Nationalekonomi rockar fett

Ska du jobba i helgen, men vill ha lite partystämning ändå?

 Ladda ner Demand / Supply

Utplacering av flyktingar – vi har sett det förut

Mona Sahlin vill tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar och även styra placeringen av var flyktingarna ska bo de första åren. På detta sätt ska flyktingar kunna placeras där det finns bostad och jobb som motsvarar deras kvalifikationer. Vid första anblick låter idén inte helt tokig. Vi minns dock hur det gick förra gången; flyktingarna placerades på orter med tomma bostäder, vilket, föga förvånande, visade sig vara på orter med stor arbetslöshet.

För flyktingarna blev detta ett dyrköpt program. Olof Åslund och Dan-Olof Rooth visar i en artikel i Economic Journal att hög arbetslöshet i kommunen när individen anländer har negativa effekter på sysselsättningen och inkomsten åtminstone 10 år framöver. Vi får hoppas att Mona Sahlin och Migrationsverket är väl bekanta med dessa resultat om den dagen kommer när förslaget blir verklighet.

Röstköp och valfläsk

Idag släpper Institutet för arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU) en rapport författad av undertecknad och Matz Dahlberg som visar att svenska och finska kommuner höjer sysselsättningen och utgifterna under valår och minskar skatten. Även om det inte går att bevisa att detta sker i ett försök att köpa röster så är det knappast speciellt långsökt att misstänka detta, även om kommunala beslutsfattare säkerligen kommer att ha en bunt andra förklaringar på lager. Att uppsatser om valfläsk rör upp känslor märkte jag för några år sedan då vi i en forskningsrapport visade att kommuner med många lättrörliga väljare hade större sannolikhet att få bidrag från regeringen för investeringar i ekologisk hållbarhet. Denna uppsats ledde till att regeringen och ansvarig minister Anna Lindh KU-anmäldes. Jag och Matz blev också kallade till KU-förhör. Det mest intressanta med den upplevelsen var att till skillnad från deltagarna vid vetenskapliga seminarium, så ifrågasatte KU-ledamöterna inte alls att röstköp förekommer, tvärtom. Vi gick därifrån ännu mer övertygade om att vi i uppsatsen faktiskt hade fångat upp det vi hävdade.

Tillagt den 12/4

Idag diskuteras IFAU-rapporten på EKOT . Minns var du läste det först!

Är det verkligen fler egna företagare Sverige behöver?

Förra veckan skrev tre ekonomer från Svensk Näringlsiv ett inlägg på DN Debatt där de konstaterade att bara drygt fem procent av Sveriges arbetande kvinnor är företagare jämfört med 14 procent av männen. Via en undersökning av 1143 förvärvsarbetande  kvinnor konstaterar de nu att det inte är inspiration som saknas utan nästan 70 % anger  ”för mycket arbete med byråkrati och regelverk” som ett av de främsta hindrena. Slutsatsen de drar är att något konkret måste göras.

Från ett genusperspektiv kan man ställa sig två frågor: Hade svaren varit annorlunda om i stället män hade tillfrågats? och Finns det något egenvärde med att det råder en jämn könsfördelning bland egna företagare? En intressantare fråga är dock varför staten ska gå in och försöka öka andelen egna företagare. Som nationalekonom frågar man sig helt enkelt: Var finns marknadsmisslyckandet?

Idag lägger Jenny Nykvist fram avhandlingen Self-employment Entry and Survival – Evidence from Sweden vid Uppsala universitet. I denna finner hon bl a att det verkar finnas likvidetsbegränsingar som gör att individer utan egen förmögenhet inte startar eget i lika stor utsträckning som de med förmögenhet. Här skulle man alltså kunna argumentera för att staten ska gå in och hjälpa till. Frågan är bara varför staten ska ta en risk som bankerna onekligen inte är villiga att ta.  En anledning skulle vara om staten gynnas av att individer startar eget på ett sätt som inte banken gör. Detta kan ske dels genom ökade skatteintäkter och dels genom positiva externaliteter på tillväxten.

Vad gäller skatteintäkter så visar Per Engström och Bertil Holmlund i ett Working Paper från Uppsala universitet att hushåll med minst en egen företagare underrapporterar sina inkomster med 30 procent. Det verkar alltså inte som om egna företagare tycker att det är ”speciellt häftigt” att betala skatt.

Hur är det då med andra positiva externaliteter? Det pratas idag mycket om entreprenörskap och värdet av uppfinningar. Det skulle här dock vara intressant att veta hur många av de egna företagen som faktiskt medför någon revolutionerande uppfinning som för utvecklingen och Sverige framåt. Jag misstänker att det endast är en väldigt liten andel. Detta får åtminstone mig att ifrågasätta att marknadsmisslyckandet är så stort så att det motiverar de statliga ingripanden som t ex Svenskt Näringsliv anser vara nödvändiga.

Frivilligarbete – lösningen på den demografiska utmaningen?

Att Sverige står inför en demografisk utmaning när andelen av befolkningen som är över 65 blir allt större och den s k försörjningskvoten (dvs barn, ungdomar och äldre per person i yrkesverksam ålder) därmed stiger har väl knappast undgått någon. Med dubbla jobbavdrag och diskussioner om höjd pensionsålder försöker nu Alliansen öka arbetsutbudet bland de äldre och därmed säkra såvlä personaltillgången i offentlig sektor som skatteintäkter att finansiera detta med.

Samtidiga rapporterades i gårdagens pappers-DN att hälften av pensionärerna faktiskt fortsätter jobba, men ideelt och oavlönat.  Är detta månne lösningen på Sveriges demografiska dilemma? Kan vi helt enkelt minska utbudet av offentliga tjänster för att i stället låta frivilligorganisationer sköta detta? För mig känns dock en sådan lösning som en ovälkommen tillbakagång till 1800-talets Fattigsverige, där de behövande var utlämnade till andras välvilja. Frågan är snarare om regeringen inte här kan få en ledtråd till hur man ska kunna öka arbetsutbudet bland äldre och en hint om att pengar inte är det enda argumenten i nyttofunktionen.

ESO 2.0 – med rätt att provocera

I måndags slog nya ESO (där undertecknad ingår) officiellt upp sina dörrar med ett allmänt semiarium och efterföljande diskussion med delar av forskarsamhället. Tanken med ESO är att det ska vara oberoende av Regeringskansliet och kunna producera tankeväckande rapporter i aktuella och viktiga ämnen. Även ”skuggutredningar” till befintliga utredningar är tänkbara.

Något som tydligt framgick av måndagens övningar är att ESO måste våga ta upp även kontroversiella ämnen och inte vara rädda för att provocera. Ett mål som nämndes var t.ex. en uppretad statssekreterare per rapport.

Erik Fichtelius föreslog också, halvt på skämt, halvt på allvar, att ESOs rapportserie, likt de svenska titlarna på Goldie Hawns filmer, skulle ha en gemensam början, nämligen Vad kostar…. Börjar man fundera på detta tema så upptäcker man snart att det finns det en mängd av tänkbara rapporttitlar som garanterat skulle väcka intresse. Några som föreslogs under måndagen var Vad kostar en flykting?, Vad kostar det kommunala självstyrelset? och Vad kostar en Norrlänning?.

En uppenbar risk med förslaget är att ESO genom att följa det kommer att leva upp till Oscar Wildes nidbild av en ekonom (”Someone who knows the price of everything and the value of nothing”). Naturligtvis finns det ett värde att ta emot flyktingar och att ha ett kommunal sjävlstyrelse (vad värdet av en Norrlänning är låter jag vara osagt, uppväxt i Hälsingland som jag är) som man riskerar att glömma bort om man allt för entydigt fokuserar på kostnaderna. Dock tror jag att man inte ska väja för att faktiskt våga presentera kostnader av olika sorts politik. Risken är annars att allmänheten ändå bildar sig en uppfattning om vad saker och ting kostar som förmodligen överstiger de sanna kostnaderna.

Det jag vill säga med detta är att jag tror att det är viktigt att våga beröra ämnen som är tabubelagda, och jag hoppas att ESO kommer att våga reta upp såväl ministrar som en och annan vd, samtidigt som de förhoppningsvis kan höja den vetenskapliga nivå på den allmäna debatten.