Henry Ohlsson: Tid för handling — inte förhärligande

Henry Ohlsson

Detta är ett gästinlägg av Henry Ohlsson, professor i nationalekonomi vid Uppsala universitet.

Den senaste tiden har vi återkommande fått höra hur bra det går för den svenska ekonomin. Tillväxten är rekordhög, inflationstakten fortsatt låg och sysselsättningen börjar öka, vilket i en internationell jämförelse ser bra ut. Men under ytan är bilden dessvärre en annan. Det finns viktiga problem i svensk ekonomi.

Glädjedödarens uppgift är att föra fram budskapet ingen vill höra. Figuren nedan visar den s k Beveridgekurvan för Sverige, dvs sambandet mellan andelen arbetslösa och antalet kvarstående lediga platser som andel av antalet personer i arbetskraften (data är tolvmånaders glidande medelvärden hämtade från AKU och Arbetsförmedlingen). Krisen under 2009 syns tydligt: Arbetslösheten steg från drygt 6 procent i januari 2009 till 8,5 procent ett år senare. Samtidigt minskade vakanstalet från ca 0,75 till ca 0,55.

image

De dåliga nyheterna är dock vad som hänt efter krisen. Den ekonomiska återhämtningen har medfört att vakanstalet i januari 2011 var tillbaka på samfama nivå som i januari 2007. Men arbetslösheten i januari var nästan en och en halv procent högre än arbetslösheten i januari 2007! Arbetsmarknaden funktionssätt har försämrats betydligt.

Vad kan då ha orsakat denna försämring? Till att börja med kan vi utesluta fel i data. Alla lediga platser anmäls visserligen inte till Arbetsförmedlingen, men om man istället väljer SCB:s heltäckande vakansstatistik (som dock är mindre frekvent) är bilden densamma. Liknande försämringar har även skett i andra länder; den amerikanska Beveridgekurvan har också rört sig utåt.

Är det matchningen på arbetsmarknaden som har försämrats? Vilken betydelse kan bristande överensstämmelse mellan de arbetslösas faktiska kvalifikationer och de kvalifikationer som de lediga platserna kräver? Vad kommer rekryteringsproblemen att innebära för produktions- och inflationsutveckling? Vilka ekonomisk-politiska åtgärder skulle kunna vara aktuella?

Det är nu en viktig uppgift för alla olika aktörer på arbetsmarknaden (inklusive jag själv) att agera istället för att förhärliga. Sverige borde kunna bättre. Arbetslöshet är slöseri.

Utplacering av flyktingar – vi har sett det förut

Mona Sahlin vill tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar och även styra placeringen av var flyktingarna ska bo de första åren. På detta sätt ska flyktingar kunna placeras där det finns bostad och jobb som motsvarar deras kvalifikationer. Vid första anblick låter idén inte helt tokig. Vi minns dock hur det gick förra gången; flyktingarna placerades på orter med tomma bostäder, vilket, föga förvånande, visade sig vara på orter med stor arbetslöshet.

För flyktingarna blev detta ett dyrköpt program. Olof Åslund och Dan-Olof Rooth visar i en artikel i Economic Journal att hög arbetslöshet i kommunen när individen anländer har negativa effekter på sysselsättningen och inkomsten åtminstone 10 år framöver. Vi får hoppas att Mona Sahlin och Migrationsverket är väl bekanta med dessa resultat om den dagen kommer när förslaget blir verklighet.