Jo, ekonomin spelar visst roll (stupid!)

I veckan efter det amerikanska presidentvalet har det blivit populärt att revidera gamla sanningar. Det finns det förstås all anledning till, men det finns också anledning att hejda sig lite och nyansera korrigeringarna en aning.

En första anledning till det är att den underliggande förändringen i hur människor röstat i USA inte är så stor som dess konsekvenser i termer av politisk makt. Nate Silver poängterade i en läsvärd kommentar att mångas nu mycket pessimistiska slutsatser om den amerikanska demokratin skulle ha varit de rakt motsatta om en på hundra amerikaner röstat annorlunda. Det är, som han uttrycker det, nästan samma USA som för fyra år sedan röstade fram sin första svarta president som nu röstat fram Trump. I ett majoritetsvalsystem kan den lilla förändringen få mycket stora konsekvenser.

En andra anledning att hejda sig lite är att flera analyser med emfas hävdat att utfallet inte har med ekonomins utveckling att göra (och verkligen inte med ”inequality”). I stället är det attityder till invandring och mera allmänt ett värderande av ”ordning” och auktoritet, som är den kritiska skiljelinjen. Flera empiriska pusselbitar presenteras under rubriken ”Trump and Brexit: why it’s again NOT the economy, stupid” i ett inlägg som också innehåller många bra länkar. Det finns mycket i denna forskning som är intressant och den visar definitivt att andra dimensioner än privatekonomi spelar roll för utfallet (om någon nu trodde något annat). Men den visar absolut inte att den ekonomiska utvecklingen och dess fördelning inte har med saken att göra.

Flera av resonemangen i inlägget av Kaufmann och i den här debatten i allmänhet vill göra gällande att det faktum att man inte hittar ett monotont samband mellan inkomster och stöd för populister som Trump skulle visa att fördelning inte spelar någon roll. Eftersom Trumps stöd i snitt kommer från personer med högre inkomster så kan det inte vara ekonomins förlorare som stödjer Trump, är tanken.

Det är förstås ett märkligt resonemang av massa skäl. Till att börja med så är de traditionella skiljelinjerna sådana att de med lägre inkomster förväntas rösta mer ”vänster” vilket skulle betyda att det är förändringen i detta mönster som är avgörande (inte det faktum att personer med högre inkomster i snitt röstar republikanskt). Alldeles speciellt borde man fokusera på motiven hos de som traditionellt röstat på demokraterna och se vilken roll ekonomiska faktorer haft för deras ändrade röstningsbeteende (alltså de som bytt sida i stater som Michigan, Pennsylvania, Wisconsin, etc. där ekonomin definitivt varit en viktig faktor). Se också denna analys i the Economist och denna i WSJ (och för den som undrar över kopplingen mellan de hälsoutfall som the Economist hänvisar till och hur de hänger ihop med handelsglobalisering, se denna artikel).

Men det är också så att många fördelningseffekter i spåren av teknologisk utveckling och globalisering inte tydligt drabbat botten av fördelningen hårdast. I termer av jobbtillväxt och löneökningar är det i många dimensioner mitten av fördelningen som upplevt de relativt sett största negativa förändringarna. Vidare är det som bekant så att en enormt stor del av löneökningarna i den amerikanska ekonomin har gått till en liten grupp i toppen.

För att bara ta några exempel på vad som vid det här laget är välbekant men fortsatt slående i termer av fördelningen av amerikansk tillväxt de senaste decennierna kan man titta på förändringen av årliga reallöner mellan topp 1% och botten 90%. De senaste 20 åren har lönerna för 90 procent av löntagarna stått still. I en sådan verklighet kan det finnas det många som tjänar mer än snittet som ändå undrar vad som är poängen med ekonomisk tillväxt. Bilden förändras inte nämnvärt om man tittar på inkomster istället för löner (se uppdatering med de senaste siffrorna av Emmanuel Saez här).

change-yearly-wages-top-1-v-bottom-90

Tittar man på olika delar av fördelningen är det också slående hur lite som hänt för de flesta löntagare (låg medel respektive mycket hög lön är benämningar på lönen vid percentil 10, 50 respektive 95). Kontrasten mot Sverige är i detta avseende stor. Här har reallönerna sedan mitten av 1990-talet ökat med runt 50 procent (något mindre för arbetare något mer för tjänstemän men relativt sett har ökningarna varit mycket jämt fördelade).

change-real-hourly-wage

Om man delar upp den amerikanska löneutveckling i utbildningskategorier syns ytterligare ett välkänt mönster. Ju lägre utbildning desto mindre löneökningar. För gruppen män som inte gått på college (röd och mörkblå linje i diagrammet till vänster nedan) har utvecklingen varit negativ de senaste decennierna. Dessa utgjorde en dryg tredjedel av de som röstade i Wisconsin.

wages-by-edu

Sammantaget finns alltså en lång period av en utveckling som inte gynnat stora grupper ekonomiskt och där kontrasten mot en liten grupp ofta benämns ”eliten” blivit allt större. Detta är självklart en viktig del i förklaringen av det som hänt i amerikansk politik.

En väldigt intressant och lite subtilare mekanism för hur detta missnöje påverkar politiska attityder diskuteras i en ny studie av David Autor och hans medförfattare. Deras grundresonemang (som bygger på en modell av Jörgen Weibull och Avinash Dixit här) är att om människor har olika syn på hur världen (eller ekonomin) fungerar så kan en och samma händelse få dessa grupper att stärkas i sin syn på hur världen fungerar. Resultatet blir inte ett skift till höger eller till vänster utan mer polarisering.

Autor och hans medförfattare finner stöd för precis detta. De utnyttjar variation i hur utsatta olika regioner i USA varit för export-konkurrens från Kina och finner att mer utsatthet för konkurrens från Kina resulterar i ökat stöd för mer extrema kandidater i båda riktningarna (om än tydligast mot mer extrema republikaner).

Lite förenklat skulle man kunna säga att detta är resultat som förklarar både Donald Trump och Bernie Sanders. En underliggande förändring i samhället resulterar i krav på förändring som beroende på världsbild ser annorlunda ut; mer av stängda gränser, eller mer omfördelning. Båda uppfattningarna växer i styrka som resultat av samma utveckling. Att världsuppfattningarna sedan kan hänga ihop med attityder kring ordning och auktoritet och invandring kan mycket väl stämma. Men det gör inte att ekonomin och fördelningsfrågorna är oviktiga för vad som händer.

Vad händer i framtiden? Är vi enligt resonemanget ovan dömda till en allt kraftigare polarisering. Nej, som Dixit och Weibull poängterar i sin artikel så kan konvergens i uppfattningar om hur världen faktiskt fungerar ske och givet att vi inte har alltför avvikande åsikter om grundläggande mänskliga värderingar kan polariseringen minska. Detta förutsätter dock att vi får tillräckligt korrekta signaler om den underliggande verkligheten. Konkret betyder det att alla måste få en så korrekt och faktabaserad bild av verkligheten som möjligt. Motsatsen till detta är förstås att alla ensidigt får information som stödjer deras tidigare uppfattningar. I ljuset av detta är kanske sociala mediers ”skräddarsydda” flöden, tillsammans med ett förakt för fakta, de största hoten mot att hitta tillbaka till ett politiskt samtal som leder framåt.

Comments

  1. Intressant. Dock lite trist att det enbart baseras på tvärsnittsstudier, snarare än longitudinella studier. Att en tonåring som delade ut tidningar från sin cykel 2015 inte har en markant högre lön än en tonåring som gjorde det 1980 är förstås intressant, men det är ju inte samma individ i de två fallen.

    • Jesper Roine says:

      Nej, det är sant. Men de som analyserat i vilken utsträckning uppgången i inkomstskillnader i USA skulle försvinna om man tog hänsyn till mobilitet konstaterar att så inte är fallet. Se t.ex.
      http://eml.berkeley.edu/~saez/kopczuk-saez-songQJE10mobility.pdf
      Se också alla studier som försöker analysera intergenerationell mobilitet:
      http://www.equality-of-opportunity.org
      Jag tror att någon mycket snart kommer studera deras data på county-nivå och konstatera att platser där ”equality of opportunity” gått ner i högre grad röstat för Trump. Men det återstår förstås att se…

      • Sant. Det är helt rätt. En studie om möjlighetsjämlikhet på ”county”-nivå låter också jättespännande, men jag misstänker att även den skulle drabbas av demografiska effekter.

        Om andelen latinamerikanska invandrare ökar i ett ”county” så kan vi förvänta oss både att möjlighetsjämlikheten går ner (eftersom de nya invånarna har sämre möjligheter än övriga invånare) samtidigt som väljarstödet för Trump ökar. Men, om Kaufmann har rätt i blogginlägget du länkar ovan, så är det inte för att de som har lägst möjligheter nu börjat stödja Trump.

        Men, som sagt, det ska bli intressant att läsa när (om?) den studien väl publiceras.

    • Jesper Roine says:

      Ytterligare en studie som tittar väldigt explicit på frågan ”vad har hänt med sannolikheten att röra sig uppåt i fördelningen över sin egen livstid” är denna:
      http://www.sole-jole.org/16399.pdf
      Helt kort visar de att sannolikheten att röra sig uppåt i fördelningen minskat över tid i USA. Om du i början av 1980-talet låg långt ner i fördelningen så var sannolikheten att du i mitten av 1990-talet låg högre upp större än för motsvarande förflyttning mellan mitten av 1990-talet och 2010.

      • M Hjortfors says:

        Mycket intressant inlägg. Jag har en fråga angående måtten på mobilitet. Som jag förstår det bygger de flesta mått på mobilitet på att man tittar på hur många som rör sig över inkomstfördelningen (eller förmögenhetsfördelningen) över tid, och hur mycket de rör sig. Ett bakomliggande antagande verkar vara att ”realiserad rörelse” är ett bra mått på underliggande ”mobilitet” – eller att de två koncepten rent av är identiska.

        Som ett exempel som tydliggör skillnaden mellan realiserad rörelse å ena sidan och mobilitet å den andra kan man tänka på en mobiltelefon. Den är fortfarande i högsta grad ”mobil” även om den ligger stilla på ett bord. På samma sätt kan ett samhälle präglas av hög mobilitet samtidigt som det sker väldigt lite ”realiserad rörelse”.

        Jag inbillar mig att det här blir viktigt att ta i beaktande i ett land som präglas av demografisk förändring. Ta till exempel USA, där du i en kommentar skriver ”Helt kort visar de att sannolikheten att röra sig uppåt i fördelningen minskat över tid i USA.” och implicit drar slutsatsen att detta innebär att ”mobiliteten” har minskat. Men det kan ju vara så att den underliggande mobiliteten inte har förändrats (eller till och med ökat) men att befolkningssammansättningen förändrats. Om personer som var långt ner i fördelningen i mitten av 90-talet var hispanic immigrants i mycket högre utsträckning än på 80-talet så kommer det se ut som att mobiliteten minskat även om den inte har det. För att ta en liknelse, avståndet mellan stegpinnarna på inkomsttrappan kan vara konstant, eller till och med minska, men om de som ska klättra har tillräckligt mycket sämre förutsättningar av exogena anledningar (som att de är nyligen invandrade) så kommer färre att lyckas klättra.

        Visst, om man per definition säger att mobilitet=realiserad rörelse så finns det inga problem med att försöka mäta mobilitet genom att mäta rörelse över fördelningen – men då har man reducerat det hela till en lek med ord.

  2. Farhia says:
  3. Den ekonomiska påverkan är oerhört mycket mera betydelsefull än vad som framgår i valet mellan två kandidater. Detta är självklart för alla stater där ekonomiska tillgångar kan användas för att på något sätt påverka politiken, men alldeles särskilt tydligt i USA, där extrema utlägg på valkampanjerna tillsammans med diskriminerande lagar ger ett synnerligen lågt utfall räknat i andel av medborgarna (vilket dessutom är en avsevärt mindre del än innevånarna!) som röstar.
    Dessutom torde den moral som ligger implicit i ”The economic man” innebära att företag som får inkomster från valrörelserna – till exempel opinionsinstitut – har intresse av a) att tillfredsställa köparen av undersökningen b) hålla sig väl med vinnaren i valrörelserna c) försäkra sig om att intresset för den nuvarande modellen utvecklas mot ännu mer intresse för opinionsundersökningar, samt för artighets skull kanske även d) bibehålla allmänhetens förtroende.

  4. Jesper Roine says:

    …och ytterligare detaljerade data på att negativa effekter (här på hälsa) för vissa grupper finns.
    http://www.nber.org/papers/w22849?utm_campaign=ntw&utm_medium=email&utm_source=ntw
    (Tack till Jonas även för denna länk)

  5. Max T says:

    Visst är det en liten skillnad mot förra valet om analysenheten är val av partier. Men det faktum att väljare röstade på Trump trots dennes (höger)extrema åsikter och politik (i förhållande till republikanska partiet) ska inte förminskas. Dvs kandidaten och politiken denne företräder spelar mkt stor roll utöver partitillhörigheten, en kvalitativ skillnad som resulterar i ett stort och skrämmande steg högerut.

  6. Kalle says:

    Detta är inte vetenskap utan politisk journalistik, men likväl så fann jag artikeln läsvärd. Som beskrivning på hur olika delar av USA uppfattar eftervalsdebatten.

    https://www.washingtonpost.com/opinions/hamilton-and-the-implosion-of-the-american-left/2016/11/21/acc6a45c-aff8-11e6-be1c-8cec35b1ad25_story.html

  7. gruelse says:

    Alla de som trodde att Hillary Clinton skulle vinna över Donald Trump i det amerikanska presidentvalet, diskvalificerar sig för att göra en vederhäftig eftervalsanalys över valutfallet. De är uppenbarligen varken tillräckligt kompetenta eller analytiskt lagda, och har därför förlorat sin auktoritet på området.

    Endast bland de som trodde att Donald Trump skulle vinna, går det att finna personer som rätt kan utföra eftervalsanalysen, t.ex. säga varför det gick som det gick.

    • Jesper Roine says:

      Om det här är menat som en diskvalificerande kommentar för inlägget så vore det intressant att veta på vad du baserar föreställningen om att undertecknad skulle ha trott att Clinton skulle vinna. Oavsett detta så är det ett märkligt sätt att resonera. Att tro något om en framtida händelse är en statistisk förutsägelse. Att något som inte var lika sannolikt som något annat händer betyder inte att analysen var fel. Däremot kan det finnas systematiska fel i hur man gör analysen som gör den dålig. Sådant tror jag också var fallet i analyserna av det amerikanska valet men det är en annan sak…

      • gruelse says:

        @Jesper Roine 11:54

        Inom västvärlden blåser det nu nya ”gräsrotsvindar”, som även innefattar en samsyn som många högutbildade har, och som motsätter sig det politiska och journalistiska etablissemanget, generös immigrationspolitik, avarterna av globalismen och nyliberalismen, men som befrämjar nationalismen. Sverigedemokraternas framgång i Sverige, Brexit i Förenade kungadömet och EU:s låga förtroende bland vanligt folk, är exempel härvidlag. Dessa vindar har även funnits i USA under senare tid.

        Etablissemanget i Västvärlden har, som en följd att den korrumperande maktstrukturen det är en del av, varit förvånansvärt okänsligt för dessa vindar och har därför grava brister i sin verklighetsuppfattning och inlevelseförmåga. Etablissemanget har förlitat sig på en traditionell massiv ägarkontroll av Main Stream Media för att bemästra folkets åsikter. Dess motto har i det längsta varit ”Business as usual”. Vad etablissemanget och de allra flesta opinionsundersökningsinstituten har missbedömt är alternativa mediekanalers genomslagskraft främst via internet, och att det finns en annan medvetenhet, som går på djupet, och en undertryckt insikt bland folket, som nu börjar ge sig till känna. (Denna medvetenhet och insikt gör nog etablissemanget klokast i att ta på största allvar.)

        Amerikanska opinionsundersökningsinstitut är i hög grad en del av det amerikanska etablissemanget och därför inte särdeles duktiga på att fånga upp eller att rätt förhålla sig till de nya gräsrotsvindarna. (Dessutom brukar man åtminstone i svenska, och förmodligen också i amerikanska, opinionsundersökningar formulera frågorna i opinionsundersökningarna så att man styr mot ett resultat som den betalande uppdragsgivaren är nöjd med. Man vill vara en del av vinnaren!) Därför har många ”gräsrötter” en avog inställning till opinionsundersökningar och undviker att delta i dessa. Detta gällde särskilt vid de otaliga opinionsundersökningarna över vem av etablissemangsoutsidern Donald Trump och etablissemangskandidaten – den krigshetsande, korrupta Hillary Clinton, som skulle vinna det amerikanska presidentvalet 8 november 2016.

        De bägge presidentkandidaterna samlade var för sig stora, inte så mycket sympatier, som antipatier i valmanskåren. Då Hillary Clinton var vinnare i nästan alla opinionsundersökningarna en kort tid före valet, vilket tillfredsställde etablissemanget, men väckte ont blod och eggade ”gräsrotsvindarnas” folk, så fick det till följd att opinionsundersökningsresultaten blev kontraindikatorer inför det verkliga valet. Opinionsundersökningsresultaten fungerade, tvärtemot intentionerna, som valarbetare för ”gräsrotsvindarnas folk” (här Trumpanhängarna).

        Min kommentar riktar sig i första hand mot alla de förståsigpåare som med sina mer eller mindre inskränkta referensramar kort tid före det amerikanska presidentvalet trodde att Hillary Clinton skulle vinna presidentvalet 8 november 2016 och nu gör beschäftiga eftervalsanalyser.

        Huruvida du diskvalificerar dig för att göra en riktigt vederhäftig eftervalsanalys är avhängigt vilken kandidat du trodde skulle vinna presidentvalet. Hursomhelst, så skriver du bra.

        Personligen blev jag, med upptakten till Brexit och de tilltagande gräsrotsvindarna i färskt minne, mer och mer övertygad att Trump skulle vinna ju närmare valdagen kom.

  8. Jesper Roine says:
  9. Mycket intressant inlägg – och diskussion. Min lilla fundering handlar om det finns genomarbetade analyser om hur förväntningar om framtiden spelat in, snare än hur man faktiska, reella, konstaterade klyftor i inkomst och levnadsvillkor. Mycket av det jag läst i opinions- och samhällsjournalistik pekar på just detta: de som förlorat hoppet om framtida framsteg röstade på Trump, oavsett hur det faktiskt ser ut i plånboken.
    Jag vänder mig emot den förenklade bilden av globaliseringens ”vinnare” (urban kosmopolitisk upper middle class) och ”förlorare” (framför allt landsbygdens fattiga lower middle class). Dessa två grupper tillsammans utgör ju bara en liten del av befolkningen i såväl USA som i Sverige.

    • Jesper Roine says:

      Jag håller med om att detta är en viktig skillnad i analysen som också var en del av mitt budskap i början av inlägget: Man måste skilja på frågorna ”Vem röstar på Trump?” och ”Varför vann han? Den första frågan kommer ge ett svar som blandar väldigt många som röstar på honom för han är den republikanska kandidaten, vissa med höga inkomster som gillar hans utlovade skattesänkningar, och många som gillar hans mer populistiska budskap. Den andra frågan handlar mer om vilka var det på marginalen som fick pendeln att svänga. Här tror jag mycket mer på en mix av personer som tidigare röstat demokratiskt och personer som tidigare inte röstat men som gillar det populistiska budskapet. I den senare gruppen tror jag också, precis som du att det är synen på framtiden som varit minst lika viktig som situationen nu. ”Great again” är onekligen ett budskap om en bättre framtid (men med fokus på återgång till en bättre tid)…
      Jag har inte sett någon specifik studie som tittat på just detta. Deltog dock i ett samtal i förra veckan där Philip Klinkner (från Hamilton Collage) delade med sig av lite nya polling data och han visade en bild som var intressant i just avseendet ”framåtblickande” och det var andelen som röstat på Trump respektive Clinton och deras syn på om ekonomin var bra eller dålig dagen innan respektive dagen efter valet. Minns inte siffrorna exakt men en stor majoritet i båda lägren svängde tvärt i sin syn på hur det stod till med ekonomin baserat på valresultatet (trots att inte mycket rimligen hade förändrats mellan dagarna). Det som skiftat var förstås deras syn på framtiden…
      Postar länkar om jag skulle se något som explicit tar upp frågan du ställer….

Trackbacks

  1. […] 5. En ”hög lön” är alltså fem gånger så hög som en ”låg lön”. Några exempel på denna utveckling i USA visade jag i ett inlägg häromveckan och flera finns, i ett tidigare inlägg här, tillsammans med referenser till den enorma litteratur […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s