Mona Sahlin vill tvinga alla kommuner att ta emot flyktingar och även styra placeringen av var flyktingarna ska bo de första åren. På detta sätt ska flyktingar kunna placeras där det finns bostad och jobb som motsvarar deras kvalifikationer. Vid första anblick låter idén inte helt tokig. Vi minns dock hur det gick förra gången; flyktingarna placerades på orter med tomma bostäder, vilket, föga förvånande, visade sig vara på orter med stor arbetslöshet.
För flyktingarna blev detta ett dyrköpt program. Olof Åslund och Dan-Olof Rooth visar i en artikel i Economic Journal att hög arbetslöshet i kommunen när individen anländer har negativa effekter på sysselsättningen och inkomsten åtminstone 10 år framöver. Vi får hoppas att Mona Sahlin och Migrationsverket är väl bekanta med dessa resultat om den dagen kommer när förslaget blir verklighet.
Tvångsförflyttning? Det är väl ändå väldigt långt åt vänster?
Till Sahlins försvar bör det sägas att det inte är “tvångsförflyttning” det handlar om utan utplacering av nyanlända flyktingar. Dessa föreslås inte heller förbjudas att flytta, utan kan fortfarande byta bostadskommun, men förlorar i så fall en del av ersättningen.
Eva;
Men försvinner inte hela idén med placeringen i sådant fall?
Om någon placeras på ställe A för där finns jobb som de helt enkelt kan få men de väljer att själva flytta till plats B för att där det ej finns jobb. Då brakar väl hela deras idé.. Eller?
Fredrik: Det har du naturligtvis delvis rätt i. Man skulle emellertid kunna se förslaget som en extra skatt på att flytta, framförallt den typ av flytt som du beskriver. Eftersom man inte får bidrag om man jobbar blir ju skillnaden mellan bidrag och lön större om man flyttar utan att ta ett jobb.
Under väldigt lyckliga omständigheter kan mao förslaget få ungefär samma konsekvenser som ett höjt jobbskatteavdrag. Detta beror dock ytterst på om folk placeras där det finns jobb eller inte, vilket är extremt viktigt eftersom många tenderar att stanna där de placeras.
Om syftet är att öka skillnaden mellan löne- och bidragsinkomst finns det betydligt träffsäkrare sätt att uppnå detta på.
Eva: Att styra folks val av bostadsort är att styra folks val av bostadsort. Vilken form av styrning man använder är sekundärt. Dessutom går det – när förslaget väl är igenom, att gradvis ändra förutsättningarna tills de stämmer ännu sämre med verkligheten.
Jesus Amalia:
Jag ser inga problem med att försöka styra individers beteende med hjälp av ekonomiska incitament. Detta är ngt som sker hela tiden i politiken, t ex så riskerar arbetslösa att förlora A-kassan om de inte är beredda att söka arbete på annan ort. Steget från att styra med ekonomiska incitament till att tvångsförflytta individer är mycket långt och jag tror inte att det finns någon svensk politiker som vill ta detta steg.
Det viktiga när man styr med ekonomiska incitament är dock att styra rätt och inte placera flyktingar där deras möjligheter att, t ex, bli självförsörjande är sämre än de annars skulle vara.
Det går naturligtvis att ha invändningar mot förslaget, men man ska komma ihåg att utfallet inte behöver bli till närmelsevis perfekt för att det ska vara att föredra framför dagens situation, med ett fåtal kommuner som tar emot den överväldigande majoriteten av flyktingarna.
Dessutom till Jesus Amalia: är det ett seriöst argument att något är “väldigt långt till vänster”? En kritik borde som jag ser det utgå från sakfrågan och är man av uppfattningen att allt “långt till vänster” (eller höger för den delen) är fel så borde man istället kritisera den exakta omständigheten som placerar förslaget på någon viss del på vänster-högerskalan.
Får man vara fräck nog att föreslå ett ämne till våra duktiga inläggsskrivare? I så fall föreslår jag Vårdval Stockholm, vore intressant att läsa argument växlas kring denna fråga! Någon som tar upp tråden?
Tack Camilio. Naturligtvis går det bra att föreslå ämnen. Som sagt, vi får se om någon nappar.
Tack Camilio för klokt inlägg! Nuvarande system med fritt val och ofullständig information är verkigen inte optimalt. Men om nu staten ska gå in och styra är det viktigt att detta sker på ett så bra sätt som möjligt och jag tycker att man kan ställa höga krav på beslut som kan få stora konsekvenser för individer.
Eva: Förstod redan innan att du inte ser några problem med att styra andra människors beteende. Och allt går att göra bra eller dåligt. Ingen världsnyhet. Jag skulle nog i princip tycka det med utebliven ersättning för påvisad lathet i arbetssökandet är en bra grej. Bra att du tog det som exempel. Det är en regel som inte tar hänsyn till ålder, familjesituation, tidigare arbete och vars riktlinjer gradvis ändrats till det sämre. Det förekommer en omvänd bevisbörda som övervakas av en – med fog, mycket illa ansedd myndighet. Som sagt. Allt går att göra bra eller dåligt.
Det är lätt att glömma bort att människor faktiskt vill ha och hittar jobb. Arbetsvägrare är ett väldigt uppmärksammat men glesbefolkat släkte. Väldigt många går till jobb de inte tycker om men biter ihop och gör det ändå. Några av dessa pendlar dessutom långt. Den här emfasen på styrmedel och administration är sorglig eftersom en dynamisk arbetsmarknad skulle lösa väldigt många problem. Hur reella eller påhittade de än må vara. Men dynamiska arbetsmarknader är mycket svårare att upprätthålla än regelverk är att klubba igenom.
Camilo: Att vilja diskutera hur man diskuterar brukar sällan vara smickrande för den som tar upp frågan. Men. “Långt till vänster” betyder en auktoritär styrning. Att sätta ihop det med vad som stod i blogginlägget tycker inte jag är så speciellt långsökt. Långt till höger är ungefär samma sak fast med lite annan inställning till företagsamhet och ägande. Googla på political compass så syns sammanhanget lite tydligare.