Destruktiv konkurrens – och ett modest förslag

Att konkurrens och ekonomiska incitament kan vara positiva krafter behöver knappast en nationalekonom övertygas om. Däremot finns det fall när kombinationen är rent destruktiv. Detta är inte minst viktigt när offentligt finansierad verksamhet läggs ut på privata aktörer. Kollegan Erik Lindqvist drar slutsatsen att privat drift av offentligt finansierad verksamhet framförallt är lämplig då det är enkelt att definiera och övervaka kvaliteten på det som produceras (läs även gärna Henrik Jordahls översikt av forskningen).

Vilket kanske inte är fallet när det gäller gymnasieutbildning. Förhoppningen då är att upphandlaren – dvs elever och föräldrar – ska sköta kvalitetsgranskningen, vilket kanske inte är en så dum idé. Om det inte vore för att elever gillar höga betyg – även om inte kunskapsnivån kan motivera dessa. Konsekvenserna är förutsägbara: Konkurrensutsatta skolor, ibland med vinstmotiv, lockar till sig elever med hjälp av låga betygskrav.

Eftersom skolverket inte är kapabelt att hantera granskningen av vår vildvuxna djungel av gymnasieutbildningar krävs det att eleverna själva ges incitament att övervaka kvaliteten. Som jag tidigare argumenterat kan detta åstadkommas genom att den centrala antagningen till högskolan avskaffas. Den osäkerhet som skapas när varje högskola själv får välja antagningssystem gör att eleverna kommer att efterfråga gedigna kunskaper. Betygen kan finnas kvar men får då den roll som ”kontrollstationer” som de är tänkta att ha.

Skandalen IT College of Sweden är helt säkert bara isbergets topp, så något måste göras åt dagens system. Skolpengen och det fria gymnasievalet är troligen för populära för att kunna avskaffas och de har trots allt en mängd positiva effekter. Att förbjuda vinstdrivande skolor skulle bara delvis hantera problemen då även icke-vinstdrivande skolor konkurrerar om eleverna. Ett alternativ till mitt förslag är att helt centralisera antagningen med hjälp av en gymnasieexamination. Denna lösning har dock problemet att olika utbildningar ställer olika krav på studenterna.

Betygssättning är myndighetsutövning. Vi skulle knappast drömma om att konkurrensutsätta skattemyndigheten och sedan låta varje ”kund” själv få välja skattekontor. Men i skolan är detta av någon anledning helt i sin ordning. Varför?

Comments

  1. David Rosenlund says:

    Herre gud! Jag vet inte vad jag ska säga. Tyvär har nog Jonas rätt i att rötan på IT-college bara är toppen av isberget. Att lagstiftarna inte kunde förutse dessa problem när friskolereformen och den fria gynasieantagningen infördes är ett mysterium. Det skulle vara intressant att ta en titt på de remissvar som kom in, om någon uppmärksammade det problematiska i att konkurrensutsätta myndighetsutövning.

    Jonas förslag att låta högskolorna ta hand om antagningen måste väl också kompletteras med en reformering av dagens finansieringssystem, där antalet examinerade studenter avgör hur mycket pengar som tilldelas varje högskola. Det är ett system som inte ger några garantier för god kvalitet på utbildningen.

    Jag anser att det är nödvändigt att staten tar ansvar för att utbildningen i Sverige håller en hög nivå på alla stadier. En modell är att införa nationella prov i alla ämnen, som ska vara viktigare för betygen är vad fallet är med dagens nationella prov.

  2. David: För att nationella prov ska kunna vara vägledande krävs att det införs slutbetyg i varje ämne (annars blir det en väldig mängd nationella prov). Tyvärr föreslår gymnasieutredningen att dagens system med kursbtyg (och kursplaner) behålls, vilket gör en sådan lösning svår.

  3. Peter Gerlach says:

    toppen på ett isberg: Jag arbetade under en period för Skolverket med inspektionen av gymnasieskolor och det fanns några favoriter bland skandalerna. I göteborg finns en fristående gymnasieskola som hade som koncept att bara ha undervisning halvdagar, hälften av eleverna gick förmidaggar andra hälften eftermiddagar (enligt skolan är detta för att passa elever som idrottar på hög nivå, att man idrottade var inget krav och något som skedde på elevernas eget initiativ) vilket gjorde att de kunde spara in nästan hälften av resurserna per elev.

    Vittra koncernens gymnasieskolor i Göteborg och Sthlm nedläggningshotades ju också för att de konsekvent satte 1 betygssteg högre än elevernas nationella provresultat.

    Så här kan man fortsätta, exemplen från när jag jobbade på inspektionen 2005 är många och jag har svårt att tänka mig att de blir färre…

  4. David> Problemet med en ökad betydelse för nationella prov är dock att de riskerar att snedvrida undervisningen så att all lektionstid ägnas åt att ”teaching to the test” på bekostnad av mer komplexa färdigheter: kritiskt tänkande, kreativitet osv. Detta gäller särskilt om de nationella proven endast mäter enkla faktakunskaper.

Trackbacks

  1. […] tolkning av centrala kriterier och präglas självfallet av stort godtycke (som tidigare nämnts skiljer sig lärare och skolor väsentligt i sina betygskrav). Jämförbara ämnesprov som rättas och […]

  2. […] t.ex. betygssättning är myndighetsutövning antar jag att de är emot friskolor eller iaf för ett återinförande av […]

Lämna ett svar till Hmm… | viharraknatpadethar.se Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s