Spelvåld, brott och nationalekonomi

2008-06-16 av 3 kommentarer

För drygt två veckor sedan gav sig Ekonomistas in i debatten om spelvåldets effekter på samhället genom att hänvisa till en ny amerikansk studie av nationalekonomen Michael Ward som funnit att ökat datorspelande går hand i hand med minskad våldsbrottslighet.

Ordet har nu spritt sig och i helgen uppmärksammade även ”gammelmedia” denna opublicerade studie. Det var i en artikel i DN Kultur som frågan diskuterades, och ett stort antal svenska bloggare hakade strax på.

Ekonomistas lovar hålla utkik efter fler kvalificierade studier i ämnet.

Filed Under: Kuriosa

Cykelringen vs Ekonomistas

2008-06-16 av 7 kommentarer

Jag har tidigare redogjort för hur butikskedjan Cykelringen höjer ordinariepriserna inför realisationer så till den grad att cyklarna blir billigare både före och efter realisationen. Nu verkar Cykelringen ha reagerat på uppmärksamheten från Ekonomistas.

Cykelringen verkar ha insett att det är väldigt lätt att avslöja deras realisationsbedrägerier när priserna redovisas på nätet. På deras hemsida har nu cyklarna blivit dubbelt så dyra, så att exempelvis den oväxlade herrcykeln Mirage Classic kostar 3395 kronor (vilket jag misstänker att den aldrig någonsin gjort förut!). Däremot har de lagt till en liten text som lyder: ”Lokala kampanjer pågår, kontakta din butik för mer information”. Ett samtal till min närmaste Cykelringen-butik avslöjar mycket riktigt att nyss nämnda cykel fortfarande kostar 1695 kronor, d.v.s. tre kronor mindre än under realisationen för några veckor sedan.

Lyckligtvis finns det ekonomisk teori om begränsad rationalitet som kan hjälpa oss att förstå vad som händer. Om vi antar att Cykelringen har läst mina e-post till dem angående inläggen här på Ekonomistas kan vi tänka på detta som ett spel mellan två personer som försöker överlista varandra.

Nationalekonomer använder sig vanligtvis av jämviktsanalys, och i en sådan skulle både jag och Cykelringen gjort hela den logiska tankekedjan: om du gör si, då gör jag så, vilket för mig att göra nåt annat osv. Människor av kött och blod fullföljer dock ofta inte denna tankekedja till sitt logiska slut, utan nöjer sig ofta med att tänka ett, två eller tre steg. När jag påpekar att en cykel var billigare före rean, då tar Cykelringen bort just den cykeln från nätet. När jag sen påpekar att priserna gått ned efter rean, då byter Cykelringen strategi och höjer priserna på webben, men låter priserna ute i butikerna vara de samma. Det ska bli intressant att se hur de reagerar nu när de får reda på att jag inte bara kan surfa, utan att jag också kan prata i telefon.

Denna teori om begränsad rationalitet kallas nivå-k-rationalitet eller kognitiv hierarki. För den som är intresserad rekommenderar jag Vincent Crawfords artikel i American Economic Review som handlar om ett något mer dramatiskt ämne än Cykelringen och Ekonomistas, nämligen Dagen D då de allierade invaderade Normandie.

Filed Under: Beteendeekonomi, Kuriosa

Osunt elev och betygsfokus

2008-06-16 av 13 kommentarer

Den senaste tidens turer kring betyg och omdömen i skolan visar på två stora brister i den svenska skoldebatten. Den lider av ett osunt elevfokus och ett osunt betygsfokus.

Den enskilda eleven sägs antingen stigmatiseras eller få värdefull information genom skriftliga betyg eller omdömen. Båda läger har naturligtvis en poäng, men det finns bortglömda aspekter på problemet. För att skolledning, skolpolitiker, föräldrar, skolbyråkrater och — faktiskt — enskilda lärare ska kunna utvärdera den verksamhet skolan bedriver krävs verktyg som är jämförbara mellan skolor och över tid. Muntliga eller skriftliga omdömen kan inte summaras och är därför oanvändbara ur denna synvinkel. Beslut på alla nivåer fattas därför i blindo.

Frågan är om ens betyg är användbara. De sätts efter lärarens tolkning av centrala kriterier och präglas självfallet av stort godtycke (som tidigare nämnts skiljer sig lärare och skolor väsentligt i sina betygskrav). Jämförbara ämnesprov som rättas och registreras centralt är troligen det enda verktyg som fungerar för att skapa jämförbarhet. Nationella prov hålls först i årskurs 9, de rättas lokalt (ofta av den ansvariga läraren) och resultaten har bara samlats in centralt sedan 2003. Inte heller presenteras resultaten från dessa prov på ett systematiskt sätt; skolverket redovisar exempelvis löpande bara betyg på skolnivå.

Inklusive förskolan sysselsätter det svenska skolväsendet sisådär 1,5-2 miljoner individer. Samtidigt är verksamheten omöjlig att granska på ett systematiskt sätt. Som forskare vet vi inte ens vilken skola eller vilket dagis en elev gått på förrän i årskurs 9. Det är ett systemfel av gigantiska proportioner som även gör att ingen — på någon nivå — någonsin behöver ifrågasätta sina invanda föreställningar om vad som funkar eller inte i skolan.

Med tanke på att FRA inom kort ska kunna ta del av alla svenskars digitala kommunikation, känns det som en liten kränkning av integriteten att samla in de uppgifter som behövs. Och om det skulle visa sig att elever stigmatiseras av tidiga bedömningar, då kanske resultaten bara ska offentliggöras på klass- eller skolnivå. Det räcker för att ge övriga intressenter det underlag som behövs för ett vettigt beslutsfattande.

Uppdatering: Många bloggar om den senaste tidens betygs- och omdömesutspel från regering och opposition. Se exempelvis ChristerMagister, Tysta tankar, Lektorio, Metabolism, Blossing, Babels Torn och Anne-Marie Körling som klokt diskuterar problemen med omdömen. De har dock nästan enbart ett elevfokus och missar därför den bredare utvärderingsaspekten.

Filed Under: Utbildning och forskning Tagged With: , ,