Nya milleniemål till 2030

År 2000 presenterade FN ett antal ambitiösa målsättningar för arbetet att bekämpa fattigdom i världen. Dessa så kallade milleniemål (Millenium Development Goals, MDGs) anger i åtta punkter vad man hoppas uppnå till 2015. Man kan säga mycket om denna typ av breda mål men de har utan tvekan skapat ett visst fokus på enkla mått att arbeta mot. Målet att halvera andelen absolut fattiga från 47 procent 1990 uppnåddes redan 2010 (då andelen var 22 procent) och inom områden som att sänka spädbarns dödlighet och bekämpa HIV/AIDS, malaria och andra sjukdomar har också stora framsteg gjorts. (Absolut fattigdom definierades om av Världsbanken 2008 till att betyda att leva på mindre än 1,25 dollar om dagen i 2005 års penningvärde och  köpkraftsjusterat). Siffrorna är svindlande; jämfört med 1990 dör 14 000 färre barn per dag (men fortfarande dör cirka 19 000 barn varje dag i huvudsak av sjukdomar som kan behandlas), sedan år 2000 har vaccinationer räddat drygt en miljon människor från att dö i malaria (men 2010 dog fortfarande 660 000 människor, mest barn, i sjukdomen), osv. (Läs den senaste uppföljningen av målen här). Kort sagt, mycket har blivit bättre men mycket återstår också att göra.

Eftersom 2015 närmar sig har FN under det senaste året arbetat med att ta fram nya målsättningar för den kommande 15 års-perioden fram till 2030. En kommission har tillsatts och en del av deras arbete har resulterat i en rapport med förslag som presenterades och diskuterades på en konferens arrangerad av SITE i förra veckan. Rapportens huvudförfattare Homi Kharas underströk i sin presentation att arbetet inte bara handlat om att sätta upp en nya milleniemål utan att tänka igenom en ny agenda. Jämfört med de tidigare formuleringarna är de nya målen mer inriktade på att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar transformation av länder. Detta handlar både om miljöhänsyn och om att skapa lika förutsättningar för hela befolkningen. Formuleringarna har också tydliga spår av ett bredare välfärdsperspektiv. Fred och säkerhet är inte bara instrumentellt viktiga utan mål i sig, tillväxt måste innebära inte bara BNP/capita ökningar utan också en ökad ekonomisk diversifiering (för att vara långsiktigt hållbar och mindre känslig för chocker), etc. Det finns också en tydlig skillnad i språkbruk, bort ifrån ett ”donor-recipient”-perspektiv och ifrån ”assistance” till ”investment”. Detta till trots är de faktiska målens formuleringar ganska lika de tidigare milleniemålen: 1) End poverty, (jämfört med MDG1 ”Eradicate extreme poverty and hunger” 2) Empower girls and women (MDG3 ”Promote gender equality and empower women”), 3) Provide quality education and life-long learning (MDG 2 ”Acheive universal primary education”), osv.

Ett av de mest optimistiska budskapen på konferensen var att man denna gång faktiskt trodde att målet om att utrota absolut fattigdom var möjligt att nå till 2030. Vad skulle krävas för det? Denna fråga besvarades av Martin Ravallion, professor på Georgetown University och tidigare verksam på Världsbanken (läs hela hans studie här). Tabellen nedan visar olika projektioner av tillväxttakter och deras effekt på andelen absolut fattiga under två antaganden om fördelningen av inkomster i utvecklingsländer. I kolumnen till vänster 2008 års fördelning och till höger 1999 års fördelning (då fördelningen var som jämnast).

Vad krävs för att avskaffa absolut fattigdom

Som tabellen visar skulle en tillväxttakt på 4,5 procent (vilket är i linje med dagens förväntningar) med dagens fördelning göra att endast 3 procent (jämfört med dagens cirka 20 procent) lever i absolut fattigdom år 2030. Om fördelningen ändras till 1999 års nivå skulle en tillväxttakt på 3,4 procent uppnå motsvarande mål. Jämför man olika scenarion kan man notera att även en ganska medioker utveckling resulterar i att andelen absolut fattiga sjunker ganska mycket. I det som kallas ett pessimistiskt scenario i figuren nedan är utvecklingen sådan att cirka en miljard människor lever i absolut fattigdom. Detta är i absoluta tal ungefär lika många som idag och i den bemärkelsen skulle lika många personer leva i absolut fattigdom 2030 som idag. Men som andel av hela befolkningen skulle de vara nere runt 12 procent, alltså nästan en halvering av dagens nivå. Det kan vara lite viktigt det där med hur mål formuleras…

Fattigdomsprojektioner

Comments

  1. En vanlig kritik mot detta sätt att mäta fattigdom är att förändringar i andelen av de basala behoven som tillgodoses på en marknad misstolkas som förändringar av levnadsstandarden. Exempelvis skulle den nuvarande trenden av urbanisering och marknadisering – med mindre grad av självförsörjning – därför framstå som en förbättring av levnadsstandarden, trots att så inte behöver vara fallet.

    Har du något klokt att säga om den typen av kritik? Finns det inkomstbaserade fattigdomsmått som försöker komma åt problemet?

Trackbacks

  1. […] han var i Stockholm 2013 pratade han om just detta mål i relation till 2030-agendan (som vi skrev om här då). Denna gång är temat relaterat men bredare: Vad vet vi om vad som funkar och vad som inte funkar […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s