvudanledningen torde vara brist på bara data. Den kanske bästa studien internationellt sett är Adams & Ferreiras opublicerade WP (som Ekonomistas tidigare diskuterat) som finner olika resultat av fler kvinnor i styrelserna beroende på hur välskötta företagen verkar vara. I sin slutsats lyfter de intressant nog fram att kvotering på det stora hela skulle göra mer från än till och att det därför inte är någon bra idé. Men man kan diskutera generaliserbarheten till andra länder.
“Som ekonom tar det emot att behöva låna förklaringar från andra vetenskaper. ”
Detta känns som ett typiskt citat av en ekonom tycker jag. Allting kan inte förklaras i ekonomiska termer.
“Som ekonom tar det emot att behöva låna förklaringar från andra vetenskaper.”
🙂
Och bara för ngr veckor sen skrev en skibent på den här bloggen och undra varför nationalekonomer inte får ngt utrymme i samhällsdebatten. Nu har vi svaret…
Ande och Geoffrey, ja, ekonomer är sannerligen inte de enda som kan tillföra värdefulla insikter i samhällsdebatten. Detta är ekonomer mycket väl medvetna om och ekonomer har sedan lång tid försökt lära av andra vetenskaper för att berika sin egen beskrivning av samhället. Exempel på detta är att t o m ekonomipriset till Nobels minne tilldelats historikerna North & Fogel, matematikerna Allais och Merton och psykologen Kahneman.
Nuförtiden är det inte ovanligt att toppforskare i nationalekonomi sida vid sida med genetiker, hjärnforskare, kriminologer, antrolopologer, arkeologer och andra vetenskapare. Så kanske var mitt uttalande snarast ett tecken på att jag inte hänger med i utveckling inom mitt eget ämne. Tillbaks till skolbänken!
Nåja. Du, Daniel, är tyvärr inte ensam om att låsa sig vid det egna ämnet. Det är ngt som drabbar oss alla. Jag skyller på tidsbrist samt brist på genuint intresse.