Aktier ger inte automatiskt vd rätt incitament

En lärdom från debatten om vd-ersättningar är att belöningen till vd bör göras långsiktig. Fokus på t ex ett års sikt är alltför kort i förhållande till ett företags livscykel och forskning visar att årsbonusar som kopplats till årsvinster kan ge upphov till sofistikerad frisering av företagens räkenskaper.    

MTG:s vd fick gratisaktier och är nöjd. Men borde MTG vara det?

Hur kan då långsiktigheten i vd:s ersättning ökas? Aktier är idag ett av de populäraste svaren. När en vd köper aktier i det egna företaget knyts hans intresse knyts närmare ägarnas intressen att maximera företagets långsiktiga värde (läs mer om varför här). Men det finns undantag från grundregeln om aktiers incitamentseffekter.  

För det första krävs att vd inte kan sälja aktierna under en viss period, t ex fem år. Anledningen är att aktierna annars i praktiken blir ett altannan sorts kontantlön eller bonus. Långt ifrån alla aktierelaterade vd-ersättningar har idag dessa försäljningsrestriktioner, och i flera fall gäller de inte längre än 1-3 år.  

För det andra spelar det roll på vilket sätt aktierna förvärvas av vd. På senare tid har gratisaktier (aktierätter vilka ger ett antal gratisaktier för varje egen aktie, dvs ersättning utöver den fasta lönen) blivit allt vanligare i Sverige. Grundtanken är säkert god — ju fler aktier till vd äger desto mer långsiktig och ägarvänlig blir han — kan incitamentseffekten bli den motsatta, vilket ersättningsforskarna Michael Jensen och Kevin Murphy konstaterat.   

Vi bryr oss mindre om sådant som vi fått gratis än sådant som vi surt förvärvat.  för egna medel. Men det finns även mer krassa skäl till varför gratisaktier kan ge fel incitament. Antag en vd som köper aktier för 1 miljon kr och att hans alternativa avkastning (med samma riskprofil) har en förväntad avkastning på 10 procent. Om aktierna efter ett år ökat i värde med 50 000 kr, dvs 5%, innebär detta att investeringen var dålig eftersom han faktiskt har förlorat pengar i förhållande till vad investeringen skulle ha kunnat avkasta.   

Om vd istället fått sina aktier gratis skulle en uppgång med fem procent inte innebära att vd förlorat någonting. Istället är han nöjd eftersom hans gratisaktier stigit i värde till 1 050 000 kr. Faktum är att även om aktiernas värde faller med fem procent kommer vd att vara nöjd, eftersom hans inkomstökning är som utgångsläget, 950 000 kr istället för en miljon kr.   

Med andra ord bör företagen noggrannt utvärdera vd:s aktieprogram.Det finns ingen automatik i aktiers incitamentseffekter. Hur länge de ägs och hur de förvärvats spelar stor roll för hur långsiktig och ägarorienterad vd kommer att vara i slutändan.

Regeringen backar om bonus i AP-fonderna

Fick Antonia regeringen att ändra sig?

Fick Antonia regeringen att ändra sig?

Ett av vårens mest kritiserade regeringsbeslut var totalstoppet för rörlig ersättning i AP-fonderna som presenterades den 20 april 2009. Näringslivets tungviktare, bl a Urban Bäckström och Antonia Ax:on Johnsson, anklagade regeringen för politisk styrning av AP-fonderna i strid mot AP-fondslagen som ger AP-fonderna stor självständighet gentemot regeringen (2000:192). Frederik Federley KU-anmälde även regeringen på samma grund. Även Ekonomistas-Jonas var kritisk.

Men nu verkar regeringen och ansvariga statrsrådet Mats Odell ha backat i det tysta. I sin stora utvärdering av AP-fonderna från den 20 maj 2009 smyger nämligen regeringen in en reträtt från sin skrivelse i april och AP-fonderna uppmanas följa lagen, dvs besluta självständigt om sin egen verksamhet,  istället för skrivelsen. Så här skriver man:

Riktlinjerna inkräktar inte på pensionsöverenskommelsen, som ligger fast. Det övergripande målet är och förblir hög långsiktig avkastning. AP-fonderna ska inte ta näringspolitiska eller ekonomisk-politiska hänsyn. Regeringen har inte heller någon avsikt att detaljstyra fonderna. (Skr 2008/09:132, s 79)

Lite längre ned i skrivelsen blir regeringen än mer explicit:

Riktlinjerna riktar sig till AP-fondernas styrelser som har att inom ramen för de mål för placeringsverksamheten som lagstiftningen anger omsätta riktlinjerna på ett ansvarsfullt sätt. I riktlinjerna uttalas vidare bl.a. att AP-fonderna ”i dialog med övriga ägare” ”bör” ”verka för att riktlinjerna tillämpas så långt som möjligt” också i de företag som AP-fonderna äger. Formuleringarna klargör att fondernas styrelser har det nödvändiga utrymmet att göra egna avvägningar. (Skr 2008/09:132, s 79, min kursivering)

I sina riktlinjer från 20 april ville regeringen kapitalisera på den opinonsvind mot bonusar som ven i Sverige under våren. Beslutet var dock överilat eftersom det stod i strid med den självständighet som AP-fondslagen stipulerar. I skrivelsen från 20 maj har dock Mats Odell lyckats med konstycket att retirera från riktlinjerna (dvs att uppmana AP-fonderna att följa lagen och inte riktlinjerna) utan att offentligt ta avstånd från dem. Man kan nästan höra viskningen från Mats till Antonia och Urban: ”Striden är slut, andas ut, njut!”.

Hat tip: OE

Hur bör en vd ersättas?

imageI finanskrisens kölvatten har debattens vågor om rörliga ersättningar i näringslivet gått höga. Kulmen nåddes i våras när näringsdepartementet stoppade alla möjligheter till rörlig ersättning och bonus för ledningarna i statliga företag, vilket i en debattartikel i DN motiverades med att ”bonuskulturen” bidragit till finanskrisen.

Men vad vet vi egentligen om incitamentslönernas betydelse för näringslivets utveckling? Inte särskilt mycket, om man ska utgå från hur lite forskning som informerat den svenska debatten i ämnet.

Av den anledningen släpper Institutet för Näringslivsforskning (IFN) idag en ny policyrapport: Rörlig ersättning till vd – vad säger forskningen?, skriven av Joakim Bång, doktorand i finansiell ekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, och yours truly. I rapporten sammanfattar vi teorier om incitamentsprogram till vd, deras funktion och syfte samt vad vi empiriskt vet om deras effekter. Vi dristar oss därefter till att  presentera sex rekommendationer till hur vd bör ersättas:

  1. Den fasta lönen är en central motivationskälla
  2. Olika incitamentsprogram passar olika företag
  3. Långsiktigheten bör stärkas i incitamentsprogrammen
  4. Yttre faktorers inverkan bör rensas ut
  5. Bokföringsmått är relativt lättmanipulerade (och bör undvikas som grund för bonus)
  6. Transparensen i incitamentsprogrammen bör vara hög

Är svenska VD:ar underbetalda?

Ett vanligt försvar mot kritiken av VD-bonusar är att svenska VD:ar faktiskt tjänar långt mindre än sina utländska kolleger. Men stämmer detta om hänsyn tas till företagens storlek och VD:s kompetens? En ny amerikansk forskningsrapport ger svaret.

Det är en grupp finansiella ekonomer ledda av världens kanske främste forskare på VD-löner, Kevin J Murphy vid University of Southern California, som samlat ihop en unik databas över VD-ersättningar i över 3000 företag i 27 länder för år 2006. Deras urval för Sverige består av 97 storföretag listade vid Stockholmsbörsen. I en ny studie undrar de om amerikanska VD:ar är överbetalda internationellt sett och i sådana fall varför. Deras resultatpresentation medger även en motsvarande fråga för VD:ar i andra länder, däribland Sverige. Därför blir frågan nu: är svenska VD:ar underbetalda och, om så, varför?

Resultatet kan visas i tre bilder. Den första bilden (Figure 1) nivån på genomsnittliga VD-löner i USD och med hänsyn tagen till respektive företags omsättningsstorlek. Klart högst betalda är VD:ar i USA, med en snittslön på ca 19 mkr (SEK/USD=7). Sverige, inringat i rött och med nivån markerad med röd linje, ligger på 13:e plats med en snittlön på ca 8 mkr, dvs mindre än hälften än deras amerikanska motsvarigheter.

image

[Read more…]

Bonusar i historien

De som följt den senaste tidens diskussion om VD-bonusar har lätt kunnat få intrycket att sådana incitamentsprogram är nya påfund. Men det stämmer inte. I Sverige kom de på allvar under 1980-talets mitt, och i USA har de funnits i bred omfattning sedan 1950-talet. Men nytt idag är deras storlek, både relativt grundlönen och i absoluta termer. Aldrig har de varit större.

De två amerikanska ekonomhistorikerna Carola Frydman och Raven Saks har till en ny uppsats samlat in uppgifter om direktörslöner i börsbolag i USA från årsrapporter mellan 1937 och 2005. Kartläggningen är unik och tyvärr finns inga liknande data för Sverige. Forskarna finner två huvudresultat:

  • Tvärt emot tidigare trosuppfattningar var aktieoptioner vanliga även före 1970. Bilden nedan visar att en majoritet av direktörerna hade aktieoptioner redan på 1950-talet (heldragen linje och vänster y-axel). Lönernas känslighet för företagets utveckling var rentav något större på 60-talet än på 80-talet.

image

  • Dagens nivåer på rörliga ersättningar är historiskt höga. Aldrig tidigare har de utgjort en större andel av totallönen eller varit större absolut sett (bilden nedan visar medianlönen uppdelat på lön+olika sorters bonusar (streckade linjer) och totallön (heldragen linje).

image

Tyvärr vet vi dock inte mycket om bonusars utveckling i Sverige. Men att de funnits länge står helt klart, om än i blygsammare omfattning än idag. Ofta kallades de tantiem (eller tantième) och i Ericssons årsredovisningar från 1910- och 20-talen nämns de uttryckligen som utgiftspost (se här). Att tantiem betraktades som prestationslön för VD framgår även i andra källor, t ex i brevkorrespondens från 1932 mellan industrimannen Ernst Wehtje och hans son (se sid 137 i Tomas Mattis doktorsavhandling om svenska storföretagsledares ideal).

Lyssningstips: Idag fredag (20/3 2009) kl 12.10 handlar SR P1:s Historiska klubben om bonusar genom historien. Medverkande är professor Lars Magnusson och undertecknad (LYSSNA HÄR).